ALLMÄNNA REGLER FÖR SOFFVASAN

Sanningens ögonblick närmar sig obevekligt ännu en gång. På söndag ställer 15 000 skidåkare upp i Vasaloppet, men vi är säkert minst lika många som ska köra Soffvasan framför teven i vardagsrummet.

För nytillkomna läsare drar vi reglerna än en gång:

Soffåkaren bäddar på soffan framför teven och ska ligga ner i god tid före start för att kunna hänga med i rusningen uppför första backen.

Soffåkaren bör med god framförhållning ha sett över sin utrustning. Denna kan variera från individ till individ men bör förutom täcke och kuddar även bestå av minst en styck Vasaloppsmugg samt toppluva från Mora-Nisses sportafför.

Vid första kontrollen i Smågan (efter 11 km) är det tillåtet att sätta sig upp och dricka vatten eller sportdryck.

Soffåkaren får sedan lämna soffan endast vid kontrollstationerna, i första hand för att värma blåbärssoppa, brygga kaffe, fylla på bullfatet samt vid trängande behov göra toalettbesök men då endast med öppen dörr för att inte missa några av Anders Blomqvists kommentarer.

Utöver detta finns några viktiga punkter för soffåkaren att komma ihåg. Den första blåbärssoppan serveras i Mångsbodarna efter 24 km och bullar tilhandhålles inte förrän i Evertsberg (47 km).

Från Hökberg (71 km) och in i mål gäller obegränsat intag av kaffe och avslagen cocacola för att få extra energi på slutet.

I händelse av kramp på soffan rekommenderas intag av saltlösning, alternativt stora mängder Ramlösa eller Loka.

Själva loppet genomförs alltså i liggande ställning men i spurten är det tillåtet att sätta sig upp och hjälpa svenskarna att staka, i all synnerhet om det skulle finnas några norrmän med i tätgruppen.

DAGS FÖR SOFFVASAN

Vasaloppsveckan är i full gång. Det handlar om såväl Tjejvasan och Öppet Spår som Kortvasan, Halvvasan, Stafettvasan och Ungdomsvasan.

För egen del laddar jag för Soffvasan, ett arrangemang som avgörs på soffan framför teven i samband med det stora Vasaloppet på söndag.

Efter en hård vecka på soffan under VM i Falun är det nu alltså dags att ta itu med Vasaloppet.

Förberedelserna har pågått en längre tid. Inget får lämnas åt slumpen, och jag återkommers senare i veckan med en rapport om uppladdning, formtoppning, kolhydraintag och allmänna regler för Soffvasan.  

RAPPORT FRÅN EN SOFFLIGGARE

Vasaloppet var hårdare förr. Det är inte alls lika krävande i dag. För några år sedan kunde det vara fem-sex kanalbyten med någon halvtimme mellan varje. Numera behöver man inte ens använda fjärrkontrollen till tv:n.

Med dessa tankar lade jag sig till rätta på soffan i vardagsrummet och kröp ner under mitt duntäcke efter att ha fluffat upp de fyra kuddarna bakom nacken.

Så långt hade allt gått enligt planerna. Jag hade ställt väckarklockan på ringning halv sju och var så inställd på loppet att jag studsade upp ur sängen på första signalen.

Efter en stor portion havregrynsgröt och en banan kände jag mig redo för start. Vasaloppsmuggen fanns på plats på bordet, och kastrullen med blåbärssoppa stod klar för värmning på spisen.

Det var milt och nästan vår i luften. Jag hade anpassat klädseln därefter och körde med korta kalsingar under täcket. Den obligatoriska toppluvan med texten Mora-Nisses Sport kompletterades av en vit t-shirt med dalahästar. Därmed kände jag mig väl rustad att ta itu med de nio milen till Mora.

Nu var jag bara otålig att komma iväg. Orakad och småvresig som en Thomas Wassberg i fornstora dar låg jag där under täcket med sprittande ben och väntade. Så gick äntligen starten och det blev hög fart uppför första backen mot myrarna.

Det här går ju som en dans numera. Bara att åka med på de nio milen ner mot Mora. Inga kanalbyten eller andra konstigheter att se upp med. Det är ju rena barnleken för en gammal sofflocksveteran.

När starten var avklarad och vi hade kommit upp på myrarna mot Smågan såg vi svenskar till att norrmännen fick ta hand om farthållningen för att lura dem av köra slut på varandra.

Det var Rönning och Rennemo och Dahl och Laugaland. Det var Kjölstad och Nygård och Tveiten och Pedersen. Det var Thygesen och Steen och Dammen och Andrésen. Det var Aukland och Frerud och Henriksen och Pettersen. Och rätt vad det var var det en som hette Bjerke som stack ifrån oss allihop.

Ständigt dessa norrmän. Men låt dom åka bara. Dom tröttnar väl snart.
Med detta i tankarna lutade jag mig tillbaka strax efter Mångsbodarna för att spara krafter till längre fram i loppet.

Men tydligen hade jag gått ut för hårt trots allt, och efter att ha nickat till några gånger på soffan slumrade jag in helt efter knappt tre mil.

Strax efter Risberg vaknade jag av mina egna snarkningar och satte mig förskräckt upp när jag insåg att norske Espen Harald Bjerke ledde med ett par minuter.

Så kan det gå när man inte är tillräckligt uppmärksam. Underskattning är en elitidrottsmans värsta motståndare.

Två muggar blåbärssoppa i Evertsberg gav nya krafter. Men i Oxberg slog tröttheten till på nytt i form av ännu en schackningsperiod.

Då var det bara att bita ihop och resa sig från soffan och gå ut i köket och brygga starkt kaffe för att hålla sömnen borta.

Två välfyllda muggar plus ett par bullar och en apelsin gjorde susen, och sedan var det bara att ta upp jakten på norrmännen igen.

Då tröttnade Bjerke men i stället kom det en som hette Laugaland och när han inte orkade längre hade dom en som hette Dahl att slänga fram.

Det hjälpte inte ens att kasta av sig täcket och sätta sig upp i soffan och hjälpa Jörgen Brink att staka över upploppet. Det blev norsk dubbelseger i alla fall och därmed var det bara att lägga årets Soffvasa till handlingarna och lova sig själv att ta nya tag och komma ännu bättre förberedd till nästa år.

ALLMÄNNA RÅD INFÖR SOFFVASAN

Efter tidigare års rapporter från Vasaloppssoffan har jag fått förfrågningar från intresserade läsare om vad man bör äta och dricka under loppet.

Mitt svar är att man bör förbereda sig noga och absolut inte improvisera eller vänta med att planera tills man har lagt sig till rätta på soffan framför tv:n.

Erfarenheten säger mig att med en stadig grötfrukost står man sig ganska långt in i loppet.
Vid första kontrollen i Smågan brukar jag nöja mig med ett glas saft eller lite citronvatten.
Strax före Mångsbodarna stiger jag upp och värmer blåbärssoppan, som jag sedan dricker ungefär samtidigt som täten passerar kontrollen.

Sedan blir det ytterligare en mugg i Risberg. Ibland lägger jag även in någon privat kontroll utefter spåret, men då gäller det att se upp vid langningen så man inte spiller på täcket.

I Evertsberg äter jag alltid ett par bullar plus en apelsin, och fram emot Oxberg brukar det vara dags för lite uppiggande kaffe. Annars finns viss risk att man nickar till och kanske rent av slumrar in en stund på soffan.

Denna fara är speciellt överhängande nu när man inte längre behöver vara på alerten med fjärrkontrollen eftersom SVT har börjat sända loppet helt utan kanalbyten. För några år sedan var man tvungen att hålla sig vaken för att inte plötsligt försvinna ur tävlingen och hamna i Morgonandakten eller Minnenas television när sändningen gick över från ettan till tvåan eller tvärtom.

Den som följer dessa råd till punkt och pricka bör i god kondition och utan större schackningsperioder kunna genomföra Soffvasan samt få gott utbyte av densamma.