STOPP I TRAFIKEN

 

En dam fick motorstopp vid ett trafikljus och försökte förgäves få igång motorn igen. I bilen bakom satt en man och tutade frenetiskt. Damen steg ur, gick bort till den tutande och sa:
-Snälla du, kan du hjälpa mig? Om du försöker starta min bil så kan jag sätta mig i din och tuta så länge.

Två äldre damer var ute och åkte bil. Plötsligt sa hon vid ratten till sin väninna:
-Titta på den där drullen framför mig, så nära han kör.

En dam anmälde sig till trafikskolan för att ta körkort. Före första lektionen sa hon till läraren:
-Jag behöver inte kunna så mycket. Bara så det räcker för att köra ungarna till skolan på morgnarna.

Fröken Larsson, som nyss tagit körkort, åkte in till verkstaden och klagade på att hennes bil gick så trögt. Mekanikern kollade lite och upptäckte att handbromsen var åtdragen. Han lossade på den och frågade:
-Vet fröken vad den här är till för?
-Åh den, sa fröken Larsson. Den rör jag aldrig. Den är så bra att hänga handväskan på.

KANOTEN PÅ SUNNINGEN

 

Här har jag fått följa med min far ut i kanoten på Sunningen någon gång i början på 1950-talet. Pappa satt bak och styrde medan jag höll till i främre sittbrunnen och fick hjälpa till att paddla så gott jag kunde. Långt senare har jag förstått att det egentligen var en kajak men vi kallade den alltid för kanoten.
Jag minns att vi en gång paddlade till Maja på Täppan och köpte ägg. Täppan var en liten fastighet i skogen mellan Kamperins gård och Unda. Vi drog upp kanoten på stranden och vandrade den branta backen upp till huset. Sedan gick vi tillbaka ner till stranden och paddlade hem med äggen. Det hade förmodligen gått betydligt fortare att ta en promenad genom skogen men det var inte lika roligt.
På bilden är vi nästan ända inne vid stenbryggan framför vår stuga. I bakgrunden ses Henry Magnussons segelbåt vid bojen ute på djupt vatten och till höger den gamla träbryggan med mindre fritidsbåtar som fanns på samma ställe ända tills för några år sedan. Långt bort i fjärran skymtar Brattön.

FARLIGT ATT FLYGA?

 

Mitt över Atlanten knastrar det plötslig till i högtalarna på det stora flygplanet.
-Det är er kapten som talar. Finns det möjligen någon läkare ombord?
En man reser sig hastigt och skyndar fram mellan rader av passagerare och försvinner bakom skynket mot cockpit.
Efter en stund hörs en ny röst i högtalarna.
-Det är doktor Bengtsson som talar. Finns det möjligen någon pilot ombord?

-Jag begriper inte hur du kan vara rädd för att flyga.
-Jag är inte rädd för att flyga. Jag är rädd för att störta.

-Har du hört att Tre Kronors förbundskapten har varit över i Nordamerika?
-Sam Hallam?
-Nä, han flög.

-Varför blev du egentligen flygvärdinna?
-Därför att man träffar så många spännande karlar.
-Det gör man väl i andra yrken också.
-Ja, men inte fastspända.

-Välkommen ombord på denna den första helautomatiska flygningen med det här planet. Hela routen är inprogrammerad i vårt datasystem och ingenting kan klicka . . . kan klicka . . . kan klicka . . .

