Redan när man växte upp
var livet fullt av valsituationer. Min kompis Berra påstår
visserligen att det enda han fick välja på när han var liten var
när magistern i skolan frågade om han ville bli luggad eller om han
ville ha en örfil.
Det minns inte jag, men
vissa saker har man väl förträngt.
Däremot kommer jag
tydligt ihåg att jag aldrig kunde bestämma mig för om jag ville ha
Dajm eller Japp i gottkiosken. Dajm var frasigare och varade längre
men Japp var segare och mättade bättre på något sätt. Och man
hade aldrig råd att köpa en av varje för dom kostade 25 öre styck
och det var mycket när man bara hade en krona i veckopeng,
Chokladmunk eller
kokosmunk var en annan rysare, liksom halstabletterna Domino och
Figaro. Domino var segare och gick att bita lite lätt i.
Figaroaskens pastiller var hårda men varade längre om man sög på
dem. Så fort man hade köpt den ena sorten och stoppat en tablett i
munnen ångrade man att man inte hade valt den andra i stället. Vi
har aldrig haft det lätt vi som inte kan bestämma oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar