SÖRKÄLLEPARKEN PÅ 40-TALET

Så här såg det ut i Sörkälleparken en sommardag under andra halvan av 40-talet.. Det är mamma Ingrid och moster Astrid som har tagit en promenad från sitt föräldrahem på Sörkällegatan 4 och slagit sig ner i gräset vid den lilla dammen i parkens mitt.

Småttingarna på bilden är min kusin Karin och jag. Eftersom jag ser ut att vara i två-treårsåldern bör bilden vara tagen 1946 eller möjligen 1947. Statyn med den vadande flickan har ännu inte kommit på plats, den invigdes 1949. Mitt i bilden går Sörkällegatan i riktning norrut och till höger skymtar kiosken som den såg ut vid den här tiden. En cykel står parkerad strax intill luckan och två stolar är utställda vid söderväggen om någon kund skulle vilja slå sig ner med en vaniljglass eller en sockerdricka.

Här har samma personer gjort en liten utflykt till Hästepallarna och stannat till vid muren högst upp på den slingrande vägen. Den lille i cykelkorgen är alltså jag som nyfiket kikar över kanten ner mot vattnet vid det som i många år kallades Sveriges vackraste stadsinfart.

I samma gamla album hittar jag också ett kort från sportstugan vid Bjusjön som den såg ut 1946. En smal stig leder från vägen upp till stentrappan och stora ingången på långsidan mot Bjursjön.
(Klicka på bilderna så blir de större.)

SJUK HUMOR

En man gick till doktorn och klagade över att han sover så dåligt.

-Jag drömmer att jag spelar center i  AIK och vi har match varenda natt. Sedan är jag dödstrött när jag vaknar.

-Jaha, sa doktorn. Jag brukar inte ge det här rådet, men i ert fall ska jag göra ett undantag. Pröva med att ta ett litet glas whisky när ni går och lägger er i kväll. Då kopplar ni av och sover gott.

Mannen blev då mycket upprörd och utbrast:

-Är doktorn tokig? Dricka sprit! När vi har Malmö FF borta i natt.

Karlsson hade skadat handen och blivit sjukskriven. På sjukintyget hade doktorn skrivit ”Vistas ute”. Vid återbesöket blev han sjukskriven en vecka till och sa till doktorn:

-Men nu när jag har blivit bättre kan jag väl få vara inne på nätterna i alla fall.

När den unge läkarkandidaten började tjänstgöra på sjukhuset fick han lära sig olika förkortningar i journalerna. BT betydde blindtarmen och GS stod för gallsten. Men en dag gick han till överläkaren och frågade vad VF betydde.

-Jo, svarade denne. Det betyder ”vete fan”.

Unga fröken Bengtsson har just anlänt till förlossningen för att få sin förstfödde.

-Hur ska jag ligga, undrar hon nervöst

-På samma sätt som när ni gjorde den, svarar barnmorskan snorkigt.

-Åh herre gud, ska jag in i den gamla Fiaten igen!

Karlsson har opererats och just vaknat efter narkosen.

-Skönt att det är över, suckar han.

-Säg inte det, hörs från sängen bredvid. I mig glömde dom en kniv och fick öppna igen.

-Och i mig glömde dom en sax, säger grannen på andra sidan.

Samtidigt kommer doktorn in på salen och säger:

-Är det nån som har sett min nyckelknippa?

-Är det inte förskräckligt. Jag läste i tidningen att varje gång jag drar ett andetag och blåser ut det igen, så dör 32 människor runt om i världen.

-Då tycker jag du ska tala med din tandläkare.

-Ert blodtryck är alldeles för lågt, sa doktorn till patienten. Försök att titta på min räkning ett par gånger om dagen.

Den nyutexaminerade läkarsonen hade börjat sin praktik och sa till sin far:

-Pappa, på fjorton dar har jag lyckats göra fru Björkman på Villagatan frisk. Du vet hon som gått i över tio år hos dig.

-Tja, sa fadern. Faktum är att det är hon som i stort sett har finansierat din utbildning.

M/S SUNNINGEN LÄGGER TILL

Så här såg det ut på Gustafsberg en sommardag 1992 när m/s Sunningen var på väg att lägga till vid stora bryggan. Byfjordens vatten ligger stilla och solen verkar vara på väg att bryta igenom molnen.

I bakgrunden ses ett par av de vackra villorna på bergssluttningen ovanför promenadstråket mot Lindesnäs och längre bort skymtar Rödön. Den uppmärkamme betraktaren kan också hitta en skylt på fartyget som visar att det då fortfarande var Bohustrafiken som hade hand om de vita båtarna på Byfjorden.

Inne i södra hamnen såg det ut så här samma dag.på vägen från båten upp mot Västerbron. Det var väl Hasse Fiskarn han kallade sig mannen som höll till här och hade sin lilla fiskebåt vid kajen strax till höger utanför bilden?

Och när jag bläddrar bakåt i mina fotoalbum hittar jag ett annat kort på m/s Sunningen. Det är knäppt nästan tjugo år tidigare, närmare bestämt 1974, vid Sunningens brygga.
(Klicka på bilderna så blir de större.)

GIVAKT, MANÖVER!

Överstelöjtnanten inspekterade de nyinryckta vid ett regemente. Plötsligt stannade han framför en av dem och skakade hand med honom. Sedan sa han självbelåtet:

-Nu kan du hälsa far din att du har skakat hand med en överstelöjtnant. Vad gör din far förresten?

-Han är general, överstelöjtnant.

En av de nyinryckta rekryterna påminde till utseendet mycket om löjtnanten vid kompaniet. Denne märkte själv den slående likheten och vid en uppställning röt han:

-Har 87:ans mor möjligen tjänat som piga på mitt fädernesgods Lövstaholm?

