OSANNOLIK GOLFRUNDA

När två grenar av årets mångkamp på landet var avverkade ledde redaktör S med 2-0. Eftersom tävlingen detta år hade bantats till en trekamp var detta försprång ointagligt. Det avslutande minigolfpartiet gällde alltså endast äran, vilken kåsören dock var fast besluten att försvara.

Golfduellen skulle avgöras vid den närbelägna campingplatsen

– Vi kan väl promenera dit bort, sa kåsören
– Jag vet inte om jag orkar, sa redaktör S. Jag är helt slut.
– Ja, sa kåsören. Pilkastning och frågesport tar på konditionen.
– Dessutom var jag ute och joggade i morse, sa redaktör S. Vi får ta bil dit bort.
Så blev det också.

Om golfrundan skulle mycket kunna sägas och skrivas, men allra lämpligast vore nog att dra en barmhärtighetens slöja över alltihop.

Efter nio av de 18 hålen ledde redaktör S med 43 slag mot 50.
– Detta är otroligt, sa kåsören. Det är ju dåliga resultat på en h-e-l runda.
– Och vi har hälften kvar, sa redaktör S.

Kåsören hade då svarat för den närmast otroliga bedriften att slå fem åttor i rad.

Vad som var den största orsaken till detta är inte lätt att utreda, men med säkerhet kan i alla fall fastslås att det saknades inte förklaringar.
Bland annat var banorna i så osedvanligt dåligt skick att bollarna hoppade och svängde åt fel håll hela tiden. På några av hindren hade skruvarna dessutom lossnat från underlaget så att även de mest välriktade slag fick bollen att hoppa ut över kanten. Dessutom blåste en stark vind som vid åtminstone ett tillfälle fick kåsörens boll att blåsa tillbaka till utslagsplatsen när han hade klarat alla hinder.
Lägg därtill att de båda atleterna under nästan hela rundan stördes av två gossar som båda såg ut som Håkan Bråkan i Sunes sommar och gång på gång frågade om de fick vara med och spela.

Det finns därför ingen större anledning att uppehålla sig vid fler detaljer från detta mediokra skådespel. I stället kan det vara på sin plats att konstatera en intressant utveckling av arrangemanget i stort. Medan mångkampen har minskat från tiokamp till sjukamp till femkamp och nu till trekamp har den efterföljande banketten gått motsatt väg och blivit allt glansfullare. Den här gången tog den ytterligare ett stort steg i den riktningen, nämligen från hämtpizza på landet till Koppargrillen i Vänersborg där magnifika portioner med entrecote och elefantöra inmundigades av de båda atleterna med anhöriga.

Tävlingsdeltagarna uppträdde dessutom som musslor och teg som muren när det gällde utvecklingen av själva matchen.

Inga resultat kungjordes. Inga siffror nämndes. Inga detaljer avslöjades. 
I stället framhölls vikten av god gemenskap, fint kamratskap och idrottens förbrödring samt en strävan att leva upp till de ursprungliga olympiska idealen och inte vara så resultatfixerad.
Störst är den tveklösa kampen men vem som har vunnit är väl inte så noga. Ej heller att tala om hur många slag man har haft på en minigolfrunda.

FRÅGAN ÄR FRI

Det hade blivit dags för gren nummer två i årets mångkamp på landet mellan kåsören och redaktör S, nämligen frågesport.

Även denna gick av stapeln utanför kåsörens sommarstuga, där redaktör S en stund tidigare hade vunnit det inledande pilkastningsmomentet. Detta dock först efter ett nervkittlande drama av sällan skådat slag, en gastkramande tillställning där kåsören visserligen drog det kortaste strået men ändå kände sig som den moraliske segraren efter en magnifik spurt, nästan utan motstycke i denna mångkamps historia.

De båda atleterna hade nu förflyttat sig till kåsörens trädgårdsmöbler där ett parasoll skyddade dem mot den brännande solen.