STRANDSPORT PÅ SUNNINGEN

 

Klart för badmintonmatch på stranden utanför sommarstugan på Sunningen för drygt sjuttio år sedan. I stället för nät har spänts ett snöre från stolpen i bildens högerkant till en likadan stolpe utanför bild. Men visst ser det lite för högt ut för att den här unge mannen ska kunna slå över fjäderbollen som han håller i handen. Fadern stod på andra sidan och lärde sin son att innan servaren slår bollen ska han varje gång säga ”Play?” och då ska mottagaren svara ”Ready!”som en riktig engelsk gentleman.
Men vid den här tiden visste man inte mycket om badminton. Det handlade mest om tennis på tidningarnas sportsidor när man nätt och jämnt hade lärt sig läsa och kunde stava sig igenom hur Sven Davidson och Lennart Bergelin kämpade heroiskt i Davis Cup-matcher mot omöjliga amerikaner och australiensare. Speciell hjältegloria svävade över en segermatch då det hade börjat regna och Bergelin i brist på spikskor tog av sig sina gummiskor och genomförde matchen barfota för att få fäste i det blöta gräset. Kanske är det detta som ynglingen på bilden har i tankarna när han springer omkring barfota med racketen på stranden alldeles i början av 1950-talet.

PÅ VÄG MOT MEDELHAVET

 

Gamla änkefru Karlsson är för första gången i sitt liv ute och flyger. Hon har övertalats av sina barn att boka in sig på en charterresa till Mallorca. Hon är lite nervös och när hon behöver besöka toaletten säger flygvärdinnan åt henne att gå längst fram i planet.
Fru Karlsson gör så, men går förbi toaletten utan att uppmärksamma den. I stället öppnar hon dörren till cockpit och blir stående några sekunder medan hon tittar in. Sedan går hon tillbaka till flygvärdinnan och säger:
-Jag vill bara tala om att det sitter två karlar inne på damtoaletten och ser på teve.

Gamla fröken Jansson ska ut och flyga för första gången. Nervöst tittar hon ut genom flygplansfönstret och frågar flygvärdinnan:
-De där små krypen som syns där nere, är det människor?
-Nej, säger flygvärdinnan. Det är myror. Vi har inte lyft än.

Självmedvetna fru Svensson gick med bestämda steg till flygbolagets disk på flygplatsen och klagade på att planet var försenat.
-Och ni skryter med att flyget är det snabbaste kommunikationsmedlet, sa hon. En häxa på ett kvastskaft skulle förmodligen komma fortare fram än ert plan.
-Det är möjligt, sa mannen bakom disken och log förbindligt. I så fall går det bra att låna kvasten som står i hörnet där borta. Banan är klar för start.

FÖRE LUFTMADRASSERNAS TID

Man tager vad man haver. Före luftmadrassernas tid kunde små barn flyta omkring på det här viset runt badstränderna en solig sommardag. Det är min kusin Maj-Lis och jag som har kommit över var sin innerslang till ett bildäck som vi använder som badringar och kajkar omkring med i vattnet utanför sommarstugan på Sunningen. 
Den del av berget som syns i bakgrunden ser likadan ut i dag och till höger alldeles utanför bildkanten finns den lilla sandstranden där vi brukade hålla till för att spela badminton, bygga sandslott och kasta pil. Kortet bör vara från sommaren 1950 eller 1951.

CYKLISTEN OCH PORSCHEFÖRAREN

 

En förare av en Porsche körde förbi en dödstrött cyklist och frågade om denne ville ha lift.
Jodå, det ville cyklisten gärna. De band fast cykeln vid bilen med ett långt rep och innan de satte sig i rörelse sa killen i Porschen till cyklisten att plinga om det gick för fort.
Det gick bra en lång bit, men efter en stund kom en Mercedes och körde om. Detta tålde inte Porscheföraren så han glömde bort cyklisten och trampade gasen i botten för att köra om Mercan. Efter en stund passerade de en bensinmack i full fart. När killen på macken tittade ut trodde han inte sina ögon. Han kastade sig på telefonen och ringde till en mack längre fram på vägen och skrek upphetsat:
-Om du tittar ut genom fönstret kommer du strax att få se något som du aldrig sett förr och aldrig kommer att få se igen. Först kommer en Merca jagad av en Porsche och bakom ligger en cyklist i 250 knyck. Han plingar som en galning och vill köra om.