MARTIN LJUNG NUMMER FYRA

Sveriges fjärde roligaste 1969 var Martin Ljung. Detta hade tidningen Se kommit fram till efter att ha listat några av hans roligaste roligheter.

Så här presenterades han i tidningen:

"Martin Ljung, vår folkkäraste norrbottning, har under en 25-årig tjänstgöring i folkparker, Ramelrevyer, radiocabareter och TV-underhållning strött omkring sig bondskt underfundiga roligheter med en generositet som torde sakna motstycke i nöjesbranschen."

Och vad var det då som var så roligt. Jo, detta:

Min Jaguar blev skrot i går. Bannade spårvagn. Bytte spår utan att ge tecken.

Det är numera höjt över varje tvivel att rökning är en av de vanligaste orsakerna till statistik.

Det var så kallt och regnigt att det enda som kunde vara utomhus var vädret.

Låna gärna ut pengar till japaner, dom betalar alltid i yen.

Jag och min fru tog in på ett värdshus där innehavaren var dvärg. Då sa jag att värden är allt bra liten.

Rök aldrig marijuana, i varje fall inte utan filter.

Jag hade en gång en guldklocka och behövde pengar så jag lät klockan gå tills den blev två. Då sålde jag den ena.

Som norrlänning vill jag gärna framhålla surströmmingen som delikatess, men då säger många att eget beröm luktar illa.

Fortsättning i morgon.

MERA GÖSTA BERNHARD

Här följer ytterligare några lustigheter så som de uttalades av Sveriges femte roligaste person 1969, allt enligt tidningen Se från samma år.

En del människor är som läskpapper. Dom suger åt sig allting men uppfattar det alltid bakvänt.

Genom att studera hur folk kör sina bilar kan man sluta sig till att dom flesta tror på Gud.

En gentleman är en man som aldrig köper större gräsklippningsmaskin än hans hustru orkar dra.

Vill man gå på nattklubb i Oslo så är det bara två timmars flygresa till Köpenhamn.

Hennes äktenskap med shejken rann ut i sanden.

Stockholms spårvagnar går med elektricitet och förlust.

Visst är nutidens ungdom vaken. Synd bara att den är det endast på nätterna.

Det största felet med den unga generationen är att man inte längre tillhör den.

Killen var så liten till växten att han blev inkallad till modellflyget.

Osten var så full av bål att den inte var stort mer än en bit dålig luft.

Min far talade inte ens om för mig vilket som var det motsatta könet. Han talade bara om fåglar och bin för mig så jag gick faktiskt stadigt i sex månader med en gråsparv.

Därmed lägger vi Gösta Bernhards lustigheter till handlingarna och går vidare. Närmast följer alltså Sveriges fjärde roligaste person.

ELAK MED VÄNLIGT LEENDE

I dag har vi kommit fram till den femte roligaste personen i Sverige år 1969, åtminstone enligt tidningen Ses bedömning så som den presenterades i ett antal artiklar detta år.

Femma på listan är Gösta Bernhard som beskrivs på det här viset:

Ända sedan den lilla Casinoteatern på Bryggargatan slog igenom som uppkäftig revyteater i 40-talet gryning, har Gösta Bernhard haft en säker plats i svenska folkets hjärta, mannen som med ett vänligt leende förmår att säga folket ganska så elaka saker. Och här har vi något av det roligaste han sagt och skrivit under snart tre decennier.

Det finns människor som inte tror på storken fast dom sett den med egna ögon.

Kannibalen var så mager och eländig att han måste äta upp sig.

Många damer skulle gärna återgå till sin naturliga hårfärg om dom bara kunde påminna sig hur den var.

Ryttmästaren bar monokel för han tålde bara ett glas.

Herrarna lade bort titlarna med en högtidlighet som endast kan jämföras med det historiska tillfälle när Ludvig XIV av Frankrike och Edvard VII av England lade bort siffrorna med varandra.

När folk inte slår alla siffrorna i mitt telefonnummer kommer dom bara halvvägs och då hör jag inte vad dom säger.

I Mellersta Östern går alla klädda som om dom var på väg från badkaret till telefonen.

Det lyckliga slutet i svensk film består ofta av att filmen är slut.

Fler Berhard-citat i morgon.

FLER ROLIGHETER FRÅN CELLO

Olle Carle, alias kåsören Cello i Expressen, har listats av tidningen Se som Sveriges sjätte roligaste person 1969. Här följer ytterligare några av hans ordvitsar. Och den som tycker sig ha hört några av dem förr kan ju tänka på att de uttalades redan 1969.

Om man hör något som säger 999 bom, 999 bom, så är det en tusenfoting med klumpfot.

Förr i världen fick barnen undervisning om grundlagen i samskolan, i dag får dom undervisning om samlagen i grundskolan.

Ingen missunnar naturligtvis potatisodlarna att få rimligt betalt, den som krafsar fram potatis ur jorden måste ju ha en liten hacka.

Att dansbaneprästerna svänger om i dansens virvlar i full ornat kan möjligen synas som ett stilbrott, men ändamålen helgar medlen. Om Vår Herre tillåter sina tjänare att använda danshaken när dom mässar tillåter han dem säkert också att använda mässhaken när dom dansar.

Man behöver ju inte nödvändigtvis misstänka manskapet på Älvsnabben för att gömma undan sprit akterut bara för att dom har gjort det förut.

Nästa barnfilm kommer att inspelas i Dalarna och heter Falu-Tjorven.

Det är faktiskt sant att kaniner har mycket gott om tid, men det beror på att dom är så många. Och att dom är så många, det beror på att dom har så gott om tid.

Tiderna förändras. Förr hade även den täckaste behov av att pryda sig, nu har inte ens den prydaste behov av att täcka sig.

Fortsättning följer.

SVERIGES ROLIGASTE PERSONER

Vilka är Sveriges roligaste personer frågade man sig i tidningen Se 1969. Och så rangordnade man dem som man tyckte hade sagt de roligaste kvickheterna under de senaste åren.

Jag har hela listan som den såg ut för 45 år sedan.

Presentationen börjar med kåsören Cello som beskrivs påföljande sätt:

”Veckans lustigkurre heter Olle Carle. Det är han som är Cello i Expressen, en oslagbar mästare på vitsens område. Han har roat svenska folket med sina ordlekar i över 30 år, och ännu är ingen ända vorden på hans lust att vända orden.”

Och här följer några smakprov ur den rikhaltiga repertoaren:

Enligt uppgift hade miss Holland i år det bästa höftarbetet och de snyggaste benen och det är ju också ett sätt att göra propaganda för nederländerna.

Om man i en diktaturstat demonstrativt lyfter på hatten för friheten så har man ingenting att sätta tillbaka hatten på.

Tiderna har förändrats och BH-fabrikanterna har lärt oss att nu har dom på 18 bast bäst byst.

Vi föredrar den klassiska musiken komponerad av Beethoven även om den är gjord av en stendöv tonsättare framför den moderna musiken som verkar vara gjord av en tondöv stensättare.

Näst efter raketer och kärringskvaller finns det ingenting som går fortare än en svensk sommar.

Senaste skandalen är att man har hittat en älg med käken avskjuten och sedan sålt köttet som prima vara. Det tycker jag är bra gjort, att av lik utan käke göra käk utan like.

Rent beklämd blir man när man läser att det föds mindre barn i Sverige än i något annat land i Europa. Hur små är dom egentligen?

De flesta människor man möter i Spanien talar en fullt begriplig svenska trots att många av dem varit hemifrån i flera veckor.

Fortsättning följer i morgon

ROLIGAST I SVERIGE

Vem är Sveriges roligaste person? Därom kan det råda delade meningar. Men vem det var 1969 fastslogs en gång av tidningen Se. Dessutom gjorde man en lista över landets sex roligaste personer detta år. 
Sånt kan man få reda på om man sitter och läser 45 år gamla tidningar.

I nummer 7 av tidningen Se detta år står bland annat att när Per Martin Hamberg var underhållningschef på Sveriges radio sa han en gång:

– Det finns bara tio roliga personer i Sverige.

Lasse O´Månsson svarade blixtsnabbt:

-Varför inte använda någon av dem i TV och radio?

Därför frågar sig Se-redaktionen nu hur pass roliga de roligaste personerna i Sverige egentligen är och fortsätter:

Under 12 år har svenska folket skickat in kända svenskars roligaste roligheter till spalten ”Vad dom sa i veckan” i Se. Vi har bläddrat tillbaka i våra gamla tidningslägg och valt ut det roligaste av det roliga åt er.

Och eftersom jag har hela årgången av tidningen Se från 1969 har jag också hela listan på Sveriges roligaste personer för 45 år sedan.

Presentationen börjar i morgon i denna blogg.

STÄNG DÖRRAR OCH GRINDAR!

Jag bläddrar vidare i ett av min mors efterlämnade fotoalbum och har nu kommit fram till åren kring 1940. 
(För att se fler gamla bilder, skriv in Uddevalla i sökrutan uppe till vänster och klicka Enter.)

Så här såg SJ:s tredjeklassvagnar ut i början på 1940-talet. Bilden är tagen på Uddevalla Centralstation, och jag har för mig att min mor har berättat att den föreställer Erik Simonsson, som efter att ha gift sig med sin Britta, är på väg till beredskapstjänstgöring ”någonstans i Sverige”.

Det fanns tre klasser på järnvägen vid den här tiden. Militärer (åtminstone meniga) åkte tredje klass, där det genomgående var träbänkar. Andra klass hade stoppade säten, medan första klass var lite lyxigare och inte avsedd för vanligt folk.

Konduktören har hoppat upp på bakre plattformen innan tåget ska gå, och genom att titta på bilden får man också en förklaring till forna tiders högtalaruppmaning: ”Tag plats, stäng dörrar och grindar!”.

Nedanför vagnen står mina föräldrar och en annan kvinna. Den lille grabben är dock inte jag. Kortet är från 1940, och jag föddes inte förrän fyra år senare.

Och så en vinterbild från Hasselbacken. Det är inget vykort utan en privatbild, förmodligen tagen av någon av mina föräldrar när de varit där och matat fåglar. Fotografen har stått vid räcket nedanför kyrkans kapell och riktat kameran snett bort mot träbron.

Jag minns från min barndom hur en del jämnåriga kamrater brukade ”jumpa” på isen, men här verkar istäcket vara på väg att gå upp helt och hållet. Bilden är förmodlige tagen på vårvintern 1940 eller -41.

Det här kortet har varit med förut i denna blogg, men det här är en annan kopia som jag hittade i ett annat av mammas album och som inte är lika hårt beskuren som den tidigare. Det är moster Astrid som sitter på Prostbergets kant och tittar ut över söder i Uddevalla. Närmast berget ses Södra vägen, och in mellan husen går Södra Drottninggatan. Där bortanför drogs Göteborgsvägen senare fram. Men än så länge är där bara ängar och buskage, så kortet måste vara taget före 1940.