VECKANS KLIPP

 Saxat ut svenska tidningar på 70-talet.

OSANNOLIKT OCH OLÖNSAMT

 Några citat ur tidningen Se från 1972 om vad känt folk hade sagt i veckan som gått.

Piraten

Fritiof Nilsson Piraten: Jag har ägnat hela mitt författarskap år att försöka göra verkligheten sannolik.

Rune Ek: Glesbygd, det är väl sån natur som det inte lönar sig att förstöra.

Ingemar Unge: Med Bofors-resonemang avses följande: 1. Det är fult att sälja vapen. 2. Om inte vi gör det, gör någon annan det. 3, Bättre att vi får in stålarna.

Stikkan

Stikkan Andersson: Jag såg en gång ett gammalt rimlexikon, jag önskar jag hade det. Där hade du verkligen rim. Flerstaviga, av typen velocipedlagare och mariefredsbagare och sånt.

Sander i DN: Jämlikheten mellan könen är nu snart genomförd i debatter och viss lagstiftning. Sedan återstår endast verkligheten.

Torvald Gahlin: Detta är ju ingen politisk fråga, så här kan man väl se på samhällets och individens bästa.

Lindman

Lars Svedgård: Att leta efter politisk humor i svenska riksdagsprotokoll är något av det hopplösaste man kan ge sig in på. Det är ett företag där man så småningom upplever den gamle högerledaren Arvid Lindman som en pärla, när han i ett replikskifte på 30-talat avrättade en motståndare med orden ”Det är synd att den föregående ärade talarens anförande inte kan spridas på åkrar och ängar, ty då skulle vi få rekordskörd i år.”

Struve: ”Gevalia dricks mest” är min favoritannons. Den är säkert fullkomligt sann; det är klart att Gevalia inte äts så mycket.

Cello, i deklarationstider:
När man har uppgivit allt man har
men ändå har heder och samvete kvar
finner man väl vid en kollning
att det är ens enda behållning.

HÖGTFLYGANDE PLANER

 Pratbubblor ur tidningen Se en gång i tiden.

VECKANS KLIPP

 Saxat ut svenska tidningar på 70-talet.

SOM SAGT VAR . . .

 I tidningen Se från 1972 hittar jag en spalt med citat från vad känt folk påstås ha sagt under veckan som gått.

Marit

Marit Paulsen: Varför kallas man ”ordfattig” när man svär? Det är bildat, vårdat, fint om jag säger ”Det var utomordentligt tråkigt”. Men när jag säger exakt samma sak fast naturligare och lättare: ”Det var för jävligt” - då är jag plötslig ordfattig,

Hans Alfredson: Varför ska SJ löna sig? Landsvägarna lönar sig inte. Lasaretten lönar sig inte. Domstolarna lönar sig inte, Och inte ens grundskolan går med vinst.

Bellan Roos: Jag tyckte bäst om att göra monologer. Då fick man vara för sig själv på scenen. Julia Ceasar och jag var goda vänner, men stod vi på scenen samtidigt, brukade hon få hosta när jag skulle säga mina repliker,

Hagge

Hagge Geigert: Jag är unik i Sverige, fullständigt enastående. Det finns ingen annan teaterdirektör i detta land som ensam och utan statligt eller kommunalt stöd klarar att år efter år sätta upp en revy. Jag tycker man borde resa en staty över mig.

Red Top (Lennart Nyblom): Meteorologi behärskar jag lika bra som någon annan. Om du lägger tusentals lappar med påskriften ”Dåligt väder” och ”Fint väder” i en hatt och sedan drar en om dagen, säger de statistiska lagarna att du med denna enkla metod når femtio procent rätt.

Inger-Marie Opperud: Astrid Lindgren sänker sig aldrig till barnens nivå. Hon höjer sig till den i stället. Det är en väldig skillnad.

