SJUK HUMOR FRÅN FÖRR

Vårt behov av morbiditeter är uppenbarligen konstant, läser jag i ett av de exemplar av tidningen Se från 1967 som förgyller min tillvaro sommaren 2018. Det här med sjuk humor är alltså inte något  helt nytt påfund.

Det handlar i det här fallet om ordstäv, där personer som råkat i förtvivlade och rent av livshotande situationer säger lustiga repliker ögonblicken innan de utandas sin sista suck.

Har ni sett mej flyga, sa Bomanskan, ramlade ut genom fönstret.

Tur att pipan höll, sa masen, ramlade ner från kyrktornet.

Andra ramsor understryker ytterligare att detta med sjuk humor är en ganska gammal grej.

Haderittan satt på taket, Haderittan ramla ner, Haderittan slog ihjäl sej, Haderittan finns ej mer.

Det var en ramsa som förmodligen inte författats av Haderittans närmast sörjande.

Bagar Bengtsson är död, han har bränt sej på bröd, han ska begravas i en tioöres limpa, hette det i en annan ramsa.

Förutom att den är hjärtlös röjer den också att prisutvecklingen på limpor har beskrivit en ganska brant kurva sedan 1967. Eller när nu denna högst anmärkningsvärda händelse kan tänkas ha inträffat.

Och för att visa att ordspråksproduktionen i landet inte heller vid denna tid berördes av några inskränkningar avslutade man med en lite modernare variant:

Det här var det bästa jag varit med om på länge, sa fakiren som blev överkörd av en Volvo med dubbdäck.

Slut på ordspråksfronten för den här gången.