-Nej löjtnant, skrek 87:an tillbaka. Men min far var kusk där.

Två gamla klasskamrater som aldrig kunnat tåla varandra under skoltiden träffades på en järnvägsstation. Den ene hade blivit general och den andre biskop.

Biskopen stegade fram till generalen och sa:

-Kan stinsen säga mig när nästa tåg går?

Generalen synade biskopen uppifrån och ner och svarade

-Jag skulle inte rekommendera någon resa för damen i det där tillståndet.

Sex killar i lumpen hade varit tillsammans med tjejen på markan. Hon blev med barn och då var frågan vem som var fadern. En av killarna föreslog att alla skulle påstå sig vara fadern för då skulle det vara omöjligt för domstolen att avkunna ett utslag. När de anlände till rättegången kallades förslagsställaren in som förste man.

-Är ni far till barnet, undrade domaren.

-Jajamensan, sa killen.

-Bra, sa domaren. Då behöver vi inte höra de andra.

CYKEL-SM I UDDEVALLA

1943 avgjordes cykel-SM i Uddevalla. Det var UCA, alltså Uddevalla Cykelamatörer, som i samband med sitt 20-årsjubileum fick förtroendet att svara för linjeloppet över 15 mil som distansen var på den tiden. Loppet gick på en varvbana som mätte 4 840 meter. Det innebar att cyklisterna skulle köra 31 varv och det är här som personerna på det här kortet kommer in i bilden.

Det krävdes nämligen ett stort antal funktionärer från både UCA och andra klubbar för att hålla reda på hur många varv var och en av cyklisterna hade tilllryggalagt.

På baksidan av det här kortet har min far Sven Johansson skrivit ”varvräknare cykel-SM 1943”. Det är han som syns närmast kameran. Bredvid honom sitter hans gode vän och klubbkamrat i Skidklubben Eskil Jurénde tillsammans med övriga varvräknare, strategiskt placerade vid Andes Knapes väg, strax intill järnvägen och en bit ovanför platsen där Söderskolan byggdes några år senare.

Det beräknades att 10 000 åskådare kantade banan som gick förbi Skeppsviken, utför Bodelesvängarna, längs Gustafsbergsrakan, upp till vänster över Höjentorp, ner för Kapellebackarna och under järnvägsviaduken vid Sörkälleparken tillbaka till Anders Knapes väg.

UCA-ledningen med Alf Johansson och Bertil Nilsson i spetsen använde för övrigt samma bana då klubben arrangerade nordiska mästerskapen 1951.

Harry Snell (1916-85) från Borås och Crescentstallet tog sitt första SM-tecken av tio då han vann i Uddevalla 1943. Fem år senare blev han världsmästare i holländska Valkenburg. Crescent marknadsfördes sedan i flera år som världsmästarcykeln i en stor annonskampanj.

Jag minns till och med hur jag som liten grabb fick anstränga mig för att dölja min besvikelse när min far i början på 50-talet kom hem med en pojkcykel av märket Monark till min födelsedag. Det var ju ”världsmästarcykeln” jag ville ha.

1951 kördes alltså NM på samma bana, en tävling mest ihågkommen för att bommarna vid järnvägsövergången på Höjentorp fälldes mitt framför näsan på klungan sedan John ”Johnny Viking” Wickström från Norrköping gått loss strax före. Wickström med en förkrympt arm på grund av polio i barndomen blev stor publikfavorit när han varv efter varv segdrog sig uppför backarna utan att kunna stå upp som de andra. Han höll undan och vann, men det är en annan historia.

HUNDAR, FISKAR OCH RÄKOR

Och så var det dags för några gamla historier igen:
En man lämnade sin mycket livliga hund i bilen när han skulle gå in i en affär och handla. För att lugna hunden gick han sakta baklänges från bilen och upprepade gång på gång:

-Stilla, stilla . . .

En äldre dam stod en bit därifrån och betraktade honom en lång stund innan hon sa:

-Vore det inte bättre att dra åt handbromsen?

Förnäm dam i fiskaffären:

-Den där torsken ser dålig ut.

Fiskhandlaren:

-Det är värre än så, damen. Den är död.

-Är rockvaktmästaren verkligen så rolig som det sägs?

-Tja, han har åtminstone galghumor.

Firman hade fått en ny stilig kamrer. När han gick förbi två av kontorsflickorna viskade den ena till den andra:

-Har du sett vad han klär sig smakfullt.

-Ja, sa den andra. Och fort också.

Den utmattade tjänstemannen på resebyrån:

-Jag beklagar verkligen, damen. Men just nu har dom inte upptäckt fler länder.

Stockholmaren i fiskaffären på västkusten:

-Har ni rekor?

-Rekor? Det har jag aldrig hört talas om.

-Vet ni inte va´ rekor e? Såna man eter.

-Maneter? Nej, det har vi inte.

Gamle Albert körde omkull med sin moped och brakade rakt in i ett spjälstaket så flisorna rök. När han vaknade på sjukhuset och fick se röntgenbilderna på sina brutna revben sa han:

-Staketet känner jag igen. Men var tusan är mopeden?

-Vad fanns det för tecken på att den tilltalade var berusad, frågade domaren.

-Jo, svarade polismannen. Han tog en enkrona, stoppade den i brevlådan, tittade upp mot kyrktornet och sa:

-Tänk att jag inte väger mer i alla fall.

VART TOG BERRA VÄGEN?

Jakten på kåsörens kompis Berra var i full gång redan i början på 1970-talet. Men den som ringde och frågade efter honom fick finna sig i att alla inte ville kännas vid honom. Som till exempel i denna gamla text som var publicerad i Bohusläningen lördagen den 23 oktober 1971.