MANLIGT NÄTVERK

Här följer en grundkurs i konsten att avnjuta engelsk tv-fotboll ur den gamle Tipsextratittarens perspektiv:

KLÄDSELN: Vi börjar med klädseln. Nätundertröjan är det kanske viktigaste plagget i tipsfotbollstittarens garderob. Denna gamla ursvenska persedel, ibland även benämnt brynja, har med åren kommit att symbolisera manligt nätverk i allmänhet och inbitet tipsfotbollstittande i synnerhet. Från att i forna tider ha stått för frisksport, råkost och sunt leverne har nätundertröjan allt mer kommit att kopplas ihop med svettiga armhålor, tåbira, rapningar och överfulla askkoppar framför tv:n.

Även om allt tipsfotbollstittande sålunda utgår från nätundertröjan får man inte förringa förekomsten av en matchande klädsel i övrigt. Vi tänker då i första hand på byxorna och att dessa har ett riktigt rejält gammaldags gällivarehäng i baken. Jeans och gamla utslitna träningsoverallsbyxor kan användas men den sanne tipsfotbollstittaren kör helst med ett par bredspåriga manchesterbrallor från tidigt 70-tal.

Dessa bör kompletteras med ett par smala hängslen som hela tiden snor sig på ryggen eller allra helst hänger och släpar utefter sidorna som på en alkoholiserad och grälsjuk familjefar i någon gammal Norénpjäs.

Huvudbonad är inte obligatorisk men i den mån den förekommer bör den göra det i form av keps eller tyghatt, gärna med inskriptioner som The Gunners, You´ll never walk alone eller Spurs for ever.

I detta sammanhang bör framhållas att förutsättningarna var lite annorlunda när Tipsextra var nytt i slutet på 60-talet innan fjärrkontrollens genombrott. Då var gällivarehängets beskaffenhet ännu viktigare eftersom värden då med jämna mellanrum måste gå fram till tv:n för att byta kanal eller höja och sänka ljudet. När han då vände baken åt den övriga församlingen fick han rikliga tillfällen att briljera med ett vackert häng på byxorna.

MATEN: Efter att sålunda ha försäkrat sig om korrekt klädsel är det dags för tipsfotbollstittaren att övergå till den kulinariska avdelningen. Den yngre generationen verkar föredra chips, popcorn och ostbågar och eftersom även tipsfotbollstittaren i någon mån tvingas följa med tiden får väl detta anses godkänt, om än med tvekan. Den verklige finsmakaren väljer dock bort sådant krafs och konstaterar att rökt korv är oslagbart som tipsfotbollstilltugg, gärna i form av tjocka skivor direkt i näven, nersköljda med den där byxficksljumma pilsnern som brukar serveras på engelska pubar.

DRYCKEN: Därmed är vi framme vid drycken och här är regeln otvetydig och kompromisslös. Ljummen pilsner direkt ur flaska är vad som gäller. Dock inte i så stora mängder att man blir oförmögen att följa spelet eller till och med somnar framför tv:n. Måttlighet är en dygd för den sanne tipsfotbollstittaren. Det innebär att drycken ibland till och med står och dunstar på bordet, men inte heller det är helt fel. Lite avslagen pilsner i slutet av andra halvlek kan faktiskt kännas symboliskt riktigt i kombination med ett sprucket 288-raderssystem.

När det gäller dryck kan dispens möjligen ges för mineralvatten på flaska. Mjölk, sockerdricka och kaffe är däremot bannlyst liksom naturligtvis även kanelbullar, gräddtårta, semlor och annat barnkalasliknande tilltugg som i detta sammanhang är av direkt helgerånsliknande karaktär.

Allt detta är detaljer som jag inte hade en tanke på när jag första gången satte mig till rätta för att titta på Tipsextra en gång i tidernas gryning. Det kom bara av sig själv med tiden utan att jag riktigt fattade hur det gick till. Plötsligt satt man där bara med brynja och gällivarehäng och hål på strumporna med fötterna på bordet och rapade lätt medan man smuttade på den avslagna pilsnern. Men det är klart - är man en naturbegåvning så är man.

ATT TITTA PÅ TIPSFOTBOLL

Fotbollsallsvenskan är slut för i år men i England kör man för fullt med Premier League, Championship, League One och League Two och allt vad det heter.

Och har man bara rätt kanaler på tv:n kan man både titta på toppmöten och följa resultaten i alla tipsmatcher med pling och allt.

Jag minns när det hette Tipsextra en gång för länge sedan och i stort sett var den enda fotbollsmatch som visades i tv på hela veckan.

Det var Grimsby, Cardiff, Oldham och Luton och långbollar och glidtacklingar på leriga planer ute på engelska landsbygden, alltsammans ackompanjerat av storslagna ceremonier och traditionsbundna ritualer i svenska hem på lördagseftermiddagarna.

