NY BOK OM UDDEVALLA

Så här ser min nya bok ut. Den heter ”Alfabilder, raketost och rock´n´roll”. Den handlar om hur det var att växa upp i Uddevalla på 1950-talet. Och det var vi många som gjorde, vi som i dag har nått pensionsåldern.

Omslagsbilden har gjorts av konstnären Marian Väpnargård. Boken omfattar 157 sidor, innehåller cirka 150 bilder i färg och svartvitt och kan köpas direkt av mig genom att ringa till 0522-10599 eller mejla till gujohans@telia.com Pris 220 kronor så levererar jag inom Uddevalla. Går även att rekvirera från förlaget på http://www.litenupplaga.se/1514 för 235 kronor plus frakt. Eller på någon av de stora boksajterna på nätet.

Det här är boken för dig som minns Alfabilderna, vinylskivorna, brylcremen och raketosten.

I all synnerhet om du också läste Bildjournalen, Rekord-Magasinet, Tvillingdetektiverna, Bill den förskräcklige och Enid Blytons mysterieböcker. Och drack Ingo-läsk medan du lyssnade på Timmen Tumba, Karusellen och Cege Hammarlunds bilradio.

Det handlar också om pojkfotboll och scoutläger, biografer och korvkiosker, Blekets skola, Uddevalla Högre Allmänna Läroverk, smygrökning i Klocktornsberget, barnförbjudna filmer, gamla badhuset, Jerrys bar, Kafé Linnea och Hultmans konditori samt hur Gustaf Thordén tog över Oddevold och försökte värva ihop ett allsvenskt fotbollslag.

Häng med på en nostalgitripp till femtiotalet.

Mejla till mig på gujohans@telia.com eller ring 0522-10599 så levererar jag boken för 220 kronor inom Uddevalla.

MERA PARTAJ

TV-programmet Partaj sändes 1969 och bestod huvudsakligen av ett stort antal vitsar, framförda av några av den tidens vanligaste kändisar, skådespelare och artister. Här är ytterligare några exempel från ett gammat vhs-band som jag har hittat i gömmorna.

Jag vet att jag inte har Stig Järrels figur och ungdomliga charm, men det har inte han heller.

Slå aldrig en karl på käften som har mullbänken inne. Det bara förstör kläderna.

Det är konstigt att inte damer klottrar mer på toalettväggar än herrar. Dom har ju båda händerna fria.

Jan Myrdal har ett ovanligt jämnt humör. Han är alltid förbannad.

- Tänk om man hade en krona för alla brudar man har förfört.

- Vad skulle du göra då´rå? Köpa en chokladkaka va!

- Birgit Nilsson ska visst sjunga på operan igen.

- Ja, hon kan ju inget annat, stackars människa.

- I går när jag var ute och promenerade på stan, då vände sig inte mindre än trettio unga vackra flickor om och log mot mig mig.

- Det tror jag inte.

- Jaså, fråga Sven-Bertil Taube, han var med.

Att älska i en Volkswagen, det är ju som att spela trombon i en telefonkiosk.

- Konstapeln, det är två herrar som förföljer mig, Vill ni vara snäll och säga åt den lille korte tjocke att försvinna.

Blondinen: Förr så kämpade jag och kämpade för att få en minkpäls. Men så slutade jag att kämpa emot och då fick jag en.

Om man korsar brevduvor med doppingar så får man fåglar som kan flyga med post till ubåtar.

Om man korsar en falukorv med en nyckelpiga så får man prickig korv.

Om man korsar Anita Lindblom med Gunnar Sträng så får man nog på käften av Bosse Högberg.

HÄR VAR´E PARTAJ!

Här om dagen hittade jag ett gammal vhs-band med några avsnitt ur tv-programmet Partaj. Först fattade jag ingenting. Sedan insåg jag att det måste ha varit några repriser, inspelade från tv:n under tidigt 80-tal, då det här med video var nytt. Partaj sändes ju redan 1969.

Här är i alla fall några exempel på vad man skrattade åt i slutet av 60-talet.

Nio humorister av tio säger: Jag trodde mina skämt var nya tills jag fick höra Partajs.

– Tycker inte pastorn det är svårt att veta när den ena generationen slutar och den andra tar vid?

– Nja, det torde väl ske någon gång vid niotiden på kvällen.

– Det var värst vad herr revisorn ser illa tilltygad ut i dag.

– Ja, jag kom hem nykter i går kväll och hunden kände inte igen mig.

– Du har väl inte älskat någon annan före mig.

– Jag svär att du är min första kärlek.

– Åh gud, har du redan börjat räkna dina förbindelser.

– Är inte revisorn godtemplare?

