-Du har förändrats, Oskar. Förr satt du alltid med mig i soffan och höll mina händer.
-Ja, Hulda. Men det var ju innan vi sålde pianot.
-Min fru och jag träffades på en dansrestaurang.
-Åh, så romantiskt.
-Nej, inte alls. Jag trodde hon var hemma och passade våra barn.
-Jag blir så orolig när du reser hemifrån, Gustav.
-Men kära du, jag är tillbaka förr än du anar.
-Ja, det är det jag oroar mig för.
-Aldrig mer följer jag med den där mannen ut och fiskar.
-Jaså, vad gjorde han då?
-Fiskade.
-Tycker du inte att min fästman har en snygg mustasch,
-Ja, och så mjuk och len.
-Du kysser mycket bättre än min fru.
-Ja, det säger min man också.
Det blir bättre och bättre. Tack Gunnar
SvaraRadera