DRÄNKT SEGERYRA FÖR BLÖT GOLFARE

Sanningens ögonblick var inne i femkampen mellan redaktör S och kåsören. Efter fyra grenar var ställningen 2-2, och nu skulle allt avgöras i den avslutande minigolfen.

Att denna hade förlagts till stadens nylagda banor i Skeppsviken gjorde inte det hela mindre intressant. Tyngda av stundens allvar hade de båda atleterna förmanat varandra att inte säga minigolf eller miniatyrgolf, utan endast använda ordet bangolf för att inte provocera någon eller dra till sig onödig uppmärksamhet.

De löste biljett och fick sina klubbor och bollar, men just som de gick ut i det fria igen brakade helvetet löst. Regnet började åter strömma ner, samtidigt som åskan mullrade hotfullt i fjärran.

Redaktör S hade varit förutseende nog att ta med sig regnställ, medan kåsören uppträdde i jeans och en tunn träningsjacka.

De fyra första banorna spelades under något så när anständiga förhållanden. Sedan piskade regnet ner så att bollen gång på gång stannade i vattenmassorna. Tävlingsprotokollet regnade sönder och blåste bort. Kåsören hittade en bit papp i sin ficka och försökte memorera antalet slag från de redan spelade banorna, medan han antecknade samtidigt som redaktör S höll ett paraply över honom.

All fotografering omöjliggjordes av rädsla för att kameror eller mobiler skulle krossas av piskregnet, varför denna text får illustreras med gamla genrebilder.

– Ska vi bryta? sa redaktör S.
– Aldrig i livet, sa kåsören.
– Det är rätta takter, sa redaktör S.
– En mångkampare backar inte för lite vatten, sa kåsören.
Regnet piskade nu ner så att det skummade om hela anläggningen. Andra spelare ställde sig under parasoller eller flydde springande inomhus.

– Här är i alla fall ingen trängsel, sa redaktör S.

– Nä, sa kåsören. Man behöver inte stå i kö längre.
Mot slutet lättade regnet något, så att bollarna började rulla igen.
Protokollet hade då blivit så uppblött att det endast med möda gick att summera antalet slag.
Det märkliga var att spikar, tvåor och treor i början hade förvandlats till sexor, sjuor och åttor på de mellersta banorna, varpå följde en hyfsad avslutning med tvåor och treor för båda spelarna. Vädret kunde alltså tydligt avläsas i protokollet.
Med reservation för svårtydda siffror på kåsörens pappbit slutade matchen med seger för redaktör S på 52 slag mot kåsörens 56.

Det sportsliga värdet av detta torde dock kunna ifrågasättas, vilket också gjordes intensivt på den efterföljande banketten. Även anhöriga var inbjudna till denna, där fyra hämtpizzor hamnade i lika många magar och diskussionens vågor gick nästan lika höga som vattnet på golfbanorna.

BRISTANDE BOLLBEHANDLING

Det hade blivit dags att ta fram fotbollen i femkampen mellan kåsören och redaktör S. Ställningen var 1-1 efter de båda inledande grenarna frågesport och pilkastning.

Nu vidtog bolltricksning, i vilken de båda atleterna uppträdde som de två omtumlade och ledbrutna gamlingar de kände sig efter de senaste timmarnas ösregn med bländande blixtar och dundrande åska.

Märkligt nog hade ovädret gjort en kort paus, så att man kunde vistas utomhus en stund. Men planen var naturligtvis blöt och svårbemästrad efter det skyfallsliknande regnet, vilket kan vara en förklaring till det som följde. Möjligen också det faktum att deltagarna endast hade fem försök var, av vilka det bästa räknades.

Båda hade svårt att få upp bollen till en början. Redaktör S inledde med tre tillslag, varpå kåsören svarade med fyra. I tredje omgången fick kåsören ihop elva och var en kort stund i ledningen, innan redaktör S lyckades komma upp i 14 tillslag och vinna grenen knappt men klart.

– Detta är pinsamt, sa kåsören. Förr kunde man ju stå och göra flera hundra.
– Tur att ingen ser oss, sa redaktör S.

Redaktör S ledde alltså femkampen med 2-1 när det var dags för prickskytte med boll, en gren som nu hade ersatt fjolårets straffsparksläggning på grund av befarat närgånget publikintresse.

Straffarna hade den gången slagits mot ett mål på den närbelägna campingplatsen, men eftersom denna nu kryllade av badgäster och turister med husvagnar och tält hade programmet ändrats.

Tio skott var mot en av kåsörens trädgårdsstolar var nu vad som gällde. För att det skulle räknas som mål enades spelarna om att bollen inte bara måste träffa mellan stolsbenen utan också passera genom hela stolen.

Dessa förfinade regler ledde till en högdramatisk tillställning med förtätad stämning och nästan olidlig spänning ända in i sista matchminuten.

Denna den jämnaste grenen i hela femkampen stod hela tiden och vägde fram och tillbaka. Efteråt konstaterade båda spelarna spontant att inte ens självaste Hitchcock torde ha kunnat pressa ut något mer gastkramande ur en sådan tillställning.

I halvtid var ställningen 2-2, Efter paus ökade redaktör S på sin målskörd med ytterligare två fullträffar och stannade på fyra.

Kåsören hade nu avgörandet i egna fötter. Först slog han två bollar i var sin stolpe men gjorde mål på de närmast följande två, så att ställningen var 4-4 inför sista skottet. Detta träffade perfekt så att segern blev hans med 5-4.

Den sammanlagda ställningen var alltså 2-2 i antal grensegrar inför den avslutande minigolfen.
Spännande fortsättning i morgon.

PILKASTNING MED PLADDER

När den inledande frågesporten var avklarad i femkampen mellan kåsören och redaktör S, upphörde regnet lika hastigt som det hade börjat.

Kåsören tog då fram sin gamla darttavla och hängde upp på en spik i ett träd och så kunde gren nummer två börja.

Reglerna var enkla. De båda atleterna fick tre pilar var i varje omgång och skulle så snabbt som möjligt träffa tavlans alla tårtbitar i ordningen 1 till 20. Den som kom först till 20 var segrare.
Redaktör S stegade upp lämpligt avstånd och sa:
– Om vi står så här nära kan du väl inte missa trädet med dina förlupna pilar.

Sedan granskade han fundersamt tävlingsområdet och utbrast:

– Tur att det har regnat, så att din granne inte är ute och ligger i hängmattan som för några år sedan.
– Jag förstår inte vad du menar, sa kåsören.
– Jag tänker på den gången du var nära att träffa honom med en pil så han reste sig och sprang därifrån.

– Vad är det för snack? sa kåsören. Han reste sig ju lugnt och gick in.

– Han höll ju på att ramla ur hängmattan när du överöste honom med en skur av pilar, sa redaktör S.
– Lägg av, sa kåsören. Han gick lugnt in i stugan. Det var hans fru som ropade att maten var klar.
– Han flydde i vild panik, sa redaktör S.

Efter att på detta sätt ha försökt psyka sin motståndare var det redaktör S tur att inleda tävlingen. Han tog också snabbt ledningen och låg hela tiden ett par steg före. Kåsören gjorde en lätt upphämtning när han träffade både fyran och femman i samma omgång men blev kvar på fält nummer sex en lång stund,

– Nu ska jag till tio och du till sex, sa redaktör S.
– Ja, sa kåsören.
– Och du är fortfarande kvar på sex, sa redaktör S en stund senare.
– Ja, sa kåsören.
– Tänker du bara på sex? sa redaktör S.
– Jag försöker koncentrera mig, sa kåsören. Men det är svårt för det är någon som pladdrar hela tiden.

Redaktör S stod slutligen som segrare med utklassningssiffrorna 20-10 och hade därmed utjämnat till 1-1 i femkampen.

Fortsättning följer i morgon.

FRÅGESPORT MED FÖRHINDER

När det äntligen hade det blivit dags för start i sommarens mångkamp mellan redaktör S och kåsören, såg plötsligt all planering ut att spräckas av årets värsta åskoväder.

De båda atleterna hade samlats på var sin stol utanför dörren till kåsörens stuga, medan blixtarna ljungade, åskan mullrade och regnet vräkte ner. De beslöt då att sitta kvar på det regnskyddade utrymmet och inleda årets kraftmätning med frågesport.

Denna handlade som vanligt om frågor från NE-kort som de tävlande läste för varandra. Lotten hade utfallit så att kåsören började.

– Vad heter julens sista dag i Sverige? läste han medan regnets smatter växte till ett dån mot det lilla utskjutande taket.

– Va? sa redaktör S. Jag hör inte!
– Vad heter julens sista dag i Sverige? upprepade kåsören med högre röst.
– Annandagen, ropade redaktör S tillbaka.
– Fel, ropade kåsören. Det ska vara Tjugondag Knut.
– Va? skrek redaktör S.
– TJUGONDAG KNUT, ropade kåsören.
– JASÅ, JAHA, skrek redaktör S.
Så höll det på en stund utan att regnet avtog. Det verkade snarare som det ökade hela tiden.

Snart var det kåsörens tur att svara.

– Vilket språk är jämte engelska Indiens nationalspråk? läste redaktör S.
– Hindu, sa kåsören.
– Är det ditt svar? sa redaktör S.
– Vänta lite, sa kåsören. Det kanske heter hindi.
– Tja, sa redaktör S. Det får du rätt för.
– Vad skulle det vara då?
– Hindi, sa redaktör S.
– Det sa jag ju, sa kåsören.
– Inte först, sa redaktör S. Men jag ska vara snäll och godkänna det.
– Det var vänligt av dig, sa kåsören.
– Men då väntar jag mig samma bemötande tillbaka, sa redaktör S.

Kåsören fick sedan frågan: Vilken Vasason initierade Linköpings blodbad 1600?

– Det går att räkna ut, svarade han.
– Hur då? sa redaktör S.
– Det är bara att ta Gustav Vasas söner i tur och ordning och stoppa när man kommer till 1600. Det kan inte ha varit Erik och inte Johan, så då måste det ha varit Karl, alltså han som blev Karl den nionde och var far till Gustav den andre Adolf.
– Hur kan du veta sånt, sa redaktör S, Vad är det för perversa intressen du har? Gamla kungar!

Regnet fortsatte vräka ner, medan blixtarna avlöste varandra på himlen. tätt följda av mullrande dån. Plötsligt kom en blixt och ett sprakande jättebrak nästan samtidigt.

– Den var nära, sa redaktör S.
– Ja, sa kåsören. Den måste ha slagit ner här ute i vattnet. Dom brukar göra det.
– Sitter vi säkra här? sa redaktör S.
– Det börjar jag också undra, sa kåsören.
– Men en mångkampare backar ju inte för lite åska, sa redaktör S.
– Man är väl idrottsman, sa kåsören.

Matchen böljade vidare, trots att regnets dån mot taket nu hade tilltagit ytterligare.

– Vad är en cassolett? läste kåsören från ett av korten när det blev hans tur att ställa frågorna.
– JAG HÖR INTE! ropade redaktör S.
– Vad är en CASSOLETT? skrek kåsören.
– Ett KÄRL, ropade redaktör S.
– Vad för sorts kärl? skrek kåsören.
– Som man lagar mat i över en eld, ropade redaktör S.
– Jag kan inte godkänna det, skrek kåsören.
– Va! ropade redaktör S.
– DET KAN DU INTE FÅ RÄTT FÖR! vrålade kåsören.
– VAD SKA DET VARA DÅ? skrek redaktör S.
– ETT RÖKELSEKAR I FORM AV EN URNA, vrålade kåsören.

Rösten sprack snart på båda deltagarna, och de började nu inse att det här var en gren som krävde både god lungkapacitet och hög syreupptagningsförmåga.

För att göra en lång historia något kortare visade det sig till slut att kåsören hade vunnit med siffrorna 29 mot 24 och därmed tagit ledningen i femkampen.
– Den här grenen är inte riktigt utslagsgivande, sa redaktör S. Allt hänger ju på vilka frågor man får.
– Ja, sa kåsören. Fast lite beror ju på svaren också.
Fortsättning i morgon.

BLIXTAR OCH DUNDER FÖRVIRRAR FEMKAMPARE

Årets mångkamp på landet hade vid ett jurysammanträde beslutats genomföras som femkamp och endagarstävling på grund av värmebölja och begynnande ålderdomssvaghet.
Något av glansen hade därmed flagnat i denna traditionsrika kraftmätning, där redaktör S och kåsören nu skulle mötas för 19:e året i följd.
Till yttermera visso hade tävlingsledningen med närmast kuslig precision lyckats välja den absolut mest olämpliga dagen på hela året, då ett tio timmar långt åskväder med smattrande regnskurar drog fram över nejden.

Samling var anbefalld klockan 13 vid kåsörens sommarstuga.

Kåsören satt och väntade på en stol framför ytterdörren när redaktör S kom gående en minut före ett, just som de första regndropparna började falla efter två veckors värmebölja och torka. Han hann nätt och jämnt sätta sig bredvid kåsören under det utskjutande taket framför dörren, innan hela himlen öppnade sig och det brakade löst på allvar.

Regnet öste ner, blixtar och åskknallar avlöste varandra, medan de båda atleterna hukade sig och sa:

– Det här är otroligt. Vi har haft halva sommaren på oss och så händer detta. Vilken tajming!
Efter en stunds avvaktan fattades beslutet att kasta om grenarna på tävlingsprogrammet. För att slippa bli dränkta i störtregnet enades de båda atleterna om att sitta kvar på sina stolar och starta kraftmätningen med frågesport i stället för den planerade pilkastningen.
Fortsättning följer i morgon.

FÖRBEREDELSER FÖR FEMKAMP

Den traditionella tiokampen mellan redaktör S och kåsören fick i år liksom i fjol avkortas till femkamp på grund av begynnande ålderdomssvaghet hos åtminstone en av deltagarna.
Vid ett förberedande jurysammanträde på badstranden konstaterades att ingen av atleterna kände sig lockad till några större kraftansträngningar i den rådande värmeböljan.

– För min del finns bara tre grenar som jag tycker är acceptabla i den här värmen, påpekade kåsören liggande på rygg i det 21-gradiga vattnet utanför badbryggan.

– Vilka är det? sa redaktör S och tog några försiktiga simtag.
– Pilkastning, frågesport och minigolf, sa kåsören.

– Men vi måste ha ihop fem, sa redaktör S. Vad sägs om simning?

– Absolut inte, sa kåsören. Det har vi haft en gång, och då fuskade du och svängde in mot land och sprang på botten.
– Det var ju du som gjorde, sa redaktör S. Förresten så går det väl inte fortare att springa på botten?
– Vi får hitta på något annat, sa kåsören.

Uppe på land igen fastslogs så småningom följande program:

Femkampen ska genomföras som endagstävling och omfatta i tur och ordning grenarna pilkastning, frågesport, bolltricksning, precisionsskytte med fotboll samt minigolf.
Sekonderna lämnar ringen. Må bäste man vinna.
Ny rapport följer i morgon i denna blogg.

FRÅGESPORT MED KAFFE OCH DOPP

Frågesport med kaffe och dopp var sista gren i årets femkamp på landet. Till tävlingsarena hade utsetts redaktör S´ utomhusveranda, där kyliga vindar och ett lätt regn med ojämna mellanrum svepte in.
Det innebar en ny svår bortamatch för kåsören, som redan före avslutningsgrenen var en slagen man men nu hade en sista chans att rädda något av den skamfilade äran.

Efter viss diskussion enades de båda atleterna om att matchen skulle gå i sju ronder.

Det innebar att deltagarna tilldelades sju NE-kort vardera med tio frågor att läsas upp för motståndaren. Flest rätta svar skulle ge seger med frågeställaren som enväldig domare i varje enskilt fall.

Sedan korten delats ut och redaktör S hällt upp kaffe sa kåsören:

-Det gäller ju att ha tur med korten.
-Ja, sa redaktör S. Det är alltid någon som får lite lättare frågor än den andre.
-Och det brukar vara du, sa kåsören.
-Har jag inget minne av, sa redaktör S.
-Kom igen, sa kåsören. Det är du som börjar fråga.
Redaktör S satt tyst en stund och läste igenom det första frågekortet, varpå han utbrast:
-Det är inte klokt så lätta frågor du får.
-Läs då så jag får höra, sa kåsören.

-Vilket arameiskt ord för fader använde Jesus som tilltal till Gud?

-Skulle det vara lätt? sa kåsören.
-Nej, men dom andra, sa redaktör S.
-Jag kan bara tänka mig Pater men det är väl latin så det är det nog inte, sa kåsören.
-Är det ditt svar? sa redaktör S.
-Vilket då? sa kåsören.
-Att det inte är det, sa redaktör S.
-Ja, i brist på bättre, sa kåsören.
-Rätt svar är Abba, sa redaktör S.

-Det är ju fiskbullar, sa kåsören.

-Ja, det står på ledtråden, sa redaktör S. Men det får du ingen poäng för.
-Kom igen med dom lätta frågorna nu, sa kåsören.
-Vilken då fjärderankad svensk vann tennisturneringen Stockholm Open 1997?
-Jonas Björkman, sa kåsören.
-Va! Hur kunde du det? sa redaktör S.
-Du sa ju att det var lätt, sa kåsören.
-Javisst ja, sa redaktör S.

Spelet böljade fram och åter. Saker som att 91:an Karsson hette Mandel i förnamn, att Turgut Özal var president i Turkiet 1989-93 samt att den lilla arbetshästen konik kommer från Polen vållade inte de tävlande några problem.

Däremot tog det en stund att värka fram att Carmen är världens mest spelade opera, att huvudstaden i Djibouti heter Djibouti, att Vebjörn Rodahl vann 800 meter i Atlanta-OS 1996 samt att Alvar Krafts stora schlager från filmen Kalle på Spången med Edvard Persson hette Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv.

Matchen stod länge och vägde. Men sedan kåsören fått två hjärnsläpp i tät följd och missat både att Malaysias huvudstad heter Kuala Lumpur samt att Finlandialoppet har målgång i Lahtis var redaktör S i ledningen.

Det hjälpte inte att denne trodde att mjölbaggen var vit i stället för svart eller att han hade glömt att sjön mellan Bosporen och Dardanellerna heter Marmarasjön. När krutröken skingrades stod han ändå som segrare med 34-32.

Därmed hade han vunnit hela femkampen med fem grensegrar mot noll, vilket fick kåsören att summera dagen med orden:

-Du som är en yrkesarbetande man i dina bästa år borde skämmas att förnedra en gammal pensionär på det här viset.
-Ta en kaka till och lugna ner dig, sa redaktör S.

-Detta måste ha varit en av de egendomligaste tävlingarna i mångkampens historia, fortsatte kåsören..

-Hur så? sa redaktör S.
-Stenstötningen vann du visserligen med klar marginal. Men i fotbollen ledde jag i halvtid innan stormen slog till och mina bollar stannade i motvinden. I minigolfen åkte jag dit på ett räknefel och i pilkastningen kom du dragande med en ny tavla som inte på långa vägar höll de stipulerade måtten. Och sedan fick jag dom svåraste frågorna i frågesporten. Det kunde lika gärna ha blivit 4-1 till mig.
-Det är små marginaler i den här sporten, sa redaktör S.

PILKASTNING MED AGNAR OCH VETE

För att genomföra de två sista grenarna i årets mångkamp på landet hade de båda atleterna förflyttat sig till redaktör S´ sommarhus.

Närmast på programmet stod pilkastning mot en darttavla uppspikad på en trädstam.

Här gällde det att träffa de olika fälten från 1 till 20 i tur och ordning, enligt regeln tre pilar per skalle i varje omgång och först till 20 vinner.

Denna gren har tidigare alltid genomförts på en bana utanför kåsörens sommarstuga. Nu gällde alltså bortaplan och till råga på allt plockade radaktör S fram en tavla av betydligt mindre format än brukligt.

-Vad är det här för barnstorlek? Du menar väl inte att vi ska kasta mot den där miniatyrtavlan, sa kåsören bistert.

-Jag är ledsen, sa redaktör S. Men det är den enda vi har. Vi får väl stå lite närmare då.
-Men det blir ju en helt annan sport, sa kåsören.

Under provomgången visade det sig dessutom att en av pilarna gick i två delar och sedan måste skruvas ihop inför nästan varje nytt kast.

-Det är allt väldigt primitiva förhållanden du har ordnat här, sa kåsören.
-Det är då agnarna sållas från vetet, sa redaktör S.
-Jaha, sa kåsören. Är du agn eller vete?
-Det återstår att se, sa redaktör S.

Så började tävlingen. Redaktör S tog snabbt ledningen och drog ifrån i början.

Kåsören missade till och med tavlan med en pil,vilket fick redaktör S att utbrista:
-Grannarna är inte hemma. Så du kan lugnt kasta in en pil på deras tomt utan risk att träffa någon.
Kåsören fastnade på trean och blev kvar där en längre tid innan han äntligen fick dit en av pilarna. Under tiden seglade redaktör S iväg ända upp till fält nummer 13 där det dock blev stopp en stund även för honom..

Då lossnade det äntligen för kåsören som sedan närmade sig hela tiden. Med en rasande spurt var han nära att hinna ifatt sin antagonist men denne kunde till slut vinna med 20-18.

-Jag kände flåset i nacken, kommenterade han. Men det var aldrig någon fara.
Därmed hade han också vunnit hela femkampen. Nu återstod endast frågesporten, men det är å andra sidan den förnämsta av samtliga grenar.
En sista rapport från årets femkamp följer i denna blogg i morgon.

TVÅ SPIKAR RÄCKTE INTE

Efter förlust i de båda inledningsgrenarna stod kåsörens hopp nu till hans gamla glansgren minigolf när årets mångkamp mot redaktör S fortsatte ute på landet.

Kåsören hade lottats att spela först på varje bana. Redaktör S hade alltså fördelen av att kunna studerade sin motståndare och dra nytta av dennes eventuella misstag alternativt intelligenta problemlösningar för att passera respektive hinder.

De båda atleterna följdes åt med redaktör S i en knapp ledning efter de tre första hålen. Men på bana fyra slog kåsören till med dagens första spik.

-Hur gjorde du? sa redaktör S.
-Jag slog bollen i hålet direkt, sa kåsören.
-Jag menar hur bar du dig åt för att göra det?
-Det hade du ju förmånen att kunna studera, sa kåsören.
-Ja, men jag hann inte riktigt med, sa redaktör S.
-I så fall talar jag ju inte om det för dig, sa kåsören.
-Nu är det krig, sa redaktör S sedan han noterats för åtta slag på samma bana.

Matchen fortsatte med kåsören i några slags ledning. Men mitt uppe i all sin självsäkerhet började han missa grovt och låg plötsligt under med fyra slag när det blev halvtid efter nio av de 18 hålen.

Då var det dags för nästa skärpning. Med ett par tvåor och treor vände kåsören matchen på nytt innan han svarade för ännu en spik, denna gång på bana 13 till och med.
-Vad har hänt? sa redaktör S. Har du tagit anabola i pausen?
-Nej, sa kåsören. Jag tog bara på mig glasögonen. Nu spelar du inte mot en halvblind stackare längre.
-Anabola glasögon? sa redaktör S.

Då var det dags för dagens andra naturkatastrof att lägga sig i tävlingen. Efter den orkanartade motvinden under kåsörens sista omgång av straffsparksläggningen, kom nu en ny kastvind och svepte bort bollen just när den var på väg ner i hålet efter en precisionsputt av kåsören på bana 14.

-Såg du? utropade han häpet. Vinden tog bollen!
-Ja, faktiskt, medgav redaktör S.
-Detta är otroligt, sa kåsören. Jag har makterna emot mig i dag.

Efter detta drabbades han av en ny formsvacka, medan redaktör S plötsligt hittade flytet igen.

En snabb huvudräkningskalkyl gav vid handen att slaget redan var förlorat före det sista hålet. Kåsören slarvade och fick inte i bollen förrän på femte försöket. Redaktör S behövde sex slag, och när de summerade matchen visade det sig att redaktör S hade vunnit med fyra slags marginal.
-Men herreegud, då var det inte avgjort, utropade kåsören. Hade jag bara skärpt mig och spikat sista som jag brukar hade jag ju vunnit.
-Det är ingen skam att förlora mot en sån motståndare, sa redaktör S.
Fortsättning på femkampen följer i morgon.

STRAFFSKYTT MED MOTVIND

Efter den inledande stenstötningen på stranden vid campingplatsen hade det nu blivit dags för gren nummer två i den sedan sommaren uppskjutna mångkampen mellan kåsören och redaktör S.

Nu förflyttade sig de båda atleterna till en närbelägen fotbollsplan för att skjuta tio straffar på varandra med kåsörens nypumpade matchboll, en engelsk kvalitetssak av storlek 5 med FA-emblem och inköpt i Lillywhites sportaffär vid Piccadilly Circus i London under Sven-Göran Erikssons tid som förbundskapten.

Den stora frågan var om spelarna skulle hålla samma klass som bollen. Fotbollsplanen gjorde det i alla fall inte för den var svårt vattensjuk och den enda målställningen hade börjat rosta betänkligt.

-Titta nätet är trasigt också, sa kåsören. Det är bara en liten bit kvar här uppe.

-Ja, jag sköt ju sönder det förra året, sa redaktör S. Kommer du inte ihåp det?
-Snack, sa kåsören.
Efter en stunds uppvärmning var det dags för redaktör S att inleda med att slå fem straffar på kåsören, varpå det skulle bli denes tur att skjuta fem på redaktör S. Efter välbehövlig halvtidsvila väntade sedan ombytta roller och ytterligare fem straffar var.

-Är du med, Ravelli? ropade redaktör S och tog sats.

-Kom igen, Zlatan, sa kåsören i målet.
Redaktör S satte sina två första, trots att kåsören vid båda tillfällena nästan gick ner i spagat så att benet höll på att gå av. Efter den andra misslyckade räddningen blev han sittande på marken en stund.
-Kan du resa dig eller ska jag ringa efter ambulans, sa redaktör S.
-Ha, ha, kom igen bara, sa kåsören och ställde sig upp.
-Du behöver inte deppa för det här, sa redaktör S. Det är inte många målvakter som hade tagit dom straffarna.
Sedan slog han nästa boll i stolpen, varpå kåsöre räddade de två sista.

Därpå var det kåsörens tur att skjuta sedan redaktör S ställt sig i målet.

Han satte de två första nere vid stolproten i samma hörn. På den tredje sprang redaktör S bort till hörnet och ställde sig, samtidigt som kåsören sköt en höjdboll mitt i målet.
-Jag trodde du skulle skjuta i samma hörn igen, sa redaktör S.,
-Det trodde jag med, sa kåsören. Men foten vred sig tydligen på något sätt,
-Annars var det en snygg fint, sa redaktör S.
-Ja, sa kåsören. Det är nästan synd att erkänna att det inte var meningen.

Av allt detta snack blev kåsören dock så okoncentrerad att han slog de båda återstående straffarna utanför. Ändå ledde han med 3-2 i halvtid och kände sig tämligen segersäker.

Men efter paus följde en scenförändrign nästan utan motstycke i fotbollshistorien. Redaktör S dundrade in alla sina fem skott utan chans för den stackars målvakten.
Nåja, det är bara att göra likadant,tänkte kåsören när det blev hans tur och tog extra lång sats.
-Vart ska du? ropade redaktör S bortifrån målet.
-Det undrar jag också, sa kåsören samtidigt som han kände att han hade gått så långt tillbaka att han stod med båda fötterna i en stor vattenpöl.
Med blöta skor sköt han sedan ett lamt skott utanför. När han åter la upp bollen på straffpunkten började det blåsa motvind. Redaktör S sprang till högra hörnet av målet medan kåsören slog bollen i det vänstra, men just före mållinjen fångades den av vinden och stannade i gräset.

Sedan försökte kåsören med en höjdboll i ena krysset men redaktör S var där och boxade bort den

På fjärde försöket la kåsören upp bollen på straffpunkten, tog några steg tillbaka och blev stående.
-Vad väntar du på? sa redaktör S.
-På att det ska sluta blåsa, sa kåsören medan vinden ven om öronen.
-Då får du nog vänta, sa redaktör S.

De två sista bollarna orkade knappt fram till målet i den hårda blåsten, med påföljd att redaktör S vann straffsparkarna med 8-3 trots kåsörens halvtidsledning.

-Inte konstigt att man kroknar i andra halvlek under såna förhållanden, kommenterade kåsören. Snacka om motvind alltså.
Fortsättning på femkampen följer i denna blogg i morgon.