GIGANTERNAS KAMP

I morgon kör dom igång. Dom verkliga giganterna i de olympiska spelen. Tiokamparna. OS-historien vimlar av legendariska namn.

Glenn Morris vann i Berlin 1936 på nytt världsrekord. Det påstås att Hitler fascinerat följde honom i varje gren. Efter OS fick han erbjudande att stanna i Tyskland och spela fysiskt praktexemplar på film. Han avböjde och åkte hem till USA och blev Tarzan i stället.

Med filmen Tarzans revansch 1938 blev han den fjärde olympier att spela Tarzan på film. De tre tidigare var Herman Brix (OS-silver i kula 1928) och simmarna Johnny Weissmuller (fem OS-guld 1924-1928) och Buster Crabbe (guld på 400 fritt 1932)

Bob Mathias var bara 17 år när han vann tiokampen i London 1948.Fyra år senare upprepade han segern i Helsingfors, förbättrade sitt eget världsrekord och blev den förste att vinna OS-tiokampen två gånger.

Sedan lade han av, fick filmroller, uppträdde i tv-shower, åkte runt i världen som good will-ambassadör för USA och invaldes i representanthuset för republikanerna.

Rafer Johnson fick halvskadad nöja sig med OS-silver i Melbourne 1956 efter landsmannen Milton Campbell.

I Rom fyra år senare vann han en förtätad duell med träningskompisen och skolkamraten Yang Chuan-Kwang från Taiwan som bodde och studerade i USA.

Sedan gjorde han karriär som tv-skådis, med roller i bland annat Mission Impossible och Lassie.

Bruce Jenner hyllades som nationalidol i USA efter segern i Montreal 1976.

Han slutade som aktiv och blev tv-kändis och skådespelare. Hollywood ville ha honom som Tarzan men han avböjde. Hans världsrekord stod i fyra år. innan det överträffades av britten Daley Thompson med fyra poäng.

Daley Thompson vann 1980 i Moskva och 1984 i Los Angeles. Han var obesegrad mellan 1979 och 1987, även om bittre konkurrenten, västtysken Jürgen Hingsen tog ifrån honom världsrekordet ett par gånger.

Men Thompsons världsrekord från 1984 (8 893 poäng) stod i nio år.

I dag lyder världsrekordet på 9 039 poäng, satt i de amerikanska OS-uttagningarna tidigare i år av Ashton Eaton.

I morgon ska det handla om den i min mening störste av dem alla. Åtminstone i förhållande till sin samtid. Den amerikanske indianen Jim Thorpe utklassade alla i Stockholm 1912.

Ingen har varit så överlägsen som han. Och ingen har blivit så illa hehandlad av de styrande i den olympiska historien.

BERRAS BEGAGNADE BILAR

Telefonen fortsätter ringa hemma hos Berra. Det är folk som undrar vad bilen kostar, hur långt den har gått och om det är någon rost i balkarna,
Från början antog Berra att det hade blivit fel telefonnummer i en annons som någon privatperson satt in i tidningen, men nu börjar han tro att han har förväxlats med en hel bilfirma.
-Berras begagnade bilar, svarar han därför allt oftare på ren refle när han lyfter luren.

Här om dagen var den en som undrade om han hade någon lämplig liten shoppingvagn inne.

-Nä, men det har dom väl i affärerna, sa Berra. Jag har sett massor av såna där ståltrådsvagnar där.
-Jag menar förstås en bil att åka till affären med, sa mannen i telefonen.
-Tyvärr, sa Berra.Vi har bara lastbilar i dag. Och grävskopor.
-Grävskopor? sa mannen.

-Ja, i den här branschen får man försöka kränga allt, sa Berra. Får jag kanske försöka intressera min herre för en liten stridsvagn med tre års garanti på både larvfötter och kanonrör. Endast en ägare. En pingstpastor i Småland.

-Det är fel nummer va? sa mannen.
-Ja, sa Berra. Men ring gärna igen.

Sedan ringde en och uppgav sig vilja ha någonting med lite krut under huven.

-Då har jag nånting här för dig, sa Berra. En gammal Cheva med sjudubbla förgasare och rak V-8.
-Rak V-8? sa mannen.
-Ja, eller krokig då, sa Berra. Vi kan böja till den om du vill. Här gör vi allt för kunden.
-Du är väl inte riktigt klok, sa mannen och la på luren.

En annan gång var det en som klagade på en reparation.

-Jaha, sa Berra, Hur såg han ut som tog emot bilen?
-En liten mager kille med polisonger, sa han som ringde.
-Det var det jag trodde, sa Berra. Det är Vraket. Han är helt hopplös. Honom ska du inte lämna bilen till.
-Vad tänker du göra åt det då? sa mannen.
-Jag får väl ge honom en propp, sa Berra.
-Det hjälper ju inte mig, sa mannen.
-Jag kan ge honom en från dig också, sa Berra.
-Vad tänker du göra åt min bil då? sa mannen.
-Är du så dum så du lämnar bilen till Vraket får du skylla dig själv,sa Berra. Han är ju galen, En gång satte han fläktremmen bak och fram i en gammal folkvagn så att det bara gick att få in backen när man skulle köra.

-Men nu gällde det min bil,sa mannen.

-En gång borrade han upp cylindrarna i en Skoda. Det var en gammal gubbe med hatt som ägde den. Han höll på att flyga till månen när han gasade.
-Men det var inte det jag frågade om, sa mannen.
-Och en annan gång hällde han fransk konjak i vindrutespolarna för en gubbe. Han höll på att åka för rattfylla i en poliskontroll. Det stank om hela bilen.
-Men jag kan inte ha det så här, sa mannen.
-Hur tror du jag har det då? sa Berra. Med såna anställda.
-Jag måste få min bil lagad ordentligt, sa mannen.
-Ja, ja, sa Berra. Titta in i eftermiddag så ska vi fixa det. Men ta med dig jämna pengar för vi har ljte problem med växellådan.

Sedan ringde en och frågade efter en Merca, men då röt Berra tillbaka:

-Nej, vet du vad! Sånt säljer vi inte här.
-Är det inte bilar ni handlar med då? sa mannen.
-Jaså, menade du Merca, sa Berra. Jag tyckte du sa att du ville ha en bärsa. Du får tala tydligare. Det är lätt att höra fel.
-Har ni . . . började mannen.

Det påminner mig om en gammal historia, sa Berra. Det var en grabb som hade en katt som hette Tarzan och när den blev överkörd av en bil sa mamman till grabben att jag har en hemsk nyhet åt dig: Tarzan har blivit överkörd. Men grabben reagerade inte alls så mamman berättade det en gång till och då började grabben grina. Och när mamman undrade varför han inget sa första gången svarade han: Jag tyckte du sa FARSAN . . . Den var väl bra, va?

-Ja, men nu gällde det en Merca, sa mannen i telefonen.
-Det har vi ingen, sa Berra och la på.
Sedan tröttnade han och stängde av telefonen efter en hård eftermiddag som bilhandlare.