NÄR HJULTOMTEN SLOG TILL

När Nisse Bengtsson var liten brukade hans farsa vara tomte på julafton. Den här gången hade gubben som vanligt smugit ner i källaren vid fyratiden på eftermiddagen när resten av familjen satt församlad vid julgranen i vardagsrummet och åt fikon och knäckte nötter i väntan på tomtens ankomst.

Tomtedräkten och säcken med alla julklapparna hade han som vanligt gömt i pannrummet men just som han hade klätt om och skulle lyfta upp den på axeln upptäckte han att det var dålig fyr i den gamla vedpannan. Då ställde han ifrån sig säcken, tog en yxa och klöv några vedträn som han slängde in i pannan och såg till att det tog sig ordentligt.

Sedan stängde han luckan, satte tomtemasken till rätta för ansiktet, harklade sig och sa prövande för sig själv med låg röst: Finns det några snälla barn här?

Samtidigt tyckte han det lät som om någon knackade på ytterdörren. Han sprang upp för trappan som ledde till tamburen och öppnade dörren. Men han hade tydligen hört fel för ingen var där.

Då upptäckte han att han fortfarande hade yxan i näven. Det gjorde att han kände sig allt mer stressad när han vände sig om för att kila ner i källaren och hämta julklappssäcken och lägga ifrån sig yxan. Då snubblade han till och körde ena foten rakt i en rullskridsko som Nisse Bengtsson hade lämnat i hallen.

Den var av gammaldags modell med bara en skena över hjulen i stället för sko. När Nisse Bengtssons farsa nu hastigt vände sig om i hallen fastnade hans ena fot i rullskridskon och plötsligt fann han sig glidande framåt på ett ben mot dörren till vardagsrummet. Denna gick inåt och sköts upp med ett brak som fick de församlade att studsa till där de satt med tindrande ögon vid granen och väntade på tomten.

Nu fick de se tomten komma farande på ett ben med ett vinande ljud och en yxa i näven. Just som han gled in i rummet höjde han armen med yxan för att hålla balansen. Medan han gled över golvet ropade han med hög röst av gammal vana:

- FINNS DET NÅGRA SNÄLLA BARN HÄR?

Sedan körde han rakt in i julgranen så att den välte med stjärnor, strutar, karameller och allt.

Till saken hör att Nisse Bengtssons föräldrar den julen hade bjudit in kärringa Larsson för gemensamt julfirande i grannsämjans tecken. Hon satt närmast granen och fick både den och den fallande tomten över sig samtidigt som yxan ven förbi ena örat på henne och satte sig i parkettgolvet med en duns.

Hunden började skälla besinningslöst, Nisse Bengtssons småsyskon började grina och kärringa Larsson satt groggy på golvet med öppen mun och skräckslagen blick.

Då reste sig Nisse Bengtssons farsa upp, lyfte på tomtemasken och utbrast:

- Hoppsan. Jag halkade visst på något.

Men det gjorde bara saken värre för när Nisse Bengtssons småsyskon fick se tomten ta av sig ansiktet blev de ännu räddare och började stortjuta.

Nisse Bengtsson själv hade slutat tro på tomten så han sa bara:

- Är du inte riktig klok, farsan. Vad gör du med min rullskridsko?

Vardagsrummet såg ut som ett slagfält fullt av granbarr, kringströdda julprydnader, krossat porslin och omkullvräkta möbler. Hunden vägrade sluta skälla och kärringa Larsson sprang hem och låste in sig i sitt eget hus. Dagen därpå gick hon runt i kvarteret och berättade att Bengtsson hade förlorat förståndet och varit nära att slå ihjäl henne med en yxa.

God jul tillönskas alla läsare av den här bloggen.

INTE ENS INTERNET VET

Frågan när man ska ta fram sin porslinstomte ur garderoben och ställa i fönstret har inte lämnat mig någon ro.

Därför gick jag in på vår vanligaste sökmotor på nätet och skrev följande fråga:

När tar man fram porslinstomten?

