NÄR SKRINNARBASEN FICK PÅ KÄFTEN

Alla vet att norrmännen i många år var bäst i världen på att åka skridsko. Men svenskar har faktiskt gång på gång snott OS-guldet framför näsan på dem på den finaste distansen av alla, alltså 10 000 meter.

Och i Innsbruck 1964 hettade det till ordentligt i de norsk-svenska förbindelserna. Den 20-årige svenske världsmästaren Jonny Nilsson hade lottats att åka redan i första paret. Han klockades för 15.50,1, en bra tid, som dock inte många trodde skulle räcka till guld.
Allt verkade upplagt för de norska ässen Knut ”Kuppern” Johannesen och Fred Anton Maier. Men när tävlingsledaren, den svenske skrinnarbasen Sven Låftman, drev igenom att isen skulle slipas efter vart femte par, blev det oro i det norska lägret.

De norska skrinnarna fick åka när glidet bedömdes vara som sämst, direkt efter slipningen. Varje gång slipmaskinen rullade ut på isen buades det bland den norska publiken. Det gick så långt att en norrman sprang ner från läktaren och började puckla på Låftman, som räddades av en säkerhetsvakt.

Och Jonnys tid stod sig. Det blev svenskt guld med drygt 15 sekunders marginal till de båda norrmännen ”Kuppern” och Maier, som tog silver och brons.

Annars började det redan i S:t Moritz 1948, när Åke Seyffarth (1919-98) missade segern på favoritdistansen 1500 meter med en halv sekund efter att ha blivit störd av en närgången fotograf. På 5 000 misslyckades han och hade sedan inte ens tänkt starta på 10 000. Men efter några varv lossnade det och till slut stod han som guldmedaljör med tiden 17.26,3, tio sekunder före finske Parkkinen sedan norrmännen kommit bort helt.

I Cortina 1956 var det dags igen. Efter silver på 5 000 meter slog Sigge Ericsson från Castor i Östersund till på 10 000. I tät dimma, bitande kyla och rå luft kämpade han sig till segern med tiden 16.35,9, exakt en sekund före norske Knut ”Kuppern” Johannesen.

Jonny Nilssons guld i Innsbruck 1964 följdes av ny svensk seger i Grenoble fyra år senare, nu genom en annan värmlänning, Johnny Höglin. Den gången blev det rena chocken för norrmännen. Ingen hade räknat med Höglin som möjlig guldmedaljör.
Fred Anton Maier åkte i första paret på 15.23,9. Den tiden doftade guld. Den stod sig till sjunde paret, då Johnny Höglin öppnade hårdare än någonsin tidigare och länge låg lika med Maiers mellantider. Inte många trodde att han skulle orka, men efter ett enormt slutvarv åkte han i mål på 15.23,6, tre tiondelar bättre än Maier.

Sedan dröjde det till Sarajevo 1984 innan en svensk var inblandad i guldstriden. Tomas Gustafson vann först 5 000 meter, endast två hundradelar före Malkov från Sovjetunionen. Några dagar senare svarade ryssen med att vinna milloppet med fem hundradelar till godo på Tomas. Men i Calgary fyra år senare vann svensken båda distanserna, 10 000 meter på världsrekordtiden 13.48,20.

O(S)-TROLIGT MEN SANT

Den bäste deltagaren vid OS i Garmisch-Partenkirchen 1936 var norske skrinnaren Ivan Ballangrud med tre guld och ett silver.

Den sämste – kanske i hela OS-historien – torde ha varit belgaren Charles de Ligne, som varvades av Ballangrud på 500 meter!

Det låter otroligt, men så här gick det till enligt dåtida vittnen.

Belgaren föll redan i starten, och på väg in i första kurvan ramlade han på nytt. När han kom in på bortre långsidan hade Ballangrud redan gått i mål. Norrmannen fortsatte åka efter målgången,och med händerna på knäna gled han förbi de Ligne på långsidan, innan han vek av ut mot omklädningsrummet. Ballangruds tid 43,4 gav guld på distansen, de Ligne klockades för 1.44,6.

Belgaren startade sedan också på resterande tre distanser, vilket motsågs med skräckblandad förtjusning av utsända norska journalister. En av dem skickade hem ett telegram med texten:

Kommer icke hem förrän fredag. Resan uppskjuten ett dygn. De Ligne startar även
på 10 000 meter. Hälsa barnen.

Fortsättningen på historien är dock inte lika munter. Under första världskriget hade Charles de Ligne tjänstgjort som officer i belgiska armén och dekorerats för tapperhet. Efter kriget blev han en framgångsrik affärsman. Han var gift med konståkerskan Yvonne de Ligne, som deltog i två olympiska spel.

Under andra världskriget tillhörde han motståndsrörelsen i det ockuperade Belgien och hjälpte nedskjutna brittiska flygare att återvända till England. 1944 upptäckte han att hustrun hade en älskare och kastade vid ett tillfälle ut denne ur huset.

Hustrun lejde då en mördare,som sköt de Ligne till döds. Eftersom attentatsmannen hade använt tyska kulor trodde man först att det var Gestapo som låg bakom mordet. Men när kriget var slut kom sanningen fram, och Yvonne de Ligne dömdes till 15 års fängelse.