Redaktör A skulle en gång
åka till Malmö med en kollega som hette Johansson. Redaktör A hade
beställt hotellrum i god tid. Johansson hade glömt att boka. Och
när han dagen före avresan ringde runt till hotellen i Malmö var
det fullt överallt.
– Det ska jag ordna, sa
redaktör A på andra sidan skrivbordet. Lyssna noga nu, så ska du få
lära dig hur sånt här går till.
Sedan grep han
telefonluren, slog numret till Hotell Savoy i Malmö och bad att få
tala med portieren.
– God dag, sa han med
myndig röst. Mitt namn är Johansson och jag ringer från Uddevalla.
Jag skulle vilja ha ett rum natten mellan fredag och lördag.
– Här är tyvärr fullt,
sa portieren.
Redaktör A lät då
mycket förvånad och undrade hur detta kunde komma sig, varpå han
övergick till att fråga lite om hur det stod till i Malmö nu för
tiden. Sedan påpekade han hur trevligt det alltid var på Savoy och
berättade vid vilket bord han brukade sitta i restaurangen samt
undrade om den gamle hovmästaren fortfarande var kvar.
Han fortsatte med att berömma servicen i allmänhet och portierdisken i synnerhet samt framhöll hur tråkigt det var att man inte hade plats för en gammal stamgäst, samtidigt som han allt mer började låta som P G Gyllenhammar på rösten.
Han fortsatte med att berömma servicen i allmänhet och portierdisken i synnerhet samt framhöll hur tråkigt det var att man inte hade plats för en gammal stamgäst, samtidigt som han allt mer började låta som P G Gyllenhammar på rösten.
På andra sidan
skrivbordet satt Johansson och blev allt mer orolig av alla dessa
lögner. Till slut skakade han förskräckt på huvudet och vinkade
avvärjande.
Redaktör A höll då för
luren med ena handen och väste:
– Vill du ha rum eller
inte?
– Ja, men . . . sa
Johansson.
– Var då tyst och låt mig
sköta det här, sa redaktör A.
Sedan tog han bort handen
från luren och bytte till Gyllenhammarröst igen:.
– Ursäkta avbrottet,
portiermästarn, men vi ska strax börja ett sammanträde här, och styrelsens ordförande påkallade min uppmärksamhet.
– Åh, är det direktör
Johansson i Uddevalla, sa portieren. Jag ber om överseende, men jag
kände inte igen direktörn från början. Då ska vi naturligtvis
ordna ett rum.
– Jag trodde nog det, sa
redaktör A med Gyllenhammarröst.
Men detta var bara början
på ett hisnande äventyr, som fortsätter senare i veckan i denna
blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar