VECKANS KLIPP

 Saxat ur svenska tidningar från 50-talet.

THORDÉN OCH ODDEVOLD

 När tidningen Se hälsade på i Uddevalla i februari 1957 passade man också på att intervjua skeppsredaren Gustaf Thordén om hans idrottsintresse. Det resulterade i den här texten:

När Gustaf Thordén ännu hette Pettersson hade Uddevalla ett starkt fotbollslag, Uddevallakamraterna, som inte var mindre starkt därför att Gustaf Pettersson gick högerhalv.
Men Gustaf for utrikes för att börja syssla med shipping och sen har laget försvunnit neråt i serierna. På äldre dagar har Gustaf gett sig tusan på att Uddevalla ska ha ett högklassigt fotbollsgäng igen. Han mötte gamle klasskamraten Gösta Clark på gatan en dag. Dom kom att prata om gamla idrottsminnen och sen var saken klar. Thordén tog över laget Oddevold, Gösta Clark blev lagledare, och nu ligger man uppe i övre halvan på division II. Varken Gösta eller Gustaf ger sig förrän Oddevold är uppe i allsvenskan.

Thordén var inte bara fotbollssparkare när han var Pettersson, han var en styv jägare och en skicklig seglare. Jakten slutade han med och så sent som för tio år sen också med seglingen.
-Jag började få stryk av dom yngre allt oftare, och då gick jag i land.
Han gick i land för att ta hand om roddarna. När det drog ihop sig till olympiad i Melbourne 1956, hade inte Sverige råd att skicka roddarlaget Three Towns. Men Gustaf hade råd. Laget åkte på hans bekostnad och rodde så fint att en hel värld applåderade.

-De här grabbarna är enkla plåtslagare, duktiga pojkar som dock inte kan lägga sina ord hos högre profeter i Stockholm. Dom behövde hjälp.
Dom behövde hjälp. Inga krusiduller. Thordén ordnade saken..
Thordén ordnar allt som oftast saken, när bohuslänningarna behöver hjälp. Han ömmar för den enkle mannen i ledet, han trivs storfint när han varje dag får traska runt sitt varv och uppsöka svetsare och längare bland kranar och plåt. En historia här, ett ord om vädret där. Sina anställda kallar han för ”mina pojkar”.

Pojkarna är 3.000 vid det här laget. För att klara de närmaste sex årens leveranser måste han anställa 1.000 till. Det går undan på Uddevallavarvet. En tanker på 30.000 ton klarar man på fem månader. Tolv stapelavlöpningar per år brukar man hinna med.

Skrev alltså tidningen Se vid ett besök i Uddevalla 1957, året innan Thordén tvingades bort från varvet som så småningom övertogs av staten och helt avvecklades 1986.

VARVSBILDER FRÅN 1957

 Här kommer ytterligare några klipp från det besök som tidningen Se gjorde på Uddevallavarvet i februari 1957.

NÄR GUSTAF VAR UPPE I VARV

 Nu är Gustaf uppe i varv, skrev tidningen Se när skeppsredaren Gustaf Thordén hade kommit hem från Amerika med order på 370 miljoner kronor till Uddevallavarvet,
Året var 1957, då det kunde konstateras att Varvet allt som allt hade beställningar för en och en halv miljard. Det innebar att 3.000 anställda och 1.000 till hade jobbet säkrat för sex år framåt.

I nummer 8 av tidningen Se från 1957 ges följande målande beskrivning av varvet:
Uddevallavarvet är med sina väldiga kranar, sina rykande maskiner, sina kolossala lager av stålplåt, sina vidsträckta ytor, en imponerande anläggning. Men mitt i alltihopa ligger en liten, lappad träkåk som heter Bäckabo. Det är här han hållet till, storredaren, storbyggaren Gustaf Thordén, På nedre botten i stugan myllrar det av flitiga människor som pratar om ”barrels” och ”shipping” och det står till och med ”vacant” och ”engaged” på wc-dörrarna.

På övre våningen sitter den 63-årige Gustaf Thordén i ett pyttelitet arbetsrum. Medan han väntar på att få fram de samtal till New York och San Francisco, som han nyligen beställt i växeln, kisar han genom fönstret ut mot varvsområdet, där nithamrarnas monotona knackande, svetslågornas rökar och elborrarnas sång blandas till en forcerad symfoni.

Femtio år tidigare fanns här inget varvsområde, bara en vansklig sumpmark, där lille Gustaf, son till stuveriarbetaren Kalle Pettersson i hamnen, jumpade på tuvorna. Tio år tidigare fanns det heller inget varv här. Men så kom Gustaf Thordén hem från Finland, där han varit skeppsredare i 24 år. Han hade 50 miljoner med sig och för dom slantarna startade han dels ett rederi, dels ett varv.

Varför kom Kalle Petterssons Gustaf hem till Uddevalla igen med nytt efternamn och nytt kapital, frågar sig tidningens utsände. Var det hemlängtan?
-Ja, säger Gustaf Thordén. Det var hemlängtan. Vi bohuslänningar är såna. Vi är fästa vid vårt ställe och vid våra traditioner. Under 40-talet lämnade bohuslänningarna sitt landskap därför att arbetet tröt inom stenindustrin. Av 7.000 man som bröt granit i brotten var det snart ingen kvar. Dom var omskolade och spridda över landets industri. När jag startade varvet kom dom tillbaka. Finns det jobb hemma, då är det självklart att dom ska vara hemma. Och gör man som jag, startar en industri som har med sjön att göra, då kan man alltid räkna med bohuslänningens stöd. Han har kärleken tlll sjön i blodet.
-Ja, jag längtade hem, säger Gustaf Thordén. Jag ville göra något för Uddevalla.

Vad har han betytt för sin stad? Den hade 16.000 invånare när Gustaf kom hem. Rätt nyligen hade staden då fått en rejäl kyss – en av stadens ledande industrier, en tändsticksfabrik med 1.000 anställda – hade klappat igen. Kvar bland de större industrierna var endast ett konfektionsföretag med 1.200 anställda, varav 80 procent kvinnor. Thordén-varvet har gett jobb åt 3.000 man. Folkmängden har ökat till 30.000 människor och eftersom Thordén sätter en ära i att köpa allt som behövs för skeppsbyggnad genom affärsmän i sin egen stad, har Uddevalla blomstrat som aldrig förr under de senaste tio åren.
Allt enligt tidningen Se från 1957 alltså.

Året därpå tvingades Thordén under uppseendeväckande former lämna ifrån sig ledningen och ägandet av sitt livsverk. Varvet övertogs så småningom helt av staten på 1970-talet och lades ner 1986. Thordén avled 1963 i en drunkningsolycka vid 69 års ålder.