Sökmotorn svarade då: Menade du porslinstomtar?

Därpå hänvisade den till en sida som hette Keramik i fokus och innehöll förslag på hur man färglägger omålade porslinstomtar.

Eftersom min tomte inte behöver målas hoppade jag över detta och fortsatte längre ner.

Då kom jag till en sida med förslag på julklappsrim för porslinstomtar. Om man skulle ge bort en sådan till mormor kunde man skriva:

Strunta i morfar och andra snubbar

Nej tacka vet jag dessa gubbar!

Det blev jag heller inte mycket klokare av, så jag gjorde en ny sökning på enbart ordet porslinstomte. Då kom det upp en massa annonser från folk som ville köpa och sälja trädgårdstomtar.

Eftersom jag redan har den tomte jag behöver var inte heller detta aktuellt.

Jag försökte i stället med att skriva in orden ta fram tomten.

Då fick jag bland flera alternativ upp följande:

Nu är det dags att ta fram motorsågen och fälla träd på tomten. Vi ska ta ner tre björkar, två tallar och två granar.

Jag gick vidare och hittade rubriken: Inga nya tomter i Simonstorp, senaste nytt från Norrköpings tidningar.

Eftersom jag inte funderar på att bygga hus i Simonstorp eller någon annanstans heller för den delen fimpade jag även denna sida.

Sedan provade jag med att sätta citationstecken kring orden ”ta fram tomten”.

Då kom det upp tre alternativ från personer som bloggade om sina trädgårdstomtar och meddelade att de brukade ”ta fram tomten” på våren när de kom ut till sina sommarstugor.

När jag fortsatte med att sätta citationstecken kring ”ta fram porslinstomten” svarade sökmotorn att inga resultat hittades.

Ett nytt försök med enbart ”tomten” gav bland annat följande besked:

Tomten eller gårdstomten är gårdens skyddsväsen i nordisk folktro. Jultomten lånades in till Sverige under andra halvan av 1800-talet från Tyskland och har mest utseendet gemensamt med gårdstomten. Jultomten har hjälp av nissar som i engelskspråkiga länder är alver och oftast har gröna kläder.

Då gav jag upp och stängde av datorn. Inte ett ord om när man ska ta fram tomten på hela internet.

Men det kanske är som jag har börjat misstänka: Man får göra som man vill.

Det är ingen ordning på någonting nu för tiden.

VILSEN JULPYNTARE TVEKAR ÄNNU

Fotfarande har jag inte fått något bra svar på fråga när man ska ta fram sin porslinstomte ur garderoben och ställa i fönstret.

Några av dem jag frågat påstår att tomten ska tas fram redan till första advent, andra menar att det är lagom till lucia, medan andra åter hävdar att den riktige tomten ju inte kommer förrän på julafton och då ska heller inga porslinstomtar plockas fram förrän då.

Inte blev jag klokare av det, men det kanske är så att man ska tänka själv i stället för att fråga andra.

Och ju mer jag täner, desto mer kommer jag att tänka på den stora äggdebatten för många år sedan. Jag minns inte riktigt hur det började men jag har för mig att det var i något tv-program. Den stora frågan var i alla fall: Ska äggen läggas i kallt vatten eller ska de läggas i kokande vatten innan de kokar upp?

Debattens vågor gick höga och delade nationen i två läger. Det diskuterades i tv, radio och tidningar och en grundlig utredning utlovades av dem som hade startat alltihop.

Det slutade med att svaret blev: Man kan göra som man vill.

Jag minns att jag tyckte det var ett alldeles för lättsinnigt sätt att tackla frågan. Men kanske är det så med porslinstomtar också. Man får göra som man vill.

Utredningen fortsätter senare i veckan.

FÅR TOMTEN KOMMA UT?

Alla barn vet att tomten finns och att han kommer på julafton, men ingen vet säkert var han bor. En del tror på Nordpolen, andra att han håller till utanför Mora medan några har fått för sig att han har sitt hem i Rovaniemi.