Nu var det frågesport med NE-kort som stod på programmet, en gammal fin gren som gett upphov till många hårda diskussioner och skärmytslingar genom åren.
Matchen var stipulerad att gå i fem ronder med tio frågor i varje till var och en av atleterna.
Redaktör S inledde med att läsa kåsörens frågor i första omgången.

– Vilken nationsflagga visar ett emblem med sköld och spjut?

– Det måste väl vara Kenyas men jag visste inte att det var en sköld. Jag trodde det var en skalbagge.
– Det får du rätt för ändå, sa redaktör S.
– Det är klart jag ska ha, sa kåsören. Jag svarade ju rätt. Nästa fråga.

– Vilken svensk bergsman var 1434 ledare för upproret mot Erjk av Pommern, läste redaktör S.

– Engelbrekt, sa kåsören.
– Och mer då?
– Engelbrektsson, sa kåsören.
– Det är godkänt.
– Det är klart det är godkänt, det är ju rätt.

– Nu hoppas jag du ger mig lika lätta frågor, sa redaktör S när de var kåsörens tur att läsa från korten. Första frågan löd:.

– Vad kallas på svenska den vanliga sjukdomen pneumoni?
– Förkylning, sa redaktör S.
– Är det ditt svar, sa kåsören.
– Lunginflammation då, sa redaktör S.
– Ja, sa kåsören. Det ska det vara så det får du väl rätt för då.
– Det är klart jag ska ha rätt, sa redaktör S. Nästa fråga.

– Vilket handikapp hindrade Beethoven från en fortsatt framgångsrik pianistkarriär?

– Han var döv, sa redaktör S.
– Dövhet står det på kortet att svaret ska vara, men du får väl rätt för det också.

På det viset böljade spelet fram och åter. När kåsören hade svarat på alla 50 frågorna och redaktör S hade tio kvar från sitt sista kort visade det sig att han behövde fyra rätt för att nå oavgjort och fem för att vinna. Han hade fått ihop fyra när en fråga återstod. Den löd som följer:
– Vad behöver aeroba bakterier för sin tillväxt och energiomsättning?
– Luft, sa redaktör S.
– Njaaa, sa kåsören.
– Jag menar syre, sa redaktör S.
– Hur ska du ha det nu?
– Syre.
– Jaha, sa kåsören. Då konstaterar jag att du har förstört hela tävlingen genom att vinna även den här grenen. Nu leder du med 2-0 och därmed är den avslutande minigolfen betydelselös för mångkampens utgång. Men vi kör väl ändå?
– Absolut, sa redaktör S. Jag är redo för nya trakasserier.
Fortsättning följer.

GIGANTERNAS KAMP HAR BÖRJAT

Så hade det då äntligen blivit dags att dra igång årets match alla kategorier, alltså den av ett stort antal supporters med oerhört intresse emotsedda kraftmätningen på landet mellan kåsören och redaktör S.

Denna giganternas kamp har under årens lopp genomgått en utveckling som saknar motstycke i mångkampshistorien. Från att ha varit en tiokamp med grenar som stövelkastning, stenstötning och terränglöpning har den reducerats till både sjukamp och femkamp för att nu ha krympt till att omfatta blott tre grenar, nämligen pilkastning, frågesport och minigolf.

– Jag känner mig ändå som en tiokampare till både kropp och själ, sa redaktör S när han anlände till kåsörens sommarstuga för årets första gren, pilkastning.

– Jag också, det är ju inte antalet grenar som avgör det, sa kåsören och hängde upp piltavlan på samma spik i samma tall som den hängt under åtskilliga mångkamper genom åren.

– Det är väl ingen kopparspik, sa redaktör S.

– Hur så, sa kåsören.
– I så fall är det risk att trädet dör, sa redaktör S.
– Det vet jag inget om, sa kåsören.
– Jo, så är det, sa redaktör S. Och jag tycker din tall börjar se lite krokig ut.
– Sluta nu med det där dumpratet, sa kåsören. Du kan inte psyka mig ändå.
– Åjo, sa redaktör S. Du börjar redan se lite darrig ut.

Pilkastningen genomfördes som vanligt med tre pilar i varje omgång mot traditionell darttavla, där det gällde att träffa de olika fälten i tur och ordning från 1 till 20.

Efter lottdragning var det redaktör S´ tur att inleda med fullträff i ettans fält på direkten.

Kåsören svarade med en likadan precisionspil, och sedan följdes de båda atleterna åt ända fram till 6-6.

– Det är så jämnt att det är nästan kusligt, sa redaktör S och prickade sjuan.
– Det blir svårt att skilja oss åt i år, sa kåsören varpå han dock missade sjuan grovt.
Så där fortsatte det en lång stund, medan redaktör S satte den ena fullträffen efter den andra och drog ifrån till ledning med 15-6.
– Att du ska ha så svårt att slå en sjua, sa han.
– Tyst så jag kan koncentrera mig, sa kåsören och lyckades äntligen träffa rätt.

En rasande klappjakt vidtog nu för att hämta in det förlorade. Men det var för sent. Redaktör S´ försprång var för stort. Trots att kåsören med bred marginal hade flest träffar under sista delen av matchen lyckades redaktör S hålla undan och vinna med 20-17.

Fortsättning följer.

TILL HAVS

Det förberedande jurymötet inför årets mångkamp på landet mellan kåsören och redaktör S genomfördes i form av en havskonferens.
Men i stället för att ta färjan till Danmark nöjde sig delegaterna med att hoppa i vattnet från badplatsen på Mollön och genomföra mötet liggande på rygg i den del av Byfjorden som kallas Vrångelyckan.

Diskussionens vågor gick höga medan de båda jurymedlemmarna om inte gick till botten med alla frågor så dock såg till att det mesta kom upp till ytan.

– Det är fint flyt på det här mötet, sa kåsören.
– Det blötaste sammanträde jag varit på, sa redaktör S.

Sedan tog de några simtag för att inte driva för långt ut till havs,

– Man skulle kunna säga att det böljar fram och åter, sa kåsören.
– Bara vi inte får vågor i håret, sa redaktör S.
– Eller vatten i knäna, sa kåsören.

Det som en gång i tiden började som en tiokamp har med åren reducerats till både sjukamp och femkamp på grund av begynnande ålderdomssvaghet hos åtminstone en av de båda atleterna. Den stora frågan var nu hur många grenar det skulle bli det här året.

– Jag föreslår en trekamp, sa kåsören.

– En trekant? sa redaktör S.
– Har du fått vatten i örat eller hör du illa ändå, sa kåsören.
– Jaså en trekamp, sa redaktör S. Du menar alltså tre grenar.
– Ja, det är väl ungefär vad man orkar i den här värmen, sa kåsören.
– Ja, annars tar vi oss kanske vatten över huvudet, sa redaktör S och tog några simtag in mot land.

Juryn enades till slut om att årets mångkamp ska genomföras som trekamp på en och samma tävlingsdag. Programmet spikades till att omfatta grenarna pilkastning, frågesport och minigolf.

Må bäste man vinna.

FRÅGESPORT MED KAFFE OCH DOPP

Frågesport med kaffe och dopp var sista gren i årets femkamp på landet. Till tävlingsarena hade utsetts redaktör S´ utomhusveranda, där kyliga vindar och ett lätt regn med ojämna mellanrum svepte in.
Det innebar en ny svår bortamatch för kåsören, som redan före avslutningsgrenen var en slagen man men nu hade en sista chans att rädda något av den skamfilade äran.

Efter viss diskussion enades de båda atleterna om att matchen skulle gå i sju ronder.

Det innebar att deltagarna tilldelades sju NE-kort vardera med tio frågor att läsas upp för motståndaren. Flest rätta svar skulle ge seger med frågeställaren som enväldig domare i varje enskilt fall.

Sedan korten delats ut och redaktör S hällt upp kaffe sa kåsören:

-Det gäller ju att ha tur med korten.
-Ja, sa redaktör S. Det är alltid någon som får lite lättare frågor än den andre.
-Och det brukar vara du, sa kåsören.
-Har jag inget minne av, sa redaktör S.
-Kom igen, sa kåsören. Det är du som börjar fråga.
Redaktör S satt tyst en stund och läste igenom det första frågekortet, varpå han utbrast:
-Det är inte klokt så lätta frågor du får.
-Läs då så jag får höra, sa kåsören.

-Vilket arameiskt ord för fader använde Jesus som tilltal till Gud?

-Skulle det vara lätt? sa kåsören.
-Nej, men dom andra, sa redaktör S.
-Jag kan bara tänka mig Pater men det är väl latin så det är det nog inte, sa kåsören.
-Är det ditt svar? sa redaktör S.
-Vilket då? sa kåsören.
-Att det inte är det, sa redaktör S.
-Ja, i brist på bättre, sa kåsören.
-Rätt svar är Abba, sa redaktör S.

-Det är ju fiskbullar, sa kåsören.

-Ja, det står på ledtråden, sa redaktör S. Men det får du ingen poäng för.
-Kom igen med dom lätta frågorna nu, sa kåsören.
-Vilken då fjärderankad svensk vann tennisturneringen Stockholm Open 1997?
-Jonas Björkman, sa kåsören.
-Va! Hur kunde du det? sa redaktör S.
-Du sa ju att det var lätt, sa kåsören.
-Javisst ja, sa redaktör S.

Spelet böljade fram och åter. Saker som att 91:an Karsson hette Mandel i förnamn, att Turgut Özal var president i Turkiet 1989-93 samt att den lilla arbetshästen konik kommer från Polen vållade inte de tävlande några problem.

Däremot tog det en stund att värka fram att Carmen är världens mest spelade opera, att huvudstaden i Djibouti heter Djibouti, att Vebjörn Rodahl vann 800 meter i Atlanta-OS 1996 samt att Alvar Krafts stora schlager från filmen Kalle på Spången med Edvard Persson hette Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv.

Matchen stod länge och vägde. Men sedan kåsören fått två hjärnsläpp i tät följd och missat både att Malaysias huvudstad heter Kuala Lumpur samt att Finlandialoppet har målgång i Lahtis var redaktör S i ledningen.

Det hjälpte inte att denne trodde att mjölbaggen var vit i stället för svart eller att han hade glömt att sjön mellan Bosporen och Dardanellerna heter Marmarasjön. När krutröken skingrades stod han ändå som segrare med 34-32.

Därmed hade han vunnit hela femkampen med fem grensegrar mot noll, vilket fick kåsören att summera dagen med orden:

-Du som är en yrkesarbetande man i dina bästa år borde skämmas att förnedra en gammal pensionär på det här viset.
-Ta en kaka till och lugna ner dig, sa redaktör S.

-Detta måste ha varit en av de egendomligaste tävlingarna i mångkampens historia, fortsatte kåsören..

-Hur så? sa redaktör S.
-Stenstötningen vann du visserligen med klar marginal. Men i fotbollen ledde jag i halvtid innan stormen slog till och mina bollar stannade i motvinden. I minigolfen åkte jag dit på ett räknefel och i pilkastningen kom du dragande med en ny tavla som inte på långa vägar höll de stipulerade måtten. Och sedan fick jag dom svåraste frågorna i frågesporten. Det kunde lika gärna ha blivit 4-1 till mig.
-Det är små marginaler i den här sporten, sa redaktör S.

PILKASTNING MED AGNAR OCH VETE

För att genomföra de två sista grenarna i årets mångkamp på landet hade de båda atleterna förflyttat sig till redaktör S´ sommarhus.

Närmast på programmet stod pilkastning mot en darttavla uppspikad på en trädstam.

Här gällde det att träffa de olika fälten från 1 till 20 i tur och ordning, enligt regeln tre pilar per skalle i varje omgång och först till 20 vinner.

Denna gren har tidigare alltid genomförts på en bana utanför kåsörens sommarstuga. Nu gällde alltså bortaplan och till råga på allt plockade radaktör S fram en tavla av betydligt mindre format än brukligt.

-Vad är det här för barnstorlek? Du menar väl inte att vi ska kasta mot den där miniatyrtavlan, sa kåsören bistert.

-Jag är ledsen, sa redaktör S. Men det är den enda vi har. Vi får väl stå lite närmare då.
-Men det blir ju en helt annan sport, sa kåsören.

Under provomgången visade det sig dessutom att en av pilarna gick i två delar och sedan måste skruvas ihop inför nästan varje nytt kast.

-Det är allt väldigt primitiva förhållanden du har ordnat här, sa kåsören.
-Det är då agnarna sållas från vetet, sa redaktör S.
-Jaha, sa kåsören. Är du agn eller vete?
-Det återstår att se, sa redaktör S.

Så började tävlingen. Redaktör S tog snabbt ledningen och drog ifrån i början.

Kåsören missade till och med tavlan med en pil,vilket fick redaktör S att utbrista:
-Grannarna är inte hemma. Så du kan lugnt kasta in en pil på deras tomt utan risk att träffa någon.
Kåsören fastnade på trean och blev kvar där en längre tid innan han äntligen fick dit en av pilarna. Under tiden seglade redaktör S iväg ända upp till fält nummer 13 där det dock blev stopp en stund även för honom..

Då lossnade det äntligen för kåsören som sedan närmade sig hela tiden. Med en rasande spurt var han nära att hinna ifatt sin antagonist men denne kunde till slut vinna med 20-18.

-Jag kände flåset i nacken, kommenterade han. Men det var aldrig någon fara.
Därmed hade han också vunnit hela femkampen. Nu återstod endast frågesporten, men det är å andra sidan den förnämsta av samtliga grenar.
En sista rapport från årets femkamp följer i denna blogg i morgon.

TVÅ SPIKAR RÄCKTE INTE

Efter förlust i de båda inledningsgrenarna stod kåsörens hopp nu till hans gamla glansgren minigolf när årets mångkamp mot redaktör S fortsatte ute på landet.

Kåsören hade lottats att spela först på varje bana. Redaktör S hade alltså fördelen av att kunna studerade sin motståndare och dra nytta av dennes eventuella misstag alternativt intelligenta problemlösningar för att passera respektive hinder.

De båda atleterna följdes åt med redaktör S i en knapp ledning efter de tre första hålen. Men på bana fyra slog kåsören till med dagens första spik.

-Hur gjorde du? sa redaktör S.
-Jag slog bollen i hålet direkt, sa kåsören.
-Jag menar hur bar du dig åt för att göra det?
-Det hade du ju förmånen att kunna studera, sa kåsören.
-Ja, men jag hann inte riktigt med, sa redaktör S.
-I så fall talar jag ju inte om det för dig, sa kåsören.
-Nu är det krig, sa redaktör S sedan han noterats för åtta slag på samma bana.

Matchen fortsatte med kåsören i några slags ledning. Men mitt uppe i all sin självsäkerhet började han missa grovt och låg plötsligt under med fyra slag när det blev halvtid efter nio av de 18 hålen.

Då var det dags för nästa skärpning. Med ett par tvåor och treor vände kåsören matchen på nytt innan han svarade för ännu en spik, denna gång på bana 13 till och med.
-Vad har hänt? sa redaktör S. Har du tagit anabola i pausen?
-Nej, sa kåsören. Jag tog bara på mig glasögonen. Nu spelar du inte mot en halvblind stackare längre.
-Anabola glasögon? sa redaktör S.

Då var det dags för dagens andra naturkatastrof att lägga sig i tävlingen. Efter den orkanartade motvinden under kåsörens sista omgång av straffsparksläggningen, kom nu en ny kastvind och svepte bort bollen just när den var på väg ner i hålet efter en precisionsputt av kåsören på bana 14.

-Såg du? utropade han häpet. Vinden tog bollen!
-Ja, faktiskt, medgav redaktör S.
-Detta är otroligt, sa kåsören. Jag har makterna emot mig i dag.

