SAGT FÖR SEXTIO ÅR SEDAN

 

I den lilla stugan ute på landet hittade jag en bunt med tidningen Se från mitten av 60-talet. Där fanns bland mycket annat en spalt med beteckningen Vad dom sa i veckan, innehållande diverse lustigheter uttalade av några av den tidens vanligaste kändisar.

M

Ricky

Ricky Bruch: Min syster ville ge mej en bok i julklapp, men så sa min mamma att jag redan hade en.

Torvald Gahlin: Det enda som fördjupas vid alla dessa konferenser lär vara stoppningen i stolarna.

Torsten Ehrenmark: Grannen på landet sa att nu är det så torrt att när man ska ta upp potatisen är den både stekt och vidbränd.

Reagan

Ronald Reagan: Just nu är jag offer för blandade känslor, precis som killen som såg sin svärmor köra utför ett stup i hans nya Cadillac.

Kjell Stensson: Modelljärnvägar är som kvinnobröst De är till för små gossar, men intresserar mest äldre herrar.

Jarl Kulle, jagad av många kvinnor: Jag faller bara för smicker och brännvin.

Mumma

Kar de mumma, kåsören Erik Zetterström: På grund av surströmmingen är Norrland mycket glest befolkat.

Povel Ramel, på frågan vad han skulle säga om en surströmmingssupé: Jag gläder mig vid blotta stanken.

Struve i AB: Den fånigaste vits jag känner till handlar om två spöken som träffades och sa: Vi säger väl bu med detsamma.

NÄR DET REGNAR

 

I garderoben på krogen stod ett paraply med en lapp:
Ägaren till det här paraplyet är boxare och han befinner sig i närheten.
När ägaren kom för att ta sitt paraply var det borta. I stället satt där en ny lapp:
Han som har tagit det här paraplyet är maratonlöpare och han befinner sig inte i närheten.

• 
  

HÖRT PÅ RESTAURANG

 

-Hovmästarn, Serverar ni ensamma damer här?
-Ja, självklart.
-Bra. Då ska jag be att få en snygg blondin.

-Tycker fröken om Cole Porter?
-Ja tack, gärna ett litet glas.

En kraftigt berusad man kom vinglande från krogen mitt i natten och stoppades av en polis.
-Hur var det här då?
-Jag scha till en föreläschning.
-Försök inte. Det är stängt överallt.
-Inte hemma hosch mej!

ATT SÖKA ARBETE

 

-Jag beklagar men arbetsstyrkan är fulltalig. Vi behöver inte mer folk för tillfället.
-Anställ mej då. Det lilla jag gör märks ändå inte.

-Jag tror jag skulle passa för huvudrollen i er nästa Dramatenpjäs.
-Är ni galen?
-Nej, måste man vara det?

-Det där måste väl vara en Picasso, sa besökaren om en tavla i det stora företagets direktionsrum.
-Nej, det där är kopplingsschemat till vårt nya datasystem.

STAVHOPP PÅ STRANDEN

 

En sommar i slutet på 50-talet ordnade vi olympiska spel på Sunningen med deltagare från stugorna kring viken innanför Rödberget. Vi hoppade både höjd och stav på stranden utanför vår stuga, där det även förekom längdhopp och stenstötning. På den lilla vägen längst inne i viken tävlades i både sprint och medeldistanslöpning.
På den enda bevarade bild som jag har hittat är det kusin Kaj som hoppar stav. Ställningen ser ut som den jag gjorde i träslöjden för magister Thuresson i gamla tändsticksfabrikens lokaler när jag började på läroverket 1955.

DUMMARE ÄN TÅGET

 

-Hur ofta stannar tåget vid den här stationen?
-Bara en gång. Sen fortsätter det.

-Hur var det nu konduktören sa när jag skulle byta tåg: Skulle jag vara god och ta snälltåget eller skulle jag vara snäll och ta godståget?

-Vet du vad det är för likhet mellan en tandläkare och en brandman?
-Nä.
-Båda rycker ut.
-Vet du vad det är för skillnad då?
-Nä.
-En tänder och en släcker.

SKEPPSBROTT PÅ SUNNINGEN

 

Paddan sjunker på Sunningen. Under hela 1950-talet hade vi barn i stugorna kring viken innanför Rödberget mycket roligt med den lilla flatbottnade båt som vi kallade Paddan, förmodligen på grund av likheten i form med den betydligt större turistbåten i Göteborg.
Här har den dock gått på grund och är på väg att sjunka med kusin Kaj och syster Birgitta ombord utanför stranden vid vår stuga. Lyckligtvis blev där dock sällan djupare vatten än någon halvmeter så det gick bra att stå på botten.