REDAKTÖREN SOM SLUTADE RÖKA

Vid den här tiden på året går mina tankar ofta till redaktör C. En gång för många år sedan förkunnade han högtidligt för alla som ville höra på, att han skulle börja det nya året med att sluta röka.

De sista dagarna på det gamla året rökte redaktör C så mycket han orkade. Han blossade och puffade så att det stod stor a moln kring honom, samtidigt som hans kolleger hetsade honom med påminnelser om hans stora löfte.

-Det är riktigt. Rök ordentligt nu medan du kan. Blossa på bara!

Efter nyår sågs redaktör C inte ta så mycket som ett puffbloss. Hans kolleger föll nästan i trance av beundran inför en så fast karaktär som hans. Detta sistnämnda underströks ytterligare av redaktör C:s kraftiga avståndstagande när kollegerna försökte bjuda honom på snus.

-Nej tack, jag är giftfri,sa han bara och såg bestämd ut.

Själv hade jag slutat röka något år tidigare men hade då och då tvingats söka tröst i både Ljunglöfs Ettan och Göteborg Prima Fint när det sugit som värst.

Men inte ens denna lilla last hemsökte längre redaktör C, och med sitt påpekande att han är giftfri ville han förmodligen antyda att det fanns andra som inte hade hans fasta karaktär och starka vilja.
Med andra ord: Har man slutat använda nikotin så har man. Någon mellanväg finnes icke.

Men andra tider skulle komma. Sensationella avslöjanden skulle snart ställa alla gamla begrepp på huvudet. Sanningen i de gamla ordstäven att inga träd tilläts växa upp i himlen eller att högmod gör före fall skulle snart bekräftas på ett både brutalt och häpnadsväckande sätt.

Fortsättning följer.