ATT RÖKA ELLER INTE RÖKA

Det har blivit dags att avslöja sanningen om när redaktör C slutade röka.
Efter att ha meddelat omvärlden att han skulle sluta röka på nyår, hade redaktör C inte setts dra så mycket som ett litet puffbloss. Varken på cigarett, cigarr, cigarill eller pipa.

När omgivningen frågade hur det gick, svarade han stolt att han mådde bättre än någonsin och att han aldrig mer skulle hemfalla åt denna snuskiga last som så länge förpestat hans tillvaro.

När man försökte bjuda honom på snus, fnös han bara föraktfullt och meddelade att han tog avstånd från alla former av nikotin samt att han numera var giftfri.

Min förvåning var därför stor, när jag blott någon vecka senare fick se redaktör C sitta och röka helt öppet och ogenerat på en liten tillställning vi båda var inbjudna till.

– Hade inte du slutat röka? undrade jag förvånat.
– Jo, sa redaktör C till synes helt oberörd.
– Men du röker ju nu, sa jag.
– Ja, sa redaktör C.
– Så den goda föresatsen höll alltså inte så länge, sa jag.
– Jo, sa redaktör C.
– Det kan den ju inte ha gjort eftersom du röker nu, sa jag.
– Jodå, sa redaktör C. Jag har slutat röka.

Jag tittade länge och granskande på redaktör C medan han fimpade cigaretten, samtidigt som jag nöp mig i armen. Var det jag som satt och drömde?
– Du menar att du har slutat men så har du börjat igen, försökte jag.

– Nej, jag har inte börjat igen, sa redaktör C oberört och tände en ny cigarett.
– Men du röker ju nu, sa jag.
– Ja, sa redaktör C.
– Då kan du väl inte sitta och påstå att du inte röker, sa jag.
– Jo, sa redaktör C. Jag röker inte.
– Du röker alltså inte men du röker ändå om jag har fattat dig rätt, sa jag osäkert.

Då satte redaktör C upp en förnärmad min och fällde följande fantastiska replik med majestätisk självsäkerhet:

– JAG FÅR RÖKA NÄR JAG ÄR FULL!

– Får och får, sa jag. Det är väl ingen som har förbjudit dig att röka. Men du kan väl åtminstone erkänna att du har fått ett litet återfall?

– Nej, det har jag inte, sa redaktör C och upprepade med mera sansat tonläge:
– Jag får röka när jag är full.
– Vad menar du med får, sa jag. Och för vem får du röka när du är full?
– För mig själv, sa redaktör C. Jag har bestämt mig för att det inte räknas, bara jag inte röker på vardagarna sedan.

– Jaså, sa jag. Men då kan du väl i alla fall medge att du inte har slutat helt?

– Nej, jag har slutat röka, sa redaktör C och drog ett nytt djupt halsbloss.
Då gav jag uppförsöken att diskutera med redaktör C om han hade slutat röka eller inte.

REDAKTÖREN SOM SLUTADE RÖKA

Vid den här tiden på året går mina tankar ofta till redaktör C. En gång för många år sedan förkunnade han högtidligt för alla som ville höra på, att han skulle börja det nya året med att sluta röka.

De sista dagarna på det gamla året rökte redaktör C så mycket han orkade. Han blossade och puffade så att det stod stor a moln kring honom, samtidigt som hans kolleger hetsade honom med påminnelser om hans stora löfte.

-Det är riktigt. Rök ordentligt nu medan du kan. Blossa på bara!

Efter nyår sågs redaktör C inte ta så mycket som ett puffbloss. Hans kolleger föll nästan i trance av beundran inför en så fast karaktär som hans. Detta sistnämnda underströks ytterligare av redaktör C:s kraftiga avståndstagande när kollegerna försökte bjuda honom på snus.

-Nej tack, jag är giftfri,sa han bara och såg bestämd ut.

Själv hade jag slutat röka något år tidigare men hade då och då tvingats söka tröst i både Ljunglöfs Ettan och Göteborg Prima Fint när det sugit som värst.

Men inte ens denna lilla last hemsökte längre redaktör C, och med sitt påpekande att han är giftfri ville han förmodligen antyda att det fanns andra som inte hade hans fasta karaktär och starka vilja.
Med andra ord: Har man slutat använda nikotin så har man. Någon mellanväg finnes icke.

Men andra tider skulle komma. Sensationella avslöjanden skulle snart ställa alla gamla begrepp på huvudet. Sanningen i de gamla ordstäven att inga träd tilläts växa upp i himlen eller att högmod gör före fall skulle snart bekräftas på ett både brutalt och häpnadsväckande sätt.

Fortsättning följer.

VÄLKOMNA TILL BERRAS TOBAKSAFFÄR

Berra har fått nytt telefonnummer. Nu ringer folk hem till honom och frågar om de har kommit till tobaksaffären.
-Javisst har du det, sa Berra till en av dem. Får det lov att vara en god cigarr?

Då blev det tyst en lång stund, och sedan sa han som hade ringt:

-Det är fel nummer va?
-Javisst, sa Berra.
-Vad fan säger du inte det då för, sa mannen och ringde av.
Jaha, tänkte Berra. Nu börjar det igen. Men är det så dom vill ha det, så ska dom få det.

En stund senare ringde en högdragen typ och frågade Berra hur mycket han tar för en limpa.

-Limpor har vi från ungefär tjugo kronor och uppåt, sa Berra.
-Driver du med mig, sa den högdragne. Vilka märken är det?
-Skogaholms säljer vi mycket av, sa Berra.

-Skogaholms? sa den högdragne.

-Javisst, sa Berra. Och Pågens är ju alltid Pågens.

-Är detta verkligen tobaksaffären?

-Nej, sa Berra. Det är limpaffären.
-Limpaffären! Det kan väl inte bära sig?
-Nej, inte än. Men vi ska börja göra reklam i nästa vecka. Anders Limpar kommer hit och skriver autografer på förpackningarna. Och om du vill kan du få en direkt på limpan, men då får du lova att inte äta upp den, sa Berra men då hade den högdragne redan lagt på.

Sedan ringde en dam och frågade hur mycket cigarettlimporna kostade.

-Det var ett lustigt sammanträffande, sa Berra. För en stund sedan hade jag en som ville köpa brödlimpor men han blev arg och slängde på luren trots att jag erbjöd honom en för tjugo kronor.
-Jaha, sa damen tveksamt. Och vad kostar en cigarettlimpa då?
-Tja, sa Berra. Vi kan säga 1200.
-Vaaa!!! utropade damen.
-Ören alltså, sa Berra. Det blir väl en 120 kronor ungefär.
-Det var billigt,sa damen.Vilken sort är det?
-Det är bara att välja, sa Berra. Men Dajm och Snickers är väl det som går mest.

-Det är väl inga cigaretter, sa damen.

-Jaså, cigaretter, sa Berra. Det är samma pris men filter har vi slutat med. Det blev för dyrt.
-Hur så?
-Att sätta på, alltså. Vi fick ha en särskild anställd som inte gjorde annat. Och sedan kom det kunder som skulle ha utan också och då fick vi nypa av dom igen. Tänk att folk aldrig kan bestämma sig.
-Jaha, sa damen. Jag kanske tittar in nån dag.
-Ja, gör det, sa Berra.

Kort därpå ringde en skrovlig typ och undrade hur länge man kan lämna in tipset.

-Det beror på dig själv, sa Berra. Har du pengarna i näven bör det kunna gå på nån minut.
-Du begriper väl att jag menar vilket klockslag, sa den skrovlige.
-Sommartid eller vintertid? sa Berra.
-Samma tid som i övriga landet för tillfället, sa den skrovlige.
-Ja, nu är det inte riktigt så enkelt, sa Berra. Det som gäller är svensk tid klockan tre på eftermiddagen, men då är klockan fyra i England, så när det är delade kuponger blir det halv fyra.
Men då sa det klick i örat på Berra.

Näste man ville veta priset på en stock Ettan.

-En vad för något? sa Berra.
-En stock, sa mannen.
-Jaha, sa Berra. Ursäkta mig men det blev lite stockning i affären här. Det är många inne och köper stockar just nu.
-Ja, men för det kan du väl tala om hur mycket du tar för dom, sa mannen.
-Det beror på hur många du ska ha, sa Berra.
-En i veckan ungefär om det är billigare än på andra ställen, sa mannen.

 

 

-Är det inte bättre att du köper alla på en gång, sa Berra.

-Jag vill ha färska grejer, sa mannen.

-Dom håller sig hur länge som helst, sa Berra.
-Men hur mycket kostar dom då? sa mannen.
-Det beror på, sa Berra. Kan du komma och hämta själv ligger det på ungefär tusen spänn men ska vi köra hem åt dig blir det dyrare.
Då blev mannen mycket upprörd och skrek:
-Vem fan är du? Får jag tala med din chef!
-Han är upptagen, sa Berra.
-Med vad då? sa mannen.
-Han hyvlar stockar, sa Berra. Och när han är klar med det ska han urholka dom också.
-Urholka!? sa mannen.

-Ja, sa Berra. Vi fäller dom i skogen bakom affären. Sedan hyvlar vi och urholkar och säljer dom som stenålderskanoter till sydamerikanska indianer på Amazonfloden.

-Du är väl inte riktigt klok, sa mannen.
-Då kanske vi har en del gemensamt, sa Berra och la på luren.
Att ha tobaksaffär var tydligen jobbigare än han hade anat.