Cello

Cello (Olle Carle): När båda sidorna på en matta ser likadana ut, så kan det lätt hända att en familj som vill ha heltäckt i fastigheten får feltäckt i hastigheten.

Kar de Mumma (Erik Zetterström): Allting går upp, utom dom som sitter på taburetterna.

Gösta Ollén: Svenska folket är rött med vita knutar och därför älskar folket Snoddas.

VECKANS KLIPP

 Saxat ut svenska tidningar på 70-talet.

SIMMA LUGNT . . .

 Pratbubblor ur tidningen Se en gång i tiden.

KILROY WAS HERE

 En dag i juli 1945 på den berömda Potsdamkonferensen efter andra världskriget, blev det en paus då Josef Stalin behövde gå på muggen.

Han höll just på att bestämma världens öde, tillsammans med Englands premiärminister Clement Attlee och den amerikaske presidenten Harry Truman.
Toaletten låg alldeles intill sammanträdesrummet. Det var en vräkig och exklusiv inrättning som bara de tre stora statsmännen fick använda. Väggarna var klädda med marmor. Beväpnade vakter hade slagit en järnring kring lokalerna. Inga inkräktare skulle få störa toppgubbarnas sinnesfrid.

Men plötsligt kom den ryske diktatorn ut från sitt toalettbesök med en upprörd och förvånad min. Han ryckte en av sina adjutanter i armen, drog honom avsides och ställde en hastig fråga.
En märkbar oro och irritation spred sig sedan genom den ryska delegationen.
Omgivningen höll andan. Det var konferensen andra dag. Vad hade hänt? Höll någonting på att utvecklas som kunde spräcka hela det världshistoriska rådslaget?
Det blev några nervösa minuter tills lugnet återställdes.
En av tolkarna har sedan berättat vad saken gällde. Stalins fråga löd:
-Vem fan är Kilroy?

På marmorväggen inne på muggen hade nämligen någon skrivit med prydligt präntade bokstäver: Kilroy was here.
Det var den färska inskriptionen på världens mest välbevakade toalett, som förbryllade Stalin. Han hade aldrig hört talas om Kilroy.

Historien läser jag i ett exemplar från 1972 av tidningen Se, som i sin tur har hämtat den ur en nyutkommen bok av amerikanen Robert Reisner med titeln ”Two thousand years of wall writing”.
Där framgår att redan vid tiden för Stalins upptäckt på toaletten i Potsdam var Kilroy ett känt begrepp, rent av en legend i stora delar av världen.
Ingen visste säkert hur det hade börjat eller om det någonsin hade funnits en person med det namnet. Men på de mest mystiska platser över hela jorden fanns de tre gåtfulla orden skrivna med krita eller målarfärg: Kilroy was here . . .

De tre orden hittades längst uppe på toppen av Frihetsgudinnans huvud, vid inloppet till New York. Det hittades under en bro i Kina. Det hittades under triumfbågen i Paris. Det hittades ombord på ett amerikanskt slagskepp som utsatts för ett prov med atombomber vid Bikiniatollen i Stilla Havet. När amiralerna och experterna kom dit några dagar senare, klädda i skyddsdräkter och med Geigermätare och säkerhetsanordningar mot strålningsriskerna, stod de i präktiga vita bokstäver utmed hela fartygets babordssida: KILROY WAS HERE.

Det har funnits många teorier om Kilroy. Den vanligaste är att Kilroy från början var en amerikansk infanterisergeant som blev förbannad på att andra alltid tog åt sig äran att vara först på en ny krigsskådeplats. Han klottrade därför ner sin hälsning överallt där han kom åt, för att reta dem som följde efter. Sedan blev det ett talesätt, en ploj som fler människor tog upp och som spred sig snabbt över världen.
Och alltså tog sig ända in på toaletten där Josef Stalin satt försjunken i tankar över hur han skulle dela upp världen med övriga segerherrar efter andra världskriget.

VECKANS KLIPP

 Saxat ut svenska tidningar på 70-talet.