Sommarens mångkamp på
landet mellan redaktör S och kåsören – av många ansedd som Årets
match alla kategorier – inleddes denna gång med en
telefonkonferens.
Det gick till så att
redaktör S ringde till kåsören och sa:
– När ska vi ha
tiokampen?
– Aldrig mer, sa kåsören.
– Va! sa redaktör S. Blir
det ingen tävling i år?
– Jo, men vi kan väl göra
som i fjol och nöja oss med tre grenar.
– Det var det jag menade,
sa redaktör S.
– Men du sa tiokamp.
– Ja, sa redaktör S. Det
är tiokamp men med tre grenar.
– Hur kan de vara det?
– Jag är tiokampare, sa
redaktör S. Jag har alltid känt mig som tiokampare och kommer
alltid att kalla mig tiokampare. Hur mycket du än förkrymper
tävlingsprogrammet.
Kåsören måste
motvilligt medge att det kanske låg något i detta. Det som en gång
för mer än tjugo år sedan började som en ståtlig kraftmätning i
tiokamp över två hela tävlingsdagar med både förmiddags- och
eftermiddagspass och grenar som trestegshopp, stenstötning och stövelkastning, har
krympts ihop till en liten endagstävling som på senare år har
omfattat endast tre grenar.
I takt med tilltagande
ålderdomssvaghet hos kåsören har denne lyckats med bedriften att gradvis förhandla ner programmet, först till sjukamp, sedan till
femkamp och slutligen till trekamp.
De båda atleterna enades
nu om samma upplägg som i fjol, alltså pilkastning, frågesport och
minigolf i nämnd ordning. Med samling framför piltavlan vid stora
tallen utanför kåsörens stuga klockan 10.00.
– Om du kan masa dig upp
till dess, sa redaktör S.
Må morgonpiggaste man
vinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar