fredag 23 september 2016

MERA KLIPP

Här kommer ytterligare några exempel på hur det kunde se ut under vinjetten Veckans klipp i tidningen Se från 1971:













onsdag 21 september 2016

KAR DE MUMMA OCH CELLO

Signaturen Kar de Mumma, alltså revymakaren, författaren och kåsören Erik Zetterström, var flitigt citerad i spalten Vad dom sa i veckan i tidningen Se en gång i tiden.


Så här lät det vid ett tillfälle 1971:
Kar de Mumma: Jag minns när min skolkamrat Sigge Nilsson sprang ärenden åt Östermalmstanter. En gång var det en dam som köpte fem kilo jord och bad att få dem hemsända. Sigge fick uppdraget och bar jorden till adressen på Östermalmsgatan. Frun var inte hemma, men hennes make majoren öppnade tamburdörren. -Jag ska be att få lämna den här jorden, sa Sigge. -Far i frid, röt majoren och smällde igen dörren.


Signaturen Cello, alltså kåsören och ordvitsaren Olle Carle, fick också vara med på ett hörn:
Cello: Massor av skattebetalare som fått återbäring rusar hemifrån för att fira den lyckliga tilldragelsen på krogen. Hustrun, som hoppats på ett litet tillskott, står där med två tomma händer och en full karl som på morgonkulan blir hemburen av omtänksamma dryckesbröder. Det är inte den återbäringen en hustru drömmer om.

Och så här citerades några andra kändisar från 1971:

Stig Nahlbom: Ett Skidåkarnas Hus ska byggas i Umeå. Det första stavtaget är redan taget.

Åke Cato: Vid Länslasarettets Amatörteaters framförande i går afton av operetten ”Glada Sänkan” sjöng epidemipatienten Leo Askorbin, 48, ”Så går jag till vaccin”.


Torsten Ehrenmark om att prata i radio: En vecka senare får jag tre brev, två som tackar och ett som påpekar att jag säger ”futter”, ”durrar” och ”bucker” i stället för fötter, dörrar och böcker. Men vi pratar så i Urrebro.

Holger Ström i Ekonomen: Inte tror jag att Stockholm kommer att förändras så mycket fram till sekelskiftet. Men dom kommer kanske att göra om Långholmen till kulturbostäder och Skärholmen till fängelse.


Torvald Gahlin: Skatteavdraget har ökat och nettolönen minskat – jag måtte ha fått påökt,

Fru Johansson i DN: Jag undrar vad de heltäckande mattorna har betytt för att ta kål på sällskapsdansen på privata tillställningar. Förr kunde man rulla undan mattan och lägga på en skiva på grammofonen. Sedan kom TV-tiden, då all aktivitet på bjudningar lamslogs och endast stillsamma armhävningar med grogglas eller kaffekopp och småkaka tilläts så länge något rörde sig i rutan. När TV-febern sjönk låg mattorna där, heltäckande, fastnubbade och otjänliga som underlag för dans.





måndag 19 september 2016

lördag 17 september 2016

KLIPP PÅ KLIPP

Veckans klipp hette en avdelning i tidningen Se en gång för länge sedan. Så här såg det ut i några av de exemplar från 1971 som jag har bläddrat igenom i sommar:




















torsdag 15 september 2016

måndag 12 september 2016

PRISBELÖNT ARTIST I UDDEVALLA

Jag har en syster som känner en som har bjudit Jerry Williams på snus.
Det inträffade i Uddevalla på den tiden då genomfarten gick via Strömstadsvägen och det var bilköer som sniglade sig fram i två körfält genom stan och sedan fortsatte i en lång karavan ända ut till kustbandet på sommarhelgerna.


I en av bilarna befann sig min syster tillsammans med några andra ungdomar. Plötsligt gled en stor raggarbil upp jämsides och blev stående i den andra filen. Ut tittade ett huvud med svart hår och Elvisfrisse och hojtade:
Tjena, har ni nån snus?


Det visade sig vara Jerry Williams som tillsammans med kompgruppen The Violents var på väg till något gigg ute vid kusten. En snusdosa langades över, men just som rockkungen la in en jätteprilla under läppen började den ena kön röra sig så att Uddevallaungdomarnas bil var tvungen att köra iväg medan The Violents stod stilla.
– Jävlar, där geck min dåse! utropade han som hade lånat ut snusdosan.


Men åtskilliga minuter senare hördes ett intensivt tutande bakom dem. Det var The Violents som hade kört ikapp och nu kom glidande upp jämsides på nytt, medan Jerry Williams stack ut näven och langade tillbaka snusdosan med tack för lånet.


Vad jag vill säga med detta vet jag inte riktigt. Möjligen att Jerry Williams är en rejäl och hederlig karl som man inte behöver vara orolig för att låna ut snusdosor till.