Dessa de sistnämnda företeelserna ska vi titta närmare på i den här bloggen senare i veckan. Dags för en grundkurs i konsten att titta på tipsfotboll i tv alltså.

KONSTEN ATT TITTA PÅ TIPSFOTBOLL

Det har blivit dags att ta fram nätundertröjan, ställa pilsnerflaskan på bordet och dra på sig byxorna med Gällivarehänget.
Ett stort antal lördagar framöver hoppar alla riktiga karlar över rakningen, släpper ut magen, lägger upp fötterna på bordet och knäpper på tv:n.
Det är med andra ord så att Premier League-fotbollen har kört igång igen.

Under flera år sändes Tipsextra på lördagseftermiddagarna i svensk tv. Det innebar att ett par generationer svenskar utvecklade ett alldeles speciellt förhållande till konsten att titta på engelsk fotboll hemma i vardagsrummet. En lång rad oskrivna men självklara regler skapades, och vi ska i dag gå igenom några av de allra mest elementära.

Att dricka öl ur dricksglas kan till exempel medföra en skarp tillrättavisning, vit skjorta och slips resulterar ofelbart i gult kort, och nya strumpor där stortårna inte sticker ut genom hålen innebär omedelbar utvisning för resten av matchen.

Pilsner på brun glasflaska är sedan urminnes tider den bordsdryck som gäller i detta sammanhang. Som alkoholfritt alternativ kan dispens möjligen ges för Ramlösa eller Loka. Nätundertröja och byxor med Gällivarehäng är däremot obligatoriskt.

Nätundertröjan – eller brynjan som den också kallas – är det kanske viktigaste attributet av alla vid denna gamla traditionsmättade lördagseftermiddagshögtid i svenska hem. Från att i forna tider ha stått för frisksport och sunt leverne har nätundertröjan kommit att inta en grundmurad ställning som symbol för svettiga armhålor, tåbira, rapningar och överfulla askkoppar framför tv:n.

Byxorna är en annan viktig detalj. Vanliga mysbyxor eller ett par gamla träningsoverallsbrallor är godkända under förutsättning att Gällivarehänget är det rätta. Framför allt rekommenderas dock ett par väl ingångna och bredspåriga manchesterbyxor med hängslen.

I det sammanhanget är det viktigt att påpeka att hängslena inte får vara några sådana där breda, snygga saker i granna färger. Här anbefalles i stället gamla smala resårband av femtiotalsmodell som snor sig på ryggen så fort man sätter på sig dem.

Det är dock inte nödvändigt att dra hängslena över axlarna. Tvärtom kan det snarast rekommenderas att man låter dem hänga och slänga efter byxbenen för att på så sätt ge sin egen uppenbarelse en alldeles extra pikant touche av gammal och van Tipsextratittare.

När det gäller byxorna måste dock medges att Gällivarehängets betydelse har avtagit något i takt med fjärrkontrollens utbredning. I Tipsextras barndom fick innehavaren av ett prydligt Gällivarehäng rikligt med tillfällen att briljera, när han med jämna mellanrum reste sig och gick fram till tv:n för att höja ljudet eller ställa in bilden.

Numera behövs ju detta sällan, men den som är i åtnjutande av ett grant Gällivarehäng har ändå möjlighet att visa upp detta genom att då och då ta en tur till kylskåpet för att bära in mer korv och pilsner.

Därmed är vi inne på ännu ett viktigt område, nämligen tilltugget. Här finns en rad olika falanger som drar åt skilda håll. Den yngre generationen brukar satsa på chips, ostbågar, popcorn och annat krafs, som vi veteraner inte har mycket till övers för.

En annan skola hävdar att kaffe, gräddtårta och glass är att föredra, men det betecknas av många rutinerade tittare som rena helgerånet.

För oss är det pilsner och rökt korv som gäller. Tjocka korvskivor från skärbrädan direkt i näven samt den där byxficksljumma pilsnern som brukar serveras på engelska pubar och i det här sammanhanget ska drickas långsamt ur flaska.

Det innebär ibland att drycken står och dunstar, vilket dock inte är helt fel. Lite avslagen pilsner i slutet av andra halvlek kan ofta kännas symboliskt riktigt i kombination med ett sprucket 288-raderssystem.

Allt detta är detaljer som jag inte hade en tanke på den gång jag satte mig till rätta framför tv:n för att avnjuta min första Tipsextramatch i slutet av sextiotalet. Alltsammans kom liksom bara av sig själv med tiden, utan att man tänkte på det. Plötsligt satt man där bara i brynja och gälliverhäng med fötterna på bordet och smuttade på pilsnerflaskan och rapade lätt. Men det är klart, är man en naturbegåvning så är man.