NÅGRA PRATBUBBLOR TILL

Lite Bubbel ur tidningen Se en gång för länge sedan.

AVGÖRANDES STUND INNE

Efter var sin grenseger i sommarens stora mångkampstävling var avgörandets stund inne för kåsören och redaktör S. Det enda som stod klart på förhand var att totalsegern skulle gå till den av de båda atleterna som bäst kunde hålla nerverna i styr under den avslutande bangolfmatchen.

Därför blev det en smärre chock när de anlände till banan och fann denna i det närmaste ockuperad av en stor människomassa.

-Här dräller ju av amatörer och sällskapsspelare, sa kåsören.

-Dom kommer inte att visa nån respekt för oss, sa redaktör S.

-Vi får skjuta upp matchen, sa kåsören.

-Eller så får vi hoppa mellan banorna och ta dom som är lediga, sa redaktör S.

-Nja, sa kåsören. Så gjorde vi ju i fjol och då blev det ingen ordning alls.

-Det kan inte hjälpas, sa redaktör S och styrde stegen mot bana 17 som var ledig.

Där inledde han med att slå bollen i hålet direkt på första slaget.

-Hallå där, utropade kåsören. Har du tjuvtränat?

-Nej, sa redaktör S. Jag är så här bra.

Kåsören inledde med fyra slag på samma bana. Sedan fortsatte det med flera tvåor i rad för redaktör S, medan kåsören slog både fem, sex och sju slag när de stressade fram bland de banor som var lediga.

-Herregud, du rycker ju ifrån direkt till ointaglig ledning, sa kåsören. Det är det här hoppandet mellan banorna jag inte klarar.

-Lite strapatser ska väl en golfare stå ut med, sa redaktör S och slog en ny spik på bana sju just som den blev ledig.

-Vad är det här för något, sa kåsören. Har du gått kurs i vinter?

Trots det lyckades han samla ihop sig så pass att han efter drygt halva antalet banor var nästan ikapp.

Men när han på nästa bana hade passerat hindret på första slaget och samlade sig för en svår långputt hörde han en röst som sa:.

-Den sätter du lätt så jag skriver en tvåa redan nu.

Varpå han missade grovt och behövde ytterligare ett slag.

Kåsören vände sig då till redaktör S och sa allvarligt:

-Hade du sagt så där på en riktig golfbana hade du blivit avstängd.

-Hur så, sa redaktör S.

-Man får inte försöka psyka motståndaren i ett sånt här gentlemannaspel. Åtminstone inte i långgolf. Hade du stört en motståndare på det viset på St Andrews eller Augusta hade du blivit varnad. Och hade det upprepats hade du förmodligen blivit utvisad och avstängd på livstid.

Spelet böljade vidare med redaktör S i knapp ledning. Men när kåsören på ett av de allra sista hålen passerade hindret på första slaget och bollen var på väg mot koppen började han få segervittring.

-Den går i, sa redaktör S.

Varpå bollen snurrade en stund på kanten av hålet och sedan stack iväg en bit bort. Kåsören behövde sedan tre extra slag för att få i bollen och missade alla chanser att gå ikapp.

-Varför sa du så där, muttrade han.

-Den såg ut att vara på väg i, sa redaktör S.

-Hade du inget sagt hade den nog gjort det också, sa kåsören.

När protokollet summerades visade det sig att matchen hade slutat 55-60 till redaktör S.

-Hjälp, sa kåsören. Det är ju över tre i snitt för båda två.

-Bryt nu inte ihop för det, sa redaktör S. Kom så bjuder jag på glass i klubbhuset.
Och därmed kan även 2019 års mångkamp läggas till handlingarna.

VILSE BLAND BOYSENBÄR, HP-SÅS, KINASCHACK OCH ISLANDSHÄSTAR

Efter den inledande pilkastningen i sommarens stora mångkamp på Sunningen hade det nu blivit dags för frågesport från NE-kort, ett event som enligt gammal hävd alltid arrangeras utanför kåsörens stuga.

Det går till så att var och en av de båda atleterna drar fem kort med tio frågor för motståndaren att besvara.

Den som läser frågorna är också enväldig domare när det gäller huruvida svaret ska kunna godkännas eller ej. Detta har gett upphov till många heta diskussioner och ett stort antal hårda ord genom åren.

Nu hade lotten utfallit så att det var kåsörens tur att börja svara medan redaktör S läste frågorna.

Kåsören inledde starkt med två rätta svar på direkten varpå han fick frågan:

Var sitter spegeln på ett rådjur?

-I baken, svarade han tvärsäkert.

-Nja, sa redaktör S. På kortet står runt svansen men jag godkänner det.

-Det är klart du ska göra, sa kåsören.

-Men då förväntar jag mig samma generösa inställning från min mottståndares sida, sa redaktör S..

Spelet gick vidare med kåsören som frågeställare.

Efter vilken byggnad sägs den sötsura HP-såsen ha fått sitt namn?

-Houses of Parlament, sa redaktör S. Men det är ju Big Ben på bilden på flaskan så dom tycker kanske att det ska vara den i stället.

-Och vad är ditt svar, sa kåsören.

-Houses of Parlament, sa redaktör S.

-Och det får du naturligtvis rätt för, sa kåsören.

-Klart jag ska ha, sa redaktör S.

Sedan missade han visserligen att det är Kinda kanal som går mellan Roxen och Åsunden och att det var i modern femkamp som Wille Grut blev olympisk mästare 1948 men matchen stod fortfarande och vägde.

Båda atleterna började nu svettas ymnigt där de satt i sommarvärmen på var sin sida om bordet och fixerade varandra i väntan på motståndarens nästa drag. Stämningen var så förtätad att det nästan gick att ta på den.

I tredje omgången av fem ryckte kåsören åt sig ledningen genom att klara fem rätt mot bara ett för redaktör S.

Det skedde efter frågor som Vad heter den tecknade TV-serie som utspelar sig i Grottköping, tätt följd av Vilken svensk har slagit fyra världsrekord på 3000 meter hinder samt Vilken fransk statsman blev president 1959?

Kåsören hann knappt svara Familjen Flinta, Anders Gärderud och Charles de Gaulle förrän redaktör S suckade:

-Det är ju inte klokt så lätta frågor du får.

Själv hade han att svara på Vilket sällskapsspel spelas på ett bräde i form av en sexuddig stjärna med 127 hål plus Vilken nazist blev chefsläkare i Auschwitz 1943 samt Vilken författare och journalist skrev under signaturen Jolo?

-Det var väl ungefär lika billiga poäng att kamma hem för dig, sa kåsören sedan redaktr S raskt svarat Kinaschack, Mengele och Jan Olof Olsson.

-Du kan väl inte jämföra Mengele med Gärderud, sa redaktör S.

-Nej, sa kåsören. Det vore väl taskigt mot Gärderud.

Sedan kåsören lyckats glänsa med att det var Magdalena Forsberg som fick Jerringpriset 1998 och att varanen använder tungan för att samla in doftpartiklar suckade redaktör S djupt en gång till och sa:

-Vilka löjligt enkla frågor du får. Och här kommer en ännu lättare: Vad för slags djur har en gångart som kallas tölt.

-Tölt, sa kåsören, Har jag aldrig hört talas om, Menar du att man borde känna till sånt. Hade du kunnat det?

-Självklart, sa redaktör S. Det vet väl alla människor vad tölt är.

-Då gissar jag på en älg, sa kåsören.

-Nej, nej, nej, sa redaktör S. Det är ju islandshästen som töltar fram. Nu får du skärpa dig.

Sedan var det lugnt ett tag tills redaktör S fick frågan:

Vilka två vanliga bär ska man korsa för att få fram bäret Tayberry, som också kallas Boysenbär?

-Blåbär och hallon, sa redaktör S.

-Det kan jag inte godkänna, sa kåsören. På kortet står björnbär och hallon.

-Det var hälften rätt i alla fall, sa redaktör S. Ett halvt rätt kan jag väl få?

-Vi har inga halva rätt, sa kåsören.

-Då borde vi införa det, sa redaktör S.

-Nej, sa kåsören. Vi kan inte ändra reglerna mitt under matchen.

Kåsören hade nu tagit en klar ledning och verkade vara på väg mot en säker seger. Ändå hettade matchen till ordentligt i sista omgången när redaktör S fick frågan:

Vilken brittisk grupp gjorde rock-klassikern ”Stairway to Heaven” 1971?

-Åååh, det vet jag ju, sa redaktör S.

-Får jag höra då, sa kåsören.

-Jag måste ha betänketid, sa redaktör S. Nu är det allvar. Det här får jag inte missa.

-Fortsätt tänka bara, sa kåsören.

-Såna här hjärnsläpp kan man få ibland, sa redaktör S. Jag ser dom framför mig. Vänta lite bara så kommer det

-Jag väntar, sa kåsören.

