DRÄNKT SEGERYRA FÖR BLÖT GOLFARE

Sanningens ögonblick var inne i femkampen mellan redaktör S och kåsören. Efter fyra grenar var ställningen 2-2, och nu skulle allt avgöras i den avslutande minigolfen.

Att denna hade förlagts till stadens nylagda banor i Skeppsviken gjorde inte det hela mindre intressant. Tyngda av stundens allvar hade de båda atleterna förmanat varandra att inte säga minigolf eller miniatyrgolf, utan endast använda ordet bangolf för att inte provocera någon eller dra till sig onödig uppmärksamhet.

De löste biljett och fick sina klubbor och bollar, men just som de gick ut i det fria igen brakade helvetet löst. Regnet började åter strömma ner, samtidigt som åskan mullrade hotfullt i fjärran.

Redaktör S hade varit förutseende nog att ta med sig regnställ, medan kåsören uppträdde i jeans och en tunn träningsjacka.

De fyra första banorna spelades under något så när anständiga förhållanden. Sedan piskade regnet ner så att bollen gång på gång stannade i vattenmassorna. Tävlingsprotokollet regnade sönder och blåste bort. Kåsören hittade en bit papp i sin ficka och försökte memorera antalet slag från de redan spelade banorna, medan han antecknade samtidigt som redaktör S höll ett paraply över honom.

All fotografering omöjliggjordes av rädsla för att kameror eller mobiler skulle krossas av piskregnet, varför denna text får illustreras med gamla genrebilder.

– Ska vi bryta? sa redaktör S.
– Aldrig i livet, sa kåsören.
– Det är rätta takter, sa redaktör S.
– En mångkampare backar inte för lite vatten, sa kåsören.
Regnet piskade nu ner så att det skummade om hela anläggningen. Andra spelare ställde sig under parasoller eller flydde springande inomhus.

– Här är i alla fall ingen trängsel, sa redaktör S.

– Nä, sa kåsören. Man behöver inte stå i kö längre.
Mot slutet lättade regnet något, så att bollarna började rulla igen.
Protokollet hade då blivit så uppblött att det endast med möda gick att summera antalet slag.
Det märkliga var att spikar, tvåor och treor i början hade förvandlats till sexor, sjuor och åttor på de mellersta banorna, varpå följde en hyfsad avslutning med tvåor och treor för båda spelarna. Vädret kunde alltså tydligt avläsas i protokollet.
Med reservation för svårtydda siffror på kåsörens pappbit slutade matchen med seger för redaktör S på 52 slag mot kåsörens 56.

Det sportsliga värdet av detta torde dock kunna ifrågasättas, vilket också gjordes intensivt på den efterföljande banketten. Även anhöriga var inbjudna till denna, där fyra hämtpizzor hamnade i lika många magar och diskussionens vågor gick nästan lika höga som vattnet på golfbanorna.

TVÅ SPIKAR RÄCKTE INTE

Efter förlust i de båda inledningsgrenarna stod kåsörens hopp nu till hans gamla glansgren minigolf när årets mångkamp mot redaktör S fortsatte ute på landet.

Kåsören hade lottats att spela först på varje bana. Redaktör S hade alltså fördelen av att kunna studerade sin motståndare och dra nytta av dennes eventuella misstag alternativt intelligenta problemlösningar för att passera respektive hinder.

De båda atleterna följdes åt med redaktör S i en knapp ledning efter de tre första hålen. Men på bana fyra slog kåsören till med dagens första spik.

-Hur gjorde du? sa redaktör S.
-Jag slog bollen i hålet direkt, sa kåsören.
-Jag menar hur bar du dig åt för att göra det?
-Det hade du ju förmånen att kunna studera, sa kåsören.
-Ja, men jag hann inte riktigt med, sa redaktör S.
-I så fall talar jag ju inte om det för dig, sa kåsören.
-Nu är det krig, sa redaktör S sedan han noterats för åtta slag på samma bana.

Matchen fortsatte med kåsören i några slags ledning. Men mitt uppe i all sin självsäkerhet började han missa grovt och låg plötsligt under med fyra slag när det blev halvtid efter nio av de 18 hålen.

Då var det dags för nästa skärpning. Med ett par tvåor och treor vände kåsören matchen på nytt innan han svarade för ännu en spik, denna gång på bana 13 till och med.
-Vad har hänt? sa redaktör S. Har du tagit anabola i pausen?
-Nej, sa kåsören. Jag tog bara på mig glasögonen. Nu spelar du inte mot en halvblind stackare längre.
-Anabola glasögon? sa redaktör S.

Då var det dags för dagens andra naturkatastrof att lägga sig i tävlingen. Efter den orkanartade motvinden under kåsörens sista omgång av straffsparksläggningen, kom nu en ny kastvind och svepte bort bollen just när den var på väg ner i hålet efter en precisionsputt av kåsören på bana 14.

-Såg du? utropade han häpet. Vinden tog bollen!
-Ja, faktiskt, medgav redaktör S.
-Detta är otroligt, sa kåsören. Jag har makterna emot mig i dag.

Efter detta drabbades han av en ny formsvacka, medan redaktör S plötsligt hittade flytet igen.

En snabb huvudräkningskalkyl gav vid handen att slaget redan var förlorat före det sista hålet. Kåsören slarvade och fick inte i bollen förrän på femte försöket. Redaktör S behövde sex slag, och när de summerade matchen visade det sig att redaktör S hade vunnit med fyra slags marginal.
-Men herreegud, då var det inte avgjort, utropade kåsören. Hade jag bara skärpt mig och spikat sista som jag brukar hade jag ju vunnit.
-Det är ingen skam att förlora mot en sån motståndare, sa redaktör S.
Fortsättning på femkampen följer i morgon.