HÅRD JULNÖT ÄNTLIGEN KNÄCKT

Debatten hade varit hård och frän kring stambordet på lunchrestaurangen. Frågan gällde vid vilken tidpunkt i advent man skulle ta fram sina julsaker.

Redaktör A hade hävdat första advent, medan den berömde optikern höll på Lucia.

Mötet hade då beslutat ge utslagsröst till den kände politikern, ibland även kallad mittenbrodern. Denne hade dock inte varit på plats vid bordet på flera dagar. När han slutligen infann sig, hann han knappt sätta sig förrän tre man spände ögonen i honom varpå kåsören begärde ordet och sa:
– Vi har enats om att du har utslagsröst. Frågan gäller: Borde jag ha tagit fram tomten och julbocken samtidigt som jag hängde upp adventsstjärnorna?

Mittenbrodern tittade då med fast och förtrolig politikerblick på sina lunchkamrater och sa

– Nej.
Kåsören begrundade detta ett par sekunder och replikerade sedan:
– Det var ett ovanligt rakt svar för att komma från en politiker. Det har du all heder av. Men nu kommer nästa fråga: Vid vilken tidpunkt ska jag då ta fram dem?
– Då måste jag ge två svar, sa mittenbrodern.
– Det var det jag anade, sa redaktör A. Mer än ett rakt besked klarar han inte.

– Låt höra, sa kåsören.

– Bocken den 13 och tomten den 23, sa mittenbrodern.
– Varför just dom dagarna? sa optikern.
– Bocken tar man fram till Lucia medan tomten får vänta till dagen före julafton, svarade mittenbrodern och fortsatte:
– Det är i alla fall min modell. Man ska ta det lugnt och inte börja firandet för tidigt.
– Får man dricka julmust? sa redaktör A.

– Ja, det går bra, sa mittenbrodern. Jag har själv druckit en i dag.

– Det var väl det jag tänkte, sa redaktör A. Nu har han varit ute och blivit mutad igen.
Församlingen ägnade sig sedan åt sina lunchtallrikar, varpå mittenbrodern sammanfattade det hela med orden:
– Det var intressanta frågor ni hade i dag. Det känns tryggt att någon sysslar med lite jordnära ting, så man slipper ta ställning till om vi ska gå med i Nato varje dag.

Inför sådan förtroendegivande argumentation böjer sig naturligtvis kåsören och plockar följaktligen fram bocken lagom till Lucia, medan tomten får vänta ytterligare ett antal dagar.

KÄND POLITIKER FÖRSVUNNEN

Diskussionens vågor hade gått höga kring lunchbordet. Frågan gällde vid vilken tid i julmånaden det var dags att ta fram sina porslinstomtar och halmbockar.

Redaktör A hävdade att alla julsaker skulle fram till första advent, medan den berömde optikern ansåg att varken tomten eller bocken skulle släppas ut förrän kring Lucia.

Mötet hade därvid enats om att ge den kände politikern, ibland även kallad mittenbrodern, utslagsröst i frågan.

Det var bara det att mittenbrodern inte dök upp vid bordet nästa dag heller, trots att han hade lovat infinna sig.
– Han vill bara försöka inbilla oss att han har mycket att göra, sa redaktör A. Men han är väl ute på sina symöten och dricker kaffe och äter pepparkakor.

 Inte heller nästa dag var mittenbrodern på plats.

– Den politikern kan man inte lita på, sa redaktör A. Och ändå verkar han tro att han ska få våra röster vid nästa val. Det kan han glömma direkt.

– Han kanske har mycket att göra med partiarbetet så här års, invände optikern.

– Det är det han försöker få oss att tro, sa redaktör A. Och sedan inbillar han sig att det räcker att sätta in charmoffensiven mot oss fjorton dagar före valet.

Nu är det bara ett avsnitt kvar på denna julsaga. Läs den rafflande upplösningen senare i veckan.

DELIKAT FRÅGA VID LUNCHBORDET

Frågan om när det är tid att ta fram sina julsaker har inte lämnat mig någon ro sedan första advent.

Den påminner dessutom om en diskussion som fördes vid lunchbordet på en av stadens restauranger en gång i tiden. Övriga deltagare i denna bordskonferens var redaktör A, den berömde optikern samt den kände politikern.

Den sistnämnde – stundom även benämnd mittenbrodern – var dock inte på plats första dagen, så jag fick nöja mig med att lägga fram problemet för de båda övriga.

 

Frågan gällde alltså när man skulle ta fram sina porslinstomtar och ställa i fönstren samt vid vilken tidpunkt i julmånaden det var dags att släppa ut halmbocken från vinden och placera i vardagsrummet.

– Det var det dummaste jag hört, sa redaktör A. Hur kan du tveka om något sådant? Fram med alla tomtar och julbockar på direkten. Blås på bara!

Den berömde optikern hade dock en något avvikande mening.

– Jag tycker nog du kan vänta lite, sa han försiktigt. Tomten ska du inte ta fram förrän tidigast kring Lucia och jag skulle vilja påstå att det är likadant med bocken.

Redaktör A höjde då rösten och sa till optikern:

– Det var tråkigt att höra att ditt vanligtvis goda omdöme sviker dig den här gången. Det är klart man ska ta fram tomtarna på första advent.

 

Här var uppenbart att det fanns två olika falanger. En som likt redaktör A hävdade omåttligt firande och frossande utan några som helst inskränkningar eller återhållsamhet samt en mera restriktiv linje med stramare hållning.

Jag beslöt att vänta en dag och låta den kände politikern, alias mittenbrodern, få utslagsröst i denna delikata fråga.

Fortsättning följer.

BLAND STJÄRNOR, TOMTAR OCH BOCKAR

Efter att ha hämtat ner lådan med adventssaker från vinden ställde jag den på golvet i vardagsrummet. Sedan plockade jag upp innehållet och la på ett bord.
Där fanns två adventsstjärnor, tre ljusstakar, en julgransmatta, en porslinstomte samt en halmbock.

Ljusstakarna fick jag snabbt på plats, men det var värre med stjärnorna.

Eftersom det går ett år mellan varven hinner man alltid glömma alla specialanordningar och särskilda arrangemang som krävs för att få julstjärnorna på plats. Inte nog med att man är tvungen att plocka ner alla ordinarie smålampor och möblera om i fönstren. Man måste också vira sladdar runt gardinstänger och knyta lagom mycket för att sladden ska nå ner till stickkontakten i väggen.

Och när jag äntligen hade fått allt detta att stämma på den första stjärnan visade det sig att själva stjärnan hängde snett. Jag började då knyta upp och lirka med sladden och stod väl där och höll på med det i en halvtimme, innan jag kom ihåg att det fanns ett litet reglage på själva stjärnan, och då blev det äntligen rakt till slut.

Sedan gjorde jag likadant med den andra stjärnan. Men när jag hade knutit fast sladden i gardinstången och dragit kontakten bakom alla gardiner och blomkrukor ner till urtaget i väggen så lyste inte lampan.

För att komma åt den var jag tvungen att knyta upp och ta ner alltihop, innan jag kunde sätta i en ny glödlampa och sedan knyta fast sladden i gardinstången igen och lirka den bakom alla blomkrukor och gardiner och så blev det äntligen ljus även i den stjärnan.

Vid det laget var jag så utmattad att jag bara satte mig ner i soffan och flämtade. Tomten, bocken och mattan la jag tillbaka ner i kartongen, eftersom jag tyckte det var lite för tidigt att ställa fram även dessa.

Men när jag sedan gick ut och tog en promenad fick jag se att i vissa fönster stod både tomtar och små bockar uppställda, så jag började bli orolig för att jag hade missbedömt situationen. Skulle man kanske trots allt plocka fram alla julsakerna på en gång?
Jag får fundera vidare och eventuellt återkomma i den här frågan.

FRAM MED STJÄRNOR OCH STAKAR

Dagen före första advent gick jag upp på vinden för att ta fram lådan med julsaker och kolla vad jag hade att komma med inför de stundande helgerna.

Efter en stunds letande kunde jag konstatera att detta var vad jag hittade:

Två adventsstjärnor
Tre ljusstakar
En julgransmatta
En tomte av porslin
En julbock av halm.

Eftersom grannarna redan hade gjort adventsfint i sina fönster, tyckte jag det var bäst att försöka hänga med.

Det visade sig vara lättare sagt än gjort.
Varför ska jag försöka förklara lite längre fram i veckan.
Just nu är jag så utmattad av allt brottande med sladdar, stjärnor, strömbrytare, glödlampor, stickkontakter, fönsterbänkar, gardinstänger och en hel del annat att jag inte orkar.
Fortsättning följer alltså.