ISKALL DUSCH SATTE PLI PÅ POJKARNA

Det var bättre förr. Då var det ordning och reda. Man hade pli och fick lära sig veta hut.
Och så var allting mycket enklare också, när man visste att amerikanarna var snälla och ryssarna stygga och det bara fanns vanilj och jordgubb att välja på i glasskiosken.

Men det var mycket som var konstigt också. De vuxna kunde lura i en nästan vad som helst utan att man visste riktigt vad man skulle tro, för man hade som sagt fått lära sig att veta hut och vågade aldrig riktigt ifrågasätta någonting.

En oskriven lag var att man alltid måste duscha iskallt efter alla varmvattenbad, för annars kunde man bli förkyld. Om man protesterade och sa att det var den iskalla duschen som kylde ner en, hette det att man skulle härdas.

Dessutom skulle man lära sig veta hut, men framför allt skulle man ha pli.
Exakt vad pli var för något minns jag inte, men jag har en svag aning om att det hade med ordning och reda att göra.

Men det kan också ha syftat på kroppshållningen, för jag minns att en av mina gamla gymnastiklärare ibland pratade om att det var viktigt att ”få pli på pojkarna”.

Det var mycket som var konstigt förr i tiden, om man tänker efter.
Detta och en hel del annat ska jag be att få återkomma till längre fram i veckan.

GUSTAFSBERG MED FLYTANDE BADHUS

Hittade ytterligare några bilder från Uddevalla med omgivningar i min mors gamla vykortsalbum.

Här har vi ett gammalt kort från Gustafsberg och dess anrika varmbadhus. Men mest intressant är kanske de båda flytande kallbadhusen som syns ute i vattnet. Ett var för herrar och ett för damer – med insynsskydd och på behörigt avstånd från varandra.

Semesterhemmet Solgläntan i Sundsandvik står det på det här kortet, som jag gissar är från början av 1940-talet.

Betydligt äldre torde det här julkortet från Torreby i vacker vinterskrud vara.

”Tack för all venlighet och en god jul önskas af Emelia Olson, Fätorp, Torreby, Munkedal”, står det på baksidan av kortet, adresserat till min mormor Anna Kärnell, Sörkällan 2, Uddevalla.

FEST I DET GRÖNA

I min mors efterlämnade album hittar jag också några bilder med personer som jag har svårt att identifiera.

Här är det fest i det gröna. Förmodligen någonstans i Uddevallatrakten, eftersom min mor har sparat kortet i sitt vykortsalbum, som alltså även innehåller några gamla bilder av privat karaktär.

Spelmannen visar stolt upp sitt dragspel, sittande på en bänk tillsammans med sju för mig okända damer.
Bland de tre i gräset framför tycker jag mig dock känna igen två. Damen i mitten bör vara min mormor Anna Henrikson och mannen till vänster i så fall hennes make och min morfar Bror Henriksson. Morfar var född 1873 och mormor 1880. Om vi utgår från att de på bilden är i 35-40-årsåldern hamnar vi i mitten av 1910-talet.
Morfar avled 1950 när jag var sex år. Han finns inte med på många bilder, och jag har bara ett svagt minne av honom liggande på kökssoffan med händerna bakom nacken i hans och mormors hus på Sörkällegatan 4.
Längre fram i tiden fick jag veta att han hade gått till sjöss i unga år och seglat jorden runt ett par gånger. Bland annat berättades det att han hade varit med och rundat Kap Horn, alltså Sydamerikas sydspets, vid två tillfällen. Det ansågs ytterst farligt på den tiden och var tydligen ett mandomsprov för besättningen på de gamla segelskutorna. Under en av sina resor gick han i land i Sydafrika och bodde ett par år i Durban. Det bör ha varit ungefär kring förra sekelskiftet.
På 1920- och 30-talet hade han en eka liggande vid en plats på södra sidan av Bäveån och rodde ibland ut och fiskade på Byfjorden.

Det här gissar jag är ett gäng landstormsmän från tiden för första världskriget - med för mig totalt okända ansikten.

Tyvärr är det lika illa med igenkänningsfaktorn här. Tre flickor och sex pojkar (varav en dold bakom en skada på kortet) sittande i en trappa. Stående en uniformerad man och en kvinna med ett barn på armen. Jag har inte den blekaste aning om när, var eller vilka de är.

CYKLISTER FRÅN FÖRR

I min mammas efterlämnade fotalbum hittar jag bland annat följande bilder av lite mer privat karaktär.

Här är pappa Sven och mamma Ingrid på cykeltur i Uddevallatrakten i slutet av 1930-talet. På baksidan står skrivet: ”19/5 -38. Vägen till Stången”.

Det bör alltså betyda att kortet är taget någonstans på södra sidan av Byfjorden. Exakt var fick jag aldrig klart för mig. Jag minns bara att de berättade att fotografen var Bohusläningens Wilhelm Hansson och att bilden var införd i tidningen som illustration till ett reportage om pigga och sportiga Uddevallaungdomars fritidsnöjen.
Klädseln torde vara tidstypisk, pappa med golfbyxor och slips, mamma med kjol och blus. Så även själva cyklarna, mamma på damcykel utan stång, pappa med en något tuffare racervariant med handbroms och bockstyre.

