EXTREM TURGUBBE TALAR UT

Tur och otur jämnar ut sig, heter det. Jag undrar det.
För en tid sedan small det plötsligt till i ena hälsenan när jag var ute och joggade så jag fick halta tillbaka hem i stället. Ett par timmar senare fick jag punktering på cykeln, och sedan avslutade jag dagen med att missa 102 000 kronor på tipset.
Men inte jämnade det ut sig.

I stället tänkte jag så här: Vilken tur jag har. Om inte hälsenan hade gått sönder hade jag säkert ökat träningen nu när det börjar bli varmt ute. Och i egenskap av pollenallergiker hade det inte varit bra eftersom jag ibland så här års känner en lätt smärta i hjärttrakten när jag anstränger mig.

Och hade hälsenan varit hel och jag kunnat springa, hade jag förmodligen inte varit tillräckligt uppmärksam på dessa varningssignaler utan ökat träningen så dramatiskt att jag kanske rent av hade sprungit ihjäl mig.
Sånt har hänt andra men inte mig, eftersom jag har sån tur att jag får ont i hälsenan i stället.

Och hade jag inte kört på en stor spik och fått punktering på cykeln hade jag nog gett mig ut på en långtur nu när jag inte kan springa och då hade jag säkert cyklat flera mil på farliga och starkt trafikerade vägar och blivit överkörd av en långtradare och avlidit.

Och om inte två av mina säkra på stryktipset hade spruckit i slutminuten hade jag vunnit 102 000 i stället för 43 kronor och då hade jag kanske gått på krogen och supit mig full. Sedan hade jag bjudit alla i lokalen på drinkar och bläddrat med mina sedelbuntar och så hade det slutat med att jag hamnat i dåligt sällskap och blivit mördad för mina pengars skull.

Det är inte klokt hur mycket elände jag har sluppit därför att jag har haft sån tur att jag har knäckt en hälsena, fått punktering på cykeln och vunnit 43 kronor i stället för 102 000 på tipset. Jag är allt en riktig lyckans gullgosse.

Sedan gick jag och haltade på min ömma hälsena några dagar, innan jag kände att det var dags att ta itu med lite trädgårdsarbete.

Först klev jag upp på en stege som stod lutad mot berget på baksidan av huset, men jag hann inte mer än trampa på den nedersta pinnen förrän stegen gick sönder och jag drattade på ändan i gräset.

Där blev jag sittande en stund och tänkte: Vilken tur jag har. Tänk om jag hade hunnit ända upp till toppen på stegen och den översta pinnen hade gått av i stället. Då hade jag ramlat utför hela berget och slagit mig mycket mer. Jag är allt en riktig Alexander Lukas.

Några dagar senare när jag var ute och cyklade blev det plötsligt storm och ösregn. När jag fällde upp mitt paraply vrängde det sig och blåste sönder och när jag äntligen var hemma gick handbromsvajern av i den lilla nerförsbacken utanför garaget så att jag körde rakt in i en stor blomkruka som gick sönder så att en massa jord rann ut på mina byxor där jag låg och sprattlade på marken.

Då tyckte jag att jag hade haft otur. Men dagen därpå fick jag sju rätt på V75 och vann flera tusen kronor. Det tolkade jag som belöning för att jag klarat av alla prövningar dagen före och tålmodigt burit mitt lidande utan att klaga.

Då tänkte jag alltså som så många andra att tur och otur jämnar ut sig, men nu vet jag inte längre. Nu tänker jag att jag egentligen hade tur hela tiden den gången också. Paraplyet kunde till exempel ha hållit för blåsten och då kanske jag hade lyft från marken och gått till väders som en fallskärmsflygare och sedan ramlat ner från hög höjd och slagit ihjäl mig.

Och handbromsvajern kunde lika gärna ha gått av mitt i en starkt trafikerad gatukorsning så att jag hade kört rakt ut bland en massa bilar och blivit massakrerad.

Det var egentligen bara de där tusenlapparna på travet som var lite otur i sammanhanget. Det var typiskt att när jag äntligen fick alla rätt så var det i en omgång där det inte blev så hög utdelning.

Men vid närmare eftertanke var det nog tur det också. Vad ska jag med en massa miljoner till? Jag skulle bara få tiggarbrev och bli omgiven av falska och opålitliga kamrater. Eller så skulle jag åka jorden runt och omkomma i någon flygolycka.

Då är det mycket lugnare att stanna hemma och ramla ner från stegar och knäcka hälsenor och få punktering på cykeln.

