PÅ SKOLBÄNKEN

Lille Per hade fått anmärkning av läraren för att han svarat uppkäftigt under en lektion. När hans far undrade hur det hade gått till förklarade lille Per:

- Jo, magistern frågade om det var nån som visste hur mycket en miljon kronor är.

- Jaha.

- Och då svarade jag som du brukar säga.

- Hur då?

- Att det är en helvetes massa pengar.

Den unge magistern spände ögonen i klassen och sa:

- Vem var det som pallade äpplen i min trädgård i natt?

Det blev alldeles tyst i klassen, men Orvar, som satt längst bak, skruvade oroligt på sig.

- Vet Orvar möjligen något om det här? frågade läraren strängt.

- Det hörs så dåligt här bak, magistern, sa Orvar.

- Jaså, sa läraren. Då byter vi plats. Gå fram till katedern och fråga mig något så sätter jag mig här bak.

Orvar gick fram till katedern och frågade:

- Vem var det som hoppade ut genom min storasysters sovrumsfönster i natt?

- Du har rätt, Orvar, sa magistern. Det var väldigt vad det hörs dåligt här bak.

Vid examen i en folkskola på landet en gång för många år sedan var godsägaren, greve Hamilton, själv närvarande och ställde en och annan fråga till barnen.

- Hur lyder sjunde budet? frågade han en gosse.

Denne såg fundersam ut och tvekade länge.för han vågade inte säga du till en så högt uppsatt person. Men till slut fann han sig och svarade:

- Herr greven skall icke stjäla!

Skolklassen hade varit på utflykt och bland en hel del annat också besökt en kyrkogård. Dagen därpå skrev lille Robert i sin uppsats: "Det kusligaste på hela resan var kyrkogården, där så många blivit mördade."

- Vad menar du med det? undrade läraren.

- Jo, sa lille Robert. På alla skyltarna som var uppsatta vid gravstenarna stod det ”Sköts av kyrkorådet”.