LEV JASJIN PÅ BESÖK

På ängen uppe i skogen kritade vi upp en fotbollsplan. Vi tillverkade två mål av träd och slanor som vi sågade ner i skogen och gjorde målstolpar och ribbor av. Sedan delade vi upp och spelade match.

En dag kom Lev Jasjin dit. Han hade kraghandskar och en stor keps som han dragit ner i pannan för att ingen skulle känna igen honom. Han skrek och svor långa ramsor på ett språk som lät som ryska. Småkillarna vid sidan av planen blev rädda och sprang hem.

Vi andra såg förstås att det var Berras brorsa som hade klätt ut sig. Han var helt såld på Lev Jasjin den sommaren. Han hade sett i teve hur Jasjin ställde sig bredbent och bredde ut armarna när motståndarnas forwards kom stormande och såg ut som om han skulle krama ihjäl dem.

Den ende som inte var rädd var Nisse Bengtsson. Och när han hade fått ärva ett par gamla fotbollskängor av en farbror i gärdsgårdsserien blev det spel på liv och död.

Fotbolls-EM i all ära, men det är om detta det ska handla i den här bloggen senare i veckan.