fredag 14 augusti 2020

LIVET ÄR SOM MELODIRADION

Vad de säger hette en avdelning i några av de exemplar av tidningen Se från 60-talet som jag sitter och läser i den svenska sommaren drygt femtio år senare. Så här påstods några av den tidens kändisar ha yttrat sig under en vecka 1966.

Stygge Staffan i Röster i Radio: Livet är som Melodiradion. Det skvalar förbi utan att man märker det.

Langer.
Pekka Langer: Någon gris hade dom inte haft på den gården sedan gamle drängen dog.

Hasse Alfredson: Hon hette Else, men eftersom hennes pappa var bagare kallade vi henne Bak-Else.

Torbjörn Axelman: Det påstås att steppdansen stammar från en kines med stor familj och bara en toalett.

Nielsen.

Monica Nielsen: Hon har så många dubbelhakor att hon kan bära ett pärlhalsband utan tråd inuti.

Blandaren: Den unga söta telefonissan fick hallåcinationer.

Dick van Dyke: För att lära mig spela cello har jag tillbragt tio år i Paris, fem år i London och femton i onödan.

Sträng.

Gunnar Sträng i Lunchekot: Den höjda bilskatten är inte till för att bygga nya vägar, utan är ett avvägande.

Red Skelton: USA:s kommunikationer blir allt sämre. Mississippifloden rinner för närvarande bara en gång i veckan.


söndag 9 augusti 2020

VAD HAR DOM I FLASKORNA?

Sitter i solen utanför den lilla stugan vid havet och bläddrar i några exemplar av tidningen Se från 60-talet. Längst bak i varje nummer hittar jag sådana här godbitar.












fredag 7 augusti 2020

AVGÖRANDETS STUND INNE

Med obeveklig beslutsamhet närmade sig sanningens ögonblick i den stora mångkampen mellan kåsören och redaktör S. Avgörandets stund var nu inne i form av den helt utslagsgivande minigolfmatchen som skulle fastställa såväl var skåpet ska stå som att bollen är rund och en gång för alla skilja agnarna från vetet.
Efter var sin seger i de inledande grenarna pilkastning och frågesport skulle de båda atleterna nu alltså göra upp om årets mästarvärdighet med klubba och boll.


Matchen ägde rum på stadens bangolfanläggning, där det i vanlig ordning vimlade av amatörer och sällskapsspelare som inte hade en aning om vilken allvarlig uppgörelse som utspelades mitt ibland dem.
- Här var det lång kö, sa kåsören.
- Vi får hoppa mellan banorna och passa på när någon är ledig, sa redaktör S.
- Det är väl egentligen emot reglerna men nöden har ingen lag, sa kåsören.


Redan efter några få hål stod det klart att det skulle bli en jämn match där ledningen hela tiden skiftade med bara ett eller två slag.
Matchen böljade på under ovanligt stor tystnad. Båda atleterna såg sammanbitna ut och verkade svårt tagna av stundens allvar.
Kåsören kunde dock inte komma ifrån att hela tillställningen präglades av stor mystik. Bland annat inträffade några händelser som var för sig kanske inte var så konstiga men sammantagna föreföll svårförklarliga.


Just som han koncentrerade sig inför ett viktigt slag kom en boll farande och studsade in på hans bana, åtföljd av en ung dam som bad om ursäkt innan hon plockade upp sin boll och försvann.
Några banor längre fram stod en liten grabb och pillade på hindret så att varken redaktör S eller kåsören kom igenom förrän på tredje eller fjärde slaget.
- Jag tror han ändrade svårighetsgraden, sa kåsören.
- Ja, det tyckte jag också, sa redaktör S..
- Men det blev ju lika för båda även om det drog ner resultatet, sa kåsören..


På nästa bana slog redaktör S bollen lite för hårt så den rullade tillbaka nästan hela vägen.
Då ingrep en man i träningsoverall med golfklubbens märke och sa:
- Nu när du har varit där framme får du lägga bollen på linjen där..
- Ja, då blir det ju lättare, sa redaktör S och slog bollen i koppen.
- Hallå där, sa kåsören, Vad var detta?. Var det nån du hade vidtalat att assistera dig? Har du varit här och rekat och blivit kompis med folket här?
Men redaktör S förnekade detta och sedan följdes de båda åt i protokollet ända fram till sista hålet.
- Du leder med tre slag, sa redaktör S efter att ha studerat protokollet..


- Vänta lite sa kåsören. Jag tycker jag borde leda med mer. Får jag låna lappen..
Men motvilligt fick han medge att redaktör S hade räknat rätt.
Denne replikerade med en spik på sista hålet så att kåsören var tvungen att slå högst tre slag för att vinna, Han missade de två första men satte det tredje och vann matchen med 52 slag mt 51.


