BUBBEL I KÖN

 Pratbubblor ur tidningen Se en gång i tiden.

NÄR AMERIKABÅTEN ÄNNU GICK

 Långt in på 1960-talet var det i första hand båt som gällde när man som svensk skulle åka till USA. I ett gammalt exemplar av tidningen Se från 1968 hittar jag en text i vilken kåsören Gits Olsson redogör för en sådan resa med en så kallad Atlantångare.

De människor som på detta sätt ger sig ut på den gungande Atlanten brukar höra hemma i speciella kategorier, påpekar han efter att ha hittat följande typer bland medresenärerna:
Hojtalainen utvandrade på 30-talet och har varit hemma i Åbo och firat jul i det gamla countryt. Han tar sig över landgången i Göteborg på ett sätt som får en att tro att han fortfarande har julklappsskridskorna på sig.

Garibaldi är ett litet mörklockigt barn på tre år som förtvivlad mamma förgäves söker hålla reda på. Garibaldi drar ur mikrofonsladdarna när fartygets sångare ska ge konsert. Garibaldi häller mammas whisky sour i matsalens blomvaser så att tulpanerna hickar och dör. Garibaldi utlöser vredesutbrott på finska språket när han stoppar fimpar i Hojtalainens återställare.
Skämtaren är han som redan vid Skagen uppsöker kaptenen på bryggan och säger: Nu vill jag inte veta av några dumheter här, utan kör som folk!

Vasco da Gama är han som aldrig syns i baren eller röksalongen. Fast det är i januari och nollgradigt ute på Atlanten sitter han i sin däcksstol på promenaddäck hela dagarna och spanar oavlåtligt ut över havet. Han är inrullad i filtar och bär en yllekeps på huvudet och ser ut som Torsten Tegnér på bandyfinal
Emigranten är en ung svensk tekniker som insett att han har bättre möjlighet att använda sin ingenjörsexamen i Staterna än hemma. Han sitter i baren hela dagarna med amerikanska mynt i handflatan och mumlar för sig själv: En dime är tio cent, en quarter är 25 cent, fyra quarter är en dollar.

Plötsligt en morgon stannar båten och driver med den grova sjön utanför New Foundland. Motorernas 30 000 hästkrafter tystnar, vibrationerna i skrovet upphör. Det enda som skakar är Hojtalainen, för baren öppnar först klockan tio och hon är inte mer än fem i.

Vad har hänt? Teorierna är många. Rykten surrar på alla däck. Här är några:
Skämtaren säger sig ha hört från bryggan att serpentinerna från nyårsafton har fastnat i propellrarna.
Hojtalainen svär på att Garibaldi har varit nere och ställt till något jävelskap i maskin.
Någon tror att Vasco da Gama fått syn på en val och bett kapten stanna medan han maskar på.
Någon annan tror att vi har fastnat i den sega tången från Sargassohavet och att 420 mans besättning just bereder sig på att rycka ut med nagelsaxarna för att klippa oss ut.

Sedermera visade det sig att två gubbar från Lloyds hade beordrat stopp för att utföra vissa mätningar i maskinerna.
Skriver Gits Olsson i tidningen Se i början av 1968 efter att ha kommit i land i New York och vistats där några timmar. Bortsett från polissirener, brandkårssirener och ambulanssirener ligger Manhattan ganska tyst..
Det är bara nerifrån 57:e Gatan West som ett stilla skrålande kan förnimmas. Hojtalainen har burits i land och fått ett fönsterbord på en trivsam bar. Man får visserligen inte föra i land mer än vissa gallon whisky i USA, men Hojtalainen hade dom i sig så tullen kunde inte ta dom ifrån honom.

VECKANS KLIPP

 Saxat ut tidningen Se från 60-talet.

BUBBEL I KÖN

 Mitt i den svenska sommaren 2022 fortsätter jag att bläddra i tidningen Se från 1960-talet. Där upptäcker jag att den amerikanske presidenten Lyndon Johnson påstås ha sagt både det ena och det andra, åtminstone enligt många pratbbblor på avdelningen Bubbel i kön.

SAVEN STIGER OCH OMORALEN FRODAS

Utanför den lilla stugan vid havet sitter jag bekvämt tillbakalutad under parasollet och bläddrar i några exemplar av tidningen Se från 1960-talet.

Vad de säger, hette en avdelning som återkom vecka efter vecka. Så här påstods några av den tidens kändisar ha yttrat sig 1966.

Yngve Gamlin: Allting blir dyrare. I går sa Nils Linnman att till och med saven kommer att stiga till våren.

Staffan Lindén: Jag ogillar all omoral men jag ogillar den sexuella med särskilt intresse.

Harry Belafonte: I Sverige kommer man alltid att ömma för USA:s negrer – så länge dom befinner sig i USA.

Margit Vinberg: Köttet var så mört att man undrade hur oxen kunnat hänga ihop under livstiden.

P O Sundman: Tja, jag har ju så att säga inte läst boken – jag har bara skrivit den.

Torwald Gahlin: Tänk om det vore så att en tom hjärna i likhet med en tom mage inte lämnade ägare någon ro förrän den blivit fylld.

Bengt Bedrup: Sverige spelade i dag sin första ishockeymatch i Universiaden och förlorade mot Sovjet med 14-2. Sovjet har vunnit sina tre första matcher och har målkvoten 42-0.

Hemming Sten: Kar de Mumma gillar inte att några av oss jämför Owe Thörnqvist med Karl Gerhard. Han ska vara glad för att ingen kallar Hagge Geigert för 70-talets Kar de Mumma.

Kyrkoherde Hilarius Boklund, Grönköping: Låt oss bevara bostadskön såsom en för oss alla värdefull påminnelse om evigheten.

FÖLJ MED TILL MIDSOMMARFESTEN

 

Följ med till festen, står det på den här skylten som pryder en bil på väg nerför Sunningebacken på midsommarafton 1987. Här passeras infarten till Västra Kroken strax innan backen planar ut och det är några hundra meter kvar till festplatsen med den lövade stången nere vid strandkanten nära Sunningens brygga. Ett stort antal festklädda människor har hörsammat uppmaningen och följer efter bilen, några med svenska flaggor i händerna. Midsommar på Sunningen för 35 år sedan alltså.

(Klicka på bilden så blir den större.)

MIDSOMMAR PÅ 80-TALET

 

I ett av mina fotoalbum hittade jag ett gammalt kort från Sunningen sommaren 1984. Det är midsommarfesten på den stora ängen nere vid strandkanten nära Sunningens brygga som är i full gång. Några folkdansare i bohusdräkt hade tydligen uppvisning det här året medan åskådarna stod i en stor ring runt omkring och väntade på att dansen kring den lövade stången skulle börja.

(Klicka på bilden så blir den större.)