Som talekonstens och formuleringarnas mästare fick han till och med Nobelpriset i litteratur 1953.
I Akademiens motivering hette det bland annat: ”för hans briljanta retorik för att försvara upphöjda mänskliga värderingar”.
Han hade andra sidor också. Det var ingen hemlighet att Churchill drack kopiösa mängder whisky, men även detta kunde han prata bort. Själv brukade han säga:
En annan variant var:
– Jag har fått ut mer av alkoholen än vad alkoholen har fått ut av mig.
Och när han till allmän häpnad bytte parti från de konservativa till liberalerna sa han:
När han en gång återfick sin plats i parlamentet kom en av hans politiska motståndare fram till honom och sa:
Churchill tittade på honom och grymtade:
– Jag skulle vara tacksam om ni ville ha den goda smaken att lämna min fru utanför det här.
Om sin politiske rival Clement Attlee sa han:
Det var samme Attle som han en gång kallade ”ett får i fårakläder”.
Mer om Churchill i denna blogg i slutet på veckan, då han skulle ha fyllt 139 år om han hade levt.