Sedan konstaterade de att kåsören för första gången i mannaminne stod som totalsegrare efter historiens jämnaste mångkamp mellan de båda atleterna, varpå redaktör S gratulerade och bjöd på glass i klubhhuset.

torsdag 6 augusti 2020

FRÅN SPRINTERLÖPNING OCH ABESSINIEN TILL KIM NOVAK OCH RÖDA NEJLIKAN

Sommarens stora mångkamp mellan kåsören och redaktör S har nu avancerat till gren nummer två, nämligen frågesport. Denna utkämpas enligt urgammal tradition via frågekort ur NE-spelet, alltså spelet från Nationalencyklopedin.
Tävlingsarena var som vanligt uteplatsen vid kåsörens sommarstuga, där de båda atleterna under rigorös säkerhetskontroll hade tilldelats fem kort med vardera tio frågor att läsas upp för motståndaren.


- Nu får du väl som vanligt alla lätta frågor eller så blir det en massa gammal idrottshistoria där du som statistikbitare har fördel, muttrade redaktör S när matchen skulle börja.
Knappt hade han uttalat orden förrän han fick läsa följande fråga för kåsören;
- Vem var den förste europé som vann 100 meter löpning i OS?
- Det bör ha varit Harold Abrahams, sa kåsören.
-Ja, det är rätt, sa redaktör S med en suck.


- Det måste du väl medge var en svår fråga, sa kåsören.
- För normala människor ja, sa redaktör S. För dom flesta är han nog fullständigt okänd.
- Säg inte det, sa kåsören, Han vann i Paris 1924 och många år senare gjordes en långfilm om honom. Den hette Triumfens ögonblick och gick på svenska biografer.


Men redaktör S bara skakade på huvudet innan han läste nästa fråga:
- Vilket uttryck används för att förknippa en biff med Lindström?
- Biff à la Lindström, sa kåsören.
- Ja, här står bara à la men det får du rätt för.
- Klart jag ska ha, sa kåsören, Nästa fråga tack.
- Vilken äldre benämning har landet Etiopien och omgivande områden?
- Abessinien, sa kåsören.
- Åh, vilka lätta frågor du får, sa redaktör S.


Sedan var det kåsörens tur att läsa från korten.
- Vad kallas det att säkra ensamrätt till visst område eller särskild plats med mineralfyndigheter?
- Inmutning, sa redaktör S.
- Ja, här står inmuta men du får väl rätt ändå.
- Självklart, sa redaktör S men föll sedan på ett stort antal frågor i följd.
Till exempel Fritiof Nilsson Piratens uppväxtort, vem som blev svensk kronprinsessa 1907 samt att det var Kim Novak som hade huvudrollen i Studie i brott och Kyss mej dumbom.


Efter första ronden ledde kåsören därför med hela 5-1.
- Det här är ju inte klokt, sa redaktör S. Du har redan vunnit.
Men som så många gånger förr i idrottshistorien vände plötsligt hela matchen på ett sensationellt sätt. I rond tre och fyra hämtade redaktör S in hela försprånget så att ställningen var helt lika inför sista omgången.
Men här slog kåsören till med sex rätt av tio möjliga trots att han inte kom ihåg att Saturnus fjortonde måne heter Calypso eller att kaffeväxtens frukt är röd när den skördas.
Om det var nerverna som sprack för redaktör S eller något annat ska vi låta vara osagt men han lyckades inte hejda kåsörens offensiv trots att han visste att Leslie Howard spelade huvudrollen i Den röda nejlikan och att brunbjörnen är den mest spridda björnarten.


Han föll tungt på frågor som att det var Carl Gustaf Hellqvist som målade Valdemar Atterdags brandskattning av Visby, att de sex Vestalerna var prästinnor i antikens Rom eller att det var slavar som John Hawkins saluförde i Västindien.
- Det här spelet är från 1980-talet, sa han avslutningsvis. Vi kanske borde investera i ett nytt med lite mer aktuella frågor.
- Å andra sidan är vi ju inte särskilt up to date nån av oss heller, sa kåsören.


Några riktigt monumentala hjärnsläpp noterades dock inte i årets match, åtminstone inte i klass med fjolårets gigantiska blamage då redaktör S helt plötsligt inte kom ihåg vad en av hans stora favoritgrupper Led Zeppelin hette.
Slutsiffrorna i årets frågesport blev 22-19 till kåsören och därmed stod det 1-1 i grensegrar.
- Håll med om att de är oerhört jämnt, sa redaktör S. Jag vann pilkastningen med en poängs marginal och du tog hem frågesporten med tre.
- Ja ja, sa kåsören. Det var allt tur för dig att du fick den där sista pilen att fastna i 20-poängsfältet när min hade ramlat ner. Annars hade det varit klart nu.
- Ja, men nu blir det en helt avgörande golfrunda, sa redaktör S.
Fortsättning följer i morgon i denna blogg.

onsdag 5 augusti 2020

PILKASTNING MED HAVSUTSIKT

Den stora mångkampen på Sunningen mellan kåsören och redaktör S fick en högst ovanlig, för att inte säga rent sensationell upptakt. På ett telefonmöte kvällen före ändrades nämligen de ursprungliga planerna på så sätt att årets match skulle genomföras utan lunchpaus efter de två första grenarna. Sedan juryn fattat det historiska beslutet att köra hela matchen i en följd stod det klart att årets tävling skulle bli ett kraftprov av sällan skådat slag.


Det är därför ingen överdrift att påstå att luften vibrerade av nervdaller och spänd förväntan då de båda atleterna samlades utanför kåsörens stuga.
När överdragskläderna plockats av visade det sig att kåsören ställde upp i en t-shirt med texten Oxford University och en keps som det stod Montenegro på, medan redaktör S kom till start iförd Sveriges Olympiska Kommittés tröja.


Först på programmet stod som vanligt pilkastning mot darttavla. Här gäller det att träffa tavlans tjugo tårtbitar i ordningsföljd från 1 till 20. De båda atleterna kastar tre pilar var i varje omgång mot en tall utanför kåsörens stuga, där piltavlan hängts upp på en spik.
Eftersom en av grannarna bygger nytt och har avverkat skog på sin tomt kunde kåsören denna gång bjuda på något så exklusivt som pilkastning med havsutsikt.


Ingen av atleterna lät sig emellertid hänryckas av de vackra vyer som bredde ut sig framför dem. Fullt fokus rådde på tävlingen där dock piltavlan ibland svajade betänkligt i blåsten från havet.
Lottningen utföll så att redaktör S drog det längsta strået och valde att börja kasta. Han greppade en pil och ställde sig i utgångsläge men något kast kom inte.
- Vad väntar du på, sa kåsören.
- Att tavlan ska sluta röra sig, sa redaktör S.


Såväl tävlingen som tavlan böljade sedan fram och åter mellan vindarna från havet.
Kåsören ryckte åt sig en tidig ledning och blev i vanlig ordning utsatt för misstankar om tjuvträning när han med tre pilar i rad träffade trean, fyran och femman. Men redaktör S samlade ihop sig och kontrade så att ställningen var helt jämn efter halva matchen, 10-10.


De båda atleterna avlöste sedan varandra i ledningen i den jämnaste pilkastningsduell som någonsin skådats på denna arena. Kåsören hade matchpil vid ställningen 19-19 men trots att han träffade ruta 20 ville pil-uschlingen inte fastna utan ramlade ner i blåsten. Redaktör S höll sedan nerverna under kontroll och lyckades sätta sista pilen och avgöra till seger med 20-19.
- Det var nära, sa han.
-Ja, sa kåsören. Och någon mer seger släpper jag inte ifrån mig på det viset.
Spännande fortsättning i morgon i denna blogg.

tisdag 4 augusti 2020

FUTTIG FIKA FÖR FINSMAKARE

Sommarens mångkamp mellan kåsören och redaktör S inleddes som vanligt med ett upptaktsmöte på den sistnämndes altan ute på landet, där tävlingsjuryn samlades för kaffe med dopp samt traditionella överläggningar.


I jämförelse med tidigare års jurymöten är det ingen överdrift att påstå att årets sammanträde inleddes med en smärre sensation.
Det visade sig nämligen att inte en enda Budapesterlängd skulle komma att inmundigas denna gång. På grund av den rådande pandemin hade kåsören vid sin avfärd från staden inte vågat gå in och ställa sig i kö på konditoriet utan endast förmått inhandla två små tårtbitar från kyldisken på Willys.


Vad själva matchen beträffar beslöt mötet att denna skulle genomföras på i stort sett samma sätt som förra året. Det innebar ett förmiddagspass med pilkastning och frågesport samt ett eftermiddagspass bestående av en bangolfrunda.


Sedan detta program spikats vidtog val av tävlingsdatum. Juryn enades slutligen om en lördag, till vilken väderlekstjänsten hade förutskickat molnigt och blåsigt väder. Detta beslut fattades i första hand med tanke på att friska vindar skulle kunna blåsa bort eventuella i luften virvlande viruspartiklar men också för att de båda atleterna skulle slippa kämpa i alltför kraftnedsättande stark hetta och svettdrivande solsken.
Klart till drabbning alltså. Sekonderna lämnar ringen. Må värste man vinna.
Fortsättning följer i morgon i denna blogg.