ISAK SLAKTARE SLÅR TILL

– Här har blivit överbokat, men vi kan förmedla rum på andra hotell, sa portieren på Savoy i Malmö när hon fick se den oansenlige gästen som redaktör A hade ringt och beställt rum till i direktör Johanssons namn.

Johansson, som inte alls var direktör, fick nu i stället för ett rum på lyxhotellet ta emot en lapp med en adress till ett helt annat hotell. Den ledde till Gamla stan där han en stund senare vandrade allt djupare in i gränderna. Slutligen var han framme vid ett gammalt ruffigt hus med en liten neonskylt med texten OTEL eftersom h:et och sista l:et tydligen hade slutat lysa.

Bakom disken stod en trött man med solkig skjorta, gällivarehäng och släphängslen. Han tog betalt i förskott och räckte över något som såg ut som en gammaldags dassnyckel och visade sig leda till ett trångt rum på tredje våningen.

Golvet knarrade, kranen droppade i det gulnade tvättstället, i ett hörn stod en teve av uråldrig modell och över sängen satt en blek bonad med texten Herren är min herde, mig skall intet fattas.

När Johansson sköt upp fönstret och tittade ut såg han bara en trång gränd och en skylt med texten Isak Slaktares gata. Nedanför fönstret stod en jättelik karl med händerna i byxfickorna och tittade upp med hotfull blick. Kanske var det Isak Slaktare själv, tänkte Johansson och kände blodet isas i ådrorna, medan han snabbt drog igen fönstret.

När han äntligen hade somnat väcktes han mitt i natten av en gäll busvissling i gränden. Han satte sig hastigt upp i sängen, stel som en pinne, och kunde sedan inte somna på ett par timmar. 
Just som han var på väg att slumra in i gryningen kom en sopbil körande i gränden och började slamra med tunnor så han trodde att helvetet var löst.

Sedan var det dödstyst i en halvtimme men just som han åter höll på att somna hördes svaga, knarrande steg i korridoren. Det lät som om någon smög långsamt fram. Johansson låg vaken och lyssnade tills stegen plötsligt upphörde utanför hans dörr.

Då satte han sig skräckslagen upp i sängen. Han tittade runt i rummet efter något föremål att försvara sig med, helt övertygad om att det var Isak Slaktare som stod utanför dörren med nyslipad kniv och mord i blicken.

Sedan fortsatte stegen en bit till, varpå en gnisslande dörr öppnades och stängdes, så att Johansson åter vågade slumra in en kort stund.

Klockan sju väcktes han av en telefonsignal. Det var redaktör A som sa:

– God morgon, direktörn. Hoppas direktörn har haft en angenäm natt. Hur är sviten på Savoy?

– Vänta bara, sa Johansson. Det ska jag berätta när vi träffas.