Ibland vet man varken ut eller in. Som när jag stod i ett hörn av Kings Cross
Station i London och tittade på folkvimlet.
Då kom en liten
luggsliten man fram och sa:
- Excuse me, sir. Kan ni
undvara femtio pence?
Många tankar korsade då
min skalle. Den första var:
Tänk att han valde just
mig bland alla de här människorna. Här inne i den stora
stationsbyggnaden befinner sig säkert flera hundra personer just nu,
men han gick rakt fram till mig utan att tveka. Ser jag så välbärgad
ut?
Sir sa han också. Han tycker nog att jag verkar vara en riktig herreman.
Sir sa han också. Han tycker nog att jag verkar vara en riktig herreman.
Sedan besinnade jag mig
och funderade vidare:
Eller är det kanske för
att jag ser så där lagom beskedlig och bortkommen ut? Den där kan
man fråga utan risk. Han verkar dum nog att ge bort pengar. Han ser
lite velig ut och verkar inte kunna säga nej i första taget. Honom
försöker jag med.
Ibland vet man inte vad
man ska tro. Hur ska detta sluta?
Fortsättning följer
senare i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar