BUBBEL I KÖN

Pratbubblor längst bak i tidningen Se en gång i tiden.

TANGOKAVALJEREN PÅ STADSHOTELLET

Det är onsdagstango på Stadshotellet i Härnösand. Fyrtio handelsresande bedriver oavbruten klappjakt på de tjugo tjejer som har kommit tillstädes, skriver Gits Olsson under vinjetten Mummel i kön längst bak i nummer 6 av tidningen Se från 1966, som jag sitter och läser medan regnet smattrar mot taket mitt i den svenska sommaren 2020.

”För musiken svarar Gandhi Ferro, en liten förbindligt bugande indier som för aftonen förstärkts med en lokal trummis och en ståfelatalang vilken bär alla spår av att vara en avsutten regementsmusiker just sysselsatt med att dryga ut den magra ATP:n.

I fönstren mot hamnen ritar frosten rosor på rutorna bakom de nedrökta gardinerna. Det är 23 grader kallt där utanför. Men här inne är det två vita och en brun, La Paloma och en grogg. Den lille indiern sjunger för alla som vill höra på sin klagande sång When I come home to you, my San Francisco.

Det är gripande. Det är Norrland. Och det är långt till San Francisco."

Stilarna skiftar på dansgolvet, konstaterar Gits och fortsätter:
"Här förekommer stillsam slow fox, cheek to cheek, sprallig shake och vilt armswingande twist till en och samma låt.

Det är inte bara handelsresande i kväll. En och annan tangokavaljer från orten kan urskiljas. En av dom är den verkliga konnässören. Han tar matsalen på diagonalen i fyra sugande kliv och när han når hörnet bryter han tjejen baklänges med en sådan beslutsamhet att en servitris får göra en rask undanmanöver för att rädda ishinken.

Innan hon hinner yttra ett förebrående ord har tangokavaljeren redan diagonalat till motsatta hörnet. Nu är tjejen inställd på nedbrytningen och kör med inlevelse. Strax innan hon viks bakåt som en dåligt stoppad madrass höjer hon norra kardan mot taket och låter den falla ner mot golvet bakom sig med en ambitiös ansträngning att vara graciös.

Det hela liknar en tulpan under snabb nedvissning. En handelsresande rycker åt sig tallriken på det att kickan icke må doppa tummen i hans Coupe Melba.

Saken är klar. Tangokavaljeren behärskar golvet i kväll. Han dansar inte Han går i trafik.

Sättet att bjuda upp kan tydligen också varieras. Flertalet herrar bockar artigt, men de finns som knackar tjejen i huvudet lite frånvarande och pekar med tummen åt indiern till. En herre anhöll om en dans genom att helt resolut rappa till damen i ändan med hotellnyckeln. Han blev inte nobbad, trots att det måste ha gjort ont. Dom har rekorderliga hotellnycklar på det här stället, tunga klumpar i gulmetall – förmodligen en kvarleva från den gamla goda tiden när hotellgästerna tog nycklarna och drog ut på fjärdisarna för att klubba lake med dem.”

Så långt den härlige kåsören Gits Olsson, som gick bort redan 1985, saknad av många än i dag.
Men den som samlade på Se-tidningar en gång i tiden kan fortfarande få sig en högtidsstund då och då.

NU ÄR DET KLIPPT

I den lilla stugan vid havet hittade jag några exemplar av tidningen Se från andra halvan av 60-talet. I denna förträffliga men sedan många år tyvärr nedlagda publikation fanns en avdelning innehållande klipp med diverse lustigheter ur andra tidningar.

ATT SUPA IHOP TILL EN BIL

Visste ni att det en gång i tiden gick att supa ihop till en ny bil i Sverige? Det gällde bara att dricka så mycket öl man orkade och hoppas på turen.

Då kunde man bli ägare till en sprillans ny Renault 4 L och dessutom få 25 000 kronor att åka och handla för, antagligen för att kunna köpa ännu mer öl.

I ett gammalt exemplar av tidningen Se hittar jag följande annons.

Leta guld i Pripps öl, lyder uppmaningen. Tävlingsreglerna är enkla.

Titta i kapsylen på Pripps öl – det fylliga friska mellanölet. Där kan Ni hitta små ”guldplattor” på korkskivan. Spara ihop 5 st. Se´n har Ni klarat halva tävlingen, står det i instruktionerna.

En bit längre ner på sidan kommer följande förtydligande för den som inte redan har fattat vilken fantastisk tävling detta är.

Okej, nu är bilen så gott som min, tänker man.
Och inte nog med detta – det finns massor av andra priser också.

En bärbar TV till exempel.

