ATT MÅLA IN SIG I ETT HÖRN

Det har blivit dags för andra delen av vår artikelserie i konsten att målar in sig i ett hörn.

Efter att ha börjat måla golvet i pannrummet hemma i källaren kom jag att tänka på alla dessa skämtteckningar man sett i olika tidningar genom åren där folk på ett mer eller mindre klumpigt sätt lyckas måla in sig i något av rummets hörn.

Sådant kan väl ändå inte förekomma i verkligheten, tänkte jag där jag låg på knä på golvet och körde med rollern.

Ingen kan väl vara så dum att han inte ser till att ha ryggen fri och reträtten klar när han målar ett golv. Det kan väl ändå inte vara möjligt, speciellt inte med tanke på just alla skämtteckningar man matats med genom åren på klantiga målare som får övernatta i ett hörn medan färgen torkar eller klättra på väggarna för att komma därifrån om de inte rent av väljer att klafsa tillbaka den väg de kommit och sätta stora fotspår på det nymålade golvet.

Jag målade och målade medan humöret steg i takt med att jag såg hur det gamla cementgolvet började lysa och blänka i den nya färgen. Jag började vid ytterdörren och målade mig sedan sakta bakåt och inåt mot den dörröppning som ledde vidare in i källaren.

När det var klart konstaterade jag med tillfredsställelse att jag hade nästan exakt halva burken kvar så att det skulle räcka till en ny stryknin. Och något hörn hade jag naturligtvis inte målat in mig i.

Allt går bra om man bara planerar och använder hjärnan tänkte jag förnöjt.

Det var då jag upptäckte något som fick mig att stelna till av fasa.
Spännande fortsättning följer.