KUNGLIGT ROLIGT

 Pratbubblor ur tidningen Se en gång i tiden.

FLYGANDE TEFAT I SIKTE

Vart tog alla flygande tedat vägen?

Förr i världen fick man rapporter nästan varenda vecka om farkoster från främmande planeter som landat i Gnesta, Hjo och Katrineholm. Numera hör man inte ett knyst.

Så skriver Gits Olsson i nummer 42 av tidningen Se från 1969 och fortsätter:

Under 50-talet vimlade det av rapporter. Korvgubbar i landsorten kunde berätta hur flygande tefat landat på Stortorget varefter besättningen, små gröna män med radioantenner i örona, trippade ut och beställde var sin kokt med bröd och mycket senap.

Semesterfirare på Öland kunde berätta om hur farkoster som liknade jättestora cykelringklockor kryssade mellan väderkvarnarna och skrämde turisterna halvt från vettet.
Långtradarchaufförer kunde rapportera hur dom mitt i natten jagats genom Småland av små, vinglösa flygplan som utstrålade ett fosforgrönt sken.

I en intervju i Se berättade två ynglingar hur dom hade kommit bilande på natten utanför Helsingborg och stannat och klivit ur när dom såg ett kraftigt, vitt sken i snårskogen intill vägen. Små arga självlysande gurkor på ungefär en halv meter hoppade omkring dom och släpade med sig ynglingarna in i skogen. Där stod gurkmännens tefat, en jättelik diskus med tre fötter och en trappa. Gurkorna ville tvinga upp ynglingarna i skeppet. De var ofantligt starka och gossarna fick streta emot allt vad de orkade. Det värsta var att det inte gick att koppla något grepp på gurkmännen för dom var hala som tvål.

Ack ja, hur mycket intressant hände det inte på 50-talet. Idag hör man inte talas om en enda rapport, Vad är orsaken? Har tefatsmännen funnit oss här på jorden så ointressanta att de lessnat på oss och vidare besök här?
Nej, inte alls. Det är fortfarande full rulle på tefaten. Det är bara det att korvgubbar, långtradarchaufförer, gurkbrottare och andra rapportörer har lärt sig hålla tyst. Saken är nämligen den att ingen tror på vad de säger. Den som idag rapporterar tefat till polisen blir betraktad som en galning och löper risk att bli inlåst på hospital.
En handelsresande som höll på att krocka med en farkost från Mars i Skillingaryd fråntogs sitt körkort när han rapporterade händelsen för polisen. Jourhavande överkonstapel bedömde honom som mindre tillräknelig.

Ser man ett tefat här i landet så ska man hålla tyst om saken, det har svenska folket lärt sig så småningom, skriver Gits vidare och fortsätter:
Själv bromsade jag in vid en enslig bensinpump utanför en lanthandel i Åkersberga en kväll för att fylla tanken. Just som jag häktade av slangen så började pumpen prata. Den sa:
-Rycker du mig i svansen en gång till så ska jag ta med dig hem till Saturnus och sätta dig i en saltgruva på livstid.
Jag släppte slangen och försvann från platsen så fort jag kunde. Men det skulle aldrig falla mig in att berätta händelsen för någon, allra minst för någon polis.
Skrev alltså Gits Olsson i tidningen Se en gång för mer än femtio år sedan.

VECKANS KLIPP

 Saxat ur svenska tidningar från 60-talet.

BUBBEL I KÖN

 Pratbubblor ur tidningen Se en gång i tiden.

VECKANS KLIPP

 Saxat ur svenska tidningar från 60-talet.

DET SKRATTADE VI ÅT DÅ

Sitter i solstolen utanför den lilla stugan vid havet och har börjat bläddra i några gamla exemplar av tidningen Se från 1969. Speciellt fastnar jag för en avdelning som heter ”Vad de sa i veckan”. Så här uppgavs ett antal så kallade kändisar ha yttrat sig under en vecka 1969.

Janne

Janne Lundqvist, tennisspelare: Nej, jag måste gå och lägga mig nu. Jag ska opp och lobba i morgon.

George Mikes, engelsk journalist: Varje utlänning, den genomsnittlige europen, vet att Sverige ligger på en halvö i norra Europa. Genomsnittssvensken vet inte detta. Han tror att Sverige ligger precis i centrum av universum.

Art Buchwald, om sin nya pjäs: Det finns inget naket, inga homosexuella, inga lesbiska kvinnor. Den kan bli något helt banbrytande inom teatern. Publiken kanske inte är mogen för det.

Christina

Christina Hansegård, om livet i London: Jag blir hysterisk när jag inte vet vad fläskfilé heter på engelska.

Bo Strömstedt om Ivar Harrie: Det finns ingenting som han inte kan – eller inte kan tala om. Han är den enda nu levande människa som fått Sven Stolpe att tiga.

Red Top, kåsören Lennart Nyblom: Hur kan man låta Sven-Bertil Taube föreställa kriminalkommissarie på film. Han är inte tillräckligt militant för att spela skolpolis utanför en lekskola.

Cello

Cello, kåsören Olle Carle: Det var ofarligare på manövrerna förr i tiden. Numera transporteras alla soldater på hjul, medan vi på vår tid fick använda fötterna och vi gick tills vi stupade och vi visste inte vad det vill säga att bli bilburna eller cykelburna. Bara bortburna.

Torvald Gahlin: Nej, henne kunde vi inte ha kvar. Hon skulle posta ett brev till New York och då gick hon till kontorschefen och frågade var de amerikanska frimärkena låg.

Groucho Marx, till en störande herre på restaurang: En man med er intelligens skulle ha låg röst också.

FLER FÖRUNDERLIGA FUNDERINGAR

 

Folk säger att jag inte bryr mig om nånting. Men det struntar jag i.

Tänk, alla är så snälla utomlands. Bara man säger att man är svensk så flinar dom åt en.

Det är konstigt att inte damer klottrar mer på toalettväggar än herrar. Dom har ju båda händerna fria.

Det var många som upptäckte Amerika före Columbus, men dom hade vett att tiga.

Sverige är en demokrati, vilket betyder att den ena hälften bestämmer över den andra.

Det värsta med politiska skämt är att ibland blir dom invalda i riksdagen.