SÖVD AV EN MÄSTARE

Det har blivit dags för den tredje om avslutande lektionen i konsten att somna utan att räkna får.

Som tidigare avslöjats i denna blogg har jag utarbetet en i stort sett osviklig metod. I stället för får räknar jag svenska kungar eller världsmästare i tungviktsboxning.

John L

Skulle den svenska regentlängden från Gustav Vasa och framåt inte räcka är det dags att ta till det tunga artilleriet, nämligen proffsboxningens tungviktsvärldsmästare.

Dessa lärde jag mig rabbla som ett rinnande vatten genom Nordisk familjeboks sportlexikon i sju band som fanns i mitt barndomshem. Under rubriken Boxning fanns presentation i text och bild av samtliga världsmästare från John L Sullivan i slutet av 1800-talet till Joe Louis från 1937 och framåt för sista bandet var tryckt redan i slutet av 1940-talet, då Bomber-Joe fortfarande var mästare. Resten av listan fick jag lära mig på annat håll.

Joe

Nu ligger jag i min säng och ser dessa bilder för mitt inre medan jag rabblar:

John L Sullivan 1889-92, Gentleman-Jim Corbett 1892-97, Bob Fitzsimmons 1897-99, James J Jeffries 1899-1905.

Men sedan är jag lite osäker på om Marvin Hart ska räknas som mästare 1905-06 eller om man ska hoppa över honom, eftersom han inte godkändes av alla inblandade, och gå direkt på Tommy Burns 1906-08. 

Tommy

Jag brukar grubbla en kort stund på detta utan att lyckas lösa problemet, innan jag bestämmer mig för att strunta i det och fortsätta med Jack Johnson 1908-15 och Jess Willard 1915-19.

Jag brukar somna i höjd med Rocky Marciano 1952-56 och det är jag inte ensam om i boxningshistorien eftersom Marciano var en kille som kunde söva de flesta.

Rocky

Det bästa med den här listan är att den är så oåterkallelig och definitiv. Ingen kan säga annat än att Jack Dempsey höll VM-titeln 1919-26 och att Gene Tunney gjorde det 1926-28. Det är fakta som aldrig går att ändra på och det känns tryggt på något sätt, när man ligger där i mörkret, att veta att man kan somna i den fasta förvissningen att så är det och så kommer det alltid att vara även om jordskorpan rämnar och världen går under.

Muhammad

Då blir det värre om man håller sig vaken ända fram till de dagar då Cassius Clay blev Muhammad Ali. Det kaos som uppstod i boxningsvärlden sedan Ali fråntagits titeln tvingar mig att skärpa alla sinnen så att jag blir klarvaken igen på grund av alla kvalificeringsturneringar, vakanta titlar och flera mästare samtidigt.

Larry

Frågorna kan då bli många i natten. När Alis tredje mästarperiod inföll 1978-79 erkändes han ju enbart av WBA. Samtidigt hade WBC Larry Holmes som mästare 1978-84 innan han fråntogs titeln av samma organisation men i stället plötsligt erkändes av IBF varpå han förlorade till Michael Spinks 1985. Men om man godkänner att Larry Holmes var världsmästare 1978-85 som det står i de flesta böcker så har ju Ali aldrig haft någon tredje VM-titelperiod och vem var egentligen WBC-mästare 1984?

Det har hänt att jag fått gå upp mitt i natten och slå upp i The Ring Record Book att rätt svar är Tim Witherspoon. Men då är jag i allmänhet så pigg att jag får lägga mig ner och börja från 1889 med John L Sullivan igen.

ATT SOMNA MED KUNGEN

Det fins olika knep mot sömnlöshet. Många ligger på rygg och räknar får sägs det. För min del räknar jag svenska kungar eller världsmästare i tungviktsboxning.

Kungarna kan jag tack vare en lärare, som krävde att man för att bli godkänd i historia måste kunna räkna upp samtliga svenska regenter med årtal och allt från Gustav Vasa och framåt.

Erik XIV

Därför ligger jag nu på rygg och blundar när jag inte kan sova och tänker på att Gustav Vasa blev riksföreståndare 1521 och kung 1523 innan han dog 1560 och efterträddes av sina tre söner Erik den fjortonde 1560-69, Johan den tredje 1569-92 och Karl den nionde 1599-1611 med ett sju år långt gästspel av Johans polsk-litauiske son Sigismund däremellan.

Kristina

Så långt går allt som på räls men när vi kommer fram till Gustaf II Adolfs död vid Lützen 1632 blir det lite marigare. Han efterträddes visserligen direkt av sin dotter Kristina men här gäller det att komma ihåg att det var förmyndarregering under Axel Oxenstierna och Per Brahe fram till hennes myndighetsdag 1644.

Tolfte Karl

Via Karl X, Karl XI, Karl XII, Ulrika Eleonora och Fredrik I är vi så framme vid Adolf Fredrik, min personlige favoritkung som regerade 1751-71 och satt hemma på slottet och svarvade snusdosor i stället för att ge sig ut och kriga, innan han åt ihjäl sig på en magnifik brakmåltid toppad med en semla.

Efter Gustav III, Gustav IV och Karl XIII kommer vi fram till Bernadottarna. Här händer det att jag blandar ihop Oskar II och Karl XV. Då får man stiga ur sängen och leta upp boken Alla Sveriges kungar för att få bekräftat att Karl XV regerade 1859-72 och efterträddes av sin bror Oskar II 1872-1907 innan det via Gustav V, Gustaf VI Adolf och Carl XVI Gustaf är dags att gå i mål.

Har man inte somnat då, får man ta till det tunga artilleriet, nämligen tungviktsvärldsmästarna i boxning.

Fortsättning följer.

TIPS TILL SÖMNLÖSA

Många ligger och tittar i taket när de inte kan somna. Andra räknar får.

Jag räknar svenska kungar och tungviktsvärldsmästare i boxning.

Kungarna kan jag tack vare en lärare, som talade om för klassen att ingen skulle bli godkänd i historia som inte kunde räkna upp samtliga svenska regenter med årtal och allt från Gustav Vasa och framåt.

Världsmästarna i tungviktsboxning lärde jag mig rabbla som ett rinnande vatten genom Nordisk familjeboks sportlexikon i sju band som fanns i mitt barndomshem. Under rubriken Boxning fanns presentation i text och bild av samtliga världsmästare från John L Sullivan i slutet av 1800-talet och framåt.

Vart detta kan leda ska jag återkomma till i denna blogg.

Fortsättning följer alltså.