BOKSTAVERA MERA

Det gäller att vara ute i tid.

Tre månader före Londonresan beställde jag hotellrum genom en bokningssajt på nätet. Ett par dagar före ankomsten ringde jag till hotellet för att kolla att allt var i sin ordning.

Följande konversation utspann sig;

– God afton, mitt namn är Johansson. Jag har beställt rum hos er.

– What´s your name again, sir?

– Johansson, samma som den gamle tungviktsboxaren.

– Who, sir?

– Har ni aldrig hört talas om boxningsvärldsmästaren Ingemar Johansson?

– I´m sorry, sir. Your name again, please?

– Djooo-häään-son.

– Could you spell that, sir?

Hjälp, tänkte jag. Hur i all världen bokstaverar man på engelska?

– J som i . . . Jeremia.

– What?

– James.

– Okej, sir.

– O som i Owen.

– Yes, sir.

– H som i . . . som i . . . Huddersfield.

– What?

– Fotbollslaget Huddersfield.

– Okej, sir.

– A som i Arsenal. N som i Nottingham Forest. Och S som i Sven.

– What?

– Sven Goran Eriksson. Honom minns ni väl?

– Oh yes.

– Och ett Sven till. Plus ett Owen. Och ett Nottingham Forest. Jo-hans-son.

– Yes, sir. Ni har beställt för sju dagar. Ni är mycket välkommen.

– Tack och adjö.

– Vi ser fram emot att träffa er, sir.

Det där sista visste jag inte riktigt hur jag skulle tolka. Undrade de möjligen hur den bokstaverande galningen såg ut och vad han var för en figur. Eller var de bara artiga?