Tiden gick och slutligen sa redaktör S:

-Nää, du får säga det.

-Led Zeppelin sa kåsören.

-Jaaa, det är klart, sa redaktör S.
Sedan tittade han allvarligt på kåsören och fortsatte:

-Detta får du inte berätta för någon.

-Vilket då, sa kåsören.

-Att jag inte kunde Led Zeppelin, sa redaktör S.

-Det gör väl inget, sa kåsören.

-Det är ju en skam, sa redaktör S. Ingen får veta detta.

-Det är väl ingen som bryr sig om det, sa kåsören.

-Jag skäms, sa redaktör S. Du får aldrig berätta detta för någon. Lova det!

-Äsch, sa kåsören. Jag tyckte det var mycket värre att du inte kunde att det var i modern femkamp som Wille Grut vann OS-guld 1948.

Därmed var det dags att summera årets frågesport som kåsören vann med siffrorna 20-15. Ställningen i trekampen var utjämnad till 1-1 och den avslutande bangolfen skulle nu bli helt avgörande.
Följ den spännande finalen i morgon i denna blogg.

UTMATTAD PILKASTARE LÄNGTAR BARA EFTER ATT FÅ SITTA NER

Äntligen hade det blivit dags för start i 2019 års upplaga av den stora mångkampen på Sunningen mellan kåsören och redaktör S.

Först på programmet stod som vanligt pilkastning, en gren som nu kraftigt hade fördröjts sedan de båda atleterna fått rycka ut och rädda kåsörens roddbåt som skitit sig från förtöjningen nere vid bryggan.

Efter ett ofrivilligt bad och hårt arbete i vattenbrynet kunde kåsören baxa båten på plats med assistans av sin mångkamsantagonist uppifrån bryggan.

Detta hade tagit sin rundliga tid och det redan hårt pressade tidsschemat var nu på väg att spricka fullständigt.

-Hur lång tid har vi på oss till lunch, sa kåsören.

-Halvannan timme, sa redaktör S efter att ha tittat på klockan.

-Det betyder väl en och en halv det, sa kåsören.

-Oh ja, sa redaktör S. Ett mycket användbart uttryck som jag har försökt lansera i många texter genom åren.

-Men alla förstår väl inte vad det betyder, sa kåsören

-Nej, tyvärr är det många ungdomar som protesterar eller tittar egendomlig på mig när jag använder det.

Sedan var det dags att hänga upp den gamla piltavlan på den rostiga spiken på tallen utanför kåsörens stuga och köra igång. Här gällde det som vanligt att träffa varje tårtbit i tavlan från 1 till 20 i korrekt ordningsföljd.

Kåsören inledde med att träffa ettan direkt, men sedan missade han tvåan gång på gång på gång på gång medan redaktör S sakta men säkert började dra ifrån. När han var uppe på åtta lyckades kåsören äntligen få in en fullträff på ruta två.

-Jag är totalt utmattad efter allt slit med båten, suckade han.

-Var det så jobbigt, sa redaktör S.

-Jag är helt slut, sa kåsören. Det flimrar för ögonen. Men kasta på du bara och dra ifrån.

Kåsören kom till nian när redaktör S redan var på 13. Där blev denne dock fast i flera omgångar.

-Jag tror det har gått troll i detta, sa han.

-Ännu ett gammalt fint uttryck, sa kåsören.

-Ja, men var kommer det ifrån? Och hur går det till när det går troll i något, sa han och kastade en ny pil och träffade äntligen.

-Själv börjar jag se dubbelt,sa kåsören. Halvannan tavla tycker jag det ser ut som eller till och med lite till.

Efter allt detta meningslösa pladder marscherade redaktör S raskt vidare till ruta 20 medan kåsören inte kom längre än till tian. 20-10 till redaktör S alltså trots bortaplan.

En högst märklig vändning från fjolåret då kåsören vann grenen klart.

-Jag kom aldrig in i matchen i år, kommenterade han. Jag var yr och konstig från början. Men jag räknar med bättre utdelning i frågesporten när man får sitta ner i lugn och ro,

Spännande fortsättning i morgon.

FASANSFULLT SJÖDRAMA NÄRA PUNKTERA ÅRETS MATCH

Årets match på Sunningen mellan kåsören och redaktör S stördes av ett oväntat intermezzo redan innan det första eventet kommit igång.

Knappt hade de båda atleterna hunnit samlas och börjat värma upp inför pilkastningen utanför kåsörens stuga förrän en av grannarna kom och sa:

-Din båt har slitit sig.

