I ett hörn av Kings Cross
Station i London kom en luggsliten man gående fram mot mig och sa:
- Excuse me, sir. Skulle ni
kunna undvara femtio pence?
Den första tanke som slog
mig var då varför han valde just mig bland alla de här människorna
inne i den stora stationshallen.
Medan jag funerade på
det gick det några sekunder. Den luggslitne mannen tittade
granskande på mig och uppfattade tydligen tystnaden som tvekan.
Därför tillade han:
- Jag har hamnat i en
desperat situation. När jag satt på kaféet där borta och drack en
kopp te kom det fram en man och började prata med mig. När han gick
därifrån upptäckte jag att jag hade blivit av med min plånbok och
nu fattas det femtio pence till tåget hem till Walthamstowe.
Medan han sa detta sänkte
han rösten och gick tätt inpå mig. Han luktade sprit, hade bucklig
näsa och rörde sig lite rullande med överkroppen som en del gamla
boxare gör. Han påminde lite om den gamle kanadensiske tungviktaren
George Chuvalo.
Jaha, tänkte jag. Femtio
pence är ju inte stort mer än en femma. Det kan jag väl undvara.
Men när jag grävde i
byxfickan hittade jag bara två pundmynt, som jag tog upp och synade
i handflatan. Och när jag såg hur mannens blick föll på dem
tyckte jag det verkade sniket att stoppa tillbaka det ena i fickan. I
stället räckte jag över båda till mannen och uttalade en
förhoppning om att det skulle räcka till tågbiljetten.
Mannen sken då upp med
hela sitt buckliga ansikte och stoppade snabbt pengarna i sin egen
ficka. Sedan lade han båda händerna på mina axlar och utbrast:
- God bless you, sir. Gud
välsigne er. Ni kommer att få er belöning i himlen.
Sedan ändrade han sig och
sa att det kunde gå fortare än så.
- Jag är ofta i de här
trakterna och skulle ni behöva hjälp någon gång kan ni lita på
mig. Här finns många farliga individer som man får se upp med.
Sedan vände han sig om
och försvann snabbt i vimlet, just som två poliser kom gående runt
hörnet.
Javisst ja, tänkte jag.
Dom har ju kameraövervakning överallt numera. Det har naturligtvis
suttit folk i någon sambandscentral och följt hela det här dramat
från början till slut. Det är nog bäst att jag också smiter.
Annars kanske jag åker dit för att jag har uppmuntrat tiggeriet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar