STILLSAMT I SÖRKÄLLEPARKEN

Lugnet vilar över Sörkälleparken på det här kortet som jag har hittat i min mors gamla fotoalbum. Jag gissar att det är taget någon gång på 1930-talet. I bakgrunden ser vi hur en gammal bil av tidig förkrigsmodell kommer tuffande söderut i vänstertrafiken på Anders Knapes väg. 

På kortet baksida har någon (förmodligen min mor) skrivit: Det är Kurt Hallin, Bertil och Elsa, som sitter på trappan, Kerstin Hallin som sitter ovanför.

TRÄBRON FÖR LÄNGE SEDAN

Träbron i Uddevalla med omgivningar så som det såg ut i början av förra seklet på ett gammalt vykort. Det är inte bara miljön som är annorlunda, något av forna tiders klasskillnad speglas också i det här kortet. Vi ser hur en kvinna i finklänning och tjusig hatt kommer trippande över bron strax bakom en böjd gumma med huckle och förkläde. I bakgrunden ligger torget stort och ödsligt med knappt en människa inom synhåll. 

Kortet bör vara taget före 1910 eftersom Café National ännu inte verkar ha flyttat in i rådhusets flygelbyggnad. Det startades efter storstrejken 1909 av Johan Edvard Eriksson och kallades allmänt Svartens kafé efter ägarens kolsvarta hår.

I TIDNINGSVÄRLDEN

En sportjournalist är en person som på lördagen vet exakt hur det ska gå i söndagens match och på måndagen vet precis varför det inte gick så.

- Du ska inte tro att du är nåt bara för att du är journalist, sa den gamle cykelreparatören. Det kan väl hända att du har intervjuat både kungligheter och statsråd i dina dar, men här ser du en som har pumpat Monarker i trettio år.

Den nyblivne fadern ringde till lokaltidningen och beställde en födelseannons eftersom han just hade blivit far till tre små pojkar, alltså något så ovanligt som trillingar. Damen som tog emot annonsbeställningen hörde inte riktigt vad fadern sa, så hon frågade:

- Kan ni upprepa det?

- Ja, det är väl inte omöjligt, men jag ska försöka låta bli.

- Känner du mannen som sitter vid bordet där borta?

- Ja, det är chefredaktören för stans största morgontidning.

- Men vad är det för kvinna han har med sig?

- Det är kvällsupplagan.

Den unge journalisten skickades till ålderdomshemmet för att intervjua gamla mor Anna, ortens äldsta, som fyllde 97 år.
När den lilla pratstunden var över sa han avslutningsvis:

- Och så hoppas jag få komma tillbaka på hundraårsdagen.

- Javars, sa mor Anna. Det ska nog gå bra. Han ser ju rask och kry ut.

DET LINDEBERGSKA HUSET

Ett gammalt vykort från tidigt 1900-tal på det Lindebergska huset, beläget strax intill dåvarande Kålgårdsbergsskolan. Huset brann ner på våren 2011 men byggdes upp och återskapades ett par år senare.

Så här såg det alltså ut på området i början av förra seklet. Fotografen har stått på en plats där polishuset ligger i dag och riktat kameran åt väster. Att döma av personerna på bilden verkar Torggatan och dess förlängning norrut mot Skolgatan ha varit ett promenadstråk. Västerut vid lyktstolpen går det som på den tiden hette Villagatan och i dag är en del av Lagerbergsgatan.

I DET MILITÄRA

Stormanöver i Värmlandsskogarna. Kaptenen inspekterar sina trupper när en otålig beväring frågar:

- Kapten, kan vi inte anfalla snart? Fienden fryser om fötterna.

- Hur vet ni det, karl?

- Jo, det sa dom när jag var över och lånade snus.

Kompaniet tränade höjdhopp på regementets idrottsplats och en av de värnpliktiga skulle göra sig lustig:

- Fänrik, får vi hoppa hur högt vi vill?

- Hoppa så högt ni kan, men ni ska vara nere till klockan tre för då ska vi ha exercis.

Den gamle generalen ser missbelåten ut när han upptäcker något vitt som sticker upp över uniformskragen på en av de värnpliktiga.

- Vet soldaten inte att det är förbjudet att bära vit skjorta till uniform?

- Det är ingen skjorta, general. Det är kronans kalsonger.

Nio rekryter från samma kompani kom för sent till regementet efter en ledig  helg. Kompanichefen förhörde dem var och en.

- Jag var ute i skogen med min fru, förklarade den förste, och så råkade vi somna. När jag vaknade såg jag att klockan var mycket och rusade iväg till en granne och lånade en häst för att rida till stationen. Men efter några kilometer störtade hästen och dog. Jag var tvungen att gå sista biten och därför missade jag tåget.

Åtta rekryter efter varandra berättade exakt samma historia. När den nionde skulle förhöras sa kompanichefen trött:

- Var ni också i skogen med er fru?

- Ja, kapten.

- Och så somnade ni?

- Ja, kapten.

- Och när ni vaknade var klockan för mycket?

- Ja, kapten.

- Och så lånade ni en häst?

- Nej, kapten, jag lånade en bil. Men när jag hade åkt en bit så låg där åtta döda hästar på vägen så jag kom inte fram utan blev tvungen att gå sista biten och då missade jag tåget.

NYA VÄGEN TILL GUSTAFSBERG

Nya vägen till Gustafsberg, står det på det här kolorerade gamla vykortet. Vägen invigdes 1908 så bilden bör vara tagen strax därefter. I kurvan högst upp på bilden står två personer och spanar ut över Byfjorden på det som av många resenärer ansågs vara landets vackraste infart till en stad. Men i övrigt syns inte en endaste hästskjuts och än mindre någon automobil, trots att detta var den stora genomfartsleden söderut mot Göteborg som nu ersatte gamla landsvägen över Kapelle och Höjentorp.

STORA DRÖMMAR

 - Jag drömmer om att bli miljardär som min far.

- Jaså, är han miljardär?

- Nej, men han drömmer om det.

- Vet du vad Snövit säger när hon väcker de sju dvärgarna.

- Nä.

- Seven Up!

- Jaså, du har köpt cabriolet. Hur känns det egentligen att köra öppen bil.

- Otäckt.

- Varför har du satt dig vid pianot? Du kan ju inte spela.

- Nej, och ingen annan heller så länge jag sitter här.

- Förlåt mig damen, men ni har faktiskt ena bröstet utanför klänningen.

- Åh jösses, då har jag glömt lillpojken på bussen.