FÖRHOPPNINGSFULLA FOTBOLLSKILLAR

 

Spontanfotboll på gårdar och gator var en vanlig företeelse förr i tiden. Här har min far hämtat kameran för att föreviga lite bollkickning i trädgården på Vallmovägen 6 i norra Uddevalla någon gång i mitten på 50-talet. Inte konstigt att man blir nervös och missar lite och får bollen för långt ifrån sig när man ska visa hur bra man är på att tricksa. Barndomsvännen Lars Pettersson står bredvid och väntar på sin tur.
Annars var det vanligare med små improviserade matcher på gatan utanför, i korsningen av Vallmovägen och Egersbergsvägen. Där kunde det gå betydligt hårdare till när man delade upp i lag och spelade två-mål. Bland deltagarna fanns blivande Oddevoldspelarna Kurt och Roger Ferm som bodde på Egersbergsvägen 30 och bröderna Kent och Bert Tamnhed i huset mitt emot.
Ibland hamnade bollen i herr och fru Dahls trädgård i huset i bakgrunden. Då gällde det att snabbt hoppa upp på muren för att springa in och hämta bollen om den inte skulle bli beslagtagen för resten av dagen.

SANT ELLER FALSKT?

Kugghjulet uppfanns av en schweizare. Joddlingen uppfanns av samme schweizare sedan han fastnat i det.

Den som vill se på tennis i sommar bör redan nu ställa sig i Båstadskön.

- En undersökning visar att flickor har samlag tidigare än pojkar
- Jaså du. Men är det inte bättre om dom gör det samtidigt?

EGERSBERGSVÄGEN FÖR LÄNGE SEDAN

 

Här ses Egersbergsvägen på ett kort från 1976, då området fortfarande såg ut ungefär som när jag växte upp här på 1950-talet, På den tiden vimlade det av barn födda på 40-talet i nästan vartenda hus. Och på gatan var det ofta full fart med bollsparkning och rephoppning om man inte lekte gömme eller jage. Jag kan med lätthet räkna upp åtminstone ett 50-tal barndomskamrater inom en omkrets på låt oss säga ett par tre hundra meter. De av oss som fortfarande lever är i dag i 80-årsåldern eller strax därunder.
I den röda tegelbyggnaden närmast till höger på bilden med adress Egersbergsvägen 27 bodde familjen Tamnhed med barnen Kent, Bert och Ing-Lis. I huset bortanför fanns familjen Petterssons med barnen Lars och Barbro. På andra sidan gatan hade vi en annan familj Pettersson på Egersbergsvägen 28 där de yngsta hette Ove, Morgan och Margareta. Bortanför dem bodde en äldre man som hette David, och i det vita huset nedanför, där flaggan är hissad, hade vi familjen Jansson med sönerna Hasse och Reino..
Kortet har jag tagit stående med korsningen till Vallmovägen bakom ryggen. Om man fortsätter rakt fram nerför backen kommer man till Rosenvägen och Linnégatan.

BARA EN STILLA UNDRAN

 

-Historieforskarna säger att det har aldrig funnits nån Wilhelm Tell.
-Jaså du, men nån jävel måste väl i alla fall ha skjutit bort äpplet.

Jag måste säga, sa den gamla ungmön, att jag tycker adoption är ett förtjusande anständigt sätt att få barn på.

Det är klart att Gud är en kille, sa den lille gossen. Vore han tjej skulle han ju heta Gudrun.

LINNÉGATAN PÅ 40-TALET

 

Högst upp på Linnégatan i norra Uddevalla bodde faster Karin i huset med adress Linnégatan 2 när jag växte upp. På den här bilden från slutet av 40-talet har jag som liten grabb fått följa med mamma Ingrid och syster Birgitta i barnvagn för att hälsa på, medan kusin Kerstin kommit ut och mött oss.
I området fanns en hel del idrottsprofiler och gamla kända Uddevallabor. På andra sidan gatan bodde fotbollsdomaren Gösta Johansson, som inte gillade när vi småpojkar ropade ”Heja Bröstet” efter honom, trots att vi nog inte menade nåt illa. Och på Syrenvägen  en liten bit runt hörnet till höger växte en annan av stadens mera kända fotbollsdomare upp, nämligen Wolfgang Samuelsson. Wolfgang var flera år äldre än jag men ibland fick man vara med och stå i mål när han och de andra stora pojkarna kickade boll på ängarna strax intill, där Norrskolan så småningom byggdes. Lite nedanför, i korsningen av Blekevägen och Rosenvägen, bodde gamle mästerbrottaren Gustaf Blomqvist och nedanför honom Bäckman som gick vänsterytter i UIS A-lag.

GAMLA ORDSPRÅK BLIR SOM NYA

 

Polisen i Dalarna är hård men Rättvik.

Mannen var algerisk mot fransmän.

Utlänningar vet man hur dom är, dom vet man aldrig var man har,

Nytt namn på lappskojs: Paj a la Pajala.

Persika, ett äpple i flanellpyjamas,

Kinesisk hyllningsvisa på engelska: For he is a yellow good fellow.

Vid artilleriet lärde vi oss nysa så här: Haubitsch!

Oroa er inte för falska hundralappar, det är bara att ta sedeln dit man kommer.

KUNGSGATAN TIDIGT 50-TAL

Det här kortet knäpptes på den tid då det fanns gatufotografer som gick omkring på stan och fotograferade människor de mötte och erbjöd dem att köpa en kopia av bilden. Det är min mor som är ute och går med min syster och mig nedför Kungsgatan. Mamma Ingrid i finklänning, ny vårhatt och solglasögon, syster Birgitta med hårband, vita skor och hängselbyxor samt jag med röd toppluva, sandaler och uppvikta jeans. Bakom oss ses skylten till Svenssons konditori på Kungsgatan 18. På andra sidan gatan finns Gergils herrekipering och biografen Röda Kvarn. Året bör vara 1952 eller möjligen 1953.
Min mor berättade efteråt att hon kände sig tvungen att köpa kortet eftersom hon hade upptäckt att jag petade mig i näsan just som fotografen knäppte. Hon fruktade att om hon inte hade köpt kortet kunde det ha ställts ut i någon fotohandlares skyltfönster eller på annat sätt visats offentligt så att hon hade fått skämmas för sin ouppfostrade son. Jag tror inte hon begrep att hon varken köpte negativet eller rättigheterna till bilden som nu ändå på detta vis når offentligheten efter mer än 70 år.