TÄLTANDE FOTBOLLSMÅLVAKT

”Knaster” står det skrivet på baksidan av det här kortet ur min mammas efterlämnade fotoalbum från de första åren på 1930-talet. Det torde betyda att den unge mannen som tittar ut ur tältet är identisk med Bertil ”Knaster” Johansson, blivande målvakt för Uddevalla Idrottssällskaps A-lag under flera år. Dessutom välkänd för många gamla Uddevallabor som en av dem som stod bakom disken på Fingals Sport vid Torggatan. Innehavaren Fingal Ryberg spelade för övrigt centerhalv i samma UIS-lag.

(Klicka på bilden så blir den större.)

OSS HERRAR EMELLAN

-Jag hade en mardröm i natt. Jag drömde att jag var på en öde ö tillsammans med miss Sverige, miss Norge och miss Danmark.
-Skulle det vara en mardröm?
-Javisst, Själv var jag miss Finland.

-Jag gifte mig med min fru för att hon var så olik andra kvinnor.

-Hur då olik?
-Hon var den enda som ville ha mig.

-Min svärmor är en ängel.

-Grattis. Min lever än.

-Min fru roar sig med att härma fåglar.

-Så intressant.
-Jag vet inte det. Just nu sitter hon strax bakom oss och bevakar mig som en hök.

TUFFA GRABBAR FRÅN TRETTIOTALET

Så här såg sex tuffa Uddevallagrabbar ut i början av 1930-talet. En med en halvrökt cigarett i ena näven, en med gevär, en med dragspel och samtliga med stora kepsar eller fräcka skärmmössor på huvudet. Och för en gångs skull står namnen angivna på allihop på baksida av kortet som jag hittat i ett av min mammas gamla fotoalbum. Från vänster: Helge Myrström, Erik Zetterberg, Helge Lindblom, Erik (efternamn saknas), Harry Dahlqvist och Sven Kjellberg.

Tyvärr inga namn till det här kortet, men från det förra känner vi igen dragspelaren och grabben med cigaretten, som här har fått sällskap av två andra killar. Båda har slips och skolmössa och han till höger var tydligen den som svarade för kaffekokningen, av kitteln i handen att döma. Liksom på det förra kortet skymtar ett tält i bakgrunden, vilket tyder på att deltagarna levde lägerliv.

(Klicka på bilderna så blir de större.)

OSS DAMER EMELLAN

-Jag drömde i natt att Tom Cruise och min man slogs om mig.
-Det var väl kul?
-Nä, min man vann.

-Min förste man var liten och satt.

-Min var också liten, men han låg för det mesta.

-Aldrig mer följer jag med den där mannen ut och fiskar.
-Jaså, vad gjorde han då?
-Fiskade.

-Är du fortfarande tillsammans med Gustav?

-Nä, jag gjorde slut när jag fick veta att han varit gift hela tiden utan att säga ett ord till mig.
-Hur fick du reda på det?
-Min man sa det.

-Är det sant att Elsa är rädd för spöken?

-Det tror jag inte. Hon kan stå i timmar framför spegeln.

Vera var på hemväg från en fest fram på småtimmarna. Hon tvekade länge om hon skulle våga ta genvägen över den mörka och kusliga kyrkogården. Då fick hon syn på en gammal dam en bit framför. Hon repade mod och gick ifatt damen.

-Ursäkta, tant. Kan jag få göra er sällskap över kyrkogården?
-Javisst, kära barn.
-Hoppas ni inte tycker jag är påflugen, men jag är så väldigt mörkrädd.
-Det är inget att skämmas över. Det var jag också när jag levde.

UDDEVALLAFLICKOR PÅ LÄGER

Här ser vi fyra tältande Uddevallaflickor på en bild från ett av de första åren på 1930-talet. förmodligen från ett läger anordnat av SGU (Sveriges Godtemplarungdom).
Nummer två från vänster är min mor Ingrid Johansson, som hette Henriksson vid den här tiden. Och längst till höger känner jag igen Britta Kjellberg, som var en av mammas bästa väninnor och deltog i många symöten i vår lägenhet på övervåningen i huset på Vallmovägen 6 när jag växte upp på 50-talet.

(Klicka på bilden så blir den större.)

EN SVINAKTIG HISTORIA

En bonde i Sörmland tappade två hundralappar i svingården. Efter en stunds letande insåg han att grisen måste ha svalt sedlarna. Han ringde veterinären och frågade hur han skulle göra.
-Ge grisen en sup och sparka´n i ändan, sa denne.
Bonden gjorde så och grisen hostade upp den första hundralappen på direkten.

En besökare från Stockholm kom gående förbi och blev vittne till det märkliga skådespelet. Han trodde först inte sina ögon men fann sig snabbt och sa till bonden:
-Kan du gör om det där?
-Visst, sa bonden och gav grisen en sup till.
Sedan sparkade han honom i ändan och upp kom den andra hundralappen.
-Är grisen till salu? sa mannen från Stockholm.
-Nja, jag vet inte, sa bonden.
-Du får fem tusen för den, sa mannen.
-Okej, sa bonden.

Dagen därpå fanns följande rubrik att läsa i tidningen:
BERUSAD GRIS IHJÄLSPARKAD
AV VANSINNIG STOCKHOLMARE!

SMITHS UPPLAG I HAMNEN

Här har min mor fotograferats utanför ett magasin i hamnen med beteckningen Anders Smiths upplag någon gång på 1930-talet. Det är säkerligen min far Sven Johansson som hållit i kameran. Han var född 1912, började som springpojke hos Smiths i tonåren och arbetade sedan hela sitt yrkesliv på firmans kontor.

(Klicka på bilden så blir den större.)