Hela dagsprogrammet blev därmed förskjutet. All planering fick läggas om på så sätt att kåsören bytte till badbyxor och grova handskar medan redaktör S erbjöd sig att assistera från bryggan.

-Vilken tur att man har en gammal sjöscout i närheten när sånt här händer, sa kåsören och tillade:

-För det är du väl?

-Oh ja, sa redaktör S. Alltid redo.

-Ja, jag har för mig att du har nämnt det vid något tillfälle. Flera gånger om dan ibland till och med.

Nere vid stranden visade det sig att den lilla ekan hade lyckats rycka loss hela det järnrör som utgjorde förstolpe och nu bara satt fast i aktern där den låg och guppade på det tämligen grunda vattnet..

-Såna här malörer råkade ni väl aldrig ut för i sjöscouterna, sa kåsören.

-Nej, sa redaktör S. Där fick vi lära oss att göra fast båten ordentligt.

-Ser du stolpen nånstans, sa kåsören nerifrån vattnet till den gamle sjöscouten uppe på bryggan.

-Jag spanar, svarade denne. Men den verkar ha drivit i väg.

-Det här känns ju nästan spöklikt. Hur kan den bara försvinna, sa kåsören och började dra in båten mot bryggan, samtidigt som han höll på att snubbla på stolpen där den låg så gott som osynlig under vattenytan.

Han böjde sig ner och tog upp den samt reste den mot bryggan där den gamle sjöscouten rätade upp den. Med gemensamma krafter lyckades de skruva ner den i sjöbotten så att den stod stadigt.

Sedan tog kåsören tag i båten på nytt och började göra fast den men avbröts av en röst från ovan:.

-Den där knuten tror jag inte mycket på, sa den gamle sjöscouten uppifrån bryggan.

-Jag vet, sa kåsören. Men jag kan bara göra riktiga halvslag när jag får trä på snöret uppifrån.

-Så här ska du göra, sa den gamle sjöscouten och böjde sig ner och knöt fast repet och avslutade med någon sorts säkerhetsknut.

-Vad heter den knopen, sa kåsören.

-Det behöver du inte veta, sa den gamle sjöscouten. Men nu tror jag båten ligger fast ett tag till i alla fall.

Efter denna oplanerade och kraftödande uppvärmning vid sidan av det ordinarie programmet var det dags att gå upp till stugan och inleda årets mångkamp med pilkastning.

Fortsättning följer i morgon.

SANNINGENS STUND PÅ SUNNINGEN

Så var det äntligen dags för sommarens stora superarrangemang. 
Snart skulle sanningens ögonblick nalkas under giganternas kamp, årets match alla kategorier, alltså den sägenomsusade mångkampen på och kring stränderna på Sunningen.

I den ena ringhörnan stod som vanligt kåsören, i den andra hans ständige antagonist redaktör S, båda laddade till tusen och med musklerna spända till bristningsgränsen i väntan på gonggongen.

Vi kommer dock in i handlingen några dagar tidigare då vi finner de båda atleterna sittande bekvämt tillbakalutade i var sin vilstol på uteplatsen hos redaktör S.

Där skulle som vanligt planer smidas och riktlinjer dras upp för den stora matchen. Denna traditionella kraftmätning har anor ända från mitten av 1990-talet. Då som en lång och kraftkrävande tiokamp över två dagar med grenar som stenstörning, stövelkastning, straffsparksläggning och trestegshopp utan ansats.

På senare år har dock detta ståtliga program justerats en aning. Av den ursprungliga tiokampen har blivit en trekamp, delvis beroende på tilltagande ålderdomssvaghet hos åtminstone en av deltagarna,

Årets jurysammanträde hade utlysts för att utröna huruvida några önskemål om ytterligare ändringar av grenprogrammet förelåg från någon av parterna

Någon sådan motion hade dock inte inlämnats och ju längre förhandlingarna framskred, desto tydligare stod det klart att allt nog skulle förbli vid det gamla.

Det krävdes dock flera koppar kaffe och en stor Budapesterlängd för att värka fram följande program:

Ett förmiddagspass i form av pilkastning och frågesport.

Avbrott för lunch

Ett eftermiddagspass bestående av en bangolfrunda.

Avslutning med bankett på kvällen.

Kort sagt: Precis som förra året.

Spelet kan börja, Må bäste man, om inte vinna, så i alla falla orka fullfölja.

Fortsättning följer i morgon i denna blogg.

ENSAMMA HERRAR – SE HIT!

Annonser i svensk press på 1960-talet.