tisdag 23 maj 2017

A POOR LONESOME COWBOY

Kriget mot maskrosorna upptar så här års en stor del av tiden.
Liggande på alla fyra i ett hörn av gräsmattan tittar jag plötsligt upp och ser att en förbipasserande man har stannat på trottoaren på andra sidan gatan och betraktar mig med förvånad min.


 Vad gör du? undrar han.
Tar upp morötter, svarar jag och håller upp en maskros med ett rotsystem stort som en purjolök.
– Ur gräsmattan? säger mannen och skakar på huvudet och går vidare.
Jag kan bara säga att jag förstår hans förvåning. Och när jag tittar närmare på det kolossala maskrosexemplar jag håller i handen tycker jag nog inte att det ser ut som en morot heller.


Det påminner snarare om utomjordingarna i Independence Day, alltså dom där som hade långa bläckfiskliknande tingel-tangel-extremiteter i stället för armar och ben och ville utplåna allt liv på jorden.
Undrar om det här verkligen är maskrosor, tänker jag. Det kanske är aliens som har kommit för att invadera oss.
När jag berättar om dessa upplevelser för mina bekanta får jag rådet att inhandla något av marknadens starkaste kemiska bekämpningsmedel och sprida över gräset i stället för att försöka ta upp maskrosorna för hand.


Det är bara det att en gång för flera år sedan lade jag ut något som skulle förinta all mossa i trädgården. Efter ett tag visade det sig att det hade förintat nästan allt annat också. Det blev stora bruna fläckar i gräsmattan så jag måste åka och köpa flera säckar med frön och så nytt gräs.
Så tills vidare fortsätter jag nog som jag har börjat
Och får jag säga det själv så utgör jag nog en rätt ståtlig syn där jag drar fram över gräsmattan med maskrosjärnet klart till drabbning i ett par gamla slitna jeans, randig utanpåskjorta och basebollkeps på huvudet.


Då känner jag mig som så många vårar tidigare förvandlad till Hämnaren med rensjärnet, redo att slå till mot allt ont, likt en gammal westernhjälte ridande mot den nedåtgående solen, nynnande på I´m a poor lonesome cowboy och inser att jag gjort rätt som vigt mitt liv åt att utrota allt ogräs väster om både Rio Grande och Bäveån.

torsdag 18 maj 2017

TRÄDGÅRDENS NOBBY STILES

Så här års gör vi som tillhör de jordägande klasserna i samhället många intressanta upptäckter.
Till exempel när vi ligger på alla fyra i trådgården med rensjärnet i högsta hugg och börjar lirka med en maskrosknopp, knappt större än ett knappnålshuvud. Då visar det sig nämligen vid åtskilliga tillfällen att fortsättningen går minst en halv meter ner i jorden.


Efter moget övervägande inser man då att om man använder rensjärnet som hävstång i det läget så kommer roten att gå av och hälften av den stanna kvar nere i jorden. Då får man böka upp ett större hål så man kan få ner armen och försiktigt dra upp hela eländet för att inte lämna något kvar som kan gro och föröka sig till nästa säsong.
Efter att ha utfört denna process några gånger reser jag mig upp och vänder mig om. Då ser jag ett antal stora mullvadshögar och massor av jord men nästan inget gräs där jag dragit fram. Det ger mig nya associationer, denna gång till den gamle engelske fotbollsspelaren Nobby Stiles.


Det var om honom som fantasifulla sportjournalister en gång myntade uttrycket: Där han gått fram växer inget gräs.
Nobby Stiles ingick i det engelska lag som blev världsmästare 1966 och så vitt jag minns var han en spelare som sparkade på allt som rörde sig, vare sig bollen var i närheten eller inte.
Han var mittfältets hänsynslöse krigare som gav allt för sitt lag enligt parollen: Det spelar väl ingen roll hur planen ser ut efteråt, bara vi vinner.


Det är ungefär så jag resonerar där jag ligger på alla fyra och bökar i jorden. Jag är trädgårdens Nobby Stiles, ogräsbekämpningens okrönte kung, maskrosornas svurne fiende, hämnaren med rensjärnet, för vilken själva jakten är huvudsaken där jag drar fram och obarmhärtigt oskadliggör allt som kommer i min väg.

måndag 15 maj 2017

MASKROSOR ÖVERALLT

Ännu vet ingen hur långa rötter en maskros kan få.
För min del blir jag lika häpen varje gång jag drar upp ett nytt mastodontexemplar ur gräsmattan och konstaterar att alla tidigare rekord är slagna.



Dessutom får jag så egendomliga associationer när jag kryper omkring på gräsmattan med rensjärnet, redo att slå till så fort en gul maskrosblomma eller en grön knopp kommer inom synhåll.


Det kan till exempel handla om små filosofiska funderingar om vad det är för likhet mellan en maskros och ett isberg. Man ser bara toppen utan att ana vad som finns därunder och när sanningen äntligen uppenbaras står det klart att det som döljs är betydligt större än det som syns precis som så mycket annat här i livet.


