MERA BILAR MED BERRA

Berra får fortfarande många telefonsamtal från människor som ringer fel och vill köpa bil av honom. Berra har inte annonserat ut någon bil, och i hans framtidsplaner ingår inte heller att göra det. Men folk fortsätter ringa, och han har för länge sedan slutat upplysa dem om att det är fel nummer.

-Berras begagnade bilar, svarar han i stället myndigt.

-Jag behöver en ny bil, var det en som sa här om dagen.
-Jaha, sa Berra. Och vad har du för bil nu?
-Den har jag redan sålt, sa han som hade ringt.
-Jaha sa Berra. Vad var det för märke?
-Det spelar väl ingen roll när jag inte har den kvar, sa mannen.
-Vi vill nog gärna veta det ändå, sa Berra.

-En Toyota Corolla 01:a, sa mannen. Varför måste du veta det?

-Vi har våra bestämmelser, sa Berra. Hur mycket hade den gått?
-Det minns jag inte, sa mannen. Vad spelar det för roll nu?
-Det här verkar sjukt, sa Berra. Jag tror inte jag vill sälja någon bil till dig.
-Du är väl inte klok, sa mannen.
-Du får göra ett nytt försök när du har friskat upp minnet, sa Berra. Tills vidare är du avstängd här.

Näste man som ringde blev avsnäst direkt.

-Det här är ingen tobaksaffär, sa Berra.

-Jag vill ju bara köpa en bil.,sa mannen.

-Jaså, sa Berra. Det var skillnad. Jag tyckte du sa att du ville köpa en paket Bill. Jag trodde du var utan cigaretter.

-Jaså, är det ett tobaksmärke? sa mannen.

-Jojomen, sa Berra. Förr i världen rökte jag långa Bill, men det har jag slutat med. Det är ju jättefarligt. Röker du själv förresten?

-Ja, men inte så mycket, sa mannen.

-Sluta genast med det, sa Berra. Och om du ska köpa bil här måste du lova att inte röka i den.

-Nä, jag tror jag vänder mig någon annanstans, sa mannen.

-Ja, gör det, sa Berra. Så slipper du ringa hit och störa oss.

Nästa samtal kom från en dam som var intresserad av en folkvagn.

-Ska det vara nånting att ha, sa Berra.
-Ja, vi har alltid haft Volkswagen, sa damen.
-Ha, ha, sa Berra. Det påminner mig om den där gamla historien om tanten som fick problem med sin folka och körde in till en verkstad och sa att det puttrar så konstigt där bak. Vet ni vad dom svarade då?
-Nej, sa hon som hade ringt.
-Jo, sa Berra. Då tittade killen bakom disken på henne och sa att i så fall tycker jag damen ska gå till en läkare i stället för en bilverkstad. Den var väl bra? Vänta jag kan en till.
Men då hade damen redan lagt på.

Sedan ringde en som ville titta på en ny Volvo.

-Skaffa dig en cykel i stället, sa Berra. Så får du motion. Du kan få köpa min gamla. Ska vi säga femton tusen?
-Femton tusen, sa mannen, För en cykel!
-Ja, sa Berra. Det är en specialmodell. Samma som Indurain hade när han vann Frankrike runt en gång i tiden.
-Har jag aldrig hört talas om, sa mannen. Vem är det?
-Spansk nationalhjälte på 90-talet, sa Berra. Dom har till och med gjort en schlager om honom.
-Har dom? sa mannen.
-Javisst, sa Berra. Singing Indurain.
Men då sa det bara klick i luren.

Näste man ville höra sig för om tillgången på Hondor.

-Hundar? sa Berra. Nä, det har vi inga här. Det här är en bilfirma.
-Ja, det vet jag väl, sa mannen.
-Är du alldeles säker på det? sa Berra.
-Klart jag är, sa mannen.
-Då kan jag upplysa dig om att nästan alla bilar är slut, sa Berra. Vi har bara sega bilar kvar.

-Sega bilar? sa mannen. Menar du såna man äter?

-Precis, sa Berra.
-Säljer ni såna också?
-Javisst, sa Berra.
-Det vill jag inga ha, sa mannen.
-Du får inga heller, sa Berra och ringde av.
Sedan stängde han av telefonen och bestämde sig för att om han nån gång skulle våga sätta på den igen så är det enbart för att meddela alla som ringer att firman har upphört och all verksamhet är nedlagd.

SEGA BILAR OCH CYKLAR

Nu ringer det i Berras telefon igen. Och varje gång han svarar är det någon som flåsar honom i örat och frågar vad det är för årsmodell på bilen och hur mycket han ska ha för den.

Några undrar om han har fler bilar till salu, så ibland får han för sig att han har blivit förväxlad med en hel bilfirma.

Berra svarar så gott han kan. Ibland uppmanar han folk att börja cykla i stället för att få lite motion. Men det hjälper inte, dom ska absolut ha en bil.

