Det började visserligen hur pampigt som helst. Den flerfaldige VM-guldmedaljören och regerande olympiamästaren i utförsåkning, nationalhjälten Zeno Colo, hade utsetts att föra facklan med elden fram till stadion.
Till ackompanjemang av fyrverkerier och smattrande trumpetstötar från alpjägare i medeltidsdräkter åkte han utför Tofanabranten med facklan i handen.
Men den italienske presidenten Giovanni Gronchi lyckades inte passa tiden. Bilen med presidenten var försenad. Colo fick därför stanna och vänta vid porten till stadion, och en stor del av den förtätade stämningen försvann.
Det var ytterst nära att han hade tappat den olympiska elden, men till slut lyckades han i alla fall resa sig och höja facklan mot skyn.
Publiken höll andan, men efter en stund kunde man konstatera att facklan inte hade slocknat och till slut lyckades Caroli också ta sig fram till det podium där han tände det stora fatet med den eld som sedan skulle brinna under hela vinterspelen.
De journalister som hade ringt in sina referat i förväg kastade sig på telefonerna och beställde ilsamtal för att deras tidningar inte skulle missa den stora nyheten. Och de fotografer som stod rätt placerade hade fått bilder som gick genom världspressen.