TURKNUTTAR OCH OLYCKSGUBBAR

En bra målvakt ska ha tur, heter det.
Men hur skaffar man sig det?
Eller är det så som en del påstår, att tur har man inte, den förtjänar man.
En som kanske skulle ha kunnat svara på det var den gamle gangsterbossen Lucky Luciano. Trots sitt tvivelaktiga levnadssätt torde han kunna betraktas som en av historiens mest kända turknuttar.

Han var döpt till Salvatore men kallades aldrig för annat än Lucky, eftersom han gång på gång lyckades undvika att arresteras av polisen eller mördas av rivaliserande gangsters i maffiakrigens USA på 1920- och 30-talet.

1936 dömdes han dock till 30 års fängelse. Visserligen inte för några av alla de mord han utfört eller beordrat, utan för koppleri.

Men det var bara en tillfällig svacka i turen. Under andra världskriget lyckades han nämligen genom sina maffiakontakter spela en avgörande roll i de allierades invasion av Sicilien.

Som tack frigavs han ur fängelset och deporterades till Italien. Där levde han till 1962, då han dog en naturlig död, 66 år gammal. Så man kan väl säga att turen höll i sig ganska länge i alla fall.

Hans raka motsats var den danskskånske astronomen Tycho Brahe. Han fick på 1500-talet i uppdrag att titta i stjärnorna för att utröna vilka dagar på året som tecknen inte var gynnsamma och därför skulle bokföras som otursdagar i almanackan.

Enligt Tycho Brahe fanns det 32 sådana dagar som markerades i Bondepraktikan med varning för att flytta, byta arbete eller gifta sig.

Tycho Brahes egen otursdag inträffade på en bankett hos kejsar Rudolf II i Prag 1601. Där ansåg han sig inte kunna lämna bordet före kejsaren, vilket medförde att han satt och höll sig så att blåsan sprack - med bukhåleinflammation och döden som följd.

Eller så blev han helt enkelt förgiftad, det är ingen som riktigt vet. Otur hade han i alla fall.

Folk som har bättre tumme med Fru Fortuna hittar vi i seriernas värld. En är Lucky Luke, westernhjälten som drar snabbare än sin egen skugga och tillsammans med sin trogne springare Jolly Jumper hittills ännu aldrig svikits av turen i sin ständiga jakt på bröderna Dalton.

Och i serien om Hagbard Handfaste har vi Hagbards kuvade vän Tursamme Ture, som visserligen är ovanligt korkad men trots det har överlevt alla äventyr hittills.

Och sist men inte minst: turknuttarnas turknutte nummer ett, Alexander Lukas, alltså Kalle Ankas ständige rival i den eviga kampen om Kajsa Ankas gunst.

Alexander är extremt lat och förlitar sig helt och hållet på sin sagolik tur. Han har bara arbetat en enda gång i sitt liv och det var inte frivilligt. Efteråt skämdes han så starkt att det mynt han fick i lön gömde han i ett kassaskåp för att ingen skulle få veta.

Allt detta apropå tur och otur. En nutida och mera jordnära historia på samma tema kommer i denna blogg på fredag, alltså fredagen den 13.

FLAX ELLER OSIS?

Vi närmar oss fredagen den 13:e.
Men är det verkligen den olycksdag som många inbillar sig?

För den som är ute och reser mycket torde det inte vara någon tvekan.

Det är ingen tillfällighet att stolsrad nummer 13 ofta saknas i flygplan eller att många hotell inte har rum nummer 13. Ej heller att den amerikanska skräckfilmsserien ”Fredagen den 13:e” avbröts efter 12 filmer.
Sånt känns olycksbådande.

Teorierna är många om varför det har blivit så här.

Till exempel att Jesus korsfästes på en fredag sedan de varit 13 vid bordet under sista måltiden.
Men redan i nordisk mytologi var 13 ett olyckstal. Det lär bero på att den ondsinte Loke kom som gäst nummer 13 till ett partaj i Valhall som slutade med att den bussige Balder blev skjuten till döds.
Men fredagen var å andra sidan Frejas dag, alltså fruktbarhetens. Och i det gamla Egypten lär talet 13 ha förknippats med tur.

Ett försäkringsbolag gjorde för en tid sedan en undersökning som visade att det på fredagen den 13 inträffar sju procent färre anmälda skador än på andra jämförbar dagar. De flesta olyckor sker på måndagar enligt samma källa, liksom de flesta fall av hjärtinfarkt.

Och skulle man ändå lyckas ta sig till sjukhus ska man veta att flest fall av felbehandling dessutom inträffar på måndagar.

Slutsatsen borde alltså vara att måndagar ska man passa sig för och att fredagen den 13 är en riktig lyckodag.
Om tur och otur ska det handla i den här bloggen de närmaste dagarna.