För mig är det ungefär tvärtom. Jag vet var tomten bor, men jag vet inte när han ska få komma ut.

Det handlar alltså om en porslinstomte, som tillbringar nästan hela året stående i ett vindsförråd hos mig innan han blir utsläppt någon gång i december.

Frågan är bara när.

I förrådet har tomten sällskap av en hel del andra julattiraljer men dessa orsakar inte sin innehavare samm huvudbry.

Fönsterstjärnor och ljusstakar tar jag fram till första advent. Plastjulgranen skruvar jag ihop och placerar på julgransmattan dagen före julafton, då även julbocken får komma ut.

Men hur jag ska göra med porslinstomten vet jag inte riktigt. Jag har frågat i bekantskapskretsen men fått olika svar. 
Några hävdar att tomten ska fram redan till första advent, andra menar att det kan vara lagom till lucia, medan en tredje falang påstår att den riktige tomten kommer inte förrän på julafton och då ska heller inga porslinstomtar plockas fram förrän då..

Jag vet varken ut eller in. Jag efterlyser klara regler på det här området. Vad är det egentligen som gäller för ett korrekt julfirande? Finns det någon kutym i det här fallet? Hur är det lämpligt att uppträda? Vart ska en vilsen julpyntare vända sig? Kan någon myndighet tänkas ha ansvar för sådana här frågor? Finns det någon julombudsman att vända sig till?
Det här måste utredas, och det tänkte jag försöka göra senare i veckan.

NÄR KOMMER TOMTEN?

Berra får fortfarande telefonsamtal från folk som vill hyra honom som tomte på julafton.

Om han protesterar frågar dom varför han i så fall har annonserat om att det går bra att beställa jultomte på det här numret.

– Jag såg på webben att det skulle gå bra att beställa tomte om man ringde det här numret, sa en man.

– På väggen? sa Berra.

– Nej, på nätet, sa mannen.

– Vilket nät? sa Berra.

– Internet så klart, sa mannen.

– Det vet jag inget om, sa Berra.

– Kan du inte skicka nån tomte då? sa mannen.

– Alla tomtar är upptagna, sa Berra och la på.

Nästa gång Berra svarade var det en dam som undrade om han hade stort skägg.

– Jag har inget skägg alls, sa Berra.

– Det var konstigt, sa damen.

– Jag har haft mustasch, sa Berra. Men den har jag rakat bort.

– Vi hade nog tänkt oss en tomte med skägg, sa damen.

– Om damen vill kan jag låta mustaschen växa ut igen, sa Berra. Men det tar ju ett par veckor.

– Då är ju julen slut, sa damen.

– Jag kan komma till påsk i stället, sa Berra.

Nästa kund var en högdragen herre som bad Berra beordra fram en tomte och skicka till en viss adress på julafton exakt klockan sexton.

– Du menar sextonhundra, sa Berra.

– Hur sa? sa den högdragne.

– Jaså, jag trodde du var militär sa Berra.

– Nu är jag inte med längre, sa mannen.

– Nej, men du kanske har varit sa Berra.

– Jag menar att jag följer inte din tankegång, sa mannen.

– Det ska du inte vara ledsen för, sa Berra. Det är det många som säger att dom inte gör.

– Var var vi? sa mannne.

– Var du var vet jag inte, sa Berra. Själv är jag hemma hos mig, Och var det för en stund sedan också.

– Jag vill hyra en tomte, sa mannen, nu ännu mer högdraget än tidigare.

– Här finns ingen, sa Berra. Men jag känner en revolversvarvare som är en riktig tomte. Honom skulle du kunna ringa, men han har hemligt telefonnummer.

– Då kan jag väl inte ringa honom, sa mannen irriterat.

– Om du får numret av mig skulle du kunna göra det, sa Berra.

– Ja, sa mannen, Och hur lyder det?

– Men det får du inte, sa Berra och la på.

Sedan orkade han inte svara mer i telefon den dagen.

