UDDEVALLAGYMNASTER PÅ 30-TALET

 

En trupp Uddevallagymnaster uppställd för fotografering någon gång på 1930-talet med min farbror Axel Johansson till höger som ledare i långärmad skjorta och slips. Tyvärr har bilden dålig skärpa, men jag tycker mig kunna urskilja min far Sven Johansson som den som håller i fanan längst ut till vänster.

ATT SVÄRA SÅ DET HÖRS

 

-Det var hemskt vad du svär, pojke. Vad tror du din mamma skulle säga om hon hörde det?
-Hon skulle nog bli jätteglad för hon har varit döv i tre år.

-Mormor, res dig upp så jag får se.
-Vad vill du se, min lille vän?
-Alla jävla pengar som pappa säger att du sitter på.

-Min pappa kan svära på egyptiska?
-Hur låter det då?
-Fy farao.

Lille William snubblade på gatan och svor högt för sig själv.
-Om du svär så kommer du inte till himlen, sa en dam som hörde honom.
-Jag ska inte till himlen. Jag ska till affären och köpa mjölk.

-Svär inte så förskräckligt, lille Pelle. Då får du svarta vingar i himlen.
-Det gör inget. Bara jag kan flyga.

STRÖMHOPP ÖVER BYGELHÄST

 

Uddevallagymnaster i aktion under en uppvisning utomhus med strömhopp över bygelhäst någon gång på 1930-talet. Kortet har jag hittat i ett av mina föräldrars efterlämnade fotoalbum. Förmodligen är både min far Sven Johansson och hans bror Axel med i gänget, men eftersom skärpan inte är den bästa kan jag inte hitta dem.
Det var truppgymnastik och uppvisningar i Per-Henrik Lings anda som gällde i Sverige vid den här tiden. Tävlingsgymastiken slog inte igenom förrän en bit in på 1940-talet.

PÅ POLISSTATIONEN

 

En kraftigt berusad man omhändertogs av polisen.
-Namn? frågades det på stationen.
-Orkan, sa mannen.
Dagen därpå skulle han släppas och man frågade åter efter namnet.
-Storm, sa mannen.
-Jamen i går sa ni Orkan enligt papperen här.
-Ja, full Storm är väl Orkan?

Brusiga Berra klev in på polisstationen och ville anmäla en stöld.
-I natt, sa han dramatiskt, blev jag bestulen på alla de femtiotre saker jag äger i denna värld.
-Jaha, sa polismannen bakom disken. Kan ni beskriva föremålen i fråga?
-Jadå, en kortlek och en korkskruv.

En dam hade kört på en cyklist och förhördes av polisen. Denne sammanfattade det hela så här:
-Om jag har förstått er rätt så kom alltså cyklisten med en hastighet av minst 100 kilometer i timmen över korsningen och katten som kom gående från höger var så stor att den skymde sikten för er.

Två bilister krockade med varandra. Polisen som förhörde dem sammanfattade det hela på följande sätt i sin rapport:
Efter att ha hört båda parter måste jag dra den slutsatsen att krocken ägde rum front mot front mellan två stillastående bilar som stod på var sin sida av körbanan.

ETT FYRFALDIGT LEVE FÖR SEGRAREN!

 

Här är ett kort från slutet av 1930-talet, då min far Sven Johansson vid sidan av gymnastiken blev biten av den tämligen nya sporten orientering. 1937 vann han nybörjarklassen i Uddevalla SK:s Vårorientering och 1938 blev han distriktsmästare i budkavle.
Här står han efter loppet 1937 omklädd i vit skjorta och slips under vindtygsjackan, med sandaler på fötterna och segerpokalen i handen. En del av prisbordet syns. Förutom pokaler brukade där finnas fruktfat, blomvasar, porslinsfigurer och diverse andra prydnadssaker. I bästa fall en och annan resväska, tavla eller rent av någon radioapparat i de högre klasserna. Prisutdelaren utbringar ett fyrfaldigt leve i hatt och kavaj, och bland de närmaste åskådarna syns folk i både hatt, keps och skolmössa.

BLAND BOVAR OCH BANDITER

 

-Varför har ni hamnat här, frågade fängelsepsykologen den intagne.
-Det berodde på konkurrensen,
-Konkurrensen?
-Ja, riksbanken tryckte samma sedlar som jag.

-Vad ska du säga till dina släktingar nu när din slarvige man har hamnat i fängelse?
-Jag säger som det är. Att han sysslar med cellforskning.

-Du Jonte, sa hustrun. Jag behöver en ny päls.
-Det ska du få, kära du. Men du får vänta tills affärerna har stängt.

-Erkänner ni att inbrottet försiggick på det vis som jag har beskrivit här? sa domaren.
-Nej, sa den åtalade och skrattade rått. Så klantigt skulle jag aldrig bära mig åt.

-Hur kunde ni vara så dum att ni bröt er in i samma klädbutik fyra gånger i sträck?
-Jo, första gången stal jag en klänning till min fru och sedan har hon tvingat mig att byta den tre gånger.

En man var instämd till tinget för att ha stulit en klocka. Efter flera vittnesförhör sa domaren slutligen.
-Ni kan gå hem. Ni är frikänd i brist på bevis.
-Tackar så mycket, sa mannen. Får jag behålla klockan då?

-Ni har erkänt att ni kallat käranden för skitstövel. Det blir tio dagsböter. Har ni något att tillägga?
-Ja, men jag har inte råd.

ARMAR UPPÅT STRÄCK!

Här ser vi ett antal Uddevallagymnaster med min farbror Axel Johansson närmast kameran. Min far Sven Johansson är andre man framifrån i led två från vänster. Båda var med i OS i Berlin 1936, där de ingick i den svenska uppvisningstruppen som två av fyra Uddevallagymnaster. Den här bilden verkar vara tagen i någon av stadens gymnastiksalar med de karatäristiska ribbstolarna längs väggen i bakgrunden.
Pappa Sven sålde kol, koks och eldningsolja för And Smith AB i 50 år. Farbror Axel arbetade i Niklassons järnhandel vid torget och var ledare för en elittrupp i Uddevalla Gymnastikförening i många år.

(Klicka på bilden så blir den större.)