Sådana konstiga funderingar kan man få när man står på knä på gräsmattan och bökar i jorden. Och vart det kan leda kommer att avhandlas längre fram i veckan i denna blogg.

torsdag 11 maj 2017

VISBY STIFT OCH VATTNET

Och så har vi kommit fram till den fjärde och sista delen i genomgången av Falstaff fakirs alfabet.
Vi har därmed nått bokstaven V, vilken innehåller hans förmodligen för eftervärlden bäst bevarade vers. Nämligen:

V
Vattnet är ett farligt gift,
hvilket omger Visby stift.







W
Wasmuths liktornsringar smärta
om du får dem i ditt hjerta.
X
Xerxes samlade en här,
som helt säkert upplöst är.











Y
Ytterrockens mattblå foder
gör dig varm och glad och goder.
Z
Zontariffen för en krona
för dig fjerran från Landskrona.
Å
Ångan är ett dimmigt ting,
som får hjul att gå ikring.
Ä
Ädelstenen Koh-i-noor
tror jag knappast att du får.
Ö
Ölost uti festligt lag
höjer lefnadens behag.

För en nutida läsare kan följande förklaringar vara på sin plats:
Wasmuths liktornsringar var en sorts ringformade plåster för behandling av liktornar.












Den persiske kungen Xerxes I blev indirekt upphovsman till maratonloppet, sedan en av hans arméer besegrats i slaget vid Marathon år 490 före Kristus och grekerna enligt legenden sänt en budbärare att springa de fyra milen till Aten för att rapportera om segern.
Ölost var som alla säkert vet en gammal svensk rätt bestående av varm svagdricka eller öl blandad med mjölk, som åts till kvällsmat med smörgåsar och ansågs vara bra mot hetsig feber.

måndag 8 maj 2017

BOKSTAVEN O MED MERA

Oförtrutet fortsätter vi genomgången av Falstaff fakirs alfabet och har i dag följaktligen nått fram till bokstaven o.

O
Odalnmannen går och koxar
på sin prest och sina oxar.
P
Proletären gerna ville
dricka punch och spela kille.












Q
Qvast och qvinna begge två
pläga stafvas nu med k.
R
Robinson af glädje röt,
när han fann en kokosnöt.









S
Suggan älskar att sig klia
i sin eleganta stia.
T
Tranan dansar mest med sparfvar.
Herreje, vad sparfven larfvar!










U
Upupa-epops-kalops
kan man propsa i en mops.

Fortsättning följer.




torsdag 4 maj 2017

FILBUNKAR OCH NILSKUNKAR

Och så var det dags för del 2 i genomgången av alfabetet så som det framställdes år 1894 i boken EN HVAR SIN EGEN PROFESSOR eller ALLT MENSKLIGT VETANDE I SAMMANDRAG af Falstaff, fakir.


G
Girigbuken samlar gull.
Gull ej annat är än – mull.
H
Holofernes en gång bjudit
på supé en enka, Judith.
I
Ingefära uppå filbunk
luktar bättre än en Nilskunk.










J
Jeremias – en profet
mycket ondt i verlden slet.
K
Kors i herrans jössu namn!
Är väl detta Köpenhamn?
L
Loppan har en massa fötter
derför blir han aldrig trötter.










M
Mastodonten i ett gungfly
kan ej jägarns bössor undfly.
N
Negern är så svart, att man
honom knappast skönja kan.

I en fotnot förklarar fakiren att ”Nilskunken är ett djur, hvars lukt öfverträffas af den billigaste ådekålång”.
Tilläggas kan att Holofernes var namnet på den assyriske kungen Nebukadnesar II:s härförare, som enligt gamla testamentet förfördes och dödades av en israelisk kvinna vid namn Judith.

Fortsättning på fakirens alfabet följer.




onsdag 3 maj 2017

SIN EGEN PROFESSOR

Ibland gör man fynd i sin egen bokhylla.
Som häromdagen till exempel när jag mellan två tjocka och praktfulla verk hittade en liten tunn, oansenlig skrift.
EN HVAR SIN EGEN PROFESSOR
var titeln följd av underrubriken
ELLER ALLT MENSKLIGT VETANDE I SAMMANDRAG,
kortfattad encyklopedi af Falstaff, fakir.
Den är tryckt i Lund 1982 som facsimile efter andra upplagan från 1894.


Författarens rätta namn var Axel Wallengren (1865-96). Han var född i Lund och avlade där 1886 fil kand-examen. Han bedrev sedan juridiska studier men tog aldrig den hovrättsexamen han siktade mot. 
1894 flyttade han till Stockholm, där han var verksam som journalist. Han medverkade i bland annat Söndags-Nisse och Dagens Nyheter. Hösten 1895 blev han Aftonbladets korrespondent i Berlin. Där dog han i tuberkulos den 4 december 1896.
Efter sig lämnade han denna bok, som under rubriken Folkbildning bland annat innehåller följande ”lättfattliga framställning af alfabetet”:
A
Ammor kallas unga mammor,
som på landet varit flammor.
B
Buffeln är ett hornigt djur,
ömsom ko och ömsom tjur.









C
Cypern är min sann en ö,
för den ligger i en sjö.
D
Dromedaren med sin puckel
går i öknen ut på ruckel.










E
Eremiten ensam går,
trivs ej, om han sällskap får.
F
Faster kallar man den moder,
som har fadern till sin broder.
(nämligen om fastern är gift och har barn.)

Fortsättning på alfabetet följer i morgon i denna blogg.