SLINGERVÄXTERNA ANFALLER

Efter avslutad gräsklippning övergår jag till att rensa rabatterna och luckra upp jorden i dem.

När det är färdigt plockar jag upp alla gamla löv som har samlats innanför spaljén i den lilla bersån.

Sedan sätter jag mig stilla på gräset en stund och studerar de slingerväxter som nu så smått har börjar arbeta sig upp ur marken. De ser inte mycket ut för världen just nu men jag vet av erfarenhet att skenet bedrar och att något helt annat ska uppenbaras så småningom.

År efter år slås jag ändå med häpnad av den fart med vilken dessa slingerväxter skjuter upp. Från en dag till en annan kan man se med blotta ögat hur de blir grövre och längre och breder ut sina ludna, taggiga tentakler medan de griper efter spaljépinnar, träd, buskar och över huvud taget allt som finns i närheten. Och när man har satt ut sina trädgårdsmöbler är det knappt man vågar vända ryggen till för rätt vad det är kommer de klättrande upp efter stolsbenen.

En gång för länge sedan gick det en tv-serie om köttätande växter som hotade att ta över jorden. De bekämpades med eldkastare men vägrade låta sig utrotas och växte hela tiden upp igen. När människorna trodde att de var säkra och öppnade fönstret på morgonen hade växterna förökat sig på nytt och marscherat ända fram till husen, färdiga att sluka allt i deras väg.

Jag vill inte påstå att det här är exakt likadana växter men någonting åt det hållet är det i alla fall.

Meningen är att de ska hålla sig inom spaljéns ramar men då måste man bevaka dem noga och dagligen. Man får ta på sig långärmat och grova arbetshandskar och sticka in dem i spaljén varje dag under flera veckors tid.

Slappnar man av det minsta sticker de genast iväg upp i granar och syrenbuskar och kväver allt liv.

Mystiska saker har hänt i denna berså, För några år sedan försvann grannens katt spårlöst och grävlingen uppe i berget har inte varit synlig de senaste somrarna. Inga vittnen finns men klart är att båda brukade uppehålla sig i bersån eller dess närhet.

Jag påstår ingenting men man behöver inte ha värst livlig fantasi för att räkna ut vad som kan ha hänt.

Nu sitter jag alltså i bersån och studerar hur dessa växtrikets monster börjar sticka upp sina hemska trynen och jag bereder mig på en hård match det här året också.

EN RIKTIG KLIPPARE

Jag fortsätter att klippa gräset.

Ja´ e´ en riktig klippare ja´, en riktig klippare ja´.säger det inne i huvudet hela tiden.

Solen skiner och svetten rinner och jag blir mer och mer andfådd

Ja´ e´ en riktig klippare ja´, en riktig klippare ja´, ähu-ähu-ähu.

Undrar om Thore Skogman sjöng hela Klipparevalsen på ett enda andetag förresten. Fast i så fall skulle han väl inte ha flämtat ähu-ähu-ähu mitt inne i låten.

Sådant kan man gå och fundera över när man kör hangräsklippare över gräsmattan så svetten lackar och man försöker låta bli att tänka på hur långt man har kvar.

Å andra sidan var det kanske inte Thore Skogman som sa ähu-ähu-ähu utan när jag tänker efter slår det mig att det nog var någon annan som gjorde en parodi på just den låten.

När jag är klar med ena sidan av tomten övergår jag till baksidan av huset. Där är det skugga och inte fullt så varmt men svetten rinner nerför ryggen i alla fall. Nu gäller det att hitta rytmen igen och inte slå av på takten. Ja´ e´ en riktig klippare ja´ , en riktig klippare ja, ähu-ähu-ähu.

Jag känner bara till två man som har sjungit en hel låt på ett enda andetag. Den ene är gamle skiffelkungen Lonnie Donegan i Cumberland gap och den andre är Little Richard i en inspelning av Jenny, Jenny. Men i Richards fall lyckades det inte riktigt för han var tvungen att gå upp till ytan och hämta luft alldeles på slutet.

Då flämtade han till så våldsamt att det lät som om han var på väg att kola av. Och mycket riktigt spreds snabbt ett rykte över världen att Little Richard hade sjunkit ihop på studiogolvet och avlidit just som inspelningen var klar.

Vad detta har med gräsklippning att göra vet inte jag inte riktigt så efter avslutad klippning övergår jag till att rensa rabatterna och luckra upp jorden i dem.

Fortsättning följer.

ETT GRÄSLIGT KLIPP

Jag klipper gräset. 
I långa raka filer kör jag min gamla handgräsklippare över tomten.

Det smattrar i luften och gräset yr medan jag idogt som en gammal arbetshäst travar på och skjuter gräsklipparen framför mig. Fram och tillbaka, fram och tillbaka i de invanda fårorna.

Det är ett monotont och långtråkigt arbete men efter en stund får jag i alla fall in en viss rytm som gör att en melodi sakta men säkert börjar ta form inne i mitt huvud.

Ja´ e´ en riktig klippare ja´, en riktig klippare ja´, säger det i skallen och det är bara att hänga med och försöka hålla takten.

Vart allt detta leder kommer att avslöjas senare i veckan i denna blogg.