RAPPORT FRÅN STORA PIPTOBAKSKRIGET

Efter att ha bläddrat ytterligare en stund i flera nummer av tidningen Se från 1968 upptäcker jag att det stora piptobakskriget tydligen har brutit ut. Åtminstone i annonserna.
Det börjar med att företrädare för märket Caravelle påstår sig ha hällt rom i tobaken för att ge den angenämare smak.

På detta svarar representanter för Tiedemanns Gul att de tänker fortsätta med sin oförädlade tobak av den enkla anledningen att den smakar tobak och luktar tobak som en riktig tobak ska göra.

Veckan därpå följer man upp med att understryka detta ytterligare med nedanstående annons:

Då blandar sig företrädare för märket Borkum Riff i debatten och meddelar att man har hällt whisky i sin tobak.

Tiedemanns Gul svarar med att deras tobak minsann är lagom mild och lagom fyllig som den är och att det är något som alla riktiga karlar naturligtvis känner till.

Caravelle övergår då till att ta konkurrenten i örat och påpeka att det är konstigt att det fortfarande finns de som inte begriper att det måste vara alkohol i piptobaken.

Greve Hamilton lägger sig då i debatten och framhåller att i Hamiltons Blandning behövs minsann inga konstiga tillsatser.

Och som en bekräftelse på att det är så det ska vara meddelar Tiedemanns Gul att man tänker fortsätta som vanligt.

Vad Caravelle och Borkum Riff eventuellt svarar på detta får jag aldrig veta, för där tar tidningsbunten slut i den lilla stugan vid havet.

Men det kanske inte spelar någon roll så här 45 år efteråt.
Finns det några piprökare kvar i det här landet förresten?

VÄLKOMNA TILL BERRAS TOBAKSAFFÄR

Berra har fått nytt telefonnummer. Nu ringer folk hem till honom och frågar om de har kommit till tobaksaffären.
-Javisst har du det, sa Berra till en av dem. Får det lov att vara en god cigarr?

Då blev det tyst en lång stund, och sedan sa han som hade ringt:

-Det är fel nummer va?
-Javisst, sa Berra.
-Vad fan säger du inte det då för, sa mannen och ringde av.
Jaha, tänkte Berra. Nu börjar det igen. Men är det så dom vill ha det, så ska dom få det.

En stund senare ringde en högdragen typ och frågade Berra hur mycket han tar för en limpa.

-Limpor har vi från ungefär tjugo kronor och uppåt, sa Berra.
-Driver du med mig, sa den högdragne. Vilka märken är det?
-Skogaholms säljer vi mycket av, sa Berra.

-Skogaholms? sa den högdragne.

-Javisst, sa Berra. Och Pågens är ju alltid Pågens.

-Är detta verkligen tobaksaffären?

-Nej, sa Berra. Det är limpaffären.
-Limpaffären! Det kan väl inte bära sig?
-Nej, inte än. Men vi ska börja göra reklam i nästa vecka. Anders Limpar kommer hit och skriver autografer på förpackningarna. Och om du vill kan du få en direkt på limpan, men då får du lova att inte äta upp den, sa Berra men då hade den högdragne redan lagt på.

Sedan ringde en dam och frågade hur mycket cigarettlimporna kostade.

-Det var ett lustigt sammanträffande, sa Berra. För en stund sedan hade jag en som ville köpa brödlimpor men han blev arg och slängde på luren trots att jag erbjöd honom en för tjugo kronor.
-Jaha, sa damen tveksamt. Och vad kostar en cigarettlimpa då?
-Tja, sa Berra. Vi kan säga 1200.
-Vaaa!!! utropade damen.
-Ören alltså, sa Berra. Det blir väl en 120 kronor ungefär.
-Det var billigt,sa damen.Vilken sort är det?
-Det är bara att välja, sa Berra. Men Dajm och Snickers är väl det som går mest.

-Det är väl inga cigaretter, sa damen.

-Jaså, cigaretter, sa Berra. Det är samma pris men filter har vi slutat med. Det blev för dyrt.
-Hur så?
-Att sätta på, alltså. Vi fick ha en särskild anställd som inte gjorde annat. Och sedan kom det kunder som skulle ha utan också och då fick vi nypa av dom igen. Tänk att folk aldrig kan bestämma sig.
-Jaha, sa damen. Jag kanske tittar in nån dag.
-Ja, gör det, sa Berra.

Kort därpå ringde en skrovlig typ och undrade hur länge man kan lämna in tipset.

-Det beror på dig själv, sa Berra. Har du pengarna i näven bör det kunna gå på nån minut.
-Du begriper väl att jag menar vilket klockslag, sa den skrovlige.
-Sommartid eller vintertid? sa Berra.
-Samma tid som i övriga landet för tillfället, sa den skrovlige.
-Ja, nu är det inte riktigt så enkelt, sa Berra. Det som gäller är svensk tid klockan tre på eftermiddagen, men då är klockan fyra i England, så när det är delade kuponger blir det halv fyra.
Men då sa det klick i örat på Berra.

Näste man ville veta priset på en stock Ettan.

-En vad för något? sa Berra.
-En stock, sa mannen.
-Jaha, sa Berra. Ursäkta mig men det blev lite stockning i affären här. Det är många inne och köper stockar just nu.
-Ja, men för det kan du väl tala om hur mycket du tar för dom, sa mannen.
-Det beror på hur många du ska ha, sa Berra.
-En i veckan ungefär om det är billigare än på andra ställen, sa mannen.

 

 

-Är det inte bättre att du köper alla på en gång, sa Berra.

-Jag vill ha färska grejer, sa mannen.

-Dom håller sig hur länge som helst, sa Berra.
-Men hur mycket kostar dom då? sa mannen.
-Det beror på, sa Berra. Kan du komma och hämta själv ligger det på ungefär tusen spänn men ska vi köra hem åt dig blir det dyrare.
Då blev mannen mycket upprörd och skrek:
-Vem fan är du? Får jag tala med din chef!
-Han är upptagen, sa Berra.
-Med vad då? sa mannen.
-Han hyvlar stockar, sa Berra. Och när han är klar med det ska han urholka dom också.
-Urholka!? sa mannen.

-Ja, sa Berra. Vi fäller dom i skogen bakom affären. Sedan hyvlar vi och urholkar och säljer dom som stenålderskanoter till sydamerikanska indianer på Amazonfloden.

-Du är väl inte riktigt klok, sa mannen.
-Då kanske vi har en del gemensamt, sa Berra och la på luren.
Att ha tobaksaffär var tydligen jobbigare än han hade anat.