KUNGSGATAN TIDIGT 50-TAL

Det här kortet knäpptes på den tid då det fanns gatufotografer som gick omkring på stan och fotograferade människor de mötte och erbjöd dem att köpa en kopia av bilden. Det är min mor som är ute och går med min syster och mig nedför Kungsgatan. Mamma Ingrid i finklänning, ny vårhatt och solglasögon, syster Birgitta med hårband, vita skor och hängselbyxor samt jag med röd toppluva, sandaler och uppvikta jeans. Bakom oss ses skylten till Svenssons konditori på Kungsgatan 18. På andra sidan gatan finns Gergils herrekipering och biografen Röda Kvarn. Året bör vara 1952 eller möjligen 1953.
Min mor berättade efteråt att hon kände sig tvungen att köpa kortet eftersom hon hade upptäckt att jag petade mig i näsan just som fotografen knäppte. Hon fruktade att om hon inte hade köpt kortet kunde det ha ställts ut i någon fotohandlares skyltfönster eller på annat sätt visats offentligt så att hon hade fått skämmas för sin ouppfostrade son. Jag tror inte hon begrep att hon varken köpte negativet eller rättigheterna till bilden som nu ändå på detta vis når offentligheten efter mer än 70 år.

UPP I DET BLÅ

 

När dom frågade den amerikanske astronauten hur han kände sig där han låg på rygg i sin kapsel klar för start så svarade han:
-Hur skulle ni känna er själv om ni låg på 150 000 olika bitar, var och en levererad från lägsta anbudsgivaren?

Annons i Times, London: ”Plommonträd till salu. Villa med fyra rum och kök samt trädgård medföljer gratis.”

Polisen stoppade gamla fru Karlssons Volvo på E6:an och frågade om hon inte hade märkt att hon körde på tomma bakringar. 
Fru Karlsson sa: 
-Ja, tyckte jag inte att det var konstigt att det var uppförsbacke i fyra mil!

PÅ KIOSKERNAS TID

 

När jag växte upp i Uddevalla på 50- och 60-talet fanns det en gottkiosk i varenda stadsdel. Där kunde man handla godis, glass, dricka och frukt så långt veckopengen räckte och när man blev lite äldre både cigaretter, piptobak och snus av olika märken.
På disken innanför glasrutan låg kvällstidningarna och i fönstren hängde seriemagasin och veckotidningar. På utsidan satt dagens löpsedlar intill den obligatoriska papperskorgen där den ordningsamme skulle slänga kolapapper och glasspinnar. 

Man kunde handla samlarbilder och pocketböcker. Och i något lite mer undanskymt fönster kunde det hänga rader med porrtidningar, Man kunde panta flaskor och lämna in tipset och där var vanligtvis öppet på både kvällar och helger när större affärer hade stängt.
Med tiden försvann kioskerna en efter en. Till slut återstod bara Hallakiosken på Västgötavägen, och även om den står kvar ännu har den varit stängd i flera år. Så här såg den ut när den fortfarande var i verksamhet och jag gick förbi där en kulen marsdag 2011.

SKYLL DEJ SJÄLV, FARSAN!

 

Lille Kalle hade ovanan att inte äta upp all den gröt som hans mamma hade lagt på hans tallrik. En morgon tänkte hans far att han skulle ändra på detta så han sa:
-Äter du inte upp all frukostgröten så ska jag anmäla dej för polisen.
På eftermiddagen gick lille Kalle till polisstationen och frågade:
-Har min pappa varit här och anmält mej för att jag inte ätit upp gröten?
Polismannen såg först väldigt förundrad ut. Sedan log han ett vänligt leende och sa:
-Jo, visst har han det.
-Det var det jävligaste, sa lille Kalle. Han som inte har betalt hundskatten, aldrig haft nån TV-licens och har en hembränningsapparat i källaren.

I VÄNTAN PÅ BUSSEN

 

Här längs kanten av Kungstorget gick stadsbussarna på 1980-talet. Ett par resenärer står och väntar på nr 810 mot Tureborg och Äsperöd som ska komma uppför Norra Hamngatan och sedan fortsätta längs Stora Nygatan förbi kyrkan. Vi ser också att den som vill till Dalaberg ska ta buss 803. Året var 1983 då Ågrens cykelaffär som så många år tidigare fortfarande fanns vid torget.

ÄRLIGHET VARAR LÄNGST?

 

-Jag ska be att få göra den tilltalade uppmärksam på att mened kan straffas med upp till två års fängelse.
-Jo, det där känner jag till, men skulle jag tala om sanningen åker jag in på minst tio år.

Advokaten och hans klient pratade efter att ha vunnit målet.
-Oss emellan, sa advokaten. Stal ni inte den där plånboken trots allt?
-Ja, jag trodde först att jag hade gjort det. Men efter att ha lyssnat till advokatens försvarstal börjar jag tvivla själv.

Den lille grabben stod framför en godisautomat och skakade på den för att få fram en chokladkaka. En polis tyckte synd om grabben och erbjöd sig att hjälpa till. Han skakade och drog och till slut sa han:
-Har du verkligen lagt i pengar ordentligt?
-Pengar, sa den lille. Då är det väl ingen konst.

HÄR KÖPTE VI GODIS PÅ HÖRNET

 

Det här huset låg alldeles intill järnvägsövergången på Västgötavägen, strax ovanför dåvarande läroverket alltså det som i dag heter Agnebergsskolan. När jag gick i realskolan på 50-talet hände det att vi sprang dit på rasterna och köpte godis i affären på hörnet trots att vi egentligen inte fick lämna skolans område. Butiken hette Ahlséns mjölk-.och speceriaffär, men när jag knäppte det här kortet 1987 hade lokalen övertagits av Stuvbiten som även den ser ut att ha bommat igen i väntan på rivningen. Idag finns en liten plantering där huset en gång stod och en busshållplats strax intill. Det enda som återstår av det som syns på bilden är bebyggelsen på Hönseberget högt ovanför.