Efter detta drabbades han av en ny formsvacka, medan redaktör S plötsligt hittade flytet igen.

En snabb huvudräkningskalkyl gav vid handen att slaget redan var förlorat före det sista hålet. Kåsören slarvade och fick inte i bollen förrän på femte försöket. Redaktör S behövde sex slag, och när de summerade matchen visade det sig att redaktör S hade vunnit med fyra slags marginal.
-Men herreegud, då var det inte avgjort, utropade kåsören. Hade jag bara skärpt mig och spikat sista som jag brukar hade jag ju vunnit.
-Det är ingen skam att förlora mot en sån motståndare, sa redaktör S.
Fortsättning på femkampen följer i morgon.

STRAFFSKYTT MED MOTVIND

Efter den inledande stenstötningen på stranden vid campingplatsen hade det nu blivit dags för gren nummer två i den sedan sommaren uppskjutna mångkampen mellan kåsören och redaktör S.

Nu förflyttade sig de båda atleterna till en närbelägen fotbollsplan för att skjuta tio straffar på varandra med kåsörens nypumpade matchboll, en engelsk kvalitetssak av storlek 5 med FA-emblem och inköpt i Lillywhites sportaffär vid Piccadilly Circus i London under Sven-Göran Erikssons tid som förbundskapten.

Den stora frågan var om spelarna skulle hålla samma klass som bollen. Fotbollsplanen gjorde det i alla fall inte för den var svårt vattensjuk och den enda målställningen hade börjat rosta betänkligt.

-Titta nätet är trasigt också, sa kåsören. Det är bara en liten bit kvar här uppe.

-Ja, jag sköt ju sönder det förra året, sa redaktör S. Kommer du inte ihåp det?
-Snack, sa kåsören.
Efter en stunds uppvärmning var det dags för redaktör S att inleda med att slå fem straffar på kåsören, varpå det skulle bli denes tur att skjuta fem på redaktör S. Efter välbehövlig halvtidsvila väntade sedan ombytta roller och ytterligare fem straffar var.

-Är du med, Ravelli? ropade redaktör S och tog sats.

-Kom igen, Zlatan, sa kåsören i målet.
Redaktör S satte sina två första, trots att kåsören vid båda tillfällena nästan gick ner i spagat så att benet höll på att gå av. Efter den andra misslyckade räddningen blev han sittande på marken en stund.
-Kan du resa dig eller ska jag ringa efter ambulans, sa redaktör S.
-Ha, ha, kom igen bara, sa kåsören och ställde sig upp.
-Du behöver inte deppa för det här, sa redaktör S. Det är inte många målvakter som hade tagit dom straffarna.
Sedan slog han nästa boll i stolpen, varpå kåsöre räddade de två sista.

Därpå var det kåsörens tur att skjuta sedan redaktör S ställt sig i målet.

Han satte de två första nere vid stolproten i samma hörn. På den tredje sprang redaktör S bort till hörnet och ställde sig, samtidigt som kåsören sköt en höjdboll mitt i målet.
-Jag trodde du skulle skjuta i samma hörn igen, sa redaktör S.,
-Det trodde jag med, sa kåsören. Men foten vred sig tydligen på något sätt,
-Annars var det en snygg fint, sa redaktör S.
-Ja, sa kåsören. Det är nästan synd att erkänna att det inte var meningen.

Av allt detta snack blev kåsören dock så okoncentrerad att han slog de båda återstående straffarna utanför. Ändå ledde han med 3-2 i halvtid och kände sig tämligen segersäker.

Men efter paus följde en scenförändrign nästan utan motstycke i fotbollshistorien. Redaktör S dundrade in alla sina fem skott utan chans för den stackars målvakten.
Nåja, det är bara att göra likadant,tänkte kåsören när det blev hans tur och tog extra lång sats.
-Vart ska du? ropade redaktör S bortifrån målet.
-Det undrar jag också, sa kåsören samtidigt som han kände att han hade gått så långt tillbaka att han stod med båda fötterna i en stor vattenpöl.
Med blöta skor sköt han sedan ett lamt skott utanför. När han åter la upp bollen på straffpunkten började det blåsa motvind. Redaktör S sprang till högra hörnet av målet medan kåsören slog bollen i det vänstra, men just före mållinjen fångades den av vinden och stannade i gräset.

