STRANDSPORT PÅ SUNNINGEN

 

Klart för badmintonmatch på stranden utanför sommarstugan på Sunningen för drygt sjuttio år sedan. I stället för nät har spänts ett snöre från stolpen i bildens högerkant till en likadan stolpe utanför bild. Men visst ser det lite för högt ut för att den här unge mannen ska kunna slå över fjäderbollen som han håller i handen. Fadern stod på andra sidan och lärde sin son att innan servaren slår bollen ska han varje gång säga ”Play?” och då ska mottagaren svara ”Ready!”som en riktig engelsk gentleman.
Men vid den här tiden visste man inte mycket om badminton. Det handlade mest om tennis på tidningarnas sportsidor när man nätt och jämnt hade lärt sig läsa och kunde stava sig igenom hur Sven Davidson och Lennart Bergelin kämpade heroiskt i Davis Cup-matcher mot omöjliga amerikaner och australiensare. Speciell hjältegloria svävade över en segermatch då det hade börjat regna och Bergelin i brist på spikskor tog av sig sina gummiskor och genomförde matchen barfota för att få fäste i det blöta gräset. Kanske är det detta som ynglingen på bilden har i tankarna när han springer omkring barfota med racketen på stranden alldeles i början av 1950-talet.

PÅ VÄG MOT MEDELHAVET

 

Gamla änkefru Karlsson är för första gången i sitt liv ute och flyger. Hon har övertalats av sina barn att boka in sig på en charterresa till Mallorca. Hon är lite nervös och när hon behöver besöka toaletten säger flygvärdinnan åt henne att gå längst fram i planet.
Fru Karlsson gör så, men går förbi toaletten utan att uppmärksamma den. I stället öppnar hon dörren till cockpit och blir stående några sekunder medan hon tittar in. Sedan går hon tillbaka till flygvärdinnan och säger:
-Jag vill bara tala om att det sitter två karlar inne på damtoaletten och ser på teve.

Gamla fröken Jansson ska ut och flyga för första gången. Nervöst tittar hon ut genom flygplansfönstret och frågar flygvärdinnan:
-De där små krypen som syns där nere, är det människor?
-Nej, säger flygvärdinnan. Det är myror. Vi har inte lyft än.

Självmedvetna fru Svensson gick med bestämda steg till flygbolagets disk på flygplatsen och klagade på att planet var försenat.
-Och ni skryter med att flyget är det snabbaste kommunikationsmedlet, sa hon. En häxa på ett kvastskaft skulle förmodligen komma fortare fram än ert plan.
-Det är möjligt, sa mannen bakom disken och log förbindligt. I så fall går det bra att låna kvasten som står i hörnet där borta. Banan är klar för start.

FÖRE LUFTMADRASSERNAS TID

Man tager vad man haver. Före luftmadrassernas tid kunde små barn flyta omkring på det här viset runt badstränderna en solig sommardag. Det är min kusin Maj-Lis och jag som har kommit över var sin innerslang till ett bildäck som vi använder som badringar och kajkar omkring med i vattnet utanför sommarstugan på Sunningen. 
Den del av berget som syns i bakgrunden ser likadan ut i dag och till höger alldeles utanför bildkanten finns den lilla sandstranden där vi brukade hålla till för att spela badminton, bygga sandslott och kasta pil. Kortet bör vara från sommaren 1950 eller 1951.

CYKLISTEN OCH PORSCHEFÖRAREN

 

En förare av en Porsche körde förbi en dödstrött cyklist och frågade om denne ville ha lift.
Jodå, det ville cyklisten gärna. De band fast cykeln vid bilen med ett långt rep och innan de satte sig i rörelse sa killen i Porschen till cyklisten att plinga om det gick för fort.
Det gick bra en lång bit, men efter en stund kom en Mercedes och körde om. Detta tålde inte Porscheföraren så han glömde bort cyklisten och trampade gasen i botten för att köra om Mercan. Efter en stund passerade de en bensinmack i full fart. När killen på macken tittade ut trodde han inte sina ögon. Han kastade sig på telefonen och ringde till en mack längre fram på vägen och skrek upphetsat:
-Om du tittar ut genom fönstret kommer du strax att få se något som du aldrig sett förr och aldrig kommer att få se igen. Först kommer en Merca jagad av en Porsche och bakom ligger en cyklist i 250 knyck. Han plingar som en galning och vill köra om.

LEKANDE BARN PÅ SUNNINGEN

 

När jag hittade det här kortet i ett gammalt fotoalbum begrep jag först inte vad det handlade om annat än att det var taget på berget utanför dörren till vår sommarstuga på Sunningen. Först trodde jag att syster Birgitta och kusin Maj-Lis hade lyckats övertala den sexårige gossen att vara med och leka affär, men när jag tittar närmare ser jag att det ligger en tändstickask på den runda stenen som ibland användes som bord. I den lilla vita lådan bredvid gissar jag att det finns modellera som var en ny upplevelse för oss barn så här åren kring 1950. Tändstickorna hade vi som ben till de djurkroppar vi formade med leran på samma sätt som vi tidigare hade använt grankottar som kor och hästar med tändsticksben. Det verkar också som om jag har gjort mig en pipa av modellera och stuckit i munnen när vår far kommit med kameran för att fotografera.

AMERIKANER OCH RYSSAR

 

En amerikansk bilist hade kolliderat med en hästskjuts långt ute på landsbygden någonstans i mellanvästern. Hästen var så svårt skadad att den tillkallade polismannen tog upp sin revolver och gav den ett nådaskott. Sedan vände han sig till kusken med vapnet fortfarande i handen och sa:
-Nå, är ni också skadad?
-Nej, nej, för tusan. Jag har aldrig mått bättre i hela mitt liv..

En amerikan och en ryss träffades och jämförde levnadsförhållandena i sina hemländer.
Amerikanen sa:
-Jag har en liten bil som jag åker till mitt arbete med. Min fru har en medelstor bil som hon använder till att shoppa. Och så har vi en stor bil i garaget som vi använder när vi åker utomlands.
Ryssen sa:
-Jag tar min cykel till jobbet. Min fru går till fots när hon handlar mat och utomlands åker vi tanks.

Det var på Gorbatjovs tid i Sovjetunionen. Partiordföranden talade inför ett stort auditorium.
-Om ett år ska varje man i Sovjet ha en egen bil.
Alla ställde sig upp och applåderade. Gorbatjov fortsatte:
-Om fem år ska varje man i Sovjet ha en egen lyxbåt.
Alla klappade i händerna och Gorbatjov fortsatte:
-Om tio år ska varje man ha ett eget jetplan.
Då ställde sig en man upp och undrade:
-Bil och båt förstår jag. Men varför ska vi ha eget jetplan?
-Det är väl självklart, sa Gorbatjov. Tänk om du bor i Leningrad och får höra att det finns mat i affärerna i Moskva.

SOMMARIDYLL PÅ SUNNINGEN

 

Det här kortet bör vara från sommaren 1948. Det är familjens fyraårige son som har hämtat upp sin lilla segelbåt ur vattnet och satt sig på berget framför stugan på Sunningen. Mamma Ingrid har tagit med sig virkningen ut i solstolen och pappa Sven verkar bläddra i en bok. Ett av fönstren på verandan står öppet, kanske för att höra om den bara några månader gamla lillasystern är på väg att vakna. Till höger och under stugan skymtar en del av bebyggelsen i viken innanför Rödberget. Som liten kunde man krypa in där under och gömma sig ibland eller bara ligga och titta ut på vågorna i viken.

TOKERIER OCH STOLLIGHETER

 

-Hallå där! Ni har ju ingen nummerskylt på er bil.
-Det gör inget. Jag kan numret utantill.

-Vad stickar du på, älskling?
-En biltröja åt dig.
-Men det behövs inte. Vi har ju garage.

-Jag skulle vilja ha ett par bilhandskar till min man.
-Jaha. Vilket nummer?
-GJM 784..

-Hur ofta stannar bussen vid den här hållplatsen?
-En gång. Sedan åker den igen.

ATT APA SIG FÖR FOTOGRAFEN

 

Att spela apa framför kameran gick egentligen inte an, när farsan kom och sa att han hade några rutor över på en filmrulle. Då gällde det att räta på ryggen och uppvisa god hållning, för det här med fotografering var allvarliga saker på 1950-talet. Film var dyrt och skulle inte ödslas på vad som helst. Allra viktigast var att man såg naturlig ut och inte gjorde några grimaser eller hittade på andra tokigheter.
Därför blir jag lite förvånad när jag hittar det här kortet, där jag i tioårsåldern uppenbarligen har tillåtits att apa mig framför kameran hemma bakom huset på Vallmovägen 6 på Egersberg för nästan 70 år sedan. Inspirationen kom förmodligen från någon matinéfilm med Johnny Weissmuüller eller Lex Barker i rollen som Tarzan, apornas son, på Röda Kvarn eller någon annan av Uddevallas fem biografer på den tiden.