fredag 10 augusti 2018

ANARKI PÅ GOLFBANAN

Mitt under Europamästerskapen i friidrott har vi nu kommit fram till det sista och avgörande momentet i den stora mångkampen på landet mellan kåsören och redaktör S. Efter 1-1 i grensegrar skulle nu allt ställas på sin spets i form av det absoluta avgörandet i den avslutande mingolfmatchen som tenderade att helt ställa EM-tävlingarna i skuggan..
Efter att ha erlagt startavgift och valt klubbor tågade de båda atleterna in på arenan fyllda av tävlingsiver och laddade till bristningsgränsen med uppdämd energi.


Där vimlade av vanliga sällskapsspelare som gick och småpratade med varandra och inte hade en aning om vilket drama som snart skulle utspelas mitt ibland dem.
Trots trängseln visade det sig att bana 1 var ledig för spel direkt.
Kåsören slog bollen i koppen på två slag, vilket raskt antecknades av redaktör S i protokollet.
Sedan slog denne en trea varpå kåsören övertog scorkortet och skrev in resultatet..
Men när de skulle fortsätta på bana 2 visade det sig vara fullt med folk på både denna och på bana 3.


– Här får vi ställa oss i kö, sa kåsören.
– Nej, nej, nej, sa redaktör S. Då kommer vi inte härifrån på flera timmar. Vi fortsätter på bana 4 där borta. Den är ledig. Sedan går vi tillbaka och tar tvåan och trean när det blir fritt där.
– Så kan man väl inte göra, sa kåsören.Vi ska ju ta banorna i turordning och inte hoppa fram och tillbaka på det viset..Någon ordning får det väl vara i en så här viktig tävling.
– Det tar för lång tid, sa redaktör S.


Av detta oseriösa beteende blev kåsören så irriterad och okoncentrerad att han slog maximala sju slag på bana 4. Detta antecknades av redaktörs S som sedan även han slog en sjua.
– Där ser du. Det är stressen av att hoppa mellan banorna, sa kåsören och gjorde sig beredd att skriva in detta resultat när han upptäckte att redaktör S redan hade skrivit kåsörens siffra från bana 4 på bana 2 i protokollet..
– Men herregud, utropade han. Du kan väl inte bokföra bana 4 som bana 2 på scorkortet bara för att vi tar den som andra bana i ordningsföljd.


– Då skriver vi väl en fyra här i marginalen och stryker över tvåan, sa redaktör S. Så vet vi att detta egentligen är bana 4 och så blir det inte så kladdigt på lappen.
– Jaha, sa kåsören. Men var hade du då tänkt bokföra resultatet från bana 2?
– Det skriver vi in på bana 4 i protokollet när vi har gjort den och så stryker vi över fyran i kolumnen för banbeteckning och skriver dit en tvåa i marginalen i stället.
– Det här är ju rena anarkin, sa kåsören. På gränsen till omstörtande verksamhet. Det går bara runt i skallen på mig och vi har knappt börjat.


Kåsören lyckades i alla fall få igenom att halvtidsställningen skulle räknas ut efter nio hål. Men då hade de ännu inte hunnit med att spela bana 2 och 3 som därför fick ersättas av bana 10 och 11 i halvtidsprotokollet.
– Men det här är ju snudd på laglöshet, sa kåsören. Total oreda och förvirring
Efter noggrann kontrollräkning visade det sig i alla fall att ställningen i halvtid var 35 mot 35.
– Det är åtminstone jämnt, sa redaktör S.
-Ja, ja, sa kåsören. Men 35 slag. Det hade varit ett bra slutresultat, Men vi är bara halvvägs.


Sedan blev bana 2 och 3 lediga så de kunde gå tillbaka dit. Men kåsören var nu så utmattad av allt velande fram och tillbaka att han för första gången i sitt liv slog sjuor på båda dessa banor och rasade i protokollet.
Till slut stod redaktör S som segrare med 62 slag mot 72.
– Men vad är detta, sa kåsören. Vi bruka ju ha runt 50 och tycka att det är dåligt. Det här är ju pinsamt.
– Lite sämre än vanligt är det ju, sa redaktör S.
– Men å andra sidan, sa kåsören, så kan vi inte räkna den här rundan eftersom vi inte spelade banorna i ordningsföljd.


Någon tid till omspel fanns dock inte, så man får väl förmoda att slutresultatet i mångkampen trots allt blev 2-1 till redaktör S
Detta i så fall sedan denne högst sensationellt vunnit golfen efter att kåsören ännu mer överraskande triumferat i pilkastningen.
Det är upp och ner i mångkampsvärlden.

torsdag 9 augusti 2018

UPANISHADER OCH GERRYMANDERING

Den andra grenen i mångkamen mellan kåsören och redaktör S blev om möjligt ännu mer rafflande än den första.


Det handlade om frågesport från NE-kort och dramatiken började med att kåsören drog ett kort och läste följande fråga
– Vad kallas de äldsta indiska filosofiska sanskrittexterna?
– Det kanske jag har hört nån gång men det har jag glömt i så fall, sa redaktör S.
– Upanishaderna, läste kåsören från svarsfältet på kortet.
– Jaha, sa redaktör S. Och sånt anser dom att man ska kunna svara på.
– Javisst, sa kåsören. Har du aldrig hört talas om Upanishaderna?
– Nej, sa redaktör S.


– Inte jag heller, sa kåsören och läste vidare:
– Hur benämns det maktmissbruk då en makthavare ändrar valkretsgränsen för att gynna sig själv?
– Ingen aning sa redaktör S.
– Gerrymandering, sa kåsören.
– Vad är det här för frågor, sa redaktör S.
– Jag läser bara vad som står på kortet, sa kåsören.
– Jag förstår det, sa redaktör S. Men om det ska skrivas något om detta på nån blogg eller så, kräver jag att dessa frågor återges ordagrant. Inte nog med att de är omöjliga för en vanlig människa att besvara, de innehåller också ord som jag aldrig har hört talas om.
– Ja men den här kan du kanske, sa kåsören:


– Vilken är den största uven? Säg bara inte att det är jag för jag läser forfarande bara vad som står på korten.
Då tänkte redaktör S skarpt en stund och så sa han:
– Bergsuv.
– Rätt svar är berguv, sa kåsören. men jag godkänner det..
– Det sa jag ju,, sa redaktör S.
– Du sa bergsuv med s men du får rätt ändå, sa kåsören.


Sedan var det kåsörens tur att svara på en rad egendomliga frågor, bland andra den här:
– Vilka var de två huvudparterna i peloponnesiska kriget?
– Spartanerna och atenarna, sa kåsören. Alltså Sparta och Aten.
– Mja, sa redaktör S  Här står Athen och Sparta och inom parentes Attiska sjöförbundet och Peloponnesiska förbundet. Men jag är inte lika kitslig som andra som sitter och pratar om ett s mer eller mindre. Du får godkänt.


Spelet böljade fram och åter, men efter halva matchen hade kåsören ryckt åt sig en klar ledning. Om det var detta i kombination med hans tidigare sensationsseger i pilkastning som gjorde honom övermodig och segerviss eller om det var värmen som krävde sin tribut kommer vi aldrig att få veta. 
Däremot vet vi att det blev en ny och lång diskussion på grund av följande fråga:
– Vilken engelsk drottning kallades Bloody Mary?
– Mary Stuart, sa kåsören.


– Nja, sa redaktör S och drog på det
– Eller så kallas hon kanske Maria Stuart på kortet.
– Nja, sa redaktör S. Jag vill ha ett bättre svar.
– Då ska du väl ha ordningsnummer på henne också. Hon var nog den första med det namnet så jag svarar Mary I.
– Här står Maria I, sa redaktör S. Men du får rätt för Mary Stuart.
– Det kan jag väl inte få, sa kåsören Vi ska ju gå efter det som står på korten.
– Vägrar du ta emot ett rätt? sa redaktör S.
– Rätt ska vara rätt, sa kåsören.
– Nu förstår jag ingenting, sa redaktör S. Är det här något du har tänkt använda dig av för att framhäva din sportsliga läggning och storsinthet.
– Nej, sa kåsören. Men jag tycker inte det känns rätt,
– Tänk om det här blir avgörande för hela tävlingen då, sa redaktör S.
– Det tror jag inte, sa kåsören som då fortfarande var i klar ledning.


Men då fick redaktör S plötsligt en massa lätta frågor och gick förbi i protokollet. Till slut vände han hela matchen och vann högst sensationellt med 12-10.
Detta är siffror som förutom den knappa segermarginalen även avslöjar en häpnadsväckande, skamlig och nästan bottenlös okunnighet hos båda atleterna. Eller som redaktör S uttryckte det:
– Förr sa vi att fem rätt i snitt var godkänt. Nu har vi ju inte mer än ett. Vad är det som händer?
Ställninge var nu utjämnad till 1-1 efter två grenar. Därmed skulle den avslutande minigolfmatchen bli avgörande för hela tävlingen.
Spännande fortsättning i morgon i denna blogg.

onsdag 8 augusti 2018

VASS PILKASTARE OVAN VINNARE

Årets match på landet mellan kåsören och redaktör S inleddes traditionellt med pilkastning utanför kåsörens sommarstuga.
Ska jag ta med nånting, sa redaktör S i telefon dagen före.
– Glatt humör förstås, sa kåsören. Och gärna några pilar och en piltavla om du har för jag kan inte hitta min..


Å andra sidan hade denna uråldriga tavla gått sina modiga 15-20 tiokamper genom åren och var i stort behov av att bytas ut. Problemet löstes av redaktör S som kom till start medförande både ny tavla och nya pilar som dessutom visade sig vara betydligt vassare än kåsörens gamla och inte lossnade från tavlan i samma utsträckning.


Pilkastningen är av vedertagen hävd inledningsgren i den anrika mångkampen, denna mångkamp som genom åren har genomgått något av en metamorfos fast tvärtom. Från att i början ha varit en storslagen tiokamp över två späckade tävlingsdagar med grenar som stående tresteg, stövelkastning och straffsparksläggning har matchen övergått till först sjukamp, sedan femkamp och slutligen trekamp med de inte fullt lika glamorösa grenarna pilkastning, frågesport och minigolf.
Men som redaktör S brukar uttrycka det:
– En gång tiokampare, alltid tiokampare.


Pilkastningen går till så att de båda atleterna kastar tre pilar var i varje omgång för att i tur och ordning försöka träffa varje fält från 1 till 20. Först till 20 vinner alltså.
Tävlingen inleddes tidig förmiddag på den heta sommarens första mulna dag.. Redaktör S kom till start i en blå långärmad tröja med uppfälld krage, medan kåsören slog till med en röd t-shirt med texten Fuerteventura Surfing Club.


Efter lätt uppvärmning, där kåsören missade hela trädet med en av pilarna, var det dags för allvaret. Men missarnas mångfald fortsatte, i omgång efter omgång utan att någon av atleterna lyckades träffa fält nummer 1.
– Vad är det som händer? sa redaktör S.
– Det här är ju bedrövligt, sa kåsören.
– Vi träffar ju knappt tavlan, sa redaktör S.
– Tur att ingen ser oss, sa kåsören.


Sedan hände allt på en gång.
Kåsören var den som hittade rätt först och träffade både ettan, tvåan och trean i tät följd. Efter en stund ledde han med 10-8, sedan 14-10. och några minuter senare med 18-14.
Redaktör S hann knappt börja psyka sin motståndare förrän denne hade matchpil vid ställningen 19-17.
– Nu kommer nerverna in i bilden, sa han.
– Vems nerver pratar du om, sa kåsören samtidigt som han punkterade hela tillställningen genom att sätta matchpilen. För säkerhets skull två stycken efter varandra i ruta 20.


– Jag saknar ord, sa redaktör S. Vad är det som har hänt. Du måste ha tjuvtränat.
– Hur skulle jag kunnat göra det, sa kåsören. Jag har ju varken tavla eller pilar.
Därmed hade han tagit ledningen med 1-0 i trekampen. 
Fortsättning följer i denna blogg i morgon.

måndag 6 augusti 2018

TÅRTANS BETYDELSE FÖR TIOKAMPEN

Årets stora mångkamp på landet inleddes redan på försommaren med ett jurysammanträde hemma hos redaktör S. Kåsören anlände på utsatt tid, medförande kaffebröd i form av en Budapesterlängd.



– Har du köpt en hel tårta, sa redaktör S. Hur ska vi orka äta upp den?
– Jag tänkte den skulle räcka till hela familjen, sa kåsören.
– Jag är ensam här, sa redaktör S. Hit kommer ingen mer i dag.
– Jaså, sa kåsören. Men då kan vi ju ta var sin bit och spara resten.
Sedan var det dags att övergå till mötesförhandlingarna. Det gällde alltså att fastställa grenar och tidsprogram för årets match alla kategorier, en kraftmätning med anor ända tillbaka till 1990-talet.



På den tiden genomfördes duellen som en tiokamp, uppdelad på två mastiga tävlingsdagar. I takt med stigande ålder och bekvämlighet hos de båda kombattanterna har matchen krympt ihop, först till en sjukamp, sedan till en femkamp och nu till en minitävling med tre grenar på en förmiddag. 
Båda atleterna anser sig dock fortfarande vara tiokampare och att antalet grenar i detta avseende är ovidkommande enligt parollen: En gång tiokampare, alltid tiokampare.
Frågan var nu om mötet skulle fastna för samma upplägg som de senaste åren.



Men först hällde redaktör S upp mer kaffe medan de båda atleterna rensade faten på det som återstod av respektive tårtbitar.
– Det var gott det här, sa redaktör S. Jag tror vi tar var sin bit till.
– Ja, sa kåsören. En liten kan vi väl få ner.
Så blev det också, samtidigt som en liten improviserad omröstning gav vid handen att båda atleterna ansåg att fjolårets tävling hade varit så lyckad att man bestämde sig för att köra efter samma mall i år igen.



Av Budapesterlängden återstod nu bara en knapp fjärdedel.
– Det där är egentligen inget att spara på, sa redaktör S.
– Nej, sa kåsören. Den håller sig väl inte i den här värmen,
– Och vi kan behöva lite extra näring nu när vi snart ska tävla.



Och sålunda avslutades mötet genom att de båda atleterna mellan tuggorna summerade sammanträdet med konstaterandet att matchen precis som i fjol skulle genomföras i form av en trekamp med grenarna pilkastning, frågesport och minigolf.
Må bäste tårtätare vinna.


fredag 3 augusti 2018

TÄNK PÅ VAD NI DRÖMMER!

Drömmar är farliga saker. Att man blir utsatt för bedrägerier, att man misslyckas i affärer, att man får magsår och drabbas av svår sorg – allt detta elände bottnar i att man drömmer när man sover.


Nej, det är inte jag som tror så, utan något som hävdas i ett nummer av tidningen Se från 1967 som jag sitter och bläddrar i drygt femtio år senare.
Och anledningen till att man skriver så är en inte direkt nyutkommen men dock bok med titeln ”Den underbara drömmen”. En bok som närmare bestämt är utgiven 1925 och enligt baksidestexten är ”den nyaste och tillförlitligaste drömboken med uttydning av flera hundra olika drömmar samlade och upptecknade efter världens ryktbaraste drömtydare”.


Här får man bland annat reda på att militärer ska man akta sig väldigt noga för att drömma om, eftersom speciellt löjtnanter och husarer bara för olyckor och elände med sig.
Så här heter det:
Militär = träffa lata och okunniga människor.
Drömmer man om en husar innebär det att man bli angripen av falska vänner.
Att drömma om en löjtnant innebär att man blir utsatt för översitteri och enfald.
Officer = man gör skulder.


Sådana personer som präster och advokater ska man också passa sig för.
Präst = sjukdom, processer och elände.
Advokat = ledsamma nyheter.
Adel = träffa högfärdiga människor.
Bankir = träffa en farlig människa.
Baron = träffa en dum människa.
Domare = det blir gräl och ledsamheter.
Hertig = träffa en högdragen människa.
Kejsare = bliva förtryckt.


Vissa djur är också riskabla att drömma om, enligt samma källa.
Drömmer man om en simmande anka blir det regnig väderlek. Det spelar ingen roll vad meteorologerna säger, har man drömt om en anka så är det klippt. Regnet öser ner.
Baggar bör också undvikas. Att drömma om dem innebär gräl och slagsmål. Om man är karl, vill säga. Är man fruntimmer innebär det att en farlig friare är i faggorna.
Blodiglar innebär att man blir utsatt för en efterhängsen människa.
Flugor innebär farliga underrättelser.


Vad ska man då drömma om för att gå en lyckligare vardagstillvaro till mötes? Jo, ”Den underbara drömmen” har en hel del att rekommendera.
Men ska drömma om näktergalar, för då blir man utsatt för ”lyckliga kurtiser”.
Det finns flera sätt att bli utsatt för en kurtis. Man kan till exempel drömma om en divan. Då blir man kurtiserad direkt.
Man ska drömma om lärkor, helst sjungande, för då blir det vackert väder.
Man ska drömma om fiskförsäljerskor, för då får man uppleva en stark familjevänskap, och man ska drömma om att man flyger i luften, det betyder stor personlig framgång.


För endast 35 öre erhöll man på 1920-talet denna drömbok. Och det var inte nog med att man fick alla sina konstiga drömmar uttolkade – den lilla boken omfattade också en förteckning över årets Tycho Brahe-dagar samt en anvisning i konsten att spå i kort.


De sista tre sidorna tillhandahåller dessutom en ”kortfattad planetbok”, av vilken det framgår att jag som är född i maj inte är särskilt vacker men tjänar skapligt med pengar. Eller som det ordagrant heter:
De i denna månad födda äro som folk är mäst, icke fula men utmärka sig icke heller för någon skönhet. De älska de sköna konsterna och vetenskaperna, och idka dem vanligtvis med så stor framgång att de genom dem bereda sig en god inkomst.”
Man får tacka så mycket för det omdömet. Det kunde varit värre.

onsdag 1 augusti 2018

SÅ VAR DET SAGT

Och så var det dags igen för några citat som handlar om vad folk sa 1967 enligt tidningen Se.


Pekka Langer: Jag fick ett brev från skattemyndigheterna. Dom undrade varifrån jag får pengar att betala skatterna med.

Cello: Der var inte mycket glädje med den sorgen, sa gumman som grät vid fel grav.

Tage Danielson: Konstnärerna signerar sina tavlor så slarvigt att man inte vet om dom är bra eller ej.


Sven Jerring (om en man som ville in vid TV): Hans röst passar för stumfilm och hans utseende för radio.

Lasse O´Månsson: Det är ingen konst att göra brännvin. Konsten är att göra det så ingen märker det.

Red Top: Om stenåldersbarnen hade lytt sina föräldrar hade vi fortfarande levat i stenåldern.


Per Oscarsson: Jag önskar att folk ville uttrycka sig lite tydligare. Varför ska jag bada? Vilken skog? Och var växer pepparn?

Kroll: De flesta människor tål bara en sup. Sedan börjar dom försöka spela nyktra.

Thorvald Gahlin: Det är nog riktigt att hästarna står och sover. Åtminstone har dom gjort det när jag har satsat på dom.