Ibland får man vykort. Jag har sparat
en bunt som någon skickat från en turné genom flera europeiska
länder.
Det börjar med ett kort, avstämplat i
belgiska Gent men föreställande Manneken-Pis, alltså statyn av den
pinkande pojken i Bryssel, som tycks vara ett mycket kärt
vykortsmotiv.
Så här skriver avsändaren:
Efter lång tids urinerande har nu
Bryssel äntligen dränerats runt sin urinvånare (ett urvattnat
skämt vid det här laget). Annars mår vi ”strålande”.
Kissprovet är positivt.
Varma hälsningar
Piss-Nisse
Detta meddelande följs dagen därpå
av ett porträtt på en dyster kejsar Napoleon, avstämplat i Waterloo
och med följande text:
Nu har vi lokaliserat Waterloo, men var
finns Buggaloo och Diggyloo? Eftersom slaget är förlorat beger vi
oss nu till Santa Helena via Korsika.
N med fru
Detta visar sig dock inte vara riktigt
med sanningen överensstämmande, eftersom nästa kort kommer från
Innsbruck. Det föreställer en stor gris, och intill denna har
tryckts en massa tyska ramsor om olika sorters svin. På baksidan står
följande:
9-9-9 (uttalas på franska)
Äventyret fortsätter.
Schnabl o Klammer
Efter ytterligare ett par dagar
anländer ett kort från Saltzburg med motiv ur filmen Sound of Music
och följande korta meddelande:
Amadeus hälsar.
Julie o Christopher
Nu väntar Örnnästet och
Berchtesgaden.
Nästa bild kommer från Liechtenstein
och föreställer furstendömets regent Franz Josef II och furstinnan
Gina. Med anspelning på den förstnämnde har följande hälsning
skivits på baksidan:
Wieviel Uhr ist es? Es ist kein Filur,
es ist mein Bruder, Fürst Franz Josef der zweite und seine Frau
Gina. I kväll bjuds middag på slottet Örnnästet. Klädsel: Brun
skjorta och en klämmig armbindel.
Hälsningar
Constantine
Dagen därpå kommer ännu ett
meddelande från Innsbruck. Tydligen reser vår hjälte kors och
tvärs genom Europa eller så är det de kontinentala postverken som
inte riktigt hänger med i svängarna. ”Das schöne Innsbruck am
grünen Inn” står det tryckt på kortet, där, adressaten dessutom
har förärats titeln ”Zum alten Jodler”.
Stämningen börjar tydligen bli mer
och mer upprymd för nu skrivs det helt och hållet på tyska med
allt märkligare handstil, innehåll och språkbehandling. Så här
står det:
Gute Heute alle Leute!
Wir haben unser in der Luft, und bald
kommen die Löwen und die Bären.
Franz und Heide
I början på nästa vecka anländer
två kort på samma dag. Det ena är avstämplat i Venedig och
föreställer gondoler så långt ögat når med följande hälsning:
Nu har vi utforskat Italienska Schweiz.
Japanska delen väntar – om gondolen når land någon gång.
C Lindeman + fästmö (hon med påsen)
Det andra är en bild på påven, och
budskapet lyder som följer:
Nu har vi Vatt i Kanstaten (häpp!).
Ska just blanda mig en Rom och Cola.
J.P.
Sedan går ytterligare några dagar och
så anländer ett nytt kort på den pinkande pojken i Bryssel, denna
gång avstämplat på platsen. Tydligen är sällskapet nu på
hemväg, och detta kan tycks vara ett elegant sätt att sluta
cirkeln. Men vederbörande är tydligen ganska slaka efter två hårda
veckor på kontinenten, för man tycks ha glömt att man tidigare skickat
ett likadant kort. Så här skriver man nu:
Den här pojkens far var urmakare.
Modern var nattfjäril. Därför heter han Urolog Kissinger och är en
av urinvånarna. Tänkte skicka ett kort från San Remo men hann
aldrig dit.
Den glade bagarens släkting + Berta II
Några dagar senare anländer ett kort
från Dronninglunds Hotel i Danmark med samma handstil som på de
tidigare försändelserna, nu med texten:
Knud Kofoed hälsar!
Liksom red H, den f d vikarien (den
uppkäftige) och hans kvinna.
Därmed var mysteriet löst. Tack fär
korten.