Den här bilden vill jag datera till 1937 eller 1938. Den var införd i Bohusläningen och visar hur min far läskar sig med en mugg vatten efter att ha vunnit sin klass i en orienteringstävling.

Obs klädseln och kartfodralet i en rem runt kroppen. Jag tror dock inte att han sprang i sandaler, så han har förmodligen hunnit byta om från tävlingsdräkt till fritidskläder. precis som mannen till vänster verkar vara på väg att göra.

Även detta kort är taget av Wilhelm Hansson, som på 60-talet blev min arbetskamrat under några år på Bohusläningen. Pappa berättade att när ”Ville” hade pratat med honom efter loppet avslutade han intervjun i tidningen med orden; ”Sade Johansson och gick”. Detta hade pappas klubbkamrater i Uddevalla SK mycket roligt åt. Jag minns att ända in på 50-talet när jag växte upp, kunde de fråga honom, vart han gick, varför han gick och varför han inte kunde ha stannat en stund till.

Det här kortet publicerades i 1939 års utgåva av ”Orienterarnas årsbok Skärmen”, som omfattar tävlingsåret 1938. Bildtexten lyder: ”Uddevalla Skidklubbs segrande DM-lag.

Fr. v.:Nils Johansson, Olle Olsson, Mike Wiberg och Sven Johansson. Olsson och Sven Johansson blevo även budkavlemästare.”

SCOUTER FRÅN 1930-TALET

I mammas gamla fotoalbum hittar jag tre bilder med scoutmotiv.

Här är både pojkar och flickor uppställda för fotografering med manlig patrullchef till vänster och kvinnlig till höger. I bakgrunden ser vi tält av olika modeller, som deltagarna säkerligen övernattade i. Min mor står som nummer fyra från höger och verkar gärna vilja visa att hon är innehavare av ett armbandsur, vilket nog inte var så vanligt bland unga flickor på den tiden. Om vi antar att hon är 16-17 år på bilden kan den dateras till tidigt 1930-tal, funderade jag innan jag tog loss kortet och vände på det. Där stod prydligt antecknat: ”I.O.G.T. scoutläger 14-24 juli 1930”.

”Blåbo 1931. Sista dagen vid bordet”, står det på baksidan av det här kortet. Patrullen Bävern och patrullen Korpen gissar jag att symbolerna på två av flaggorna kan tolkas som. Obs damen till vänster med slev och gryta samt längre bort till höger terrängbilen och det spetsiga tältet.

Och här har vi ett vykort med liknande motiv. ”Lägerringen Blåbo” står det tryckt på det, och när jag googlar på Blåbo leder det till platser med det namnet lite varstans i Sverige. Men slutligen hittar jag en kopia av samma kort till salu på Tradera. ”Falun. Lägerringen Blåbo. Scouter 1932”, står det på det. Och därav vågar vi väl dra slutsatsen att det är en lägerplats i Dalarna som Uddevallascouterna har besökt.

PÅ SÖDERS HÖJDER

Det här är ytterligare ett kort hämtat från min mammas gamla album.

Här sitter moster Astrid på Prostbergets kant ovanför barndomshemmet vid Sörkällegatan och tittar på utsikten. Hon var född 1920, och om vi antar att hon är 17-18 år på bilden kan den dateras till andra halvan av 1930-talet.

Bebyggelsen längst ut på Södra Drottninggatan är densamma som i dag, men längre in mot stan är det mycket som inte finns kvar. Bland annat huset med texten E G Lange AB på gaveln och trähuset mitt emot med det vackra tornet.
Utmed Tjärhovsgatan och Packhusgatan har man hunnit uppföra bebyggelse, men längre bort där Göteborgsvägen går i dag är det bara ängar och ser nästan lite lantligt ut.
Göteborgsvägen med sin björkallé i mitten stod klar 1939, så kortet måste vara taget något eller några år före det.

SÖRKÄLLEGATAN 4

Ännu en bild ur min mammas efterlämnade album.

Det här kortet bör vara från trädgården i min mormors hus på Sörkällegatan 4. Kvinnan med förklädet är min mormor Anna Henrikson, men i övrigt kan jag bara gissa. Den lilla flickan framför henne är förmodligen hennes yngsta dotter Astrid och till höger står i så fall min mor Ingrid. Vem den äldre flickan bakom henne är har jag ingen aning om, men eftersom moster Astrid föddes 1920 bör kortet vara taget 1922 eller -23.

Gatan går till vänster om huset, och det tak som skymtar i bildkanten skulle kunna vara Sörkällegatan 7, i så fall ett hus som finns kvar än i dag.
Mormors hur revs på 1980-talet. I dag finns en asfalterad parkeringsplats på den tomt där det en gång stod ett hus med en vildvuxen trädgård runt om.