Grattis på högtidsdagen!
Dempsey och Tunney
Den intelligente läsaren inser naturligtvis genast att de personer som de båda figurerna ville ge sken av att vara, var dels Jack Dempsey, världsmästare i tungviktsboxning 1919-26, och dels dennes överman Gene Tunney, som alltså erövrade titeln det sistnämnda året och försvarad den 1927 mot Dempsey, innan han året därpå knockade Tom Heeney i elfte ronden och sedan drog sig tillbaka som obesegrad champion.
Dempsey |
Den på detta sätt uppvaktade redaktör D hade självfallet aldrig varit bekant med varken Jack Dempsey eller Gene Tunney, men han behövde inte anstränga sig alltför mycket för att lista ut vilka upphovsmännen var.
När han konstaterat detta
ruskade han bara på huvudet och la telegrammet till handlingarna
innan han glömde bort alltihop.
Tunney |
Underligt nog var saken inte lika snabbt ur världen för redaktör A och kumpanen.
Båda ägnade
nämligen stor tid åt att diskutera vem som var vem i telegrammet.
Båda ville nämligen vara Tunney och ansåg också att den andre
varit fullt införstådd med detta när telegrammet avsändes.
Förloraren Jack Dempsey ville ingen kännas vid.
Det gick till och med så långt att redaktör A vid upprepade tillfällen blandade in kåsören i dessa diskussioner.
En gång när redaktör A och kåsören hämtade kumpanen i bil sa redaktör A plötsligt när kumpanen satt sig till rätta i baksätet:
Kåsören drog sig då till minnes den
i boxningshistorien så omtalade ”långa räkningen” som räddade
Tunney i det andra mötet 1927. Den orsakades av att Dempsey blev för
ivrig efter att ha slagit ner världsmästaren och sedan inte tänkte
på att gå direkt till neutral ringhörna och avvakta medan domaren
räknade.
-Ja du, Tunney, inflikade kåsören
därför, vänd mot redaktör A. Hade han varit lika snabb att ta sig
till rätt hörna när han hade dig nere för räkning i andra
matchen, hade det förmodligen slutat annorlunda den gången.Kåsören trodde att det var något sådant redaktör A ville höra, men denne hade tydligen levt sig så in i rollen som Gene Tunney att han nu reagerade häftigt.
-Ja, ja, sa kåsören förskräckt. Ta det lugnt! Och se upp för den där bilen!
-Såg du vilken reaktionsförmåga, sa han sedan. Det är nog tur att det är jag och inte Dempsey som ansvarar för passagerarna i den här bilen.
Tiden gick och en dag spreds nyheten över världen att den gamle världsmästaren Gene Tunney hade avlidit borta i USA. Redaktör A kommenterade detta med att nu kunde kumpanen gärna få vara Tunney om det roade honom.
-Är det Tunney som hörs i bakgrunden, frågade kåsören. Är inte han död?
Då vände sig redaktör A till kumpanen och röt:
-Han vill ha ett klart besked en gång för alla om du är Dempsey eller Tunney. Han undrar om det var du som avled i USA här om dagen.
Firpo |
Då hördes kumpanen ropa tillbaka:
Det var då kåsören beslöt att inte lägga sig i den här frågan längre.
Det finns de som säger att boxningen förädlar dåliga föredömen till praktgrabbar! Inte här, inte!
SvaraRadera