HÄR SKA KLIPPAS

I dag ska det äntligen ske. Nu har det blivit dags. Nu kommer jag inte undan längre.
Men först frukost. Och efter gårdagens strapatser behöver jag en rejäl sådan.

Efter maten tar jag fram den nagelsax jag köpte i går för att klippa tånaglarna.

Det vill säga: Jag försöker.
Saxen är nämligen inbakad i en sån där förbannad plastförpackning som nästan allting levereras i nu för tiden.
Och säga vad man vill om denna plastförpackning, någon dålig kvalitet är den inte av.

Jag river och sliter och rycker och drar i plasten och när jag inte lyckas stoppar jag den i munnen och försöker bita igenom den med det enda resultatet att jag får ont i en tand.

Då går den hemska sanningen upp för mig där jag sitter ensam och isolerad ute på landet, långt borta från civilisationen: det behövs ytterligare en sax för att få upp förpackningen som saxen ligger i!

Herregud, ska detta aldrig ta slut?
Fortsättning följer i morgon.