Han har också förslagit att de ska gå över till sega bilar, men inte heller det har han fått något gehör för. Det lutar nog åt att han än en gång tvingas byta telefonnummer för att få vara i fred.

En sista rapport från Berras liv som bilhandlare kommer i denna blogg till helgen.

BERRAS BEGAGNADE BILAR

Telefonen fortsätter ringa hemma hos Berra. Det är folk som undrar vad bilen kostar, hur långt den har gått och om det är någon rost i balkarna,
Från början antog Berra att det hade blivit fel telefonnummer i en annons som någon privatperson satt in i tidningen, men nu börjar han tro att han har förväxlats med en hel bilfirma.
-Berras begagnade bilar, svarar han därför allt oftare på ren refle när han lyfter luren.

Här om dagen var den en som undrade om han hade någon lämplig liten shoppingvagn inne.

-Nä, men det har dom väl i affärerna, sa Berra. Jag har sett massor av såna där ståltrådsvagnar där.
-Jag menar förstås en bil att åka till affären med, sa mannen i telefonen.
-Tyvärr, sa Berra.Vi har bara lastbilar i dag. Och grävskopor.
-Grävskopor? sa mannen.

-Ja, i den här branschen får man försöka kränga allt, sa Berra. Får jag kanske försöka intressera min herre för en liten stridsvagn med tre års garanti på både larvfötter och kanonrör. Endast en ägare. En pingstpastor i Småland.

-Det är fel nummer va? sa mannen.
-Ja, sa Berra. Men ring gärna igen.

Sedan ringde en och uppgav sig vilja ha någonting med lite krut under huven.

-Då har jag nånting här för dig, sa Berra. En gammal Cheva med sjudubbla förgasare och rak V-8.
-Rak V-8? sa mannen.
-Ja, eller krokig då, sa Berra. Vi kan böja till den om du vill. Här gör vi allt för kunden.
-Du är väl inte riktigt klok, sa mannen och la på luren.

En annan gång var det en som klagade på en reparation.

-Jaha, sa Berra, Hur såg han ut som tog emot bilen?
-En liten mager kille med polisonger, sa han som ringde.
-Det var det jag trodde, sa Berra. Det är Vraket. Han är helt hopplös. Honom ska du inte lämna bilen till.
-Vad tänker du göra åt det då? sa mannen.
-Jag får väl ge honom en propp, sa Berra.
-Det hjälper ju inte mig, sa mannen.
-Jag kan ge honom en från dig också, sa Berra.
-Vad tänker du göra åt min bil då? sa mannen.
-Är du så dum så du lämnar bilen till Vraket får du skylla dig själv,sa Berra. Han är ju galen, En gång satte han fläktremmen bak och fram i en gammal folkvagn så att det bara gick att få in backen när man skulle köra.

-Men nu gällde det min bil,sa mannen.

-En gång borrade han upp cylindrarna i en Skoda. Det var en gammal gubbe med hatt som ägde den. Han höll på att flyga till månen när han gasade.
-Men det var inte det jag frågade om, sa mannen.
-Och en annan gång hällde han fransk konjak i vindrutespolarna för en gubbe. Han höll på att åka för rattfylla i en poliskontroll. Det stank om hela bilen.
-Men jag kan inte ha det så här, sa mannen.
-Hur tror du jag har det då? sa Berra. Med såna anställda.
-Jag måste få min bil lagad ordentligt, sa mannen.
-Ja, ja, sa Berra. Titta in i eftermiddag så ska vi fixa det. Men ta med dig jämna pengar för vi har ljte problem med växellådan.

Sedan ringde en och frågade efter en Merca, men då röt Berra tillbaka:

-Nej, vet du vad! Sånt säljer vi inte här.
-Är det inte bilar ni handlar med då? sa mannen.
-Jaså, menade du Merca, sa Berra. Jag tyckte du sa att du ville ha en bärsa. Du får tala tydligare. Det är lätt att höra fel.
-Har ni . . . började mannen.

Det påminner mig om en gammal historia, sa Berra. Det var en grabb som hade en katt som hette Tarzan och när den blev överkörd av en bil sa mamman till grabben att jag har en hemsk nyhet åt dig: Tarzan har blivit överkörd. Men grabben reagerade inte alls så mamman berättade det en gång till och då började grabben grina. Och när mamman undrade varför han inget sa första gången svarade han: Jag tyckte du sa FARSAN . . . Den var väl bra, va?

-Ja, men nu gällde det en Merca, sa mannen i telefonen.
-Det har vi ingen, sa Berra och la på.
Sedan tröttnade han och stängde av telefonen efter en hård eftermiddag som bilhandlare.

NU RINGER DET IGEN

Det ringer fortfarande i Berras telefon. Och varje gång han svarar är det någon han inte känner som vill köpa bil av honom.
Till en början verkade det bara vara hans egen bil de var ute efter. Men nu tycks de tro att han har en hel bilfirma.

Här om dagen var det en som klagade på en reparation. Och knappt hade han lagt på förrän det ringde en som ville ha någonting med lite mer krut under huven.

