Torsdagen före påsk hade
det blivit dags för det stora lådbilsrallyt hemma i kvarteret en gång för länge sedan.
På startlinjen stod
Berra, filosofiska Karlsson, Nisse Bengtsson, Berras brorsa samt en
som kallades för revolversvarvarn. De tävlande ställde upp med var sitt hemmagjort specialbygge
av skiftande modell och kvalitet. Värst var Nisse Bengtssons vagn som
under byggnadstiden allt mer tog form av en rullande likkista.
Påsken var sen det året.
Det hade börjat bli vår och när vägarna torkat upp var det dags
för tävling.
Starten var förlagd till
den lilla grusvägen högst uppe i berget och sedan var det valfri
väg till målet nere i stan. Nisse Bengtsson hade testat banan och
upptäckt att hans stora monstervagn med cykelhjul rullade mycket
fortare än de andras bilar. Han var stursk och segersäker men det
skulle visa sig att högmod gick före fall redan på den tiden.
Han kom iväg sist i
starten eftersom hans stora bil var svår att rulla igång. Och när
de andra försvann utför första backen blev han så skärrad att
han körde i diket och fick gå ut och lyfta upp bilen på vägen
igen. Då hade konkurrenterna redan försvunnit bakom högersvängen
nedanför backen. Nisse Bengtsson blev desperat och svängde vänster
i stället, utför mördarbacken som ingen hade vågat åka i
tidigare.
Det var stans brantaste
backe och det ven om öronen på Nisse Bengtsson där han låg och
försökte styra medan han tittade upp längst bak i den stora
monsterbilen. Efteråt påstod han att det hade gått fortare än i
bergochdalbanan på Liseberg. Några bromsar fanns inte heller på
bilvidundret som fortsatte med hisnande fart ner mot affärsområdet.
Där kom kärringa Larsson
gående med en matkasse i vardera näven. Hon hade varit och
storhandlat för hela påskhelgen och skulle just gå över gatan när
hon hörde ett rullande ljud från något som hastigt närmade sig.
Till saken hör att hon
nätt och jämnt hade hämtat sig efter julen då hon varit hembjuden
till familjen Bengtsson för gemensamt julfirande i form av en
försoningsträff för att gottgöra gamla oförrätter.
Där hade Nisse Bengtssons
farsa klätt om till jultomte i pannrummet och glömt att han hade en
yxa i näven när han gick upp från källaren igen. Sedan hade han
fastnat med foten i en rullskridsko och åkt rakt in i vardagsrummet
och kört omkull julgranen varpå han fallit handlöst över kärringa
Larsson och satt yxan med ett dunk i parketten en halvmeter från
hennes huvud.
Kärring Larsson hade
sprungit därifrån och sagt att hon aldrig mer ville ha med dessa
vettvillingar att göra,
När hon nu tittade upp
fick hon se något som påminde om en stor likkista komma rullande
emot henne med hisnande hastighet medan den galne yxtomtens vanartige
sons huvud stack upp ur kistlocket.
Hysteriskt skrikande släppte hon
bägge matkassarna och lyckades med knapp marginal rädda sig upp på
trottoaren.
Nisse Bengtsson missade
henne med någon decimeter men rammade båda kassarna så att
mjölkflaskor, köttfärs, sillsallad, ostar, smörpaket och
äggkartonger ven genom luften.
Samtidigt tappade han helt
kontrollen över fordonet och en bit längre ner körde han rakt in i
en mur så att hela bilen ramlade isär. Chassit säckade ihop,
hjulen lossnade och ratten flög genom luften innan den blev hängande
på en gren i ett äppleträd.
När Berra hade avslutat sin berättelse satt församlingen tyst och begrundade den.
– Det kan man kalla en påsksmäll det, sa Karlsson slutligen medan han sträckte sig över bordet och stoppade in en påskpralin i munnen.
– Det kan man kalla en påsksmäll det, sa Karlsson slutligen medan han sträckte sig över bordet och stoppade in en påskpralin i munnen.
– Vem vann tävlingen?
sa revolversvarvarn.
– Det minns jag inte, sa
Berra. Vi andra hade ju tagit en annan väg. Men när föräldrarna
i kvarteret fick höra vad som hänt med Nisse Bengtsson fick
samtliga lådbilar körförbud för all framtid.
Ja herrejösses, tack detta underbara påskgodis Gunnar
SvaraRadera