KAN TOMTEN KOMMA?

Så här i jultid får Berra en massa telefonsamtal från folk som vill hyra tomte. Tydligen har någon med ett liknande telefonnummer annonserat någonstans om detta, men i stället verkar det som om Berra får alla samtalen.

– Kan du ordna fram en tomte åt mig? sa en man med stressad röst här om dagen.

– Tja, sa Berra. Det skulle jag väl kunna om jag ville.

– Det här får gå fort för jag har bråttom, sa mannen.

– Nu ska vi ta det lugnt, sa Berra. Det kan vara farligt att jaga upp sig. Särskilt så här i jultider.

– Ja, ja, sa mannen. Men går det att få hyra en tomte?

– Då måste jag först ta lite uppgifter, sa Berra. Hur många barn har du?

– Två, sa mannen. Men det spelar väl ingen roll.

– Och dom har varit snälla hela året? sa Berra.

– Vad är det här för trams? sa mannen.

– Då skriver jag vet ej, sa Berra. Nästa fråga: Tror du på tomten?

– Det är klart jag inte gör, sa mannen.

– Och ändå vill du att han ska komma, sa Berra.

– Jag vill ju ha en utklädd tomte, sa mannen.

– Det går inte, sa Berra. Här skickar vi inte ut några falska tomtar. Vi anlitar bara den riktige.

– Du är väl inte riktig själv sa mannen och så sa det klick i luren.

Nästa samtal kom från en dam som frågade om det gick bra att beställa tomte.

– När ska han komma? sa Berra.

– På julafton så klart, sa damen.

– Då är dom upptagna, sa Berra.

– Är det sån efterfrågan? sa damen.

– Nej, sa Berra, men då är alla tomtar hembjudna till mig för att äta gröt.

– Vad för slag? sa damen förvånat.

– Risgrynsgröt så klart, sa Berra. Med mandel. Den som får den får diska.

– Jag trodde man blev gift, sa damen osäkert.

– Ånej sa Berra. Så lätt går det inte.

Fortsättning följer.

ATT HYRA TOMTE

– E´re tomten? var det en som väste i örat när Berra intet ont anande svarade i sin hemtelefon här om dagen.

– Tomte kan du vara själv, sa Berra och slängde på luren.

Detta uppepades ett par gånger innan en man ringde och sa:

– Är det du som har annonserat om att vara tomte?

Då började Berra ana vad det handlade om. Någon hade tydligen erbjudit sina tjänster som tomte inför den annalkande julen. Och eftersom Berra har ett telefonnummer som är väldigt speciellt var det nu en massa människor som ringde fel och hamnade hos honom i stället.

– Nej, jag har inte annonserat om att vara tomte och jag har inga planer på att vara det heller, sa Berra.

Men när han hade lagt på luren ångrade han sig och tänkte att det kanske inte skulle vara så dumt ändå. 

Vad det blev av det avslöjas senare i veckan i denna blogg.

JULAFTON MED BERRA

Berra hade lovat familjen Karlsson att ställa upp som tomte på julafton.

Han anlände i taxi på eftermiddagen, ganska glad i hatten, och smög fram till källardörren, medan husets ungar satt klistrade framför tv:n och spanade in Tjuren Ferdinand och Lady och Lufsen.

I källaren möttes han av herr Karlsson som lämnade över tomtekläder och julklappssäck.
När han hade bytt om bad han Karlsson om en stor sup för att få den rätta grovheten på rösten bakom tomtemasken.

Sedan ville han ha en i det andra benet också, men då blev Karlsson betänksam och sa att den får vi allt vänta med till efteråt.

Därpå gick han upp till familjen, medan Berra smög ut runt huset och ringde på ytterdörren.
Tomten släpptes in av Karlsson själv, och efter diverse mullrande och brummande ute i tamburen gjorde han entré i vardagsrummet, där resten av familjen satt församlad vid julgranen och tindrade förväntansfullt med ögonen.

Till deras stora förvåning började tomten halta svårt, när han gick över golvet med säcken och slog sig ner i en fåtölj.

-Tomten har ont i benet, sa yngsta grabben.
-Ja, det har han, brummade Berra bakom masken. Fråga pappa om han har nån medicin hemma. Jag orkar nog inte dela ut julklapparna annars.
-Det kan vi göra själva, sa Karlsson snabbt..

-Åhnä, mullrade Berra så att bomullen hoppade på tomtemasken. I så fall tar jag säcken och går igen.

-NEEEEEJ! ropade ungarna medan Karlsson betvingade en starkt lust att hoppa på tomten och slå honom på käften inför den församlade barnaskaran.
-Nu får du jävlar i mig skärpa dig! röt han i stället.
Då blev det alldeles tyst i rummet.
-Så får du väl inte säga till tomten, sa äldsta grabben slutligen.
-Du förstår väl att tomten måste ha medicin pappa, sa den yngste.

Då tog Karlsson med sig tomten ut i köket. Bakom den stängda dörren väste han hotelser mot honom, medan Berra lyfte på masken och hällde i sig innehållet i det framräckta glaset.

Sedan återvände de till vardagsrummet, där tomten dock snart fick ont i det andra benet också och måste ut i köket igen.
Tre gånger upprepades denna procedur. Det blev den långsammaste julklappsutdelningen i familjens historia, och efter sista vändan ut bakom den stängda köksdörren hade tomten fyllnat till så pass att han vägrade resa sig och gå.

Ungarna packade upp sina saker men var tydligen inte helt nöjda med vad de fått. Samtidigt som tomten med sitt sluddriga prat och egendomliga uppträdande började sjunka i aktning, steg missnöjet över uteblivna klappar och ouppfyllda önskningar.

-Jag skrev ju att jag skulle ha ett Lego Starwars. Inte en sån här löjlig helikopter, sa äldsta grabben besviket.
-Jag har inte fått nån surfplatta, sa mellangrabben.
-Och var är mitt ishockeyspel, sa den yngste anklagande.
-Det får ni av farsan till nyår, sa Berra generöst.
-Den snåljåpen, sa den äldste och fnyste.

-Jag har inte bett om dom här löjliga tofflorna, sa den yngste.

-Och jag skrev ju att jag skulle ha en elgitarr också, sa den äldste.
-Jag kan väl fan inte veta vad alla ska ha, muttrade Berra bakom masken.
-Vilken konstig tomte, sa mellangrabben.
-Han verkar ju inte klok, sa den yngste.
-Gå och lek med era grejer nu, sa Berra.

Sedan vände han sig bort och lättade lite på tomteansiktet för det började bli varmt. Men då hamnade masken snett, så att de små började bli riktigt misstänksamma.

-Det är ingen riktig tomte, skrek den äldste. Jag ser gummibandet.
-Och var har du renarna och släden, sa den yngste.
-Dom står längre ner på gatan, sa Berra.
-Fy fan vad löjlig du är, sa den äldste.
-Ta den om rödluvan också, sa den yngste.

Då reste sig Berra och gick mot dörren, medan han muttrade att otack är världens lön och att det minsann inte är lätt att vara tomte med så många ouppfostrade och uppnosiga ungar som det finns nu för tiden och alldeles speciellt i den här familjen.

Karlsson knöt näven efter honom, ungarna började grina och frun i huset skällde ut sin make för att han hade engagerat ett sånt rötägg till tomte.

Allt detta berättade Karlsson under ett litet samkväm hemma hos honom tidigare i advent. När han var färdig begärde Berra ordet och sa:

-Det var den lögnaktigaste historia jag har hört i hela mitt liv. Snacka om överdrifter alltså.
-Ha! sa Karlsson. Om vi inte fått iväg dig hade det bara varit en tidsfråga innan du hade slitit av dig på överkroppen och svingat dig i lampkronor och gardiner.
Då pekade Berra på Karlsson och avslutade debatten med orden:
-Allt är lögn. Utom att han var snål med glöggen.