– Nej, men jag har tjänstgjort vid sedlighetsroteln.

– Jaha, jag visste väl att det var nånting vi inte kunde bjuda på.

– Min herr far talade bara om bin och fåglar med mig. Så nu har jag haft sällskap med en gråsparv i sex veckor.

– Låt inte min man se när ni kysser mig.

– Jag tänker inte kyssa er.

– Nej, men i fall så.

– Hördudu, du borde väl ha klippt dig för länge sen.

– Jag har ju klippt mig för länge sen.

Golf är en sport där en liten vit boll jagas av män som är för gamla att jaga nåt annat.

– I går råkade jag ta en huvudvärkstablett i stället för p-pillret. Gissa om min man har huvudvärk i dag.

I Indien får folk av de lägre kasterna slita och jobba, medan överkastena ligger på sängarna.

– Jag är så säker på att få min vilja igenom att jag skriver dagbok tre veckor i förväg.

INTE ENS INTERNET VET

Frågan när man ska ta fram sin porslinstomte ur garderoben och ställa i fönstret har inte lämnat mig någon ro.

Därför gick jag in på vår vanligaste sökmotor på nätet och skrev följande fråga:

När tar man fram porslinstomten?

Sökmotorn svarade då: Menade du porslinstomtar?

Därpå hänvisade den till en sida som hette Keramik i fokus och innehöll förslag på hur man färglägger omålade porslinstomtar.

Eftersom min tomte inte behöver målas hoppade jag över detta och fortsatte längre ner.

Då kom jag till en sida med förslag på julklappsrim för porslinstomtar. Om man skulle ge bort en sådan till mormor kunde man skriva:

Strunta i morfar och andra snubbar

Nej tacka vet jag dessa gubbar!

Det blev jag heller inte mycket klokare av, så jag gjorde en ny sökning på enbart ordet porslinstomte. Då kom det upp en massa annonser från folk som ville köpa och sälja trädgårdstomtar.

Eftersom jag redan har den tomte jag behöver var inte heller detta aktuellt.

Jag försökte i stället med att skriva in orden ta fram tomten.

Då fick jag bland flera alternativ upp följande:

Nu är det dags att ta fram motorsågen och fälla träd på tomten. Vi ska ta ner tre björkar, två tallar och två granar.

Jag gick vidare och hittade rubriken: Inga nya tomter i Simonstorp, senaste nytt från Norrköpings tidningar.

Eftersom jag inte funderar på att bygga hus i Simonstorp eller någon annanstans heller för den delen fimpade jag även denna sida.

Sedan provade jag med att sätta citationstecken kring orden ”ta fram tomten”.

Då kom det upp tre alternativ från personer som bloggade om sina trädgårdstomtar och meddelade att de brukade ”ta fram tomten” på våren när de kom ut till sina sommarstugor.

När jag fortsatte med att sätta citationstecken kring ”ta fram porslinstomten” svarade sökmotorn att inga resultat hittades.

Ett nytt försök med enbart ”tomten” gav bland annat följande besked:

Tomten eller gårdstomten är gårdens skyddsväsen i nordisk folktro. Jultomten lånades in till Sverige under andra halvan av 1800-talet från Tyskland och har mest utseendet gemensamt med gårdstomten. Jultomten har hjälp av nissar som i engelskspråkiga länder är alver och oftast har gröna kläder.

Då gav jag upp och stängde av datorn. Inte ett ord om när man ska ta fram tomten på hela internet.

Men det kanske är som jag har börjat misstänka: Man får göra som man vill.

Det är ingen ordning på någonting nu för tiden.

VILSEN JULPYNTARE TVEKAR ÄNNU

Fotfarande har jag inte fått något bra svar på fråga när man ska ta fram sin porslinstomte ur garderoben och ställa i fönstret.

Några av dem jag frågat påstår att tomten ska tas fram redan till första advent, andra menar att det är lagom till lucia, medan andra åter hävdar att den riktige tomten ju inte kommer förrän på julafton och då ska heller inga porslinstomtar plockas fram förrän då.

Inte blev jag klokare av det, men det kanske är så att man ska tänka själv i stället för att fråga andra.

Och ju mer jag täner, desto mer kommer jag att tänka på den stora äggdebatten för många år sedan. Jag minns inte riktigt hur det började men jag har för mig att det var i något tv-program. Den stora frågan var i alla fall: Ska äggen läggas i kallt vatten eller ska de läggas i kokande vatten innan de kokar upp?

Debattens vågor gick höga och delade nationen i två läger. Det diskuterades i tv, radio och tidningar och en grundlig utredning utlovades av dem som hade startat alltihop.

Det slutade med att svaret blev: Man kan göra som man vill.

