BALDERSON, BROMAN OCH SVARTE FILIP

Saxat ur spalten Vad dom sa i veckan ur tidningen Se 1971:

Bo Balderson i Statsrådets fall: Det finns tre sätt att få ett företag på knä. Det naturskönaste är att lägga det i Norrland, det festligaste är att göra sonen till verkställande direktör, men det säkraste är att förstatliga det.

Cello: Barmästaren skakar drinkar på öl och vodka. Antagligen heter han William också bara för att kunderna ska kunna peka på honom och säga: ”Look – Willam Shakes Beer”.

Torvald Gahlin: Om en ål försökte slingra sig som en partipolitiker skulle den bryta ryggen av sig.

Sten Broman: Fula kvinnor är det värsta jag vet och en ful kvinna som spelar dragspel och tillika joddlar är en treenighet i jävlighet.

Margit Vinberg: Det är med artighet som med en luftkudde, den innehåller inget värdefullt men den mildrar stötar.

Tidningen Arbetaren: Gamla Hälsingborg heter ju nunera Helsingborg. Det är en reform i rett riktning som ökar jemlikheten i språket, invånarna i andra steder bör genast setta igång och jeklas för att få en endring till det bettre. Era vare Helsingborg!

Svarte Filip, fotbollshjälte från 20-talet: Mot en skövdekombination gjorde jag tolv mål i en och samma match. IFK Göteborg vann med 19-1. Domaren fick ha småsten i fickorna för att räkna målen.

Och så tar vi väl några blandade karameller med okända upphovsmän:

Konstapeln vid spaningsroteln sa att den gripne bundits vid brottet: 
- Han försa sig. Han sa att han befann sig utomlands de två sista dagarna i februari. Men de två sista dagarna i februari finns ju inte!

Utöver Köpenhamn kunde lille Wilhelm endast räkna upp tre danska städer: Ålborg, Tuborg och Carlsberg.

Stinsen blev förbannad när gamla fru Håkansson plockade rosor i stationens blomrabatter. Men fru Håkansson hänvisade till en affisch på stationsväggen, där det stod: Utnyttja SJ:s rabatter!

När dykaren togs upp till ytan därför att arbetet var slut för dagen sa han: - I det här jobbet är man ledig så fort man är upptagen.

BUBBEL, BUBBEL, BUBBEL

Dags för ännu mera Bubbel ur tidningen Se från 1971:

MERA KLIPP

Här kommer ytterligare några exempel på hur det kunde se ut under vinjetten Veckans klipp i tidningen Se från 1971:

KAR DE MUMMA OCH CELLO

Signaturen Kar de Mumma, alltså revymakaren, författaren och kåsören Erik Zetterström, var flitigt citerad i spalten Vad dom sa i veckan i tidningen Se en gång i tiden.

Så här lät det vid ett tillfälle 1971:

Kar de Mumma: Jag minns när min skolkamrat Sigge Nilsson sprang ärenden åt Östermalmstanter. En gång var det en dam som köpte fem kilo jord och bad att få dem hemsända. Sigge fick uppdraget och bar jorden till adressen på Östermalmsgatan. Frun var inte hemma, men hennes make majoren öppnade tamburdörren. -Jag ska be att få lämna den här jorden, sa Sigge. -Far i frid, röt majoren och smällde igen dörren.

Signaturen Cello, alltså kåsören och ordvitsaren Olle Carle, fick också vara med på ett hörn:

Cello: Massor av skattebetalare som fått återbäring rusar hemifrån för att fira den lyckliga tilldragelsen på krogen. Hustrun, som hoppats på ett litet tillskott, står där med två tomma händer och en full karl som på morgonkulan blir hemburen av omtänksamma dryckesbröder. Det är inte den återbäringen en hustru drömmer om.

Och så här citerades några andra kändisar från 1971:

Stig Nahlbom: Ett Skidåkarnas Hus ska byggas i Umeå. Det första stavtaget är redan taget.

Åke Cato: Vid Länslasarettets Amatörteaters framförande i går afton av operetten ”Glada Sänkan” sjöng epidemipatienten Leo Askorbin, 48, ”Så går jag till vaccin”.

Torsten Ehrenmark om att prata i radio: En vecka senare får jag tre brev, två som tackar och ett som påpekar att jag säger ”futter”, ”durrar” och ”bucker” i stället för fötter, dörrar och böcker. Men vi pratar så i Urrebro.

Holger Ström i Ekonomen: Inte tror jag att Stockholm kommer att förändras så mycket fram till sekelskiftet. Men dom kommer kanske att göra om Långholmen till kulturbostäder och Skärholmen till fängelse.

Torvald Gahlin: Skatteavdraget har ökat och nettolönen minskat – jag måtte ha fått påökt,

Fru Johansson i DN: Jag undrar vad de heltäckande mattorna har betytt för att ta kål på sällskapsdansen på privata tillställningar. Förr kunde man rulla undan mattan och lägga på en skiva på grammofonen. Sedan kom TV-tiden, då all aktivitet på bjudningar lamslogs och endast stillsamma armhävningar med grogglas eller kaffekopp och småkaka tilläts så länge något rörde sig i rutan. När TV-febern sjönk låg mattorna där, heltäckande, fastnubbade och otjänliga som underlag för dans.

ÄNNU MERA BUBBEL

Då var det dags igen för lite Bubbelbilder ur tidningen Se från 1971:

KLIPP PÅ KLIPP

Veckans klipp hette en avdelning i tidningen Se en gång för länge sedan. Så här såg det ut i några av de exemplar från 1971 som jag har bläddrat igenom i sommar:

BUBBEL, BUBBEL

Och så var det dags igen för lite Bubbel ur tidningen Se från 1971: