UDDEVALLA KYRKA

Ett gammat vykort med interiör från Uddevalla kyrka på 1920-talet. Fotografen har stått vid altarringen och förevigat orgelläktaren och idel tomma bänkrader mellan några av de många gudstjänsterna i den tidens högkyrliga Uddevalla.
Kyrkan byggdes åren 1810-14 och uppfördes på murarna av den äldre kyrka som förstörts i den stora stadsbranden 1806. Mot slutet av 1930-talet genomgick den en grundlig restaurering.
(Klicka på bilden så blir den större.)

STRÖMBERGETS VATTENFALL

Här forsar vattnet utför fallet vid Strömberget på ett kolorerat vykort från början av förra seklet. "Uddevalla Elektricitetsverket", står det på kortets baksida.
Om jag inte är alldeles felunderrättad fanns här för länge sedan ett vadställe som användes vid lågvatten på den tiden då det var långt mellan broarna i Bäveån. Det bör väl vara detta som gett upphov till områdesnamnet Vadbacken.

(Klicka på bilden så blir den större.)

HOS TANDLÄKAREN

Tandläkaren tog emot sin gamle skolkamrat på praktiken. När han hade placerat honom  i behandlingsstolen, lutat honom bakåt och fått honom att gapa stort, sa han:

- Kommer du ihåg i femte klass när du brukade släppa ner grodyngel innanför skjortan på mig?

Tandläkaren såg fundersam ut när han fick se den nye patienten som hade tagit plats i behandlingsstolen. Sedan sken han upp i ett igenkännande leende och sa:

- Och så gapar vi lika duktigt som vi gjorde på regementet för sju år sen, kapten.

Tandsköterskan mötte den lille grabben i dörren till mottagningen:

- Doktorn är bortrest i dag så du får komma tillbaka en annan gång.

- När är han bortrest nästa gång då?

- Varför gör tandläkarna bryggor?

- För att tandvärken ska gå över.

- Men doktorn, det var inte den tanden jag ville ha utdragen. Det var den bredvid.

- Lugn, bara lugn, jag kommer till den.

HAMNSTATIONEN I UDDEVALLA

Det här är ett gammalt vykort föreställande Hamnstationen, sedd från södra sidan av Bäveån. Den var Uddevallas första järnvägsstation, byggd 1864, då tågen började gå till Vänersborg och så småningom till Herrljunga. Senare blev den också ändhållplats för Lelångenbanan. Hamnstationen revs 1961.
Den höga skorstenen tillhörde Kampenhofsfabriken, som skymtar i bildens högerkant. Den gamla fabriksbyggnaden revs 1982 för att så småningom ge plats åt den nuvarande bussterminalen som stod klar 1990.
(Klicka på bilden så blir den större.)

PÅ SKOLBÄNKEN

Lille Per hade fått anmärkning av läraren för att han svarat uppkäftigt under en lektion. När hans far undrade hur det hade gått till förklarade lille Per:

- Jo, magistern frågade om det var nån som visste hur mycket en miljon kronor är.

- Jaha.

- Och då svarade jag som du brukar säga.

- Hur då?

- Att det är en helvetes massa pengar.

Den unge magistern spände ögonen i klassen och sa:

- Vem var det som pallade äpplen i min trädgård i natt?

Det blev alldeles tyst i klassen, men Orvar, som satt längst bak, skruvade oroligt på sig.

- Vet Orvar möjligen något om det här? frågade läraren strängt.

- Det hörs så dåligt här bak, magistern, sa Orvar.

- Jaså, sa läraren. Då byter vi plats. Gå fram till katedern och fråga mig något så sätter jag mig här bak.

Orvar gick fram till katedern och frågade:

- Vem var det som hoppade ut genom min storasysters sovrumsfönster i natt?

- Du har rätt, Orvar, sa magistern. Det var väldigt vad det hörs dåligt här bak.

Vid examen i en folkskola på landet en gång för många år sedan var godsägaren, greve Hamilton, själv närvarande och ställde en och annan fråga till barnen.

- Hur lyder sjunde budet? frågade han en gosse.

Denne såg fundersam ut och tvekade länge.för han vågade inte säga du till en så högt uppsatt person. Men till slut fann han sig och svarade:

- Herr greven skall icke stjäla!

Skolklassen hade varit på utflykt och bland en hel del annat också besökt en kyrkogård. Dagen därpå skrev lille Robert i sin uppsats: "Det kusligaste på hela resan var kyrkogården, där så många blivit mördade."

- Vad menar du med det? undrade läraren.

- Jo, sa lille Robert. På alla skyltarna som var uppsatta vid gravstenarna stod det ”Sköts av kyrkorådet”.

SEGELBÅTAR I INRE HAMNEN

Detta är ett gammalt vykort från tiden kring förra sekelskiftet. Fotografen har stått på järnbron och riktat kameran västerut mot hamnen med Skansberget i bakgrunden. Segelbåtarna ligger tätt, både stora och små, Västerbron är ännu inte byggd, och längre ner åt höger skymtar man Hamnstationen, som vid den här tiden var Uddevallas enda järnvägsstation, invigd 1864, med förbindelse till Vänersborg.

(Klicka på bilden så blir den större.)

ANDEN I LAMPAN

En svensk biståndsarbetare i Irak var en gång i tiden ute och gick ensam i öknen en bit från förläggningen. Där hittade han Aladdins lampa liggande i sanden.

Utan att förstå vad det var tog han upp den och gned lite på den. Plötsligt small det till och så uppenbarade sig anden i ett stort rökmoln och sa:

- Herre, ni ska få en önskan uppfylld. Vad befaller ni?

Svensken blev förskräckt men efter en stund lugnade han sig och tänkte efter. Sedan tog han upp en karta över Mellanöstern och vecklade ut den och pekade.

- Jag önskar att det blev fred i hela det här området.

- Den uppgiften är tyvärr omöjlig, sa anden.

Svensken ryckte på axlarna och började gå därifrån när anden ropade:

- Vänta! Ni har fortfarande er önskan kvar, herre!

Svensken, som hade sina rötter i Göteborg, funderade en stund och så sa han:

- Då vill jag att du gör så att GAIS går upp i Allsvenskan igen.

- Hmmm, sa anden eftertänksamt. Får jag titta på den där kartan en gång till.