Läs den skakande fortsättningen i denna blogg till helgen.

HUR LÅNGT HAR DEN GÅTT?

Berra får allt egendomligare telefonsamtal. Här om kvällen var det en som ringde och väste i örat på honom:
-Hur långt har den gått?
-Vilken? undrade Berra.
-Bilen så klart, sa mannen.
-Menar du min bil? sa Berra.
-Ja, och jag vill veta hur långt den har gått, sa mannen.
-Det har väl inte du med att göra, sa Berra.
-Varför annonserar du då, röt mannen.
Tydligen hade någon satt in en annons i tidningen för att sälja en bil, och så var det en som hade slagit fel nummer, tänkte Berra. Eller så stod det fel nummer i annonsen, för det bara fortsatte ringa.

Näste man inledde märkligt nog med samma fråga.

-Hur långt har den gått? flåsade han.
-Jag vet inte vad du pratar om, sa Berra. Det har blivit något fel.
-Ja, ja, sa mannen. Det där känner man igen. Mätarn har väl gått runt ett par varv. Men mig lurar du inte. Hur långt har den gått?
Då la Berra på luren och tänkte: Nu har det gått för långt.

Mer hann han inte tänka förrän det ringde igen.

-Det gällde bilen, var det en som sa.
-Det är fel, sa Berra. Jag har ingen bil.
-Har du ingen bil! Vad är du för en efterbliven jävel?
-Jo, jag har en bil, men ingen att sälja, sa Berra.
-Då ska du väl inte annonsera, sa mannen och ringde av.
Då blev Berra förbannad och tänkte att är det så dom vill ha det så ska dom få det.

Näste man som ringde undrade i vilket skick bilen var.

-Det beror på, sa Berra. Vad ska du ha den till?
-Till och från jobbet i första hand, sa mannen.
-Är det riktigt säkert det? sa Berra.
-Ja, det är klart, sa mannen.
-Man kan aldrig veta, sa Berra. Och någon nöjeskörning tänker jag inte tillåta. Har du körkort förresten? Jag tycker du låter ung. Är du i målbrottet?
-Det är klart jag har körkort, sa mannen. Men jag är lite förkyld.
-Jag tycker du låter bakfull, sa Berra Det ska nog inte vara någon bil där. Såna som du vill jag inte se på vägarna.
-Du är väl inte , , , började mannen.
-Och så mopsar du inte upp dig mot mig, sa Berra och la på luren.

Sedan ringde en dam och undrade hur mycket bilen kostade.

-Jag hade tänkt mig 95 000, sa Berra.
-Det var mycket, sa damen.
-Då kan vi säga hundra jämt, sa Berra.
-Det är ju ännu mer! sa damen.
-Vi kan säga hundratjugo också, sa Berra. Det blir bara mer ju längre du tjatar.
-Vad ska det hör betyda? sa damen.
-Vad ska du med bil till förresten, sa Berra. Fruntimmer kan väl inte köra bil. Får jag tala med maken i stället.
-Han är inte hemma, sa damen.
-Nähä, sa Berra. Ute och vänstrar förstås. Och så hade du tänkt köpa en bil i smyg och köra efter och kolla.
-Jag frågade bara vad bilen kostar, sa damen.
-Den är redan såld, sa Berra.

En stund senare ringde en och frågade om det fanns krockkudde i bilen.

-Jajamen, sa Berra. Både inne och ute.
-Ute? sa mannen.
-Ja, sa Berra. Om du skulle köra på en älg till exempel, då utlöses den yttre krockkudden så att älgen klarar sig.
-Det var något nytt, sa mannen.
-Ja, sa Berra. Och djurvänligt. Sedan kan älgen springa vidare och hoppa ut framför en annan bil. Men det är ju inte ditt problem.
-Nä, det får nog vara, sa mannen.
-Djurplågare, sa Berra.

Näste man var en som sa att han låg sjuk hemma med hög feber men inte vill missa chansen, Så han undrade om Berra kunde ta bilen och köra hem till honomn och visa den.

-Så du ska titta på den genom sovrumsfönstret då? sa Berra.
-Nä, sa mannen. Så dålig är jag inte. Jag kan allt gå ut på gården.
-Då tycker jag du kan pallra dig hit och titta på bilen här lika gärna, sa Berra.
-Jag hade en kompis som köpte bil för en tid sedan, sa mannen. Han fick den hemkörd. Det är vanligt nu för tiden.
-Ja tack, sa Berra. Har du nåt?
-Vad då? sa mannen.
-Hemkört, sa Berra. Jag tyckte du sa att det är vanligt.
-Annars kan jag komma och titta på den i nästa vecka när jag blir frisk,sa ,mannen.
-Jag tror inte du blir frisk under det här årtiondet, sa Berra och la på luren.
Sedan stängde han av telefonen så det blev tyst en stund, för han började tycka det kändes tjatigt att vara bilhandlare.