SÅ SANT SOM DET ÄR SAGT

 

Alltid värmer det nåt, sa Fantomen, pinkade i trikåerna

Gammal kärlek rostar aldrig, sa Lois Lane, knuffade Stålmannen i sjön.

Krysch i taket, sa Putte Kock, fick åtta rätt på tipset.

Botten upp, sa han som slog runt med ekan.

Det stundar bistra tider för dom fattiga, sa tjuven, blåste kassaskåpet på socialbyrån.

Nu åker vi, sa papegojan, blev tagen av höken.

BARNDOMSMINNE FRÅN SUNNINGEN

 

Sunningen sommaren 1959. Sol och bad vid nya bryggan i viken innanför Rödberget. Syster Birgitta lär sig dyka men glömmer räta på benen i första försöket. Kanske beroende på att hennes bror var där och störde med kameran för sedan gick det bättre.
 I bakgrunden kan man ana Sunningevägen och inre delen av den vik som på kartan kallades Kroken, nästan helt utan synlig bebyggelse vid den här tiden.
Idag går biltrafiken mellan Göteborg och Oslo på en stor motorvägsbro rakt över alltihopa.

UR ORDSPRÅKSBOKEN?

 

Öknar har jag vandrat i förr, sa beduinen, korsade Växjö torg.

Vem skiter väl inte i tiden, sa göken, kom baklänges ur klockan.

Ingenting är mig främmande, sa han som åt välling med fingrarna.

Det är mänskligt att fila, sa fången.

När kapten är borta dansar lottorna på bordet.

Här ligger en kund begraven, sa entreprenören.

BRYGGAN I VIKEN PÅ SUNNINGEN

 

Under andra halvan av 1950-talet hade en familj från Västergötland köpt två av stugorna i viken innanför Rödberget på Sunningen. Sommaren 1959 ordnade de en lång brygga från norra stranden i den långgrunda viken, ända ut på djupt vatten. Vi barn i stugorna runt omkring fick vara med och hjälpa till. 
Längst ut på bryggan gjorde vi en trampolin som vi hoppade och dök från. På bilden är det kompisen Bengt som tar sats för ett dyk, medan kusin Kaj väntar på sin tur. Långt borta i fjärran skymtar konturerna av Mollön och Unda.

MYSTERIER I TRAFIKEN

 

Polisen stoppade en bilist i innerstan och sa:
-Ni har kört 70 kilometer i timmen.
-Omöjligt, sa bilisten. Det är inte mer än en kvart sen jag körde hemifrån.

-Nu kan det sägas, sa mannen till sin fru på silverbröllopsdagen. Det var inte dej utan en taxi jag vinkade till den där gången för 25 år sen.

Fru Karlsson åkte in till bilverkstaden med bucklig framvagn och sa:
-Titta, nu krånglar kofångaren igen.

KRABBFISKE PÅ SUNNINGEN

 

Här har jag hittat ett gammalt kort från en solig sommardag på 40-talet. Det är alltså jag som fiskar krabbor med hjälp av en lång käpp. I spetsen på den sitter ett snöre med en öppnad blåmussla som bete längst ner, även om detta inte syns på bilden. Mamma Ingrid verkar sitta bredvid och vakta så jag inte ramlar i vattnet från den lilla stenbryggan. I bakgrunden skymtar Rödberget och Ammenäs på andra sidan Byfjorden. Pappa Sven har textat ”Krabbfiske aug 1947” under kortet, vilket betyder att jag är tre år och ett par månader gammal.

I VÄNTAN PÅ ARVET

 

-Och till min systerson, som alltid sagt att hälsan betyder mer än pengar, skänker jag mina joggingskor.

Han var så envis att de enda som kunde övertyga honom att han hade fel var ATG och Svenska Spel.

-Tror doktorn att jag nånsin blir så bra att jag kan äta sån mat som jag inte mår bra av?