Ett nytt våffeljärn.

Eller en ny radio med alla våglängder.

Allt detta finns inom räckhåll för alla duktiga öldrickare.

Och för att man som god konsument inte ska sluta dricka när man fått ihop fem kapsyler av den rätta sorten, finns ett tillägg i tävlingsreglerna:

Ni får skicka in hur många tävlingsbidrag som helst. Bara ni sänder med fem guldplattor varje gång.

Och för att riktigt understryka denna möjlighet publicerar man en bild på en glad kvinna med famnen full av ölflaskor.

Vad återstår då innan man kan kvittera ut bilen?

Den andra och slutliga uppgiften i tävlingen består av att fylla i en pratbubbla i en bifogad teckning.

Attans också! Där sprack det! Jag är femtiofyra år för sent ute. Det hjälper inte hur många öl jag kolkar i mig i sommar. Jag får ändå ingen chans att vinna bilen.

SKOLHUSET PÅ GUSTAFSBERG

Gustafsberg Barnhuset står det på det här vykortet från början av 1900-talet. Det är alltså byggnaden rakt fram som uppfördes 1897 sedan det gamla skolhuset brunnit ner tre år tidigare.

På Gunnar Klassons Uddevallabloggen hittar jag följande uppgifter:

Uddevallasonen Anders Knape Hansson köpte 1766 Gustafsberg och grundade här Sveriges första internatskola. Syftet var att skapa hem och skolgång för studiebegåvade och behövande pojkar från Bohuslän.

Skolan lades ner 1924, men 1949 öppnades i stället ett skolhem för 30 pojkar, som studerade i Uddevalla och bodde på Gustafsberg. Exakt 200 år efter att Anders Knape Hansson startat barnhuset stängdes skolhemmet år 1976.
(Klicka på bilden så blir den större.)

NORRA HAMNGATAN EN GÅNG I TIDEN

Det här vykortet från tidigt 1900-tal föreställer Norra Hamngatan mot öster med kyrktornet i blickfånget. En hästskjuts är på väg mot torget och i vänster bildkant skymtar skylten till Wassén och Erikssons skohandel som fanns i källarvåningen på adressen Norra Hamngatan 6 från 1883 till 1990. Där jobbade min kompis Loas pappa när jag var liten, och på disken minns jag att de hade en jättelik, gammaldags kassaapparat.
Eftersom den handskrivna texten på kortet lyder "Lyckönskas hjärtligt på födelsedagen. Uddevalla den 9 juni" kan man utgå från att den som uppvaktades var min mormors mor Anna Charlotta Kärnell, som föddes på detta datum år 1855. Initialerna G. A. K. där under tyder på att den som lyckönskade henne var hennes make, den två år äldre  Gustaf Adolf Kärnell.

(Klicka på bilden så blir den större.)

SER DU STJÄRNAN I DET BLÅ?

Den unga damen undersöktes av läkaren.

- Jaha, då är det bara att gå hem till maken och berätta den glada nyheten, sa denne efteråt.

- Jag är inte gift, sa kvinnan surt.

- Men er fästman då?

- Jag har ingen fästman.

- Men någon man i er bekantskapskrets då, sa doktorn.

- Jag umgås inte med några män över huvud taget, sa kvinnan.

Då reste sig doktorn och gick fram till fönstret och ställde sig att titta ut,

Efter fem minuter frågade kvinnan varför han stod där.

- Jo, sa doktorn, Förra gången något sånt här inträffade var för tvåtusen år sedan. Då gick en stor stjärna upp i öster och nu vill jag inte missa den.

- Er man måste ha lugn och ro, sa doktorn. Därför skriver jag ut ett sömnmedel.

- När ska jag ge honom det, undrade hustrun.

- Ni ska inte alls ge honom det. Ni ska ta det själv.

- Förra veckan röntgade dom huvudet på mig.

- Och vad blev resultatet?

- Dom hittade inget.

- Doktorn är upptagen nu. Kan ni komma tillbaka när ni känner er bättre?

Den lokale trubaduren spelade och sjöng för de gamla på ålderdomshemmet. Efteråt reste han sig och tackade för uppmärksamheten samt tillade:

- Och så hoppas jag ni blir bättre.

- Tack detsamma, ropade en av de gamla..

Den nyrike lottovinnaren beslöt att fira sin storvinst med en brakmåltid. Dagen därpå gick han till doktorn och klagade på ont i magen,

- Vad har ni ätit, sa läkaren.

- Ostron, sa den nyrike.

- Ja, det kan man ju bli sjuk av om dom är dåliga, sa läkaren. Men det märker man ju när man öppnar dom.

- Öppnar?