BLAND KRATTOR, LÖVHÖGAR OCH BLOMSTERRABATTER

Det har blivit dags för upplösningen av lövkrattningsdramat på redaktör A:s sommarstugetomt vid Stången.

På redaktör A:s förslag hade denne tillsammans med sin personlige motionstränare och mig åkt ut till stugan för att springa på skogsstigarna i området.

Men direkt efter ankomsten plockade redaktör A fram två krattor och satte i händerna på sina träningskamrater med orden:

– Vi kan inte bara hålla på och springa varje gång. Vi behöver stärka överkroppen också. Det här blir bra träning för armmusklerna på er.

Tränaren och jag krattade och bar bort löv i stora sopsäckar så svetten lackade. Snart var vi så inne i arbetet att vi började tävla om vem som hann fylla flest säckar och tömma på komposten.

När jag hade krattat ihop en stor hög och börjat lasta över i säcken kom tränaren och rafsade åt sig en massa löv och stoppade i sin säck.

– Hallå där! sa jag. Ska du sno mina löv?

– Är det dina löv? sa tränaren förvånat.

– Nja, inga direkt kanske, sa jag.

– Vad gnäller du då för? sa redaktör A som stod en bit därifrån och vilade sig på krattan.

– Jag hade i alla fall räfsat ihop dom själv, sa jag.

– Men därför har du väl inte ensamrätt till dom, sa redaktör A.

– Nej, sa jag. Jag blev bara så förvånad.

– Om du är så förtjust i löven kan du få en säck och ta med dig hem, sa redaktör A.

Sedan krattade vi en stund under tystnad varpå tränaren undrade:

– Får jag ta av den här högen eller är det din privata?

Men tävlingsdjävulen, som hade gripit oss en stund, gick över efter ett tag. Sedan vi burit bort ett tiotal säckar var, upptäckte vi nämligen att redaktör A var försvunnen.

– Var är han? sa tränaren.

– Jag tror han gick på andra sidan huset, sa jag.

När vi smög fram och tittade runt hörnet fick vi se redaktör A sitta på en pall och påta i en rabatt med en liten spade.

– Jobba på, pojkar, sa han. Det här är nyttigt för er.

– Ska inte du vara med? sa tränaren.

– Rabatterna måste skötas också, sa redaktör A.

– Här sitter du och finputsar runt en liten vissnad blomma, sa jag.

– Medan vi sliter i vårt anletes svett, sa tränaren.

– Skulle vi inte springa i skogen? sa jag.

–Ta en runda ni, pojkar, sa redaktör A. Det har ni gjort er förtjänta av.

– Det orkar vi inte efter det här, sa jag.

– Var har du duschen? sa tränaren.

– Den går inte att använda, sa redaktör A. Vattnet är avstängt.

– Då får vi åka hem, sa tränaren.

I bilen på hemvägen vände sig redaktör A till de båda utmattade lövkrattarna och sa:

– Det var väl skönt för er att få komma ut på landet och andas lite frisk luft.

– Vi är jättetacksamma, sa jag.

– Men jag tror inte vi åker hit nån mer gång, sa tränaren.

ALTERNATIV MOTIONSTRÄNING

Sedan redaktör A hade skaffat sig egen motionstränare, som tagit ut både honom och mig på ett antal löprundor i skogen, föreslog redaktör A att vi skulle förlägga nästa träningspass till hans sommarstuga på Stången.

En varningsklocka började då ringa i bakhuvudet på mig. Tränaren, som inte kände redaktör A lika väl, tyckte dock att det verkade vara ett utmärkt förslag.

Sedan vi klätt om till träningsoverall och joggingskor på hemmaplan bar det av ut på landet i redaktör A:s bil.

Framme vid stugan började tränaren och jag jogga lite lätt på stället, medan redaktör A gick bort till en redskapsbod. Strax därpå återvände han med två krattor som han satte i händerna på sina träningskamrater med orden:

– När vi ändå är här ute kan vi passa på att kratta upp lite löv också.

– Det ante mig, sa jag. Men har du ingen kratta till dig själv?

Redaktör A tittade strängt tillbaka och sa:

– Som du kanske ser har jag bara två händer. Dom har jag använt till att ta fram de två första krattorna. Nu går jag och hämtar den tredje till mig själv.

– Men skulle vi inte springa i skogen?

– Vi behöver stärka överkroppen också, sa redaktör A. Här får du gratis träning av armmusklerna i stället för att lösa dyrt medlemskort till ett gym.

Sedan delade han ut svarta plastsäckar som skulle fyllas med löv och bäras bort till en kompost i utkanten av tomten för tömning.

Fortsättning följer.

MAN MED EGEN MOTIONSTRÄNARE

Så här i lövkrattningstider går tankarna till redaktör A och hans sommarstuga på Stången.

Men låt oss ta det från början. Saken var den att redaktör A en gång i tiden skaffade en egen motionstränare. Det var en före detta elitidrottsman som efter karriärens slut hade haft hand om fysträningen för flera av distriktets fotbollslag och nu hade komponerat ett ambitiöst program för att få upp redaktör A:s kondition till anständig nivå.

Jag vet, för jag fick också vara med på ett hörn.

Vi började med att springa lite försiktigt på gräset runt ett par fotbollsplaner ute vid Gustafsberg. Sedan tyckte tränaren att vi var mogna för en motionsrunda i skogen.

När vi hade sprungit den ett par gånger sa redaktör A:

– Det blir allt lite enformigt att bara springa runt här. För att få lite variation på träningen föreslår jag att vi förlägger ett pass till trakterna kring min sommarstuga.

Redan här ringde en varningsklocka i bakhuvudet på mig, men tränaren, som inte kände redaktör A lika väl, sa:

– Ett alldeles utmärkt förslag. Där finns väl många fina stigar och småvägar att springa på.

Vad detta skulle ta för vändning tänkte jag avslöja i den här bloggen senare i veckan.