STÄDNING - LEKTION TRE

Efter att ha torkat av alla ytor är det dags att ta fram dammsugaren. Jag känner då att formtoppen närmar sig medan jag griper om det långa röret och sätter klubbladet i golvet som en ishockeyspelare redo för tekning. Nu är det allvar. Nu ska det avgöras. Nu börjar matchen.

Jag sätter sladden i väggkontakten, ställer mig i färdigställning och så släpper domaren pucken. Eller om det möjligen är jag som slår på strömmen.

Jag dribblar fram över golvet och kollar så att jag har lagkamraterna med mig. Men ett ögonblicks splittrad uppmärksamhet gör att jag inne i ett hörn blir upphakad av Ovechkin i form av en golvlampa.

Men jag svarar med samma mynt och tacklar till den ryska superstjärnan så han står och gungar på lampfoten en stund, innan Kovalchuk kommer farande mot mig i form av ett stort bord. Jag fintar bort honom med en elegant dragning och känner mig lite som Nicklas Bäckström när jag glider vidare över isen. Eller heltäckningsmattan om det ska vara så noga.

Framför målet dyker två stabila backar upp men jag tar ett varv runt kassen som faktiskt påminner lite om en teve-apparat ovanpå en videobänk. Men det beror nog bara på att allt går så fort och bara flimrar förbi när jag ökar tempot.

Henrik Zetterberg dyker upp till vänster. Jag ger honom en smörpassning rakt på klubbladet. Sekunderna senare får jag tillbaka pucken och är plötsligt ensam framför teven. Jag väntar ut den ryske målvakten och hittar en öppning nere till höger om dvd-spelaren och lägger in pucken där. 1-0 till Tre Kronor.

Under resten av perioden böljar spelet fram och åter, innan jag finner mig stående i ett trångt utrymme bakom den gamla radion och skivspelaren. Det mördande tempot börjar nu ta ut sin rätt, och jag känner att jag får allt svårare att koncentrera mig. Jag höjer dammsugaren för att komma åt bättre men råkar i stället slå en blomkruka i golvet så att den går sönder.

Domaren blåser av för hög klubba och när jag åker mot utvisningsbåset märker jag att det är en hel del krukskärvor på isen. Publiken är i extas. Eller om det möjligen är radion i bakgrunden som överröstar dammsugardånet.

När matchen är slut återstår bara att skrubba toaletterna, skura taket och ta ut alla mattor. Hur det går till i detalj hinner jag inte gå in på här. Men jag kan avslöja så mycket som att det handlar om både curling och väggklättring samt en kombination av fäktning och boxning.

Och man har inte roligare än man gör sig.

STÄDNING - LEKTION TVÅ

Städning och idrott hör ihop har jag märkt.

När jag tar fram dammtrasan står jag länge och väger den i handen. Undrar om det var det här Nacka Skoglund menade med att joxa med trasan.

Men så skärper jag mig och inser att så här går det inte att stå och filosofera om det ska bli något gjort.

Sedan inleder jag städningen med att torka av köksbordet. För att komma åt måste jag lyfta upp en rund korkplatta som ligger där som underlägg för kastruller och grytor.

Med denna i handen blir jag stående en stund och tänker att den känns ju nästan som en diskus. Jag väger det platta korkstycket i handen och funderar på om jag kanske skulle börja kasta diskus på gamla dar. I så fall kunde man ju börja träna här. Fast då borde man kanske sätta upp ett nät ute i hallen för att fånga upp diskusen så den inte slår sönder dörren.

Nej, kulstötning skulle nog passa bättre här inne. Det blir inte så stora längder och med en gummikula skulle nog parketten klara sig om man står här och stöter in mot vardagsrummet.

Spjut och slägga skulle dock inte vara några bra alternativ inomhus, men det var visst något annat jag tänkte på och som jag borde göra. Javisst ja, städa.

Fortsättning följer.

STÄDNING - LEKTION ETT

Städning är inte min bästa gren.

Mycket hänger förstås på motivationen. Och med åren har jag märkt att det tar allt längre tid att ladda batterierna. Jag vet när det är dags att leverera, men känner samtidigt att jag inte alltid kan prestera på topp. Det gäller nämligen att vara väl preparerad för de väntande uppgifterna med dammsugare och skurhink.

Man bör vara utsövd och utvilad och i god psykisk balans för att kunna sortera bort alla destruktiva tankar. Medan våra idrottshjältar berättar hur de åratal i förväg jobbar med målbilden av sig själva överst på prispallen, försöker jag framkalla bilden av ett välstädat vardagsrum var gång jag blundar.

Men så fort jag öppnar ögonen möter jag verkligheten i form av slokande krukväxter i fönstren, dammtussar på golvet, odiskade kaffekoppar, kaksmulor och gamla tidningar på bordet. Då inser jag att det är dags att sätta igång.

Lektion nummer två kommer senare i veckan i denna blogg.