Jag minns att jag tyckte det var ett alldeles för lättsinnigt sätt att tackla frågan. Men kanske är det så med porslinstomtar också. Man får göra som man vill.

Utredningen fortsätter senare i veckan.

FÅR TOMTEN KOMMA UT?

Alla barn vet att tomten finns och att han kommer på julafton, men ingen vet säkert var han bor. En del tror på Nordpolen, andra att han håller till utanför Mora medan några har fått för sig att han har sitt hem i Rovaniemi.

För mig är det ungefär tvärtom. Jag vet var tomten bor, men jag vet inte när han ska få komma ut.

Det handlar alltså om en porslinstomte, som tillbringar nästan hela året stående i ett vindsförråd hos mig innan han blir utsläppt någon gång i december.

Frågan är bara när.

I förrådet har tomten sällskap av en hel del andra julattiraljer men dessa orsakar inte sin innehavare samm huvudbry.

Fönsterstjärnor och ljusstakar tar jag fram till första advent. Plastjulgranen skruvar jag ihop och placerar på julgransmattan dagen före julafton, då även julbocken får komma ut.

Men hur jag ska göra med porslinstomten vet jag inte riktigt. Jag har frågat i bekantskapskretsen men fått olika svar. 
Några hävdar att tomten ska fram redan till första advent, andra menar att det kan vara lagom till lucia, medan en tredje falang påstår att den riktige tomten kommer inte förrän på julafton och då ska heller inga porslinstomtar plockas fram förrän då..

Jag vet varken ut eller in. Jag efterlyser klara regler på det här området. Vad är det egentligen som gäller för ett korrekt julfirande? Finns det någon kutym i det här fallet? Hur är det lämpligt att uppträda? Vart ska en vilsen julpyntare vända sig? Kan någon myndighet tänkas ha ansvar för sådana här frågor? Finns det någon julombudsman att vända sig till?
Det här måste utredas, och det tänkte jag försöka göra senare i veckan.

KAN DET VARA RYSSARNA?

Här följer den tredje och sista delen i försöken att lösa mysteriet med den försvunna strumpan

Klart är att jag genom åren har stött på en lång rad teorier om vad som händer inne i tvättmaskinen när man blir av med en strumpa.

Under det kalla krigets dagar fanns det till och med de som ansåg att det var ryssarna som hade varit framme. Riktigt hur de fick ihop det minns jag inte, men det var något om att kunde de navigera sig ända in i Stockholms ström med mini-ubåtar så kunde de säkert ta sig in i svenska tvättmaskiner också. Vad de skulle ha strumporna till framgick dock aldrig riktigt.

Andra hävdade att när trumman snurrar tillräckligt fort inne i tvättmaskinen uppstår en port till ett annat universum som strumpan sugs in i.

En tredje falang påstod att vissa sorters tvättmedel innehåller något slags trollpulver som släpper loss övernaturliga krafter inne i tvättmaskinen.

Andra menade att det bor en liten ilsken gubbe inne i tvättmaskinen och att han ibland tar de kläder han behöver ur trumman

Om detta stämmer har han nu alltså lagt beslag på min ena strumpa. I så fall måste man säga att det är en gubbe med god smak. Det var nämligen inte vilken strumpa som helst utan en riktigt dyr sådan som jag har köpt i en specialaffär i Göteborg.

Kommen så långt i mina funderingar började jag bli osäker på om det heter strumpa eller socka. Det finns folk i min omgivning som hävdar att strumpor ska vara långa och gå minst upp till knäna. Slutar de vid anklarna heter det sockar. Eller kanske rent av sockor i pluralis. 
Nu började jag bli tveksam till det också så därför tittade jag i Svenska Akademins ordlista. Där står det numera nästan alltid i alla tveksamma fall att båda varianter är godkända. Men i just den här frågan godkänner de tydligen bara sockor så då är det väl bäst att skriva det.

Det är förresten mycket som är konstigt i pluralis. När det blir dimma säger de inte det i teve längre utan de säger att det blir dimmor. Först tyckte jag att de sa att det skulle bli dimmoln. Men när jag lyssnade riktigt noga hörde jag att de sa dimmor, så då heter det nog det också.

Vad detta har med den försvunna strumpan eller sockan att göra vet jag inte riktigt.

Däremot vet jag vid det här laget vart den har tagit vägen.

Jag hittade den nämligen inuti ett örngott när jag skulle stryka tvätten sedan den hade torkat.

Där hade den knölat ihop sig och låg så hårt sammanpressad längst inne i ett hörn att jag inte hade upptäckt den vid min första undersökning.

Så kan det gå när man tror att man har blivit utsatt för trolldom eller utomjordingar.