fredag 6 november 2015

MANLIGT NÄTVERK

Här följer en grundkurs i konsten att avnjuta engelsk tv-fotboll ur den gamle Tipsextratittarens perspektiv:


KLÄDSELN: Vi börjar med klädseln. Nätundertröjan är det kanske viktigaste plagget i tipsfotbollstittarens garderob. Denna gamla ursvenska persedel, ibland även benämnt brynja, har med åren kommit att symbolisera manligt nätverk i allmänhet och inbitet tipsfotbollstittande i synnerhet. Från att i forna tider ha stått för frisksport, råkost och sunt leverne har nätundertröjan allt mer kommit att kopplas ihop med svettiga armhålor, tåbira, rapningar och överfulla askkoppar framför tv:n.


Även om allt tipsfotbollstittande sålunda utgår från nätundertröjan får man inte förringa förekomsten av en matchande klädsel i övrigt. Vi tänker då i första hand på byxorna och att dessa har ett riktigt rejält gammaldags gällivarehäng i baken. Jeans och gamla utslitna träningsoverallsbyxor kan användas men den sanne tipsfotbollstittaren kör helst med ett par bredspåriga manchesterbrallor från tidigt 70-tal.


Dessa bör kompletteras med ett par smala hängslen som hela tiden snor sig på ryggen eller allra helst hänger och släpar utefter sidorna som på en alkoholiserad och grälsjuk familjefar i någon gammal Norénpjäs.
Huvudbonad är inte obligatorisk men i den mån den förekommer bör den göra det i form av keps eller tyghatt, gärna med inskriptioner som The Gunners, You´ll never walk alone eller Spurs for ever.


I detta sammanhang bör framhållas att förutsättningarna var lite annorlunda när Tipsextra var nytt i slutet på 60-talet innan fjärrkontrollens genombrott. Då var gällivarehängets beskaffenhet ännu viktigare eftersom värden då med jämna mellanrum måste gå fram till tv:n för att byta kanal eller höja och sänka ljudet. När han då vände baken åt den övriga församlingen fick han rikliga tillfällen att briljera med ett vackert häng på byxorna.


MATEN: Efter att sålunda ha försäkrat sig om korrekt klädsel är det dags för tipsfotbollstittaren att övergå till den kulinariska avdelningen. Den yngre generationen verkar föredra chips, popcorn och ostbågar och eftersom även tipsfotbollstittaren i någon mån tvingas följa med tiden får väl detta anses godkänt, om än med tvekan. Den verklige finsmakaren väljer dock bort sådant krafs och konstaterar att rökt korv är oslagbart som tipsfotbollstilltugg, gärna i form av tjocka skivor direkt i näven, nersköljda med den där byxficksljumma pilsnern som brukar serveras på engelska pubar.


DRYCKEN: Därmed är vi framme vid drycken och här är regeln otvetydig och kompromisslös. Ljummen pilsner direkt ur flaska är vad som gäller. Dock inte i så stora mängder att man blir oförmögen att följa spelet eller till och med somnar framför tv:n. Måttlighet är en dygd för den sanne tipsfotbollstittaren. Det innebär att drycken ibland till och med står och dunstar på bordet, men inte heller det är helt fel. Lite avslagen pilsner i slutet av andra halvlek kan faktiskt kännas symboliskt riktigt i kombination med ett sprucket 288-raderssystem.
När det gäller dryck kan dispens möjligen ges för mineralvatten på flaska. Mjölk, sockerdricka och kaffe är däremot bannlyst liksom naturligtvis även kanelbullar, gräddtårta, semlor och annat barnkalasliknande tilltugg som i detta sammanhang är av direkt helgerånsliknande karaktär.


Allt detta är detaljer som jag inte hade en tanke på när jag första gången satte mig till rätta för att titta på Tipsextra en gång i tidernas gryning. Det kom bara av sig själv med tiden utan att jag riktigt fattade hur det gick till. Plötsligt satt man där bara med brynja och gällivarehäng och hål på strumporna med fötterna på bordet och rapade lätt medan man smuttade på den avslagna pilsnern. Men det är klart - är man en naturbegåvning så är man.

2 kommentarer:

  1. På pricken, Gurra, på pricken!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar, tackar. Härligt att höra från en gammal anglofil och bollkonnässör.

      Radera