Sedan försökte kåsören med en höjdboll i ena krysset men redaktör S var där och boxade bort den

På fjärde försöket la kåsören upp bollen på straffpunkten, tog några steg tillbaka och blev stående.
-Vad väntar du på? sa redaktör S.
-På att det ska sluta blåsa, sa kåsören medan vinden ven om öronen.
-Då får du nog vänta, sa redaktör S.

De två sista bollarna orkade knappt fram till målet i den hårda blåsten, med påföljd att redaktör S vann straffsparkarna med 8-3 trots kåsörens halvtidsledning.

-Inte konstigt att man kroknar i andra halvlek under såna förhållanden, kommenterade kåsören. Snacka om motvind alltså.
Fortsättning på femkampen följer i denna blogg i morgon.

STENHÅRD START I ÅRETS MATCH

Så hade det då äntligen blivit dags för Årets match alla kategorier. Det handlar alltså om den stora mångkampen på landet mellan kåsören och redaktör S, en kraftmätning som traditionellt har avgjorts varje sommar sedan mitten av 90-talet men detta år hade uppskjutits till en kulen septembersöndag.

Dagen före ringde redaktör S och sa:

-Jag kommer förbi din stuga och hämtar dig i morgon bitti. Uppställning klockan åtta.
-Är du inte riktigt klok, sa kåsören. Då sover jag. Halv elva blir lagom.
-I så fall får det bli på eftermiddagen, sa redaktör S. Passar det klockan två?
-Det låter mer normalt för en idrottstävling, sa kåsören.
-Start klockan två på stranden vid campingplatsen, sa redaktör S.

När de båda atleterna anlände till tävlingsarenan förmörkades himlen av svarta moln, samtidigt som det blåste upp till halv storm och ett lätt regn började falla.

-Det fattades bara det, sa redaktör S. Hade du kunnat masa dig upp lite tidigare hade vi sluppit det här. I förmiddags var det solsken och vindstilla.
-Ja, ja, sa kåsören. Det är väl inget att gnälla för. Lite regn och blåst biter väl inte på såna hårdingar som vi.

Redaktör S ställde upp i jeans och blå träningsoverallsjacka samt en keps från fotbolls-VM i Tyskland 2006 med texten Let us play. Kåsören kom till start i mörkblå tajts, en gul t-shirt med texten Bafana-Bafana samt en keps som det stod Jailhouse rock på.

I det tilltagande ovädret blev han dock tvungen att dra på sig en vindskyddande jacka även han, när det blev dags för inledningsgrenen stenstötning.

-Åt vilket håll stöter vi, sa redaktör S. Ska vi ha medvind eller motvind?

-Det är väl bäst vi tar medvind så kan du inte klaga på det i alla fall,sa kåsören.
I den sedvanliga lottningen drog redaktör S det längsta strået och valde att låta kåsören inleda stenstötningen.
-Den som är utan skuld kastar första stenen, sa kåsören och gjorde ett par djupa knäböjningar.

Sedan vräkte han till sin egen förvåning iväg stötestenen längre än någonsin tidigare.

-Har du tjuvtränat i sommar, sa redaktör S. Jag skulle aldrig ha lärt dig tekniken. Det här måste vara personligt rrekord.
-Ja, sa kåsören. Men jag tog i så jag tror armen gick ur led.

Redaktör S svarade med en stöt som bara var några centimeter längre.

På grund av smärtor i armen orkade kåsören sedan inte öka. Men redaktör S kände sig tydligen så pressad i denna sin gamla paradgren att han fick uppbåda alla krafter och allt sitt kunnande för att överträffa sig själv och till slut vinna med en knapp halvmeter.

-Det ser ut att bli en jämn match i år, var hans bistra kommentar efteråt.

Fortsättning följer i morgon i denna blogg.