VAKNA, DU VANN!

Så var det dags igen. Dags att gå igenom hela den gamla ritualen.

Dags att stiga upp i gryningen, koka kaffe och värma blåbärssoppa.

Dags att ta fram Vasaloppsmuggen, dra på sig Vasaloppsluvan, bädda på soffan framför teven och krypa ner under täcket just som starten gick för det 93:e Vasaloppet mellan Sälen och Mora.

Efter Tjejvasan, Kortvasan, Nattvasan och allt vad det heter hade det nu blivit dags för Soffvasan.

Även den är ett kraftprov som kräver sin man. När väckarklockan ringer vid halv sjutiden gäller det att raskt stiga upp och inte ligga och dra sig trots att det är söndag. Här måste man visa både fysisk kraft och mental styrka. Med en vilja av stål vältrar man sig ur sängen på direkten, trots att hela kroppen skriker att den vill vända på sig och somna om.

Det gäller också att hinna laga till en stor portion havregrynsgröt och sleva i sig tillsammans med ett par bananer för att ladda förrådet av kolhydrater, innan det är dags att krypa ner under täcket och luta sig tillbaka på soffan.

Och den här gången gällde det att fylla på med extra allt. Direkt efter målgången i Mora skulle det nämligen bära av till VM-femmilen i Lahtis och tidsprogrammet verkade inte tillåta någon vila däremellan.

Starten gick bra i år också. Som den gamle rutinerade soffåkare jag blivit med åren kom jag iväg utan problem, och när den stora massan stod i kö uppför första backen var det bara att åka med helikoptern ända fram till täten.

Visserligen hade det blivit lite jäktigt strax före start, så jag hade i mitt sömndruckna tillstånd inte hunnit se över utrustningen ordentligt. Nu när jag hade lagt mig till rätta på soffan kunde jag dock konstatera att de flesta attiraljer var på plats. Duntäcket var nytvättat och fräscht. De fyra kuddarna bakom nacken var lagom uppfluffade och allt kändes bra, även om den gamla Vasaloppsluvan som inköptes i Mora-Nisses sportaffär på 80-talet hade börjat bli lite sliten och skavde en aning över ena örat.

Men Vasaloppet är inte vad det har varit. Numera är det till exempel inte ett enda kanalbyte under hela sändningen. För några år sedan fick man minsann ha fullt fokus hela tiden och inte slappna av en enda sekund. Skulle man ändå råka slumra in en stund under täcket kunde man vakna mitt i morgonandakten med psalmsång och orgelbrus i andra kanalen medan täten var på väg mot Mångsbodarna.

Dessutom är det numera ständigt en massa norrmän i vägen för oss svenskar. Och inte åker dom för Norge heller utan har delat upp sig i ett gäng som tävlar för ett bageri och ett som åker i tigerdräkter för något annat företag.

Men medan alla tigrarna och bagarna avlöste varandra i täten var det plötsligt en svensk som tog över strax efter Eldris. Det visade sig att det var den gamle fyrfaldige Vasaloppssegraren Jan Ottosson som hade skickat sin brorson med order att spöa norrmännen och det var nära att han lyckades också.

Men det räckte inte ens att soffåkaren kastade täcket och satte sig upp och hjälpte till att staka på upploppet, det var ändå tre norrmän först över mållinjen.

John Kristian Dahl vann precis som i fjol trots att han hade ont i ryggen och inte hade tänkt vara med alls.

Först kom han smygande på kanten av upploppet och spurtade ner hela det övriga gänget. 

Sedan blev han liggande utslagen på rygg bakom målet i exakt samma position som soffåkaren hade intagit när han somnade in en stund i Evertsberg ett par timmar tidigare.

Skillnaden var bara att i norrmannens fall var det en kranskulla som lutade sig över honom och såg ut att uttala de gamla klassiska och bevingade orden: Vakna, du vann!