VECKANS KLIPP

 Saxat ur svenska tidningar från 60-talet.

DET SKRATTADE VI ÅT DÅ

Sitter i solstolen utanför den lilla stugan vid havet och har börjat bläddra i några gamla exemplar av tidningen Se från 1969. Speciellt fastnar jag för en avdelning som heter ”Vad de sa i veckan”. Så här uppgavs ett antal så kallade kändisar ha yttrat sig under en vecka 1969.

Janne

Janne Lundqvist, tennisspelare: Nej, jag måste gå och lägga mig nu. Jag ska opp och lobba i morgon.

George Mikes, engelsk journalist: Varje utlänning, den genomsnittlige europen, vet att Sverige ligger på en halvö i norra Europa. Genomsnittssvensken vet inte detta. Han tror att Sverige ligger precis i centrum av universum.

Art Buchwald, om sin nya pjäs: Det finns inget naket, inga homosexuella, inga lesbiska kvinnor. Den kan bli något helt banbrytande inom teatern. Publiken kanske inte är mogen för det.

Christina

Christina Hansegård, om livet i London: Jag blir hysterisk när jag inte vet vad fläskfilé heter på engelska.

Bo Strömstedt om Ivar Harrie: Det finns ingenting som han inte kan – eller inte kan tala om. Han är den enda nu levande människa som fått Sven Stolpe att tiga.

Red Top, kåsören Lennart Nyblom: Hur kan man låta Sven-Bertil Taube föreställa kriminalkommissarie på film. Han är inte tillräckligt militant för att spela skolpolis utanför en lekskola.

Cello

Cello, kåsören Olle Carle: Det var ofarligare på manövrerna förr i tiden. Numera transporteras alla soldater på hjul, medan vi på vår tid fick använda fötterna och vi gick tills vi stupade och vi visste inte vad det vill säga att bli bilburna eller cykelburna. Bara bortburna.

Torvald Gahlin: Nej, henne kunde vi inte ha kvar. Hon skulle posta ett brev till New York och då gick hon till kontorschefen och frågade var de amerikanska frimärkena låg.

Groucho Marx, till en störande herre på restaurang: En man med er intelligens skulle ha låg röst också.

FLER FÖRUNDERLIGA FUNDERINGAR

 

Folk säger att jag inte bryr mig om nånting. Men det struntar jag i.

Tänk, alla är så snälla utomlands. Bara man säger att man är svensk så flinar dom åt en.

Det är konstigt att inte damer klottrar mer på toalettväggar än herrar. Dom har ju båda händerna fria.

Det var många som upptäckte Amerika före Columbus, men dom hade vett att tiga.

Sverige är en demokrati, vilket betyder att den ena hälften bestämmer över den andra.

Det värsta med politiska skämt är att ibland blir dom invalda i riksdagen.

NÅGOT ATT FUNDERA PÅ

 

Jag är med i en blandad kör. Hälften av oss kan sjunga, den andra halvan inte.

Jag har så gott minne, så jag kan inte påminna mig att jag nånsin har glömt något.

Jag brukar backa med skördetröskan, sa bonden, för då får jag råg i ryggen,

Den utsvultne elinstallatören åt sig proppmätt.

Den som är yrkesmilitär blir ofta knekt för livet.

På Anticimex har dom mycket att göra. Dom är nerlusade med order.

När man bakar ska man kavla upp skjortärmarna,

Den som inte tror att man kan bli berusad på vatten har aldrig åkt Finlandsfärjan.

SOMMAR PÅ SUNNINGEN

Glad midsommar önskas med denna gamla sommarbild från Sunningen med sol över Byfjorden och kluckande vatten mot stenarna vid stranden. M/S Sunningen är på väg att lägga till vid stora bryggan. Mycket folk har samlats för att åka med eller ta emot resenärer som står redo att kliva av i en tid då passagerarbåtarna gick tätt mellan staden och bryggorna längs fjorden.
Året bör vara någonstans i mitten på 1950-talet. Då lade de vita båtarna till vid i tur och ordning Gustafsberg, Lindesnäs, Sund, Sunningen, Skäret, Ammenäs och Stången innan de vände åter in mot stan igen. Några år senare även vid Unda när campingplatsen började komma i ordning där på 60-talet.

I KONSTENS OCH KULTURENS VÄRLD

 

Den äkta mannen gick otåligt fram och tillbaka i foajén på Konserthuset medan hans hustru tog god tid på sig i damrummet. Han hörde orkestern börja konserten och frågade vad de spelade.
-Det är Beethovens nionde symfoni, svarade en vaktmästare samtidigt som hustrun kom ut ur damrummet och möttes av makens rop:
-Skynda dig, Agda! Vi har redan missat åtta låtar.

-Det tog mig tio år att upptäcka att jag inte hade någon talang för att måla.
-Och då slutade ni?
-Nej, det var för sent. Jag var redan berömd.

Den kända och något överviktiga skådespelerskan frågade i kiosken:
-Om ni möjligen har någon damtidning som inte lägger sig i hur mycket jag väger så vill jag ha den.

Den unge förhoppningsfulle konstnären försökte övertala en man att köpa en tavla som han kallade ”Ko på grönbete”.
-Men det finns ju inget grönt på tavlan.
-Nej, det har kon ätit upp.
-Men där finns ju ingen ko heller.
-Nej, det begriper ni väl att ingen ko är så dum att den stannar kvar där det inte finns något att beta.

ETTÅRING PÅ SUNNINGEN

 

Endast ett år gammal har den här lille gossen fått följa med sina föräldrar till sommarstugan på Sunningen. Här har han placerats på berget alldeles intill dörren till den lilla stugan några meter från vattnet vid den långgrunda stranden i viken innanför Rödberget.
Året är 1945, andra världskriget har just avslutats och solen skiner över den lilla sommaridyllen. Lutad mot stenen till höger i bild ser vi delar till en stor hage som små barn inhägnades med för att de inte skulle springa bort förr i världen. Den har tydligen inte fungerat att ställa upp på det ojämna underlaget, så ettåringen har i stället placerats på säker plats under övervakning. En bit upp på bergssluttningen skymtar konturerna av det lilla utedasset, längre fram i tiden ibland även kallat örnnästet.
Den stora solstolen med fyrtiotalsmönstrat tyg är för länge sedan söndersutten, men den lilla hopfällbara pallen som jag som ettåring sitter på, har hängt med genom åren och finns idag i min nuvarande stuga lite längre upp i berget.